Fiskteater

I höstas jobbade några barn länge med att skapa detta akvarium. Det googlades efter bilder på fiskar, sköldpaddor, krabbor mm. Sedan ritades det och klipptes ut olika typer av vattendjur. Men efter att akvariet var färdigt har det stått och samlat damm på en hylla. Fram tills nu! Idag blev det nämligen fiskteater. En del fiskar blev så glada att någon äntligen lekte med dem att de lossnade och smet från akvariet…

Tredimensionellt skapande

Med olika sorters material kan man bygga på olika sätt. På Vildrosen pratar vi ofta om att man inte kan skapa ”fel” – vi skapar olika!

Idag plockade vi fram ”plus-plus mini” vilket var väldigt spännande, för tidigare har vi bara haft större plus-plus. 


Vips så har vi ett alldeles eget ”ko-släpp” på Vildrosen!

Ägg och hönor

Påsken närmar sig så därför var det ägg och hönor som stod på dagens agenda för Solgruppen (och två gäster). 

Vi hade två ägg, ett kokt och ett okokt och började med att fundera på vad som händer när man knäcker dem och hur man kan veta vilket som är vilket utan att knäcka dem. Vi gjorde det klassiska tricket att snurra dem för att se vilket som snurrade snabbt och vilket som snurrade långsamt. När vi hade knäckt respektive skalat dem jämförde vi gulans och vitans utseende på de båda äggen och hur de förändrats när man kokat ägget. Det kokta ägget åt vi sedan upp, allt enligt individuella önskemål om vitan, gulan eller både och. Det blev mera äggprat som vem det är som lägger dem, vad medlemmarna i ”hönsfamiljen” heter, hur man kan tillaga ägg på olika sätt och olika rätter där ägg ingår. 

Vi pratade också om varför man äter mycket ägg just på påsken dvs om fastan, Jesus, död och uppståndelse mm. Om kopplingen mellan dessa företeelser och äggen verkligen gick fram är kanske inte helt självklart?Sedan tillverkades det hönor och medan färgen på dessa torkade traskade vi ut i köket och stekte det okokta ägget. Vi trängdes runt spisen för att se hur äggets utseende åter förändrades. ”Det stelnar och blir liksom tjockt” tyckte barnen. Även detta ägg åt vi upp. Nu åt alla både vitan och gulan, till och med de som innan bestämt hävdat att de inte tyckte om stekt ägg. 

Bara lite julpyssel eller?

Julgranspyntet i Solrosens julgran går i år  i sobert vitt. Lucior och stjärnor av rörpärlor är det närmare bestämt. Förutom att de flesta nog tycker att julpysslandet är roligt och stämningsfullt så tränas en mängd olika färdigheter när man gör det som t.ex. finmotorik, matematik, kreativitet mm. Till lucian fanns det en mall barnen kunde titta på när de tillverkade sina egna. Inte för att alla lucior nödvändigtvis skulle se ut som mallen utan mer som en inspirationskälla på hur man kunde göra. Hur barnen tolkade och använde mallen skiljde sig åt. En del följde den till punkt och pricka, räknade noga antalet pärlor och klurade på vilken vinkel det var på axlarnas lutning. Andra gjorde mer sin egen tolkning av lucian och inte la någon större vikt vid att den skulle vara lik förlagan. Det uppstod en del intressanta  diskussioner under tillverkningsprocessen. Något barn blev t.ex. väldigt konfunderad över att kompisen helt medvetet valde att ge lucian fyra ljus när mallen hade bara tre?! Men även om de allra flesta lucior blev olika så det var ingen som kom på tanken att ge hen en annan hårfärg. Så än så länge hänger det enbart brunhåriga ljusbärare i granen.

Vi målar granen

Vi sparade fjolårets julgran. Först fick den torka i källaren och sedan har den legat många månader ute på gården. Varför har ni granen kvar? Det har många barn undrat under året. Den här veckan fick de svaret. Vi klippte ner grenarna och sedan målade några barn den nu snustorra och barrlösa granen vit. Det såg ut som snö tyckte barnen. Slutresultatet och vad granen ska användas till kommer snart att kunna beskådas i ett av Solrosens vackra fönster.

