Kan man verkligen tro på det onda i en människa – det är väl ändå helt fel? Men egentligen är det en fråga som alla brottas med när, man möter ondskan i vår värld.
Alla människor står i en kampsituation som vi brottas med – både inom oss själva och i världen runt omkring. Kampen står emellan det onda och det goda. Ibland ser det ut som om det onda skulle segra och vi går under. Vår tröst och energi i denna kamp står i att det goda trots allt är starkast, även om vi ofta ser att det onda tar överhanden. Konkret handlar det om att vi med våra egna liv ofta misslyckas att leva upp till det som vi önskar och vill, och i förlängningen medför ju det att många människor grips av det onda så att människan handlar emot Guds vilja. Ytterst kan det ju märkas med de som kallas djävulsdyrkare och satanister, men på vägen dit finns många som har glömt bort eller förnekar Guds och det godas närvaro i människans liv och i världens livsvillkor.
Att leva med det onda och vetskapen om att helvetet finns kan också sägas vara ett sätt att verkligen välja det goda, och förstå vad Guds kärlek är. Det innebär att vi vill välja det som bygger upp den mänskliga kärleken och våra relationer. Om det onda inte skulle finnas, skulle vi ju inte förstå vad Guds makt innebär: Det är förlåtelse och upprättelse från det onda – med ett annat ond exorcism.
Utdrivning av det onda är nog i första hand inte något så dramatiskt som vi föreställer oss, utan så kärleksfullt som en avlösning, d.v.s. förlåtelsen från Gud.
Visst finns det ett helvete – annars skulle vi gå genom vårt liv utan att se verkligheten som den är: Dels ett helvete på jorden där människor lider av att det onda har segrat för en tid – men också ett helvete som många tydligen själv önskar sig till. Helvete betyder avsaknad av det goda och Gudsfrånvaro.
Gud ger oss förmågan att välja mellan det goda och det onda. I vårt liv får vi ständigt möjligheten att ta emot Guds kraft och förlåtelse. I livets slut vill Gud välkomna oss till sitt rike, men ingen tvingas till den gemenskapen, på samma sätt som kärlekens villkor alltid måste bygga på en nära och personlig relation. Ingen kan få del av vad kärlek är om man inte ger sig själv till det. Man kan inte blicka in i det – utan man får vara delaktig av det.
Det är alltså genom det onda som vi förstår hur Gud kan öppna vägen till det eviga och himmelska. Det är det ofattbara!
Inte har vi levt upp till de kvalifikationer som gör oss syndfria, men just därför är vi välkomna att dela den himmelska gemenskapen och få hjälp vidare på livets väg mot det godas seger över allt ont.