mars 2014

Ni visas månatligt arkiv för mars 2014.

Det är nästan något heligt och andaktsfullt att baka bröd. Det är som att vara med om ett under. Mjöl och lite till kan med jästens hjälp och lite arbete bli något ätbart! Det är en lång process: arbete med jorden, sådd, vårdandet av spannmålsväxten så att den sätter ax, tröskning, bearbetning av fröerna, malning och paketering, distribution till handeln, inköp av mjölet och andra ingredienser. … så kommer bakning, jäsning, gräddning.

Jag har säkert glömt flera led i den långa processen men ändå visar det på många människors arbete i samarbete med Skaparens krafter i naturen.

I Bibeln står det om brödet att det handlar om livet.

Brödet är livets nödtorft människans basföda och det som gör att man kan      överleva. Vatten och bröd räcker för att kunna leva. Därför är brödet      heligt. När Israels folk vandrade genom öknen fick de manna som regnade      över dem. Det var skillnaden mellan död och liv. Brödet som kom ned från      himmelen hjälpte dem att överleva. Vi har i evangelierna en berättelse om      brödundret: Jesus gjorde möjligt för flera tusen människor att äta sig      mätta på fem kornbröd och två fiskar, som en liten pojke ha med sig som      matsäck. Han delade med sig och Jesus gjorde ett under!

  1. Brödet      bryts för att kunna vara ätbart. Den fattigaste människan vill dela med      sig av sitt bröd därför att man behöver dela det för att ta emot livet. Om      man delar med sig kan man också ta emot. Ofta kan brödet ha en hård skorpa      som dels håller samman brödet men som också gör att brödet inuti är      saftigt och gott. Människan hårda skal behöver också brytas för att nå det      inre som visar människans godhet och kärlek.
  2. Jesus      är livets bröd: Han är brödet som kommit ned från himmelen för att ge liv      – evigt liv. När vi tar emot tron på Kristus tar vi emot livet. I      nattvardens måltid är brödet Jesus egen kropp. Guds välsignelse över det      bakade brödet öppnar vägen till mötet med Gud och det eviga värdena.

 

Det vi kan lära oss av detta är:

 

  1. 1.     Att ta vara på möjligheterna istället för problemen i livet!
  2. 2.     Att dela glädje, blir det dubbel glädje. När vi delar sorg, kan den bli lättare. När vi delar brödet räcker det till alla.
  3. 3.     Att tro på en förvandling. Gud förvandlar genom välsignelsen. Nattvardens bröd och vin blir ett möte med Gud. Världen förvandlas till en god värld när vi tar emot tro på skaparens under. Det kan ske när vi bakar ett bröd!

Nu ser vi fram emot jul!

Det är 9 månader till Juldagen då Jesus föds enligt vårt kyrkoår. Det är nu Marias graviditet börjar. Det omöjliga skulle ske att Jungfru Maria skulle få föda Guds son och vara den kvinna som Gud valt ut för livets under. Jesus skulle bli till på ett övernaturligt sätt. Det kan liknas vid det under som vi kallar skapelseundret när livet en gång blev till.

Nu ser vi fram emot Påsk!

Det är bara några veckor till det under som innebar att livet segrar över döden. Det omöjliga skulle ske att en människa som avrättats och alla sett vara död skulle uppstå på Påskdagen. Det är som om världen skapas på nytt när Jesus uppstår till nytt liv för att visa oss på ett evigt liv.

Nu ser vi fram emot våren!

Blåsipporna har slagit ut och vi får glädjas över den blomstertid som ska komma. Våren är här och vi ser varje dag tecken på att livet i skapelsen har fått nytt liv. Det omöjliga sker när vi ser att det som ser dött ut kan vändas till att ett skott gror och en blomma slår ut i vår natur. Världen som nu föds på nytt visar på Gud som skaparen.

Jungfru Marie Bebådelsedag visar på att Gud behöver oss.

Alla människor får vara med på något sätt för att visa på att Gud vill låta livet segra på jorden. Gud tar plats i varje människas liv för att bära fram livet.

När Maria förstår att hon bär på ett uppdrag stämmer hon upp en lovsång som kallas ”Magnifikat” eller Marias lovsång:

Luk 1:46-55

 v46 Då sade Maria:

”Min själ prisar Herrens storhet,

v47 min ande jublar över Gud, min frälsare:

v48 han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.

Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:

v49 stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt,

v50 och hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte.

v51 Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer.

v52 Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa.

v53 Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort.

v54 Han tar sig an sin tjänare Israel

v55 och håller sitt löfte till våra fäder:

att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid.”

 

Marias lovsång anknyter klart till Guds förbund mellan Gud och Israels folk. Det är en form av avtal som Gud tagit initiativet till för att visa på vad omsorg och framtidstro är. Resultatet av avtalet är att livet ska segra.

Vi ser det i att Jesus kommer till på ett övernaturligt sätt och hur Gud uppväcker från det döda till ett nytt liv. Marie bebådelsedag markerar vårens ankomst med att visa på det liv som Gud ger oss.

 

Det är det nya livet genom Jesus Kristus. Redskapet för detta nya avtal blir Jungfru Maria. Det är genom en människa som Gud upprättar det förbund som bygger på nåd och förlåtelse.

Medel för att uppnå det kommer från Gud själv på samma sätt som Gud använder sig av Maria för att visa på att ingenting är omöjligt för Gud.

