Hejdå från Filippinerna. Hejdå.

Hej!
Nu är det absolut sista sista inlägget från Filippinerna för just nu befinner vi oss alla fyra på flygplatsen i Manila. Det är en och en halv timme kvar tills flyget går och imorgon lördag, landar vi i Sverige.

Den sista veckan spenderade vi i ilocos. Två av de dagarna tillbringade vi på stranden, vilket var helt fantastiskt. Sol och bad är ju aldrig fel. Sedan deltog även vi i den så kallade NCCP-konventionen, vilket är några dagars sammanträden, föreläsningar och mässor olika kyrkor emellan, alltså en form av ekumeniskt samarbete. Bra grej, men vi var alla lite trötta och trodde liksom att alla sådana evenemang skulle vara över. Särskilt jobbigt blev det när vi mer eller mindre tvingades att hålla ett tal på första mässan. Vi fick veta det dagen innan och när Annie och jag till slut gick med på det, visade det sig att vi skulle representera hela Sverige och hela svenska kyrkan på ett sammanträde där många länder och kyrkor var samlade. Innan vi ställde oss där framme var jag så galet nervös, särskilt med tanke på att jag gjorde om hela talet i mitt huvud tio minuter innan vi gick upp. Med tanke på omständigheterna är jag riktigt stolt över det vi åstadkom och svenska kyrkan kan vara nöjda över sina representanter.

Tillbaka till här och nu då. Efter två dagar av shopping i Manila då jag i min idioti glömde bort bankomatkoden (Maria var dock en ängel och räddade mig), massa packning, avslutningshäng på hotellet med några av de fina människorna vi träffat här och tårfyllda avsked sitter vi som sagt på flygplatsen. Jag kan inte riktigt beskriva mina känslor. Sitter och försöker samla ihop minnen för att inte glömma. Saker poppar nu upp i mitt minne lite här och där; roliga, jobbiga, knäppa, svåra, fantastiska, berörande…ja ni fattar. Jag önskar ibland att det kunde gå att minnas allt, precis allt. Många av de finaste minnena är för mig när man bara gör simpla saker som att dela en måltid, ha ett samtal, eller ett möte med en ny person.

Jag är så tacksam för den här tiden i filippinerna. Jag är också så stolt över oss alla att vi klarat det på ett så bra sätt. Med det sagt, så ska det ju bli riktigt skönt att komma hem till Sverige. Blir fantastiskt med adventsmys.

Nuu är det snart boarding, gah det pirrar lite i magen nu när jag fattar att vi snart är hemma. Hejdå från Filippinerna för sista gången. Hejdå.

En vecka kvar

Imorgon ar det en vecka kvar tills vi ar hemma, visst kanns det skont att komma hem men ska anda bli trakigt att snart lamna det land som jag spenderat mina tre senaste manader i.  Lamna de underbara personer som alltid kommer att finnas i mitt hjarta och lamna det land dar massor med minnen skapats, minnen for livet. Men imorgon ska jag och Elin aka till Curitiba for att mota upp Lotta och Oscar for utvardering vilket ska bli otroligt kul da jag vill hora om deras upplevelser. Da Brasilien ar som ett jatteland med sma lander inuti pa grund av olika kulturer sa ska det blir spannande att dela med sig, aven nar vi kommer hem. Efter tre dagar i Curitiba kan vi inte lamna Brasilien utan att vara lite turistiga och besoka, Rio de Janiero. Men da det blir en helt annan verklighet och vi for forsta gangen far uppleva en verklig storstad blir aven det en viktig del av resan.

Jag kommer sakna sa mycket har i Teófoli Otoni, speciellt personerna har. Prasterna som tagit med oss pa alla gudstjanster pa landet som verkligen varit minnen for livet da folk oppnar upp sina hem for att vi ska fa komma dit. Sa annorlunda fran Sverige, men sa underbart. Jag kommer sakna min vardfamilj som alltid funnits dar for att prata, vi har haft manga langa samtal och skillander och likheter mellan Brasilien och Sverige pa kvallarna. Och ar det inte ett tecken pa karlek nar de sista kvallen gor pastel som jag alskar. Och aven idag far jag typisk brasiliansk mat som jag inte kan njuta av i Sverige.

