Det är en hund begraven, eller, The Curious Incident with the Dog in the Churchyard

Julen brukar förknippas med glittrande julgranskulor, skönsång i kyrkan och en del frosseri. I det stora hela en stämningsfull högtid. Det man kanske inte förväntar sig är kyrkogårdsbyråkrati för att man funnit en hund nedgrävd på kyrkogården. Gissa vad som hände i vår församling? Jo, någon fann en hund begraven, och en stackars tass som stack upp ur jorden.

Det här var julafton. Kyrkoherden trodde att kyrkvärden sms:ade för att önska God Jul, men icke. Bestörtning var vår första reaktion. Nästa var naturligtvis att ta itu med det stackars livet för att ge den ett värdigare avslut än en alltför grund grav på vår kyrkogård. Kyrkogården är dessutom ett populärt vandringsstråk, så en stenhäll lades strax över graven och tassen för att inte orsaka ytterligare bestörtning.

Präster i England brukar ta en suck av lättnad om man får en församling med en ’closed churchyard’, dvs en kyrkogård som inte längre är i aktivt bruk, istället för en ’open churchyard’. Vi har två kyrkogårdar som är i aktivt bruk, och ofta orsak till bekymmer. Mest ger de oss huvudvärk för att budgeten inte räcker till för skötseln (vi har frivilligdagar för att städa och klippa häckar), men administrationen av kyrkogården är också ett sjå.

Vad gör man då om man har en hund nedgrävd (knappt) på kyrkogården? Jo, först kontaktas den lokale Arch Deacon (ungefär lokal domprost), eftersom inte en pinal i kyrkan eller på kyrkans mark får störas utan ett officiellt tillstånd (Faculty). För att få ett officiellt tillstånd måste stiftsjuristen tillfrågas. Sagt och gjort, i mellandagarna börjar så en febril kommunikation med Arch Deacon och stiftsjurist, med många uttryck som ’Oh dear!’.

En kommunikation som producerade ett knivigt formulerat ansökan om tillstånd, och sedan resulterade i ett två-sidigt tillstånd, ett följebrev, ett publikt meddelande att sättas på graven. Tillståndet är skrivet på bästa juristengelska – några snippets finns nedan – av The Worshipful (så tituleras juristen) MA Barrister at Law.

Slutet gott allting gott? Inte riktigt. För att gräva upp hunden behövdes inte bara vår gravgrävare (en timanställd frivillig), utan också någon av oss präster närvarande, och en representant för en djurrättsorganisation, som djurskyddet eller veterinären. Nu är vi inne i veckan efter nyår.

När till slut alla dessa personer har kontaktats och hittat en gemensam tid (17 dagar efter julafton), så griper naturen in.

Två dagar innan hunden skall tas om hand, är det söndag. Undertecknad har gudstjänst, och får då höra att hunden är borta. Lokala församlingsbor går ut och inspekterar. Lokala församlingsbor tycker det ser ut som om det varit en räv framme. ’Oh dear’ säger vi. Lokala församlingsbor konsulterar då de fotona som togs på julafton, och undrar om det möjligen var en hartass, och inte en hundtass som stack upp. Fotona närgranskas nu. Jo, det kanske var en hare i alla fall…

Lokala församlingsbor förklarar då att räven ofta gräver ner byten lite var stans för senare konsumtion. De hade själva en fasan i sin rabatt. Så tassen, som orsakade så mycket bryderi, korrespondens, ’oh dear’, och ljuvlig juristengelska, var i själva verket ett hemmagjort skafferi. God Jul sa räven!

Exempel ur tillståndet:

To all Christian people and any other persons to whom these Presents shall come…

XX were desirous of exhuming the remains of a dog…

By virtue of power and authority enabling us in this behalf do hereby grant unto you this Our LICENCE and FACULTY for the exhumation for the purpose aforesaid SUBJECT

Det här med snö, eller ‘Warning: Extreme Weather!’

Efter att ha varit bosatt i Västerbotten i många år, är det alltid lika roande att höra vädervarningarna för snö och frost i England under vintern. Som idag. Vi kanske, möjligen, med viss sannolikhet får snö till kvällen. Och då talar vi inte om meterhögarna av snö som föll i Västerbotten, utan ett lätt puder.

