Sverige, vägen vidare och om hur lite mer medmänsklighet inte kan skada.

eyesVar kommer ni ifrån? Det är frågan som vi ömsesidigt frågar varandra när vi möts för första gången. Kanske kommer du från Syrien, Iran, Afghanistan eller Irak. Och jag då, jo från Sverige, landet som fram till igår förmodligen var ett av de mest humana och öppna länder i världen. Och så kommer frågan, hur är det i Sverige nu? Ja, fram tills igår var det bra, nu har vi stängt våra gränser. Det känns absurt att faktiskt säga det, nu har vi stängt våra gränser. Jag skäms och tänker hur är det möjligt att göra så. Situationen i Sverige må vara ansträngd med ska det innebära att människor måste vända vid vår gräns? Kan inte Sverige fortsätta att vara platsen som ger trygghet och säkerhet?

familjIdag har bestått av att fundera över gårdagens upplevelser och att möta människor vid hamnen. Människor som vi igår tog emot där på stranden som nu är påväg upp genom Europa. Människor som mer än gärna berättar sin berättelse. Pappan som flytt från krigets Syrien med sin fru och deras sju barn, den yngsta född för bara några månader sedan mitt under flykten. Tårarna i pappans ögon visar så tydligt på det helvete som just nu är deras vardag.  Det som är slående är hur olika våra förutsättningar är i livet. Vad kommer den här resan att innebär för familjen? Hur kommer de klara sig genom Europa och kommer de att komma in i landet som kan ge dem trygghet? Frågor som just nu inte har några svar.

RenataVi träffade också Renata som är musiker från Lesbos. Hon berättar om vardagen på ön som inte alls är som förut. Hon berättar om vad lokalbefolkningen kan göra. Hon själv och fler musiker med henne spelar i flyktinglägren. Renata är inte bara musiker utan också mamma. Vi frågar, hur pratar du med dina barn om detta? Svaret blir, jag berättar inte, jag visar dem det som pågår här hemma. De får dela med sig av sina leksaker och möta andra barn. Vad händer med oss människor, stora som små, om vi får möta denna verklighet? Vi blir förmodligen lite mer medmänskliga. Kan det skada? Knappast!

Flytvästar, skrikande barn och gråa gummibåtar

strandenWelcome! Det är de första orden som människorna på de överlastade gummibåtarna får höra när de till slut når land efter en fasansfull resa. Människor gråter, barn skriker, några är överlyckliga över att äntligen ha nått till Europa, någon kan inte fatta att de lyckades överleva detta fruktansvärda. Idag är en lugn dag, ”bara” cirka 40 båtar har anlänt. Och där mitt i allt detta står vi, jag och Hanna. Den här dagen har varit den mest omtumlande på länge. Det går inte i teorin att förstå hur situationen här på Lesbos norra stränder är. Just nu är jag mest tom om jag ska vara ärlig. Varken jag eller Hanna hade nog trott att vi skulle komma så nära, vara två av de som tog av flytvästar och gav vatten. boats2En så liten handling men en handling som ändå känns väldigt skön att få göra. För känslorna som där infann sig var blandade, så klart glädje över att dessa människor lyckades i de mer än fulla små gråa gummibåtarna. Men här finns också avgrundsdjup sorg över att den värld vi lever i ska behandla människor på det här sättet. Vid ett flertal tillfällen där på stranden mitt i kaoset fick jag aktivt trycka undan tårarna från att ta över. Det får jag ta sen. Den här dagen har innehållit så många möten med människor och livsöden.boats De kommer jag komma tillbaks till vid många tillfällen framöver. Det här får räcka just nu… behöver smälta, fundera och analysera. Sov gott där ute.