Teófoli Otoni och Minas Gerais ar kand for sin goda mat och speciellt osten vilket jag dock inte forstar. Fro alla ost smakar ungefar samma sak, det vill saga ingenting. Men om man ater ost med goiabada (goiaba ar en brasiliansk frukt och goiabada gor man med frukten och socker) blir det faktiskt underbart, det stammer att det ar Romeo och Julieta dvs att det passar perfekt ihop. Kommer aven sakna alla goda och otroligt sota frukter som alltid forgyller mina dagar. Morgonfrukost med mango samtidigt som man ser en kolibri ar inte illa det. Men om en vecka ar det maten i Sverige som galler. Men for att inte sakna maten har tar jag med mig ca 8kilo av diverse mat, mest saker som man kan gora efterratter av, mums!

Och inte forvanar det mig att det duggregnar nar vi aker har ifran for det har som sagt alltid regnat nar vi akt till och fran satder. Nar vi kom till Blumenau osregnade det vilket ledde till oversvamningen och nar vi akte regnade det ocksa. Nar vi kom hit till Teófoli Otoni regnade det och da hade det inte regnat pa flera manader. Jag vet att regn ar valdigt bra for jordbrukarna och vi brukar alltid valsigna regnet pa gudstjansterna da det mojliggor att manniskorna kan leva. Men nu onskar jag faktitiskt att de tva sista staderna vill visa oss lite sol. Ses i Sverige, Veronika.

Ungdomsläger: Sexualitet, genusidentitet och kropp

3 vackra dagar tillbringade jag nyss i Guadalupe pa en kursgard som heter Manu (som ägs av kyrkan här och andra organisationer). 28 ungdomar fran ILCOs församlingar i landet samlades, firade andakter och mässa, pratade pratade pratade, utbytte erfarenheter och at mat, badade och lekte, och sa passen: disskution över sexualitet och genusidentitet, könssjukdomar och sex, film och disskution om mascho-kulturen/feminitet/maskulinitet, och en meditation jag och en som jobbar pa kontoret gjorde: om att finna ro i sitt inre rum, se sig sjalv med gud i andens tempel och sa efterföljande disskution om kroppen och att lyssna pa andra och normer om hur en ska se ut och tänka om sin kropp, och pa Gud och känna efter vad som är rätt personligen – jättefint mottagande! Dessutom massa prat emellan allt, en show da grupper fran alla församlingar fick göra vad de ville (nästan förstass), fotboll, lekar och ater lekar. Och mer andakt (ingar förstass disskution om bibeltexterna som alla är med pa som vill) och lite sömn. Mycket mygg, fukt och gemenskap. Här kommer bilder! Ah jag vill tillbaka – älska läger!

Aaron i bussen pa väg – tidigare med i utbytesprogrammet och besökte sverige i varas .

Vi sag pa filmen Gestacion om en ungt par i costa rika och myste pa madrasser!

Sa här glad :D

hönor hönor hönor hos grannen – fin natur och mysigt omrade – ja!

Pa den lediga tiden var vi i ett annat litet hus mitt i skogen och spelade biljard, fotbollsspel eller pingis.

och sa badade vi i ett vatten med poolgolv med vatten fran floden – vagom varmt!

..eller var badkrukor som han ovan..

gruppbild pa de som inte sprang iväg till maten (majoriteten)..  mysig grupp!

 

La paz! // Clair

Reformationsdagen – fest, mässa och lek pa huvudkontoret ILCO, San Josè

Reformationsdagen firas här i San Josè en hel del! Det blev lek under dagen med stora leksaker som anvands pa cirkus vanligen, och mycket folk fran alla församlingarna här. Senare pa eftermiddagen blev det ett drama fran en församling, och konsert. Sedan blev det fika, och sa en lang mässa da alla inte ens fick plats. Men det gjorde ingenting, för det gick att sitta i trappor, och folk bytte plats, gick ut (in) i matsalen för att äta, och alla bytte plats och det hände Mycket!

* drama – ungdomar fran Sarapiqui

*fina Öppna kyrkan – utan väggar – och mycket folk!

*Christina som jobbar pa kontoret och studerar teologi 50/50  som kyrkan betalar,  och sa Geraldine och Abel – pastorer fran Nicaragua och Cuba.