 

Det är därför vi får tro på ett Guds under varje gång vi ser att livet segrar, t.ex. när en av de första vårblommorna trotsar kyla och frost och slår ut i blom.

 

Vi ber också att vi alla får slå ut i blom genom Guds skaparkraft för att visa på att ingenting är omöjligt för Gud.

 

Kan man verkligen tro på det onda i en människa – det är väl ändå helt fel? Men egentligen är det en fråga som alla brottas med när, man möter ondskan i vår värld.

Alla människor står i en kampsituation som vi brottas med – både inom oss själva och i världen runt omkring. Kampen står emellan det onda och det goda. Ibland ser det ut som om det onda skulle segra och vi går under. Vår tröst och energi i denna kamp står i att det goda trots allt är starkast, även om vi ofta ser att det onda tar överhanden. Konkret handlar det om att vi med våra egna liv ofta misslyckas att leva upp till det som vi önskar och vill, och i förlängningen medför ju det att många människor grips av det onda så att människan handlar emot Guds vilja. Ytterst kan det ju märkas med de som kallas djävulsdyrkare och satanister, men på vägen dit finns många som har glömt bort eller förnekar Guds och det godas närvaro i människans liv och i världens livsvillkor.

Att leva med det onda och vetskapen om att helvetet finns kan också sägas vara ett sätt att verkligen välja det goda, och förstå vad Guds kärlek är. Det innebär att vi vill välja det som bygger upp den mänskliga kärleken och våra relationer. Om det onda inte skulle finnas, skulle vi ju inte förstå vad Guds makt innebär: Det är förlåtelse och upprättelse från det onda – med ett annat ond exorcism.

Utdrivning av det onda är nog i första hand inte något så dramatiskt som vi föreställer oss, utan så kärleksfullt som en avlösning, d.v.s. förlåtelsen från Gud.

Visst finns det ett helvete – annars skulle vi gå genom vårt liv utan att se verkligheten som den är: Dels ett helvete på jorden där människor lider av att det onda har segrat för en tid – men också ett helvete som många tydligen själv önskar sig till. Helvete betyder avsaknad av det goda och Gudsfrånvaro.

Gud ger oss förmågan att välja mellan det goda och det onda. I vårt liv får vi ständigt möjligheten att ta emot Guds kraft och förlåtelse. I livets slut vill Gud välkomna oss till sitt rike, men ingen tvingas till den gemenskapen, på samma sätt som kärlekens villkor alltid måste bygga på en nära och personlig relation. Ingen kan få del av vad kärlek är om man inte ger sig själv till det. Man kan inte blicka in i det – utan man får vara delaktig av det.

Det är alltså genom det onda som vi förstår hur Gud kan öppna vägen till det eviga och himmelska. Det är det ofattbara!

Inte har vi levt upp till de kvalifikationer som gör oss syndfria, men just därför är vi välkomna att dela den himmelska gemenskapen och få hjälp vidare på livets väg mot det godas seger över allt ont.

 

På söndag firar vi Andra söndagen i Fastan. En söndag som tar upp kampen i vår tro: ”Den kämpande tron”

Det är ibland så att våra krafter är slut och vi känner oss slitna (utslitna?). Då behövs nya krafter. Jesus visar på det oerhörda och översvallande som Gud ger oss av krafter för att orka med det som inte tror själva att vi klarar av!

Jesus visar på det i mötet med en kvinna som smörjer honom med en dyrbar olja:

 

Kvinnan som smorde Jesus använde den dyraste oljan som man kunde få tag i: Nardus – nektaren från en blomma. En hel flaska hällde kvinnan över Jesus. Om man skulle använda Nardusbalsam var man rädd om dropparna och använde bara någon enstaka droppe för ändamålet. Den var mycket väldoftande och användes i samband med att en död kropp skulle begravas. Oljan kostade en förmögenhet (300 denarer d.v.s. en årslön ) och Jesus säger att det en förberedelse för hans död. Det handlar om ett utgivande av det finaste som finns och får därmed ge en symbolisk betydelse till en kärleksgärning Gud visade oss när han skulle dö för alla människors synder. Förstod kvinnan det? Förstår vi det?

 

När vi nu är i Fastetiden får vi känna att vi följer med Jesus på livsvägen och har en följeslagare som aldrig överger oss även om vi överger honom. Det är det stora slöseriet av den gränslösa kärleken och nåden. Förstår vi det?

 

Men det gäller Dig! Gud slösar av sin utgivande kärlek över Dig!

 

Guds källa har vatten tillfyllest

En gåva av strömmande liv.

Den äger vad alla behöver

Den räcker för dig och för mig!

 

SvPs 236

Veckan efter Fastlagssöndagen innehåller både fest och fasta. De första dagarna i den här veckan kallas Fastlagen då det är tid för Karnevaler (=farväl till kött) och fester. I vårt land kallar vi tisdagen för Fettisdagen för att markera att det är den dagen vi festar på Semlor innan fastan börjar.

På onsdag är det Askonsdagen som markerar början på 40-dagars fasta fram till Påskdagen. Vi firar mässa på onsdag med tecknande av aska i pannan, på de som så önskar, för att påminnas om Jesus lidande och död.

Fastetiden blir en påminnelse om Jesu väg till Jerusalem för att dö för vår skull.