Samvaro runt en inredningstidning

Det är eftermiddag i Solrosens ateljé och valstunden pågår för fullt. Några barn har klippt ut bilder ur veckotidningar till ett skapandeprojekt de håller på med. Barnen börjar bli färdiga med tidningarna så förskolläraren plockar ihop dem och börjar lite förstrött att bläddra i en av dem, Hus & Hem nr 14 2014, närmare bestämt. Det är ett julnummer för i ett av reportagen har man gjort en väggdekoration av rött snöre i form av en gran. Förskolläraren kommenterar detta och två barn som sitter vid bordet kommer och tittar de också. Barnens intresse väcks och vi fortsätter bläddra i tidningen tillsammans. På så gott som varenda sida finns något att kommentera och prata om. Det är olika julprydnader och julklappstips i form av inredningsprylar. Barnen kommenterar saker som de har hemma och vi funderar vilket djur som skinnet på bilden kan komma i från. En varg tror barnen för det är lite gråvitt, men texten avslöjar att det är ett renskinn. När vi kommer till bilder och beskrivning av ett pepparkakståg kommer fler barn och tittar. Det är en hel del sidor med reklam och vi konstaterar att det ofta är ganska svårt att se vad bilden faktiskt gör reklam för. Som bilden på fallskärmshopparna som visar sig vara reklam för tandstickor! Men skarpa barnaögon ser minsann att en av hopparna har en sådan pytteliten sticka i munnen.Vi småpratar och diskuterar utan något egentligt mål eller syfte och det är bara så himla trevligt! Så gott som alla situationer kan bli lärandesituationer men ibland är det viktigaste helt enkelt samvaron och att bara vara närvarande i nuet. 

Efter en lång stund har vi tittat igenom hela tidningen. Det blir dags för städning och Hus & Hem nr 14 2014 hamnar åter i tidningshögen. Kanske kommer den fram igen om någon behöver en bild på en fallskärmshoppare eller ett pepparkakståg. 

Ombyte förnöjer, eller?

Där Solrosens café numera finns var det tidigare en legohörna. En legohörna som hade stått orörd i månader, ingen var intresserad av att bygga. Det var en av anledningarna till att vi plockade bort legot och gjorde ett café där istället. Men nu har barnens intressen ändrat sig igen. Det tidigare så populära caféet står orört och helt plötsligt är legot (som vi staplat på en vagn i ett hörn) högintressant!   

  Så nu byggs det med Lego i caféet.  Just därför finns det en vits med att inte ha allt material framme hela tiden utan att byta ut det emellanåt. Då blir det nytt och roligt igen.  

 

Sand i sandlådan

En självklarhet kan tyckas men efter månader med tjäle, lervälling och kopiösa mängder vatten så är faktumet att det åter går att gräva i sanden en välkommen nyhet. Stor som liten har varit engagerade med hinkar och spadar. Det har bakats sandkakor, lagats gröt och grävts en och annan fälla. 

Ballongbelöning på gården

På Solrosen har vi sedan en tid ett dagligt inslag som vi kallar ”Hemlig agent”. Varje dag blir ett barn hemlig agent men barnen vet inte vilken av dem det är. Agenten (och alla andra) har ett uppdrag som ska utföras under dagen. Om agenten klarat uppdraget avslöjas vem det var dagen efteråt och då läggs en grön kula i ett glasrör (om agenten inte riktigt lyckats förblir namnet en hemlighet). När barnen gemensamt samlat fem kulor får hela barngruppen en belöning. Uppdraget och tillbehören kom från vår temafigur Filur för ett par veckor sedan.Detta är ett sätt för oss att jobba med företeelser som kan vara lite problematiska i barngruppen utan att behöva fastna i tjat. I tisdags hade barnen åter samlat fem kulor så då var det dags för en belöning (det är olika varje gång). Den här gånger blev det ballonger på gården. Vi har haft ballonger utomhus förr men att ha det på vintern visade sig vara en riktig hit! Den mjuka snön gjorde nämligen att många ballonger höll och kunde lekas med i flera dagar.

Vi rör på oss i Giraffparken

Idag bytte Sol-och Molngruppen lervällingen på förskolegården mot en förmiddag i Giraffparken. Här blev det en hel del grovmotoriska utmaningar och det tränades både på att klättra upp på en zebra och på hur man tar sig upp i en gunga på bästa sätt. Vi som arbetar på Solrosen försöker tillämpa principen att inte lyfta upp barn på höga klätterställningar som de inte kan klättra upp på själva. Har man ännu inte lärt sig behärska tekniken får man helt enkelt vänta. Lite hårt kan tyckas men viktigt ur säkerhetssynpunkt för att förhindra olyckor om barnen är uppe på höjder de inte behärskar. Sedan är det även en ergonomisk nödvändighet för att personalens ryggar ska hålla ett helt arbetsliv. Hur man gör hemma är naturligtvis en helt annan sak vilket många barn brukar påpeka, ”Min mamma orkar lyfta upp mig”. 

Men vi hjälper självklart till genom att visa, uppmuntra och vara nära när barnen är mogna för att träna på hur man gör. Drivkraften hos många barn sporras av att de behöver försöka själva och med envishet kan man som bekant komma långt!Sedan finns det ju alltid barn som kan klättra lite för bra alldeles för tidigt men det är en annan historia…