Man tager vad man haver

Den tidigare lervällingen på Solrosens gård har äntligen torkat. Men gräsmattan lyser med sin frånvaro så vid första ögonkastet så ser det lite trist ut. Tur att det då finns uppfinningsrika och kreativa barn! Det har samlats fruktlådor från Nelins under flera veckor. Lådor som det senaste veckan har byggts kojor av. Kojan har flyttat runt och byggts upp och tagits ner flera gånger. Ibland blir det lite trassel och livliga diskussioner om hur många och vilka barn som kan vara i kojan. Svåra frågor som t.ex. om det är de som byggt kojan som bestämmer vilka som får komma in eller om alla verkligen kan komma in fast kojan är ganska liten? Just idag blev det en stor koja så alla som ville fick plats. En restaurang blev det, där man kunde köpa det mesta jordgubbstårta, smoothie, glass, soppa mm. Restaurangen var mycket populär, på slutet kom en grupp små militärer och köpte upp nästan all mat. De var väldigt generösa med betalningen så restaurangägarna var nöjda trots att all mat tog slut.

Ombyte förnöjer, eller?

Där Solrosens café numera finns var det tidigare en legohörna. En legohörna som hade stått orörd i månader, ingen var intresserad av att bygga. Det var en av anledningarna till att vi plockade bort legot och gjorde ett café där istället. Men nu har barnens intressen ändrat sig igen. Det tidigare så populära caféet står orört och helt plötsligt är legot (som vi staplat på en vagn i ett hörn) högintressant!   

  Så nu byggs det med Lego i caféet.  Just därför finns det en vits med att inte ha allt material framme hela tiden utan att byta ut det emellanåt. Då blir det nytt och roligt igen.  

 

Barnkanalen

Idag är det geggigt värre på Solrosens gård. Men oj vad det jobbas! Bl.a. byggs det en kanal, Barnkanalen. Den påbörjades i morse och nu fortsätter grävandet. Det diskuteras hur arbetet ska fortsätta och ibland blir det komplikationer då någon yngre medarbetare vill fylla igen där det redan grävts. Men för det mesta löser det sig och engagemanget är det inget fel på.

Ett lådhus

Stora lådor tycker vi på Solrosen är skoj. Idag fick vi en som var stor som ett litet hus. Det var ett hus också tyckte barnen. Men ett hus måste ju ha fönster. Barnen ritade ut var de skulle sitta och en förskollärare fick förtroendet att skära ut dem. Sedan behövde huset få lite mera färg och då var många barn engagerade i att färglägga det.


En hel del träning på att turas om blev det också eftersom de flesta även ville måla huset inuti och där fick det bara plats tre barn åt gången. Det gick riktigt bra! 


Fast huset visade sig dessvärre vara ett riktigt fuskbygge eftersom det rasade ihop när det togs upp en extra dörr. Platt som en pannkaka blev det efter 30 minuter. Men det var i alla fall roliga 30 minuter…

Vad det låter mycket!

Ja, just nu låter det mycket på Solrosens gård för de håller på att laga klockstapeln. Många veckor har det varit en byggnadsställning runt omkring men arbetet har haft lite paus. 

Idag började de dock riva bort gammalt trä med hjälp av kofot och hammare. Ganska intressant tyckte många av barnen och kikade genom staketet. Men visst lät det en hel del också.

Kojbyggen och samarbete

Idag är Solrosen i Stabbyskogen. Vi gör många olika saker men just nu är många av barnen engagerade i ett kojbygge. 

Det släpas pinnar och diskuteras vad som ska göras härnäst. En ihålig stock blir ett trappsteg och då kommer någon på att det även behövs en ledstång. 

  

Ett annat barn ropar på hjälp för att pinnen är för tung och kompisarna kommer till undsättning. Samarbete och kommunikation är nödvändigt för att de ska kunna resa upp de tyngsta grenarna. En koja som inte fanns för tio minuter sedan börjar ta form.  

Skogen bjuder på både byggmaterial och samarbetsmöjligheter.

Komplicerad tågtrafik

I Solrosens lekrum byggs det järnväg, en stor!  

 Det är en lång procedur innan bygget är klart. En vill bygga si och en annan så. Det gäller att välja bitar som passar ihop för att det ska gå att köra runt. En bro rasar och då får man göra en ny stabilare – det gäller ju att sköta underhållet. Men den största utmaningen är nog när alla olika tågbolag ska börja trafikera banan. Ibland kör tågen åt olika håll och då kan det blir problem vid tågmöten – för vem ska egentligen backa?  

 Men efter ett tag ledsnar några opereratörer och byter bransch. Kvar blir bara de största som ostört kan köra vidare…