*Gilberto (1/2 ordinerade pastorer av de costarikanska pastorerna) som alltid predikar brinnande, med enkla ord som träffar. Och sa en pojke som väntar pa att fa spela til en psalm, och församlingen förstass.

*En man höll sig i bakgrunden, och jag funderade pa att prata med honom, da han verkade ensam. Men det var andra som gjorde, och sedan började predikan. Men den här mannen ville ocksa säga nagot. Och oj vad folk blev förvanade, och glada när han fick prata om hur människor som sag ut som han ofa blev uteslutna ur kyrkor, för det hade han sett. En lang predikan blev det. Och efter ett tag berättade han att han inte alls var fattig eller brukade klä sig sa smutsigt som han gjorde – en skadespelare och allt var uppgjort. Mycket duktigt skadespel, viktigt, och bra mottaget.

*Abel väntar pa nattvaren, personen med ansvar för alla diakonala projekt och personalen som arbetar med dessa.

* Biskopen med kaffe i handen. Han brukar ha sin skorta och frimärke pa sig, och kors, men just dagen till ära,  reformationsdagen, hade han den lutherska symbolen. För under mässan deltog även andra protestanter i landet, och en pingst-pastor talade, samt andra grupper, och da gäller det att visa lite mer vad en star för.

* efter nattvarden var det enheldel bröd kvar. Det är lite olika i olika församlingar om en har oblater eller sant här bröd, men nu var vi manga. Vad som är lika dock är att efter nattvarden far alla vara med och äta och dricka upp, och maltiden blir ater till bröd och saft (i vissa fall vin). Här äter nagra ungdomar av det samtidigt som vi andra mumsar (annat) fika.

* en skylt att paminna oss om att vi aven finns i limon-distriktet, aven fast vi inte har nagon fysisk kyrka där Än.

 

Mycket mässa, musik, folk, drama, dans, mat, glädje och gemenskap! Ett verkligt firande :)

La paz!

Clair

Tillbaka till Manila

Hej!

Ska forsoka gora en liten snabb uppdatering, vet ju hur det brukar ga nar jag ska forsoka mig pa det, men jag har bara en knapp halvtimme pa mig nu haha.

Just nu befinner vi oss alla fyra i Manila. Vi hade ett kart aterseende tidigt i gar morse da vi traffades i arkebiskopens hus for att ha final evaluation. Det var en grymt bra sadan, enorma creds till Donna som hade gjort ett sa bra upplagg. Vi gick igenom allt vi gjort, sa massa bra saker och grat och skrattade en massa.

Innan dess hade jag och Annie sagt hejda till alla i Paete. Det var nagra bade fina och sorgliga dagar. Manga tarar, mest fran Annie. Trodde det skulle vara mer jamt mellan oss faktiskt, men Annie och en av ungdomarna tog nog anda hem segern. Det kandes jobbigt och konstigt att ta avsked till alla fina manniskor vi lart kanna dar. I lordags hade vi avslutningskvall med alla ungdomar da vi at mat, lekte, skrattade och hangde hela kvallen. Dagen efter var det Paetes kyrkas fodelsedag och pa kvallsmassan sjong-och spelade jag nagra sanger pa tagalog och barnen sjong de svenska sanger de lart sig under musiklektionerna jag haft med dem. Under nattvarden sjong vi dessutom, helst spontant, Ropa till Gud, tillsammans med ungdomarna. Jag hade lart dem den tidigare och sa ville de sjunga den. Det var ett sjukt fint ogonblick. Aven om det ar lite klicheaktigt, sa kanns det verkligen haftigt nar man mots pa ett sadant satt. Det spelar liksom ingen roll att de inte forstar vad de sjunger om.

