Vägen till att finna Gud går genom sökandet. En sökande människa “sökare” är kanske den som är starkast i sin tro genom att han har funnit vägen.
Det är ju omöjligt att finna det man söker om man inte först letar efter det – eller det är åtminstone en mycket liten chans att man skall träffa på det genom en s.k. lyckträff!
Sökandet kan ta tid, vi får inte alltid uppleva att Gud känns nära och finns där vi tror att han är.
Det som vi alla längtar efter är frid och ro. I det ligger framförallt förlåtelse och kraft att börja om på nytt. Söka förlåtelse innebär alltid att ta emot förlåtelse – men nog kan vi ibland uppleva det svårt att verkligen ta det till oss. Ibland kan bikten eller den enskilda själavården vara en hjälp att få uppleva det personliga mötet med den förlåtande Gud som alltid hör våra böner, även nu när vi får vara nära Gud i gudstjänsten.
Gudstjänstens moment och traditionsmönster kan också hjälpa oss att känna samhörigheten med alla kristna över hela världen och inte minst när vi tillsammans ber Herrens bön.
Alla människor ber någon gång, vill jag påstå. Det som ligger i detta behov är säkerligen en längtan efter Gud eller om man så vill kalla det – trygghet.
Viktigt för alla är att få gå i skola för att lära sig det grundläggande och få allmänbildning. I detta att vara människa och medmänniska ligger också att kunna be. När man samlar sig till bön eller formulerar en bön inom sig eller högt handlar det om att finna sig själv i relationen med Gud och varandra. Böneskola är en del av vår skolgång som aldrig upphör, som aldrig tar ledigt. Skolan är koncentrerad till orden i Herrens bön: VÅR FADER …
Hemligheten i vår bön är att vi inte ber ut i det tomma. Den kristna bönen har en tydlig riktning. Det är en bön, inte till en gud i allmänhet, men till Fadern som är vår Fader dvs vi har en personlig relation till.