Sen sist vi skrev har det hunnit handa mycket i Gustav och Jonas liv i Kikukwe. Vi har hunnit byta bostad tva ganger, akt minibuss samt besokt manga manniskor och platser.
Men vi borjar fran borjan, och den har berattelsen borjar med vantan, som sa ofta annars har i Tanzania. Efter att ha besokt tjejerna gorra gangen skulle vi ta en ’minibuss’ hem till Kikukwe. Vi hade fatt hjalp av Tabitha Ephraim (en f.d. utbytesdeltagare som besokt Sverige) och pa sa satt fatt reda pa att bussen skulle ga nagon gang pa tisdagen mellan 09.00 och 10.00. Svenska som vi ar var vi pa plats precis kl. 09.00.
Det var ett misstag…
Det var nu som var vantan borjade. Klockan blev 10.00, och bussen var i vara svensaka ogon full och redo for avfard. I Tanzanska matt matt var den halvfull, sa vi fick (glatt?) vanta vidare.
Klockan blev 10.15, fler klev pa.
Klockan blev 10.30, det var knokfullt.
Klockan blev 10.45, det gick nu knappt att andas, det var varmt och vara ben sov sott dar de satt inklamda som sardiner i en liten platburk.
NU var bussen full tyckte var chauffor! Avfarden var lite av en valsignelse, ungefar som da man hallit sig jattelange och antligen hittar en fungerande toalett. Bussfarden i sig tar ungefar 45 minuter och var verkligen sa ”smartfri” en fard i en 10-sitsig minibuss med 23 passagerare kan vara.
Val framme hos mzee (alderman) Kahwa, packade vi vara saker och gav oss av till Pastor Felix Rwabyo (for ovrigt bror till tjejernas pastor Lugumira). Dar bodde vi i tva dagar och traffade manga trevliga manniskor. Manga av dem var kvinnor, sa vi borjar misstanka att Felix ar lite av en inoficiell tjejtjusare. Vi hann besoka nagra fiskdammar som gravts i ett trask pa andra sidan berget vi bor pa. Det ar ett projekt regeringen har startat for att folk ska fa en mojlighet att tjana pengar, men ocksa for att motverka utfiskning av Victoriasjon, samt se till att det finns en bra tillgang pa fisk i byarna. Privatpersoner far lana pengar samt far instruktioner och hjalp med hur man graver dammarna och hur man planterar fisk och anvander dammarna pa ett korrekt satt. Efter besoket till fiskdammarna gjorde vi ett hembesok hos en man vid namn Mr. Goodwin (tror vi). Han hade blivit attackerad i sitt hem av tva man, den ena hade en kapp och den andra anvande machete. Mr. goodwin hade varit tvungen att stanna pa sjukhus i tre veckor for att laka sina sar. Arren han hade var manga och riktigt otacka, framfor allt i pannan och pa hoger axel. Man vet fortfarande inte vilka som gjorde detta eller varfor, vilket kanns lite otackt. Hos herrn fick Gustav och jag smaka pa te pa akta Tanzanskt vis, d.v.s. en tredjedel socker, en fjardedel mjolk och resten te. Utan att ta i i underkant skulle  man kunna kalla teet ”sott”. Gangturen till Mr. Goodwin bjod dessutom pa en riktigt vacker utsikt. Man kunde se berg i horisonten, som Felix berattade lag i Uganda och tydligen var flera mil bort. man kan verkligen se sjuuuukt langt!

Vi fick byta bostad igen dagen darpa. Da hamnade vi hos kvinnan vi i forra inlagget beskrev som en gammal anka (som i en kvinna vars man gatt bort, inte fageln). hon var egentligen inte anka, utan hon var bara skiljd. Pastor Felix var lite oklar da han pratade om kvinnan tidigare, darav forvaxlingen mellan anka och skiljd. Kvinnan bor ute i bananskogen, som 99% av alla andra byborna gor. Nagot som daremot stammer mycket bra ar att varken hon, eller nagon av de andra kvinnorna (som hjalper henne med maten) pratar ett ord engelska. Dessa damer ar a andra sidan stortskona! Det ar tre kvinnor utover var ”anka” som hjalper till med maten och ater med oss. Det kanns verkligen som att hela grannskapet lagar mat at mig och Gustav ibland. For forutom dessa fyra damer kommer deras dottrar ibland ocksa, och det har hant att de tar med sig nagra kompisar fran skolan. Vi sitter och ater tillsammans (forsta gangen vi ater med kvinnor i rummet, sjuukt skont!) och forsoker prata swahili med varandra. Det gar val sadar, men man blir duktig pa att sla upp saker i lexikon efter ett tag. Vi skrattar och har riktigt kul medan vi lar oss detta underbara sprak och proppar magarna fulla med matoke!

Snart gar var buss sa vi behover lamna internet, men nasta gang skriver vi bl.a. om hur sjuka forhallandena ar mellan har och i Sverige. T.ex. om att en svensk skolelev far tillrackligt mycket pengar i studiebidrag i gymnasiet for att finansiera 4,5 ar privat secondary school har. HELT SJUKT!

Kram och hejda!