Fiskteater

I höstas jobbade några barn länge med att skapa detta akvarium. Det googlades efter bilder på fiskar, sköldpaddor, krabbor mm. Sedan ritades det och klipptes ut olika typer av vattendjur. Men efter att akvariet var färdigt har det stått och samlat damm på en hylla. Fram tills nu! Idag blev det nämligen fiskteater. En del fiskar blev så glada att någon äntligen lekte med dem att de lossnade och smet från akvariet…

Vi leker med bilar och umgås del 2

Japp det gör vi. Först blir det en sedvanlig liten procedur då vi lånar kompisens bil fast utan att fråga kompisen. Men när vi är hyfsat överens om att ha varsinn börjar samspelet. Jag går hitåt och tittar inbjudande på dig (det betyder att jag vill att du ska komma med). Kompisen fattar och följer med. Då går vi in i borgen med  våra bilar, gömmer oss bakom draperiet en pyttestund och sedan går vi tillbaka till bilbordet igen. Sedan gör vi om samma procedur om och om igen. Hela tiden kommunicerar vi, inte med ord men med blickar och minspel (och ibland ett och annat skrik om kompisen inte gör som man vill). Kommunikation är så mycket mera än det talade språket. Förskollärarens uppgift är att vara nära och sätta ord på det barnen gör och guida i hur man gör och inte gör. 

Ombyte förnöjer, eller?

Där Solrosens café numera finns var det tidigare en legohörna. En legohörna som hade stått orörd i månader, ingen var intresserad av att bygga. Det var en av anledningarna till att vi plockade bort legot och gjorde ett café där istället. Men nu har barnens intressen ändrat sig igen. Det tidigare så populära caféet står orört och helt plötsligt är legot (som vi staplat på en vagn i ett hörn) högintressant!   

  Så nu byggs det med Lego i caféet.  Just därför finns det en vits med att inte ha allt material framme hela tiden utan att byta ut det emellanåt. Då blir det nytt och roligt igen.  

 

Vi leker med bilar och umgås

Solrosen har ett lågt bord avsett för körning med småbilar. Tidigare vandrade de yngsta barnen oftast iväg med bilarna någon annanstans, lämnade dessa för att sedan hämta nya tills bordet var tömt. Men nu körs det mera på bordet. Ett barn har hämtat en järnvägstunnel och kör mycket koncentrerat en bil igenom tunneln om och om igen. Två små kompisar uppmärksammar detta och vill också köra genom tunneln vilket inte riktigt uppskattas av barnet som hade tunneln först. Förskolläraren hämtar då en järnvägsbro och en lutande kloss för lite fler köralternativ. Detta uppskattas av förarna och det körs under och över en lång stund. Ibland verkar kompisarnas bil mycket bättre än den man själv har och då finns det kvicka fingrar som helt enkelt tar den åtråvärda bilen, vilket naturligtvis väcker stora protester hos den som blev av med sin bil. Förskolläraren får visa vilka bilar som är lediga och dessa accepteras nästan varje gång. Ibland går det även bra att lämna tillbaka den bil man just tog från kompisen. Om en 1-2-åring ser något hen vill ha så tar hen oftast det även om saken råkade vara upptagen, inget konstigt i det. Ofta är det även ett sätt att testa såväl kompisars som vuxnas reaktioner – Vad händer om jag gör så här? Här är vuxnas närvaro viktig för att visa vad man får och inte får göra samt för att erbjuda alternativ både vad gäller saker och sätt att agera. Det här med turtagning och att dela med sig är något man lär sig genom träning, mycket träning.  

Olika sorters lek och en matematisk cafélek

Det leks mycket i förskolan, det är nog självklart för de flesta. Men lek är ett väldigt omfattande begrepp som kan se väldigt olika ut. Det finns nämligen en mängd olika sorters lek. 

För de yngsta barnen pratar man om imitationslek (du hoppar och skrattar och då gör jag likadant) eller parallellek (du leker med dina bilar och jag leker med mina bredvid). När barnen blir äldre kommer rollekarna (t.ex. Mamma, pappa, barn) och dessa kan variera i det oändliga. I slutet av förskoleåldern brukar det bli populärt att leka regellekar (t.ex. Vargen och kycklingarna, Kull mm). I förskolan använder vi även det något diffusa begreppet fri lek. Det är när barnen själva väljer vad de vill göra och detta kan innefatta alla de ovan nämnda varianterna av lek. Men även den fria leken är i viss mån styrd pga miljöns utformning och vilket lekmaterial som finns tillgängligt.