Efter massan fick jag och Annie dessutom gora en uppvisning i sa kallad ”arnis”, typ en filippinsk form av ninjafaktning. Anledningen till att vi fick gora detta ar en historia i sig. Vi skulle som sagt fa testa att karva i tra, ett av de tusen hantverk som Paete som sagt ar kant for. Nar vi kom dit och halsade pa mannen fragade han oss om vi ville testa pa att trana lite ”sjalvforsvar”. Ja, vi hade ju inget annat att gora an att leende svara ja, sa fick vi istallet for att titta pa trakonsten, ett workout-pass i ninjafaktning. Ska jag vara arlig, sa var det faktiskt riktigt kul. Om jag far tillgang till nagon battre dator ska jag forsoka lagga upp en video, for det ar nagor vart att se haha.  Till slut sa vara companions att han faktiskt skulle visa oss lite trakarvning, sa da fick vi se och testa pa det ocksa. Med mindre lyckat resultat an ninjafaktningen, om jag ska vara helst arlig. Den har mannen, som verkligen var en personlighet (till och med vara filippinska companions viskade att han var ”jattekonstig”), tyckte for ovrigt att vara talanger i ”arnis-konsten”, var tillrackliga for att beskadas av allmanheten, sa efter sondagens massan fick vi som sagt visa upp vad vi hade lart oss. Dar stod vi alltsa, i vara fina sondagsklader och faktade med pinnar. Haha, det kommer jag sent att glomma.

Inatt klockan 2.00 ska vi ta bussen till Ilocos i norra Filippinerna, dar Donna bor. Vi ska vara dar fem dagar, varav de forsta tva ska spenderas pa den fina stranden dar wohooo. Dock, och det har ar ett stort dock, verkar vadret inte ha stallt sig pa var sida, sa vi fasar alla for regn. Sjuuukt trakigt om det regnar, hall tummarna at oss att solen tittar fram i alla fall lite grand…

Sa, jag hann :) Nu ska vi snart ga tillbaka till huvudkontoret har i Manila och fa traffa tre av de fyra filippinska deltagarna som antagligen ska fa aka till Sverige i mars. Ska bli spannande :) Senare ikvall ska vi ga pa bio, lyx!

Om tio dagar sitter vi pa planet hem. HEEELT SJUKT. Snart ar tiden i Filippinerna slut.

Hejdahejda. Detta var kanske kanske sista inlagget har i Filippinerna, men om jag kanner mig sjalv ratt, kommer det sakert bli i alla fall ett till.

Kramar Cassandra

Tiden ar inte pa var sida

Sawasawa (okejokej pa swahili, en mycket anvandbar fras).
Har ar en liten uppdatering om laget i Tanzania. Det ar varmt, och ibland valdigt regnigt. Banantraden star fortfarande kvar, de sandiga vagarna ar fortfarande roda och sandiga. Vi ar dock inte kvar i vara forsamlingar langre.

Erica och Ellen har lamnat den stora/lilla byn Kashasha efter tre veckors tid dar. Kashasha var.. ja… Vi gjorde inte sa mycket, speciellt inte sista veckan. Tiden har mest spenderats at att lasa bocker, leka med barn (vara medtagna sapbubblor och ballonger var populara!) och att bli inbjudna pa middag hos diverse forsamlingsmedlemar pa lunch och/eller kvallsmat (heter tydligen inte middag har, kanske for att de alltid ater sa extremt sent pa kvallen..). Det har varit intressant men ocksa kravande att besoka sa manga olika manniskor i allt fraon lerhyddor till tegelhus. Alla familjer blev extremt glada av att ha oss dar. Det spelade ingen roll om vi bara satt och lyssnade pa nar de pratade pa swahili. Det var haftigt att se hur stort intryck man kan gora pa folk utan att egentligen gora nagonting alls.

Jonas och Gustav har bland annat varit med en ungdomsgrupp, besokt fore detta tanzansk deltagare i utbytesprogrammet och fatt en i princip svensk fika. Sjukt vart! Blivit bjudna pa diverse middagar, bara hos pastorer eftersom vi ror oss bara i gradden av sociteten har. En av middagarna var tillsammans med stiftets alla anstallda och med den svenska arkebiskopen och hans delegation, som ar pa besok har i landet.
Vi har ocksa dansat och sjungit med koren for sista gangen, pa gudstjanst i Bukoba. Ellen och Erica var ocksa dar och dokumenterade killarna i sina snygga korklader! (bilder kommer nar tekniken vill samarbeta med oss….) Svenska arkebiskopen predikade. Det var roligt att fa hora lite svenska i gudstjansten och att fa lyssna pa en predikan som man faktiskt forstar och kan relatera till.
Vi gillade helt enkelt att traffa svenskarna. Speciellt roligt var det att traffa Sven-Erik Fjallstrom igen, eftersom han var med pa var introduktionskurs i Sigtuna. Gustav blev ocksa valdigt glad over att traffa Margareta Carlenius fran Norrkoping som hade med sig jordnotsringar till honom.