Smutsiga känslor, flyktingkatastrof och en turistö

refugeesDe senaste tre gångerna detta år då jag besökt Grekland har jag haft tankar på att åka till Lesbos. Tankar som fram tills idag inte har omvandlats till handling. Men så idag är jag här, i Mytilini på ön Lesbos vid vårt Europas yttersta gräns. Känslorna som här infinner sig är överväldigande på så många sätt. Här finns känslor av skam, olust, nyfikenhet, entusiasm, vidrighet, normalitet. När vi (vi som i Hanna, en fin vän från Sverige som är här för att dela denna upplevelse) kommer hit så möter oss informationen om att flyktingströmmen upphört för en stund. Vi ställer in oss på att prata med människor, städa läger och rensa stränder men så kommer beskeden, hundratals flyktingar har precis anlänt i små båtar till Lesbos norra kust och flera tusen är på väg. Och mitt i detta går vi i staden Mytilini och känner känslan av att här skulle en kunna vara helt utan att ens märka en av vår tids värsta flyktingkatastrofer. Livet här är förvånansvärt vanligt, som en turiststad vid havet med sina tavernor, fina strandpromenader och lockande uteserveringar. Men bortom detta anar vi något annat, genom sociala medier och kontakter sker allt det andra bakom kulisserna. Känslorna coastguardkommer liksom över en, vad gör vi? Vad skulle vi kunna göra? Varför har vi så olika förutsättningar här i världen? Varför är inte jag en av de många på de bräckliga gummibåtarna? Som om inte känslan av smutsighet är nog så sitter vi nu båda två här med en inre ångest. En ångest som jag tror att ni är många som delar med oss. Att bli förnärmad över människor som ber om hjälp, hjälp med mat, pengar… Att vi faktiskt sa nej till att hjälpa en pojke som ville ha vår hjälp med pengar. Vad är det som gör att jag kan ha mage att säga nej… kanske är det att jag blir lite tagen på sängen, kanske för att jag själv sitter och äter… kanske att det är för jobbigt för att ta in. Men kvar finns nu en otroligt smutsig känsla. En känsla som vi är många som delar men det gör inte saken bättre. Jag måste bättra mig, även om jag gång på gång försöker men ändå blir jag paff om och om igen. Även om vi försöker att hitta anledningarna till vårt handlande så kommer de aldrig riktigt att hålla. Vi måste hjälpa till.

LesvosI morgon kommer bli en innehålls rik dag. Vi ska träffa Kurdawan från Lund som är här för att jobba som volontär. Vi ska möta båtarna som kommer över havet, se stränderna och framför allt möta människorna som riskerar sina liv för att komma undan kriget för att försöka hitta en plats hos oss i Europa där de återigen kan känna trygghet.

Vi hörs i morgon!

Sounion, basar, basar, basar och basar…

Sorry för den, några dagar långa, tystnaden. Som några kanske har sett har ett annat mediaformat fångat min uppmärksamhet, nämligen filmen. Ja, fråga inte varför… ibland blir det liksom bara så och då får en bjuda på det ;)

Här i Athen rusar dagarna iväg. Har hunnit med både bad, utflykt till Kap Sounion, trappträning, styrketräning, prissättning och en och annan hel fisk. Jaja, några kanske kräver sin kommentar. Kap.Sounion, en fantastisk plats i inloppet till Attica, där på klippan som krönts av det 2500 år gamla templet till Poseidon. En vy ska jag säga och en plats värt ett besök. Det andra, låt er inte luras att jag blivit galen i träning… bara det att nöden har ingen lag. 2015-11-17 11.55.45Ska sillen upp för trapporna så ska den! Ska finnarnas ost stå och bli mögelost på gatan? Nej, tänkte väl det! Då är det bara att bära och det gjorde vi. 35 min och 10 pall var borta från gatan, det ni! Slå det London… haha sorry Michael och Sonny! Nej, nu väntar kudden. I morgon väntar ännu mer iordningställande inför basaren som börjar på fredag… tror ni att tomtarna hoppar på plats själv eller? Nej, trodde väl inte det. Over and out!

Ps. Ja, danskarna fick sin egen soffan… 2015-11-16 12.57.55

Upp som en sol… och ner som en pannkaka

octopusSå rullade återigen Metron i Athen, båtarna till öarna gick som förväntat, ja allt är som vanligt igen. Precis som i vanliga livet – det händer stora saker i allas våra liv men vardagen kommer tillbaks. Ibland på ett annat sätt än den var innan men den är ändå där igen. Är det bra eller dåligt? En fråga utan ett entydigt svar. Efter solnedgång kommer iallafall soluppgång…boatssunset1sunset2

När Grekland står still händer massor!

