Imorgon ar det en vecka kvar tills vi ar hemma, visst kanns det skont att komma hem men ska anda bli trakigt att snart lamna det land som jag spenderat mina tre senaste manader i. Lamna de underbara personer som alltid kommer att finnas i mitt hjarta och lamna det land dar massor med minnen skapats, minnen for livet. Men imorgon ska jag och Elin aka till Curitiba for att mota upp Lotta och Oscar for utvardering vilket ska bli otroligt kul da jag vill hora om deras upplevelser. Da Brasilien ar som ett jatteland med sma lander inuti pa grund av olika kulturer sa ska det blir spannande att dela med sig, aven nar vi kommer hem. Efter tre dagar i Curitiba kan vi inte lamna Brasilien utan att vara lite turistiga och besoka, Rio de Janiero. Men da det blir en helt annan verklighet och vi for forsta gangen far uppleva en verklig storstad blir aven det en viktig del av resan.
Jag kommer sakna sa mycket har i Teófoli Otoni, speciellt personerna har. Prasterna som tagit med oss pa alla gudstjanster pa landet som verkligen varit minnen for livet da folk oppnar upp sina hem for att vi ska fa komma dit. Sa annorlunda fran Sverige, men sa underbart. Jag kommer sakna min vardfamilj som alltid funnits dar for att prata, vi har haft manga langa samtal och skillander och likheter mellan Brasilien och Sverige pa kvallarna. Och ar det inte ett tecken pa karlek nar de sista kvallen gor pastel som jag alskar. Och aven idag far jag typisk brasiliansk mat som jag inte kan njuta av i Sverige.
Teófoli Otoni och Minas Gerais ar kand for sin goda mat och speciellt osten vilket jag dock inte forstar. Fro alla ost smakar ungefar samma sak, det vill saga ingenting. Men om man ater ost med goiabada (goiaba ar en brasiliansk frukt och goiabada gor man med frukten och socker) blir det faktiskt underbart, det stammer att det ar Romeo och Julieta dvs att det passar perfekt ihop. Kommer aven sakna alla goda och otroligt sota frukter som alltid forgyller mina dagar. Morgonfrukost med mango samtidigt som man ser en kolibri ar inte illa det. Men om en vecka ar det maten i Sverige som galler. Men for att inte sakna maten har tar jag med mig ca 8kilo av diverse mat, mest saker som man kan gora efterratter av, mums!
Och inte forvanar det mig att det duggregnar nar vi aker har ifran for det har som sagt alltid regnat nar vi akt till och fran satder. Nar vi kom till Blumenau osregnade det vilket ledde till oversvamningen och nar vi akte regnade det ocksa. Nar vi kom hit till Teófoli Otoni regnade det och da hade det inte regnat pa flera manader. Jag vet att regn ar valdigt bra for jordbrukarna och vi brukar alltid valsigna regnet pa gudstjansterna da det mojliggor att manniskorna kan leva. Men nu onskar jag faktitiskt att de tva sista staderna vill visa oss lite sol. Ses i Sverige, Veronika.
Lämna ett svar