Hos Bror Hjort och hur länge ett Kornmo-kex egentligen kan räcka

Många av Solrosbarnen tycker mycket om kreativt skapande i olika former. Kanske allra mest om att rita. För att utmana och stimulera detta intresse bokade vi två besök på Bror Hjorts hus för de äldsta barnen. Idag var det dags för det första. Temat var, Vad berättar bilden? Precis som det låter så fick barnen gå runt titta på några av konstnärens tavlor och fundera på vad de föreställde. Vi hade tjuvtränat lite innan besöket så barnen kände igen flera av tavlorna sen tidigare. Vi hade också tränat lite på ”musee-stilen” dvs att hålla händerna på ryggen så att ingen skulle lockas röra föremålen av misstag. Det gick jättebra! En hel del träning i handuppräckning blev det också för att inte alla inte skulle prata i munnen på varandra. För det var många frågor som våra pratsugna barn fick fundera på. Sedan var det dags för barnen att själva få skapa nere i ateljén. De fick i uppgift att måla människor eller djur som de tyckte om. Först fick de göra en skiss med kol som sedan skulle färgläggas med vattenfärg. Det var första gången som barnen ritade med kol, vattenfärger är ju mera bekant men här fick vi ett nytt tips. Nämligen att man kan blanda nya färger på pappret istället för i färgkoppen. Så praktiskt då inte alla färger i lådan blir gråbruna av allt blandande. Det ska vi träna mera på hemma på förskolan. När alla vara klara fick barnen i tur och ordning berätta om sin bild, vilket alla också ville och gjorde. Ett besök som gav mersmak och som tur är ska vi dit igen redan på onsdag. Men hur var det med kexet då? Jo, när det är långt att gå hem till förskolan och det behövs lite extra energi kan det finnas Kornmo fullkornskex i ryggsäcken. Får man ett sådant är det nästan som julafton och sådana festligheter vill en ju gärna njuta av så länge som möjligt. Då kan ett Kornmo räcka i nästan de 40 minuter det tar att gå från Villavägen till Vindhemsgatan. 

När någon säger stopp, så är det stopp

I förskolan är det många barn och många viljor som ska samsas och försöka komma överens. Det är inte alltid så lätt eftersom ibland vill man olika. Kompromissa är nyckelordet och det lär man sig allt eftersom. De egna önskemålen får ibland stå tillbaka för att leken ska kunna fortsätta, ibland bestämmer du ibland bestämmer jag och allra helst så bestämmer vi tillsammans. Några saker måste man dock alltid lyssna på. Det är när någon säger/visar stopp, nej, sluta, jag vill inte. Det får man inte strunta i! Det är precis som att bilarna inte får köra förbi en stoppskylt på vägen. Inspirerade av Vildrosen gjorde Solgruppen idag egna stoppskyltar. 

Vi tränade också på att säga/visa stopp när kompisarna gick emot oss. Alla lyssnade superbra och stannade omedelbart! Vi hoppas det gäller även i andra situationer.

Vad kan man bli ledsen av?

Solgruppen har arbetat lite med olika känslor på sista tiden. Förra veckan var temat att bli arg. Idag pratade vi om vad man kan bli ledsen för och vad man kan göra då man känner sig ledsen. Vi prövade att se ledsna ut och fota. Det var lite svårt att inte skratta. Sedan ritade barnen ledsna figurer och berättade varför just deras figur hade blivit ledsen. 

”Någon har puttat henne”

”Någon har kastat grus”

”Hon är så ledsen att hon skriker för någon vill ta henne men hon vill inte”

”Hon är ledsen för att hon har fått en bula, hon har slagit sig på golvet”

Sånger med overhead

Uppe i Solrosens ateljé står en gammal overhead-apparat. Den använder barnen ibland till skuggspel eller till att lägga mönster med geometriska former. 

Idag fanns det en ny liten låda med material bredvid apparaten. Det var två platsspindlar och ett par träfigurer i form av djur, människor och träd. Två barn uppmärksammar det nya materialet och börjar lägga figurerna på overheaden. Det ena barnet utbrister: ”Vi kan göra Imse, Vimse, Spindel!” Men då behövs det mera rekvisita menar barnen. En sol, regndroppar och en tråd kommer de fram till. Ena kompisen ritar och klipper droppar och den andra solen.  Solritaren blir dock så nöjd med sin sol att den är för fin att klippas ut. Förskolläraren får i uppdrag att göra en som ska klippas ut. Men det är noga med färgerna, solen ska vara gul och dropparna blå tycker barnen så det protesteras en del då förskolläraren ritar med en blå penna. Fast det visar sig inte spela någon roll då solen visar sig bli svart då den hamnar på overheaden. Sedan vill ett barn att vi ska göra ” I ett hus vid skogens slut”. För titta, det finns ju både hus, träd, en hare och figurer som kan vara tomten och jägaren. Men vad gör katten där undrar förskolläraren, den är väl inte med i sångtexten? Nej, men den finns med på bild i sångboken (där sången finns illustrerad) som vi har på förskolan vet barnen. En stund med massor av associationer som ledde till kreativitet, skapande, samtal och sång. 

Vi målar bokstäver

På Solrosen har vi njutit av de varma fantastiska septemberdagarna. Inga ytterkläder har behövts och sommaraktiviterna har kunnat fortsätta trots att det faktiskt är höst. En typisk sådan aktivitet är att måla med vatten utomhus. Tidigare i veckan målade barnen på staketet. Några börjar skriva bokstäver och vill veta hur man stavar till Solrosen. En förskollärare visar och barnen härmar. Men ganska snart klagar ett barn över att ”bokstäverna försvinner” innan hen hunnit skriva klart. Då får vi stanna upp och fundera varför det är så? Bokstäverna torkar säger ett barn. Men varför går det så fort? För att det är varmt menar ett annat. En stund med skapande, språkutveckling och naturkunskap på samma gång.