I söndags var ämnet Samhällsansvar i våra kyrkor och det handlar om förhållandet JAG – DU!
Dels mig själv och vad jag är och gör och dels hela världen som finns i min medmänniska och mötet mellan jag- du!
JAG!
Alla människor har en viktig uppgift – alla kan bidra på något sätt i ansvaret för att världen är skadad och nöden i världen. I en syndabekännelse som vi ibland får bekänna i kyrkan står det: ”Jag har del världens bortvändhet från Gud”. Det verkar stort men också fantastiskt att man får en uppgift att vara med i goda verket i världen! Men man har så lätt att gripas av resignation och säga att man inte räcker till och ger upp.
Men det stora börjar med det lilla!
Det går inte att stå utanför ansvaret för hela världen, varken samhället, kyrkan eller sig själv för att vara engagerad. Alla är berörda av det som bygger på ansvaret för det goda och framtiden.
Det viktigaste är att en människa som vill vara kristen tar sitt ansvar i samhället. Kyrkan är ju en del av samhället inte skilt ifrån verkligheten.
Ansvar är att vara lyhörd – svara an på det rop som hörs ifrån en människa i nöd.
DU!
Vi är alltså ett folk på väg in i framtiden med hopp om att det goda segrar till en positiv framtid.
Det blir en gemenskap och t.o.m. helhet när vi ser ansvaret för medmänniskan. På torsdag är det FN-dagen då det världsvida samhällsansvaret står i fokus. Det är kanske därför denna söndag också firas nu. Ett ansvar för det ”DU” som ständigt gör sig påmind i en värld full av nöd. Det är inte bara långt borta nöden finns utan också säkert nära inpå oss om vi lyssnar an – tar ansvar!
Det allra viktigaste med de mänskliga rättigheterna är att det just finns en relation mellan ett jag och ett du. Ett folk som hör ihop med varandra och vill ta ansvar för vår värld.