pa radSå var jag återigen tillbaks i staden som jag tycker om mer och mer för varje gång. Tillbaks till människorna, gatorna, värmen, citronträden och det lilla huset i Kolonos. Dagen till ära gick Grekland ut i generalstrejk. Ja, tror inte att du upplevt något liknande hemma i Sverige, om du mot förmodan inte är väldigt väldigt årsrik. I augusti 1909 upplevde Sverige sin första och hittills enda generalstrejk då allt ligger ner. Hela Grekland har stått still idag men tro inte att det innebär stillhet… idoldamVid lunchtid på Syntagma demonstrerades det för fullt. Aldrig har jag sett någon gå så stolt i tågen som den gamla damen med sin ”IDOL” påse (ja möjligen i prideparaden). Att få uttrycka sin vilja, och sitt missnöje, är det demokratiska samhällets allra djupaste grund och det gjorde grekerna idag. Sen är frågan vad en dags generalstrejt i ett land som nyss gett Tsipras nytt mandat ger för effekter… inga säger de flesta. Men där i demonstrationstågen fanns något av en folkfest – ett firande av att få säga sin mening, trots allt. Där spelade ”Oh when the saints”, där ropades slagord, där skrattades och där fanns de uppgivna ansiktsuttrycken, där fanns allt.

orangeÄven denna dag är på G mot sitt slut… i morgon bjuder Athen på ytterligare en dag med sol och värme. Ledig fredag kanske innebär att havet får ett besök. Den som lever få se!ballonger cykel grill

Munkar, moussaka, mässa & massa annat!

brollopSå är snart min stund i Grekland slut för ytterligare en gång. Sitter på flygplatsen på Rhodos och väntar på flyget som jag ta mig till Oslo via Frankfurt. De senaste dagarna har jag, Gunnar och Kicki tillbringat på Rhodos. Dagar fyllda av vigslar, turkost vatten och fina människor i församlingen här. Det har varit en upplevelse att träffa alla dessa brudpar som styrt kosan till Grekland för sin stora dag. En del nervositet, tårar och skrik har det varit men också närvaro, känsla och sång. Guds välsignelse i era fortsatta liv tillsammans!

munkGunnar och jag träffade också katolska kyrkans stationerade präster här på ön. Fader Luke och fader Paulos tog emot i sin kyrka. Ett fint samtal om flyktingsituationen, ett möte med biskop Eva Brunne och kramar med en funktionsnedsatt gås. Också spännande att få en katolsk prästs bild av den Romersk-katolska kyrkans påve. ”Han är ju en helt vanlig präst som vi. Det är först när han talar ex cathedra som det får verkan i vår kyrka.” En spännande inblick. ”Att påven talar om möjligheten till skilsmässa ger inte möjlighet för katoliker att skilja sig. Efter påvens uttalanden korrigerar Vatikanen genom påbud. Det är den katolska tron och dess lärosatser som ska följas.” Är ändå rätt nöjd med att vara i den kyrka jag är.

lightIgår kväll träffade vi den svenska församlingen. Fina samtal vid fikabordet och en härlig känsla runt nattvardsbordet. Tack för att jag fick möta er!

—– Flyger till Frankfurt ——

hopp_1
Ett ännu större tack till Gunnar, Kicki, Birgitta, Mari, Eva och Kirsi plus alla församlingsmedlemmar! Svenska kyrkan i Grekland är en fantastisk plats tack vare er! Vi ses i sommar och sen i höst! Nu sitter jag och stirrar ut över ett regnigt Tyskland. Snart dags att flyga vidare, som alltid! Nya platser, nya människor, ny inblick och ny utblick.

Puss och hej, leverpastej!

 

—– 3 timmar senare —–

tunnelPs. Sitter fortfarander på Frankfurts flygplats… flyget är väldigt försenat… L

Mums-Måns, grill, tårta och medvetslöshet.

Foto: Gunnar Lidén

Foto: Gunnar Lidén

Ännu en helg är till ända, min sista för den här gången i Athen. I morgon bär det av till Rhodos tillsammans med Kicki och Gunnar. Där ska vi träffa den svenska kolonin, fira gudstjänst och viga ett gäng med brudpar. Ska bli kul att se andra delar av landet och andra delar av jobbet som präst i Svenska kyrkan i utlandet.

