Nytt besök i domkyrkan

Idag gick vi på Solrosen till domkyrkan igen. Nu hade vi siktet inställt på museet som finns i ena tornet. Men vi var lite tidiga så vi tog en tur runt kyrkan medan vi väntade på att museet skulle öppna. Då passade vi på att titta på statyn av St Lars (med huvud) som står vid ena ingången och så tittade vi på ängeln som finns uppe på domkyrkans tak. Några runstenar och några fotografer som fotade av stenarna fick vi också se. Sedan tog vi hissen upp till museet. Det muttrades lite över att det bara var de vuxna som fick ficklampa men väl uppe blev det mörkt och lite spännande. Vi såg kronor, svärd och gamla biskopskläder. På de mördade Sturarnas kläder fanns det blodfläckar kvar – det var både läskigt och spännande.

Dagens funderingar i domkyrkan

Det blir många utflykter så här i midsommartider. Dels för att det pågår renoveringsarbeten på gården och dels för att vi alla är lite sommartrötta – då kan det vara skönt med lite miljöombyte. 


Idag sken solen så då åt vi för ovanlighetens skull frukt utanför kyrkan. Vi hade sällskap av en jättestor skränande kråka som också verkade fruktsugen. 


Sedan delade vi som vanligt upp oss i mindre grupper i och gick in och tittade. Ena gruppen fastnade i Vasakoret en lång stund. Där tittade vi lite extra på alla olika vapensköldar som finns på Gustav Vasas gravmonument. Texten är på latin men vi kunde lista ut vad en del betydde i alla fall, nämligen att det var namn på olika landskap i Sverige. 


Landskapsnamn är kanske inget man har koll på i förskoleåldern men att Finlandiae betyder Finland kunde de flesta gissa. 


Men är det verkligen en isbjörn på Finlands vapen? Finns det isbjörnar i Finland och Sverige? Nej, det gör det ju inte kom barnen fram till. De finns i Arktis visste ett barn. Hen förslog att Gustav Vasa kanske även var kung över Arktis? Fast så var det nog inte heller eftersom Arktis var outforskat när han var kung. 

Det blir alltid många intressanta samtal när vi är i domkyrkan. Vid Johan IIIs gravmonument var det en kerubs trasiga fot som fångade barnens uppmärksamhet. 


Ena tån saknades och ett metallstift stack ut. Ett barn tyckte att ängeln såg lite ledsen ut och det kan man ju förstå för att ha en spik i foten är nog inte så roligt.

Ekorrn satt i granen (eller rättare sagt i tallen)

Idag har Solrosen varit i Stabbyskogen. Vi hoppas varje gång att vi ska få se en ekorre men oftast lyser de med sin frånvaro. Men idag fick vi äntligen se en och på väldigt nära håll dessutom. Den sprang precis bredvid oss fram och tillbaka med mossa i munnen. Vi tror att den hade ett bo uppe i en tall. Barnen fascinerades över hur snabb den var både på marken och uppe i träden. 

Boktips

Här kommer ett nytt boktips från Solrosen nämligen ”Hos doktorn” av Michael Escoffier och Matthieu Maudet.


Av formatet och textmängden kan man tro att det är en bok för de yngsta men riktigt så är inte fallet. Om barnens tidigare favorit ”Boken utan bilder” fokuserade på texten så är det här tvärt om fokus på bilderna. Här händer det mycket mellan raderna eller snarare sidorna och det gäller att vara uppmärksam (vilket barn oftast är) om man ska förstå handlingen.
För att göra historien kort så utspelar sig handlingen i ett väntrum hos doktorn. Patienterna är olika djur som har olika typer av krämpor.
Men antalet patienter i väntrummet minskar snabbare än de får komma in till doktorn. Här får man stanna upp ett par gånger innan man har kommit till slutet och fundera över vilka djur som saknas och vad som kan ha hänt med dem.
Även när man läst boken ett antal gånger och barnen kan storyn är den fortfarande spännande och de vill alltid diskutera hur de tror att det ska gå för lammet som är sist kvar…

Sniglar

Barnen har samlat sniglar på gården. Oj vad mycket snor dom har på sig, vi ska släppa ut dom i skogen sa ett barn. Så dom blir fria.  

 

Fynd på gården

Idag hittade vi två fågelbon och ett getingbo, på gården. Oj vad många hål i geting boet, så spännande tyckte barnen.  Har getingarna flyttat ut nu sa ett barn. Har dom byggt det själva, ja många frågor blev det. En spännande och intressant morgon blev det. 

 

Vilken buss? (och en död fågel)

Idag har Solrosen varit på bussutflykt till en lekpark i Stenhagen. Utflykt kan vara spännande och ännu mer spännande blir det när man ska åka buss.
Första spänningsmomentet blir vilken buss man ska åka med, för det finns ju så många olika. De äldre barnen får snabbt klart för sig att vår buss ska vara grön och ha siffran 5 på sig. För de yngre är det inte lika lätt att hålla isär bussarna.

”Nu kommer bussen” utropas det glatt när den första bussen närmar sig. Nej, det var en gul buss, vår buss ska vara grön.
Så kommer det en grön buss. ”Nu grön buss” blir kommentaren då. Men tyvärr så var det fel grön buss för den här står det siffran 2 på. Det ska stå 5 på vår buss.

Det dröjer inte länge förrän nästa gröna buss kommer och det råkar vara nummer 5. ”Nu grön buss” utropas det och det kastas undrande blickar. Kan detta vara den vi väntar på? Nej, tyvärr för den här går åt motsatt håll. Till sist kommer i alla fall rätt buss och vi kan åka vidare.

I parken leks det så klart massor men frågan är om inte det största minnet av utflykten blir den döda talgoxen som vi såg i busskuren när vi skulle åka hem. 

20 par ögon vill titta på fågeln samtidigt och det är trångt – hur gör man då? Det blir lite träning i att turas om och kunna lämna sin plats för att de som inte har sett också ska få komma fram och titta.