Man tager vad man haver

Den tidigare lervällingen på Solrosens gård har äntligen torkat. Men gräsmattan lyser med sin frånvaro så vid första ögonkastet så ser det lite trist ut. Tur att det då finns uppfinningsrika och kreativa barn! Det har samlats fruktlådor från Nelins under flera veckor. Lådor som det senaste veckan har byggts kojor av. Kojan har flyttat runt och byggts upp och tagits ner flera gånger. Ibland blir det lite trassel och livliga diskussioner om hur många och vilka barn som kan vara i kojan. Svåra frågor som t.ex. om det är de som byggt kojan som bestämmer vilka som får komma in eller om alla verkligen kan komma in fast kojan är ganska liten? Just idag blev det en stor koja så alla som ville fick plats. En restaurang blev det, där man kunde köpa det mesta jordgubbstårta, smoothie, glass, soppa mm. Restaurangen var mycket populär, på slutet kom en grupp små militärer och köpte upp nästan all mat. De var väldigt generösa med betalningen så restaurangägarna var nöjda trots att all mat tog slut.

Vi undersöker och smakar!

På uppdrag från ”Den lilla lilla gumman”, så skulle Knoppar och Frön tillverka eget smör. 

Oj så spännande! Men hur gör man? Barnen är väldigt nyfikna och uppmärksamheten är hög när ett barn får hälla upp grädde i en skål. 


Är det smör nu? Nej! (Alla är överens)

En spännande sak kommer fram och några barn känner igen den hemifrån – en visp!

Alla barn turas om att använda elvispen och väntar tålmodigt på sin tur. Plötsligt tar pedagogen skålen och vänder upp och ner – över huvudet! Men inget rinner ut. Det här var verkligen spännande. 


Därefter visar pedagogen hur man gör för att få bort den sista vätskan ur grädden – som nu plötsligt är smör! Barnen hjälps åt att salta lite och sen är det äntligen dags, vi ska få smaka på vårt alldeles egna Vildrossmör!


Betyget då? ”Jättejättegott!”

Att hjälpas åt

I Solrosens ateljé finns det förkläden som stängs med kardborreband baktill. Det är krångligt att göra själv. Då är det bra att få hjälp av en kompis. Sedan byter man och hjälper kompisen med samma sak. Det är bra att träna på sådana saker när man har gått om tid. När det är dags för ”riktig” påklädning i tamburen är det oftast trångt, bökig och ont om tid för att träna dylika färdigheter.

Barnkanalen

Idag är det geggigt värre på Solrosens gård. Men oj vad det jobbas! Bl.a. byggs det en kanal, Barnkanalen. Den påbörjades i morse och nu fortsätter grävandet. Det diskuteras hur arbetet ska fortsätta och ibland blir det komplikationer då någon yngre medarbetare vill fylla igen där det redan grävts. Men för det mesta löser det sig och engagemanget är det inget fel på.

Vem dirigerar? 

På onsdagar brukar de äldsta solrosbarnen ha drama. Då gör vi många olika saker men övningarna och lekarna handlar ofta om känslor, relationer och samarbete. Igår gjorde vi bl.a. en lek som kallas Dirigenten. Den går till så att det är ett eller flera barn som går ut ur rummet varpå ledaren pekar på ett barn i ringen som blir dirigenten. Dirigenten bestämmer sedan rörelser som de övriga kompisarna härmar, allt under total tystnad. Då får den/de som stått utanför dörren komma in, titta på kompisarnas rörelser och gissa vem det är som är dirigenten. En inte alltid helt lätt uppgift kan förskolläraren som var den första att stå utanför dörren intyga. Eftersom kompisarna är så koncentrerade och bra på att imitera rörelser så krävs det en stunds noga iakttagande innan det blir uppenbart vem det faktiskt är som styr.

Utelek

Det är spännande att följa barnens lekar under årstidernas olika växlingar. Några lekar kommer och går. Andra återkommer och vidareutvecklas, till exempel Barnkanalen  och Världens största vulkan. Den första är ett kanalbygge som barnen namngett och som återskapas i sandlådan när vädret tillåter. Den andra är ett byggprojekt som uppstår lite nu och då. I lekarna tränas samarbete,kreativitet, byggteknik och demokrati. (När barnen vill bygga eller leka leken på olika sätt diskuterar de och röstar om hur de ska göra.)

Igår lyftes vulkanbygget till en ny dimension då barnen kom på att man kunde sätta en liten ficklampa i mitten, så att det blev som brinnande lava.  

   

 

Drama

På onsdagarna brukar Solrosbarnen ha drama. Då gör vi lite olika saker, ofta blir det olika samarbetsövningar och dramatiseringar av situationer som kan förekomma i barnens förskolevardag. 

Här skulle barnen försöka att tillsammans hålla en ballong i luften så länge som möjligt. Extra svårt blev det då varje person stod på en rund dyna som man inte fick kliva utanför.

Ofta sker dramatiseringarna med hjälp av en samling Playmobil-figurerFigurerna har en hel del problem och små dilemman som barnen får diskutera och försöka komma på alternativa lösningar.Denna gång var situationen att figurerna skulle klä på sig för att gå ut men en av dem snurrade runt på golvet tills alla andra var klara. Sedan skulle hen både kissa och tvätta händerna jättelänge medan kompisarna blev allt svettigare och trötta på att vänta. Här var det flera barn som trodde att det snurrande barnet inte hade hört uppmaningen att de skulle klä på sig. 

Det blir alltid spännande diskussioner bland barnen vid dessa dramatiseringar och ibland uppenbart att barn inte resonerar likadant som vuxna.

Regler och samarbete i parken

Idag har Stjärn- och Solgruppen lekt regellekar i Vindhemsparken. 

Regellekar kan vara både lätt och svårt på samma gång. Lätt för att spelets regler är förutbestämda och lika för alla, svårt för att alla måste rätta sig efter dem. Är det dessutom en ”tagarlek” så förväntas man acceptera att bli tagen utan att bli alltför sur. Dagens övningar gick dock alldeles utmärkt. Det ingick också en hel del samarbete. Först i Häxkull, då barnen skulle rädda sina kompisar som blivit förstenade av häxorna (förskollärarna) och sedan i Här kommer vi, då de skulle komma överens vilket djur deras lag skulle gestalta. Barnen gick verkligen in för att rädda sina kompisar och de två häxorna hade fullt upp med att se till att åtminstone någon var förstenad en liten stund. 

Ett lådhus

Stora lådor tycker vi på Solrosen är skoj. Idag fick vi en som var stor som ett litet hus. Det var ett hus också tyckte barnen. Men ett hus måste ju ha fönster. Barnen ritade ut var de skulle sitta och en förskollärare fick förtroendet att skära ut dem. Sedan behövde huset få lite mera färg och då var många barn engagerade i att färglägga det.


En hel del träning på att turas om blev det också eftersom de flesta även ville måla huset inuti och där fick det bara plats tre barn åt gången. Det gick riktigt bra! 


Fast huset visade sig dessvärre vara ett riktigt fuskbygge eftersom det rasade ihop när det togs upp en extra dörr. Platt som en pannkaka blev det efter 30 minuter. Men det var i alla fall roliga 30 minuter…