grill cakeMen en blickar inte framåt utan att blicka bakåt ;) Helgen har varit fylld av roliga grejer. Lördagar är alltid en händelserik dag på Skandinaviska kyrkan i Athen. Denna lördag skulle kyrkoherden firas, barn kladda med glitter och färg, fotoprojektet föras framåt, grillen användas och storbilden med mums Måns tittas på. Jag tror det mesta gick vägen ;) Gunnar lyckades blåsa ut sina 65 ljus på tårtan – ett test för att se om han orkar 1 år till här i Grekland. Han klarar nog åtminstone 5 till ;) Fotoprojektet Hammarö – Athen / Athen – Hammarö går framåt. Det kommer bli en intressant utställning där vardagen kommer visas som allt annat än tråkig och grå. Orkar ni vänta till 4 oktober? Då har nämligen fotoutställningen vernissage både här i Athen och på Hammarö. Grillkvällen med grekiska korvar, hemmagjord bearnaisesås och potatissallad var mer än lyckad. En kväll med trevlig sällskap, varm kvällsluft, utsikt över ett upplyst Akropolis och live opera från Zeustemplet. Slå det om ni kan ;) Och vilken avslutning sen. En rysare där Måns tog hem segern. Tack och lov så slapp Putin åter igen ta av sig tröjan och vira boan runt halsen. Det hade nog varit för mycket för honom. Gud är nådig.

stranden
Anden Aerostato

Foto: Gunnar Lidén

Foto: Gunnar Lidén

Gårdagen tillbringades på stranden tillsammans med hav, sol och vind. Sen hade vi gudstjänst på Paulusgården med fina samtal kring vad som driver oss, om våra språk och vilken riktning livet, orden och Anden har. Tack för spännande tankar! Helgen avrundades på husmors fantastiska café Aerostato. God mat och fina samtal med Birgitta! Tack! Här fick jag även användning av mina gamla sjukvårdsskills. Det finns mycket att vara glad för i Sverige kring sjukvård och ambulans. Mannen hann både falla, vara medvetslös, blöda, kvickna till, resa sig, bli arg och lämna platsen innan någon bil med blåa ljus på taket dök upp. En händelserik helg är slut. Nu väntar en ny vecka med nya upplevelser, människor och dagar. Mina 5 sista för den här gången i Grekland.

Ha en fin dag! Puss å kram E

Ps. Idag bjuder Finland på tårta för att Sverige vann Eurovision. Det kallar jag god grannsämja och god ekumenik :)

Tokig tanke blev till medmänsklig handling

jonas2En dag stormar han in på kyrkan, med sin klingande stockholmska – ”Var är bullarna?” Tjena, Jonas här, jag har massa kläder och leksaker från Sverige, var kan jag göra av dem? Det går liksom inte att stå emot hans livsglädje och engagemang! Han sprider verkligen kärlek och glädje kring sig. Efter en stunds samtal så kommer det fram att han fick en tanke att göra något för utsatta i Grekland, bad sina vänner hemma i Sverige att skänka grejer och ordna med transport hit. Och nu står han här! Självklart har vi tips och idéer på var grejerna ska. Jag hör av mig till Maria på Barnens Ark i Korint och hon blir överlycklig. Grejerna kommer till veckan!

jonasAtt väga tänka utanför boxen ger oftast stor utdelning. Visst är det så att vi hemma i Sverige går med den där tanken om att vi skulle göra något. Men få av oss gör slag i saken. Det är fantastiskt med människor som vågar, som vill och som ser till att de kan. Låt fler stolliga tankar bli till medmänskliga handlingar! Det är nog egentligen mer värmländskt än stockholmskt… eller vad säger ni?

Monstret mot Erik 2-3

vinnareFör er som trott att kampen varit över för länge sedan så vill jag bara såga att så har det inte varit! Jag har skakat mina skor, kläder och handdukar sedan förra gången vi sågs för drygt två veckor sen. Jo, lite i skräck över att mötas på ett alldeles för nära sätt nästa gång. Jag har legat under… i kampen. Det får jag erkänna. Men för er som känner mig kommer det knappast som en överraskning. Jag är en usel förlorare! Vilket gör att jag gärna inte förlorar, allra minst till monster. Och så idag, när jag skulle dammsuga under sängen så gjorde du entré igen. Men den här gången var jag beredd! Ditt liv gick tyvärr inte att rädda. Det må vara hur hemskt som helst att döda men den här gången var det berättigat. Jag vann! Monstret mot Erik: 2-3 efter full tid! Som en säger: Skam den som ger sig, sa grisen och stoppade gumman i köttkvarnen!