Igar akte vi till grannstiftet Karagwe och besokte ett projekt som svenska kyrkan sponsrar. Det handlar om att foda upp kor och getter. Vi trodde vi skulle vara dar i min tva hela dagar men det visade sig att de bara hade en bil, sa pa grund av att de behovde den for att aka och hamta svenska arkebiskopen i Bukoba blev vistelsen lite kortare an planerat.

Imorgon har vi utvardering med koordination for programet. Pa torsdag tar vi en dagstur till Uganda. Pa fredag sager vi hej da och pa lordag aker vi och avslutar var tanzaniatid med en veckas valbehovlig semester pa Zanzibar.

Tiden i Tanzania har gatt fort. Vi har haft det valdigt bra! Det kanns bade bra och lite konstigt att vi faktiskt snart ska aka hem till Sverige igen.

Har kommer nagra bilder:

dgfd

Agnade nagon kvall att ata grashoppar!

sdg

Tedrickning tillsammans med varldens sotaste barn!

dfghfd

Erica, Ellen och deras vardfamilj i Ibura

sd

Cykeln ar ett anvandbart lastredskap

sdfg

Auktion utanfor kyrkan

rtg

Sa har sorterar man sina sopor har...

ret Vi var pa en laaaang cermoni i Bukoba, vi gav upp efter 6 timmar
ret

Skola for dova, mycket viktigt projekt

436

Coca-cola har som sagt nog byggt upp Tanzania, sa har mots man nar man kommer till Bukoba. karibu betyder valkommen.

hgj

Utsikten i Kikukwe, byn dar Gustav och Jonas bodde i, ar vacker!

re

Middag tillsammans med Erick, utbytesdeltagare for tva ar sedan

rey

Erica och Ellens vardbror Elibariki tillsammans med Elicki (egentligen Erik, tror vi, lite olklart det har med namn...), barn till en pastor i Ibura.

guhyt

Manga dagar har spenderats sa har, med att ligga i sangen och lasa bocker.

 

Haya (ett annat valdigt anvandbart uttryck, funkar i alla situationer)

/ Erica, Ellen, Gustav och Jonas

Nu är det jul här i vart hus

Trots en enorm varme som borjar redan klockan 9 pa morgonen, ar val omkring 30grader skulle jag tro men det kanns som mer nar man inte har mojlighet att svalka av sig, har julen borjat har. Redan igar borjade min vardmamma julpynta och nedan ser ni resultatet da ni aven far se hur jag bor, efter 4 veckor har. Aven i affarerna ar det fullt av julpynt och igar at vi en efterratt som man brukar ata pa julen har. Kan dock inte fa den ratta julkanslan har annu. Tror inte heller att jag skulle fa det utan sno och vad den har familjen har berattat om deras julafton vill jag hellre fira den hemma. Pa julafton pa dagen gor de inget speciellt, men pa kvallen ar det julspel i kyrkan med barn och ungdomar. Efter det ar det dags for presenter sedan sa ater de massa gott ocksa, men ingen typiskt svensk julmat. Sa det ska bli skont att komma hem till en vit jul, det ju bara tva veckor i Brasilien kvar nu.

Bakom allt julpynt, vilket lar bli mer nar det narmar sig julen, ser man vardagsrummet i spegeln.

Mitt rum som ar inrett till stor del i tra. Forut pa internatet hade de ett program dar eleverna gjorde saker i tra sa min familjs hus ar inrett med tra som eleverna har gjort, kul att ta vara pa deras talang!

