september 2013

Ni visas månatligt arkiv för september 2013.

Jag tittar ibland på TV program som värderar prylar av olika slag. Gamla antika saker som man tycker ser oerhört värdefulla ut kan vara värdelösa samtidigt som en till synes obetydlig sak kan vara mycket värdefull.

Vi kan ju börja med att konstatera att det finns olika sätt att värdera en sak. Reellt värde och känslomässigt värde: En nominellt värdelös sak kan vara mycket värdefull för en speciell person, därför att den visar på ett känslomässigt stort värde som aldrig kan värderas i pengar.

Det är samtidigt objektivt inte lätt att veta dels vad som är värdefullt och dels hur man placerar det värdefulla på ett rätt sätt.

Egentligen har vi alla en oerhört stor makt att kunna vara rädda om det vi har så att det får ett högre värde och även kan betyda något för andra.

Man kan utöva sin makt på ett bra och ett negativt sätt. Det dåliga sätter kan vara genom att visa hur man trycker ned andra. Hur vi hanterar både andra oss själva illa. Luften blir sämre, berget av förpackningar och sopor växer. Raden av exempel på maktmissbruk kan göras lång: olikheterna som finns mellan rika och fattiga länder, mellan raser, klasser och kön. Att förbruka och kasta bort människor som något som tar slut och kan slänga …

Ett sätt att tänka kan också vara att vi har så liten makt att vi inte bryr sig om att vara rädda om det vi har.

Det är också maktmissbruk eftersom vi då sätter vi oss själva i centrum och högre än Gud och det eviga värdena. Vi är ju inte ensamma i det vi fått utan mycket nära förankrade med hela Guds skapelse.

Det gör vi genom att vara rädda om livet – oss själva och andra och förvalta det som vi fått så att de kan skapa utdelning. Varje ögonblick är ett tillfälle att förvalta så att det kommer till sin rätt.

Det är egentligen den enda möjligheten vi har att få utdelning och vinst.

Varje ögonblick är lika mycket värd. Den obetydligaste saken kan ge utdelning på ett sätt som inte räknat med.

Vi skall alltså inte fly bort ifrån vardagens alla otroliga möjligheter för där ligger insatsen till den stora vinsten – det är utdelningen som vi alla längtar efter.

Det är upptäckten av sambandet och innehållet i livet där vi alla har en fantastisk möjlighet som förvaltare.

Sv Ps 180

Var dag är en sällsam gåva,
en skimrande möjlighet.
Var dag är en nåd dig given
från himlen, besinna det!

Var morgon är nåd och ansvar
med löften och nya krav.
Var afton står klara stjärnor
och frågar dig vad du gav.

Var afton står fjärran stjärnor
i glans över dag som flytt.
Var morgon dig Herren kallar
och väcker din vilja på nytt.

Text: M Nielsen 1917 Övers 1921 H Lindström 1984

Jesus sade: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.”

(Matt 11:28-30)

Det är viktigt att hitta en rastplats när man blir trött! När jag kör på vägen tänker jag att jag ska stanna snart vid nästa trevliga rastplats, när jag börjar bli trött. Så upptäcker jag för sent att jag passerat en sådan fin plats och så tänker jag: – jag tar nästa istället. Plötsligt har man kommit så långt att man är så trött att det är lika bra att köra till målet för resan utan att stanna.

Det är lätt att förstå att man då är en fara för både sig själv och andra. Det är viktigt att rasta regelbundet på resan på samma sätt som det är viktigt att få den lugn och ro som ger ny kraft.

Kyrkan och gudstjänsten kan få vara en viktig rastplats på vår livsväg. Här kan vi hitta vilan för själen. En stunds lugn och ro för att ta emot nya krafter i livet.

Jesus säger: Kom till mig …. Det är som en famn som tar emot oss med kärlek och ger oss den värme vi behöver.

Ta på er mitt ok. Då blir det lättare att bära livets svårigheter och bördor. Vi orkar mer därför att det är någon som ger oss avlastning. Det är ju det som oket är till för.

Det som vi sedan får lägga ifrån oss på rastplatsen i gudstjänstens sammanhang är alla livets misslyckanden och problem. Jesus upprättar oss och ger oss den kraft som innebär att vi orkar en bit till på vägen.

Men, kom ihåg: stanna till på rastplatsen och tro inte att Du kan klara av hela vägen utan paus. Då är Du en fara för Dig själv och andra!

 

Det är härligt att ta en cykeltur på morgnarna. Jag är glad över att jag vissa morgnar tar tag i mig själv och sätter mig på cykeln! Det har varit underbara morgnar denna sommar, inte minst nu på sensommaren när dimman lyfter och solen tränger sig ner och värmer marken (och de kalla händerna på styret ….!)

Jag har fått tid att tänka på varför hjulen snurrar och känner tacksamhet över att det kan vara en bild för hur jag får höra ihop med Gud och mina medmänniskor.

Hjulet måste vara centrerat kring navet och sitta ordentligt fast i ramen:

–         Vi får höra ihop med Gud som är tillvarons centrum. Därifrån kommer allt och vi får känner att det är balans och trygghet i det!

–         Från navet utgår det ekrar till däcket: Det behövs många för att tillvaron ska fungera. Människor med ett fast förhållande med Gud där det inte räcker med bara en ensam människa för att upprätthålla Guds goda värld. Det är ett samspel där vi alla behövs. Om en eker går sönder (om jag själv eller en medmänniska är skadad) finns det risk att hjulet skevar och det blir obalans i cykeln. Då får vi be om hjälp att reparera det skadade. Vi vet och tror att Jesus Kristus ger oss en ny möjlighet att få balans på tillvaron.

Det som till slut behövs för att hjulet ska kunna rulla är det välpumpade däcket: Vi fyller våra liv med den Heliga Andens kraft så att vi får spänst i däcket, och lättare kan trampa på i livet. Luften i däcket gör att ojämnheterna i vägen blir mindre och vi kan klara av motgångarna bättre. Vi behöver kolla trycket ofta för att se att vi inte tappat luften (andan…!) och vi ber ständigt om påfyllning genom bön om den Heliga Andens kraft och inspiration till att cykla vidare i livet