Tillbaka till Manila

Hej!

Ska forsoka gora en liten snabb uppdatering, vet ju hur det brukar ga nar jag ska forsoka mig pa det, men jag har bara en knapp halvtimme pa mig nu haha.

Just nu befinner vi oss alla fyra i Manila. Vi hade ett kart aterseende tidigt i gar morse da vi traffades i arkebiskopens hus for att ha final evaluation. Det var en grymt bra sadan, enorma creds till Donna som hade gjort ett sa bra upplagg. Vi gick igenom allt vi gjort, sa massa bra saker och grat och skrattade en massa.

Innan dess hade jag och Annie sagt hejda till alla i Paete. Det var nagra bade fina och sorgliga dagar. Manga tarar, mest fran Annie. Trodde det skulle vara mer jamt mellan oss faktiskt, men Annie och en av ungdomarna tog nog anda hem segern. Det kandes jobbigt och konstigt att ta avsked till alla fina manniskor vi lart kanna dar. I lordags hade vi avslutningskvall med alla ungdomar da vi at mat, lekte, skrattade och hangde hela kvallen. Dagen efter var det Paetes kyrkas fodelsedag och pa kvallsmassan sjong-och spelade jag nagra sanger pa tagalog och barnen sjong de svenska sanger de lart sig under musiklektionerna jag haft med dem. Under nattvarden sjong vi dessutom, helst spontant, Ropa till Gud, tillsammans med ungdomarna. Jag hade lart dem den tidigare och sa ville de sjunga den. Det var ett sjukt fint ogonblick. Aven om det ar lite klicheaktigt, sa kanns det verkligen haftigt nar man mots pa ett sadant satt. Det spelar liksom ingen roll att de inte forstar vad de sjunger om.

Efter massan fick jag och Annie dessutom gora en uppvisning i sa kallad ”arnis”, typ en filippinsk form av ninjafaktning. Anledningen till att vi fick gora detta ar en historia i sig. Vi skulle som sagt fa testa att karva i tra, ett av de tusen hantverk som Paete som sagt ar kant for. Nar vi kom dit och halsade pa mannen fragade han oss om vi ville testa pa att trana lite ”sjalvforsvar”. Ja, vi hade ju inget annat att gora an att leende svara ja, sa fick vi istallet for att titta pa trakonsten, ett workout-pass i ninjafaktning. Ska jag vara arlig, sa var det faktiskt riktigt kul. Om jag far tillgang till nagon battre dator ska jag forsoka lagga upp en video, for det ar nagor vart att se haha.  Till slut sa vara companions att han faktiskt skulle visa oss lite trakarvning, sa da fick vi se och testa pa det ocksa. Med mindre lyckat resultat an ninjafaktningen, om jag ska vara helst arlig. Den har mannen, som verkligen var en personlighet (till och med vara filippinska companions viskade att han var ”jattekonstig”), tyckte for ovrigt att vara talanger i ”arnis-konsten”, var tillrackliga for att beskadas av allmanheten, sa efter sondagens massan fick vi som sagt visa upp vad vi hade lart oss. Dar stod vi alltsa, i vara fina sondagsklader och faktade med pinnar. Haha, det kommer jag sent att glomma.

Inatt klockan 2.00 ska vi ta bussen till Ilocos i norra Filippinerna, dar Donna bor. Vi ska vara dar fem dagar, varav de forsta tva ska spenderas pa den fina stranden dar wohooo. Dock, och det har ar ett stort dock, verkar vadret inte ha stallt sig pa var sida, sa vi fasar alla for regn. Sjuuukt trakigt om det regnar, hall tummarna at oss att solen tittar fram i alla fall lite grand…

Sa, jag hann 🙂 Nu ska vi snart ga tillbaka till huvudkontoret har i Manila och fa traffa tre av de fyra filippinska deltagarna som antagligen ska fa aka till Sverige i mars. Ska bli spannande 🙂 Senare ikvall ska vi ga pa bio, lyx!

Om tio dagar sitter vi pa planet hem. HEEELT SJUKT. Snart ar tiden i Filippinerna slut.

Hejdahejda. Detta var kanske kanske sista inlagget har i Filippinerna, men om jag kanner mig sjalv ratt, kommer det sakert bli i alla fall ett till.

Kramar Cassandra