En bild pa ”mitt” hus dar jag har bott i fyra veckor nu, och nu ar det bara en vecka kvar har i Teófoli Otoni, tiden gar snabbt. Men jag ar glad over den har tiden som jag har haft har och den sista veckan i Brasilien efter Teófoli Otoni. Até logo, Veronika

 

Betydelsen av feijão

Blev valdigt forvanad igar nar vi hade den forsta lunchen utan feijão. Feijão ar bonor pa portugisiska och ats i alla dess former, ofta som en gryta. Till varje lunch har i min familj ater de ris och bonor. Oavsett om det ar potatis eller pasta ocksa sa ska det vara ris och bonor. Det ar nog en av de storsta skillnaden i matvag att de alltid har potatis och ris eller pasta och ris samt bonor forstas. Forstar inte riktigt att man inte trottnar pa det, men har ar det tradition. Men det ar svart att forklara att vi inte har nagot motsvarande i Sverige, skulle val vara potatis da, vilekt gor att var mat blir mer varierad medan deras lunchbord har ett storre antal ratter. For att riktigt forsta hur viktigt det ar sa kan jag beratta att jag och Elin var i mataffaren har om dagen, och vad har de inte i barnmatsburken om inte ris, bonor och kott. Inte undra pa att barnen vill fortsatta med ris och bonor om de tom vaxt upp pa det. De har dessutom varma koppen med feijão-smak och andra ihopkok dar inte bonorna far glommas bort!

Sa om ni vill kanna er lite brasilianska i Sverige, satsa pa ris och bonor! Tchau, Veronika

Snyftiga Hejdakramar

Och sa kom dagen vi alla gatt o bavat for..

Idag ar det dags for mig och maria att lamna var o. Det ar med ett sorgset hjarta som vi kramar var filipinomamma, systar och nyafunna vanner hejda!

Gardagen blev ett hejdakalas utan dess like. Vi avloste varandra genom gratattacker och folk gav oss vattenflaskor for att dricka sa vi inte skulle bli uttrokade! Hahaha Det rackte med att jag tittade pa vara handledare, Marvin o Sharon sa borjade vi alla grata!

Naval, vi trostar oss med att saga – See you when we see you – och sager till varandra att - This is not the end, it’s the BEGINNING of a very long and great friendship.- Och trots tarar o en sorgsen kansla sa kanner jag mig glad!Jag ar sa tacksam for alla dom nya vanner jag fatt och for att jag nu har en ny familj, pa andra sidan jorden!

Idag beger vi oss till Manila dar vi ska aterforenas med vara svenska vanner och ha ”Final evaluation”. Darefter ska vi tillsammans satta oss pa en 12 timmar lang bussresa till dom norra delarna av landet och staden Ilocos. Dar ska vi besoka nagra historiska platser och njuta av vara sista dagar i detta underbara och ibland annorlunda land!

Vi ses dar hemma! Kram Ida

Uppdatering fran Costa Rika

Efter nästan 2,5 manader i landet med ILCO känns det som om tiden har gatt väldigt fort, men mycket har jag hunnit med ocksa. Nu ar det runt 18 grader och kallare ska det bli i december, och kallare är det ju da det ar fuktigt överallt – bra förberedelse inför sverige om 17 dagar.

Den här veckan har jag hjälpt till pa kyrkans förskola har i Alajuelita och La Carpio, den ena gruppen mindre och lugnare med mycket organiserad lek och sa hann jag med en intervju av en ledare som sa att det var vildare barn pa den andra platsen da de har föräldrar fran nicaragua, och har inte blivit sa väl mottagna av samhället. Jag vet inte om det ledaren sa var sant, men vilda barn var det, mer öppna barn ocksa, flera barn, och lekte gjorde de hela tiden precis vad de ville och lyssnade inte pa reglerna som fanns, och endel brak blev det mest hela tiden, nar de inte sov (den första gruppen hade svarare att sova – kanske för de inte lekte lika utmattande vilt, vad vet jag.) Men intressant vad det iaf. Och sa har jag vart pa universitetet igen och lyssnat pa fler forelasningar om migration i bibeln och profter.

Jag kan ocksa säga att reformationsdagen blev fantastisk med lek, lang massa med drama och gemenskap. men det kommer bilder pa nar jag far tillgang till dem, nasta vecka.

Nu ska jag ivag pa ungdomslager med tema sexualitet/kropp/identitet och halla i lite ovningar själv, ska bli jattespannande! Och har hort att det finns pool och ar vackert omrade ute i skogen. Bilder kommer sen!

La Paz!

Clair