Vi som arbetar i förskolan använder oss av leken i de flesta av alla planerade aktiviteter, då är leken i högsta grad styrd. Idag var en sådan dag då Solgruppen lekte i vårt nya café. 

Här hade leken ett fokus på matematik. För att få en uppfattning om vad sakerna kostade och hur mycket pengarna räckte till var det endast kontant betalning som gällde idag. När man handlar med kort ser man ju inte att pengarna försvinner. Pengarna bestod av kaplastavar, 10 st fick var och en ta ut i bankomaten. Sedan handlades och räknades det friskt både bakelser, tårtbitar och saft. Det var ett billigt café för inget kostade mer än 5 kr. Efter ett tag byttes det roller så att alla fick pröva på att sitta i kassan och ta betalt. Vi fick också fördjupa oss i vad en kund egentligen var för något. 

Vad är en pinkod?

Solrosen har ett sprillans nytt café. Ett mycket populärt café, som det ju ofta kan vara när något är alldeles nyöppnat. Några plånböcker finns det men dessvärre inga pengar. Därför har flera barn varit engagerade i mynt- och sedeltillverkning de senaste dagarna. Men vi bor ju i kontatlösa Sverige så självklart handlas det med kort också. Det har de flesta barn erfarenhet av men någon kompis undrade över vad en pinkod var för något? Svaret på det kom blixtsnabbt från minst fyra barn! Modern teknik är stor del av barns vardag, både hemma och på förskolan. 

Utelek

Det är spännande att följa barnens lekar under årstidernas olika växlingar. Några lekar kommer och går. Andra återkommer och vidareutvecklas, till exempel Barnkanalen  och Världens största vulkan. Den första är ett kanalbygge som barnen namngett och som återskapas i sandlådan när vädret tillåter. Den andra är ett byggprojekt som uppstår lite nu och då. I lekarna tränas samarbete,kreativitet, byggteknik och demokrati. (När barnen vill bygga eller leka leken på olika sätt diskuterar de och röstar om hur de ska göra.)

Igår lyftes vulkanbygget till en ny dimension då barnen kom på att man kunde sätta en liten ficklampa i mitten, så att det blev som brinnande lava.  

   

 

Regler och samarbete i parken

Idag har Stjärn- och Solgruppen lekt regellekar i Vindhemsparken. 

Regellekar kan vara både lätt och svårt på samma gång. Lätt för att spelets regler är förutbestämda och lika för alla, svårt för att alla måste rätta sig efter dem. Är det dessutom en ”tagarlek” så förväntas man acceptera att bli tagen utan att bli alltför sur. Dagens övningar gick dock alldeles utmärkt. Det ingick också en hel del samarbete. Först i Häxkull, då barnen skulle rädda sina kompisar som blivit förstenade av häxorna (förskollärarna) och sedan i Här kommer vi, då de skulle komma överens vilket djur deras lag skulle gestalta. Barnen gick verkligen in för att rädda sina kompisar och de två häxorna hade fullt upp med att se till att åtminstone någon var förstenad en liten stund. 

Sånger med overhead

Uppe i Solrosens ateljé står en gammal overhead-apparat. Den använder barnen ibland till skuggspel eller till att lägga mönster med geometriska former. 

Idag fanns det en ny liten låda med material bredvid apparaten. Det var två platsspindlar och ett par träfigurer i form av djur, människor och träd. Två barn uppmärksammar det nya materialet och börjar lägga figurerna på overheaden. Det ena barnet utbrister: ”Vi kan göra Imse, Vimse, Spindel!” Men då behövs det mera rekvisita menar barnen. En sol, regndroppar och en tråd kommer de fram till. Ena kompisen ritar och klipper droppar och den andra solen.  Solritaren blir dock så nöjd med sin sol att den är för fin att klippas ut. Förskolläraren får i uppdrag att göra en som ska klippas ut. Men det är noga med färgerna, solen ska vara gul och dropparna blå tycker barnen så det protesteras en del då förskolläraren ritar med en blå penna. Fast det visar sig inte spela någon roll då solen visar sig bli svart då den hamnar på overheaden. Sedan vill ett barn att vi ska göra ” I ett hus vid skogens slut”. För titta, det finns ju både hus, träd, en hare och figurer som kan vara tomten och jägaren. Men vad gör katten där undrar förskolläraren, den är väl inte med i sångtexten? Nej, men den finns med på bild i sångboken (där sången finns illustrerad) som vi har på förskolan vet barnen. En stund med massor av associationer som ledde till kreativitet, skapande, samtal och sång.