Det här är också landet som varnar för ’hard frost’. Det tog mig ett tag att inse skillnaden mellan ’frost’ och ’hård frost’. Efter år av empiriska undersökningar har jag nu kommit fram till att ’hård frost’ ligger kvar under större delen av dagen. Kort sammanfattning, det vi i Sverige kallar frost. Jag får medge, lika roande är det att höra nyhetsrapporteringarna om bistra väderleksförhållanden i andra delar av världen, där temperaturen kan sjunka till sådana ytterligheter som –10 grader Celsius. De brukar låta utrikeskorren stå i en snödriva och rapportera. ’Oj!’ brukar den här svensken säga framför tv, men en dos av sarkasm. Jag minns också en av mina första år i England när jag skulle gå till banken och möts av en låst dörr och en handskriven lapp: ’Stängt på grund av extremt väder.’ Återigen, det låg ett puder av snö på trottoaren.

Sarkasmen har dock börjat avta med åren, i takt med att förståelsen för det engelska kynnet börjar öka. Varför ta sig till jobbet på sommardäck när man kan vara hemma och leka med barnen i snön, den där enda snödagen på året? Varför ha snöplogar när man bara har ett par snödagar om året (kanske), samhällsekonomiskt är det billigare att alla tar en fridag. Vi vill inte heller att våra seniorer vurpar på dolda isfläckar, eller blir fast i en snödriva, så gudstjänsterna ställs också in. Snödagen blir istället en dag av både lugn och lek, åtminstone för alla som håller sig hemma.

Jag har nu också börjat märka att jag blir mer brittisk för varje år som går. Jag skall ut med bilen i kväll, och jag, som under åratal pendlade med bil i Västerbottens inland (snö, gran och ren det enda man såg i miltal), börjar nu titta oroande mot himlen och undra om jag skall kunna ta mig till mitt kvällsmöte eller inte. Å andra sidan har jag alltid tyckt att en grön vinter är rätt trevligt (jag väljer högklackat mot skidor alla dagar på året), så det kanske var meningen att jag skulle hamna här.

Uppdatering: jag fick precis reda på att mötet i kväll är inställt, på grund av risken för snö… :-)

 

Det här med julkrubba och apelsiner, eller Christingles

Alla nya arbetsplatser innebär att sätta sig in i en hel del traditioner. Ni vet de där traditionerna som alla tar för givet och ingen tänker på att informera en om förrän det är dags att genomföra dem. För en präst kommer informationen gärna vid klockringningen: ’å, du tänker väl på att nämna ditt eller datt’, och ’den och den brukar ALLTID göra det där’.

Oftast inga problem. ’Flexibilitet’ är många prästers mellannamn.

När man byter land och kyrka möts man dock av traditioner av en helt annan dignitet. Som en ny typ av gudstjänst, som ALLA känner till, och som ALLA förväntar sig, förutom den förvirrade svenska prästen i främmande land. Har du hört talas om Christingle? Inte? Inte jag heller, till ungefär en vecka innan jag skulle genomföra ett antal min första jul här, medan min kyrkoherde (ende andra prästen på ett antal engelska mil) var på tjänstledighet.

Lösningen heter internet. Efter intensivt googlande fick jag reda på att Christingle

  • Är en Böhmisk tradition!
  • Som involverar en apelsin!
  • Och symboliserar Jesus som världens ljus.
  • Och firas under advent och jul.

Jag blev inte så mycket klarare efter det, utan hemföll till en prästs klassiska lösning: följ agendan. Efter fem år känner jag mig mer luttrad, och det som efterforskning inte riktigt kunde klargöra har istället klarnat medelst genomförande.

Kortfattat: en apelsin med ett ljus, ett rött band och lite godis, används för att illustrera att Jesus (ljuset) föddes för att ge ljus till världen (apelsinen). Gud gav oss världens frukter (godiset) att leva av, sin kärlek och sitt blod/offer (det röda bandet).

Christingles (apelsinerna med ljus) förbereds av våra volontärer och delas ut på våra krubbgudstjänster på julafton. Under gudstjänsten tas också upp kollekt till Children’s Society som arbetar med Englands mest utsatta barn. Följ länken för att läsa på mer om både organisationen och Christingles.