Att säga JA till Gud och säga NEJ!


Psykoterapeuten Tommy Hellsten har skrivit om att våga ta steg till förändring i livet. ”Vi lever med myten att varje människa kan påverka sitt eget livsöde, vilket skapar stora skuld- och skamkänslor när vi inte klarar av detta. Vi lever i ett samhälle där allting kan lagas, åtgärdas och förbättras. I själva verket växer vi bara när vi inser vår egen maktlöshet … Inte försöka vara perfekt, men inse hur ens fel och brister påverkar ens liv.”

På söndag handlar det om ” tro och liv ” och om att sätta gränser för det som kan göra livet så illa. Paulus skriver: ”Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill det gör jag”. Visst är det människans livsvillkor på något sätt att man inte alltid lyckas med det man räknat med att klara av.

Kanske man lätt kan hamna i en slags resignation när man tar upp en sådan problematik, men egentligen är det meningen att det ska hjälpa oss att förstå vad Gud kan göra med oss. Paulus tackar Gud för att vi får lita på Hans hjälp när vår kraft är slut eller inte räcker till att göra det rätta.

Om vi bara litar på vår egen förmåga blir det bara till krav och prestation. Evangeliet på söndag talar om två söner som fick en inbjudan att vara med i Guds rike. Den ene sa frimodigt JA men bara med munnen – inte ärligt menat. Han litade säkert bara på sig själv och sin egen förmåga att ställa sig in. Den andre var ödmjuk och trodde inte att han skulle klara av det och sa NEJ. Den som sa JA, tog aldrig på sig uppdraget utan svek! Den som sa NEJ gjorde i alla fall ett försök att gå in i arbetet, trots allt.

Jesus lovordar den som sa NEJ men ändå gick in i uppgiften och talar om hur viktigt att inte bara lita på sin egen förmåga att påverka sitt liv. Det är viktigt att lita på att Gud vill ta hand om våra misslyckanden och att vi inte alltid är lyckade lyckliga människor!

Sv Ps 289: 1-2

 Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.
Vi frihet fick att bo där, gå och komma,
att säga ”ja” till Gud och säga ”nej”.
Guds kärlek är
som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.

Vi vill den frihet där vi är oss själva,
den frihet vi kan göra något av,
som ej är tomhet men en rymd för drömmar,
en jord där träd och blommor kan slå rot.
Guds kärlek är…

En kommentar

Christina säger
9 augusti 2013 – 06:49

Jag tror, som du säger, att det gäller att acceptera att man inte är perfekt eller fullkomlig och att man inte behöver vara det heller. Tror också det gäller att inse att sitt eget värde inte sitter i hur mycket man klarar av eller inte. Att man är lika älskad oavsett om man misslyckad eller inte. Men nog ingen lätt insikt?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *