Team Tanzania- Rebecka Ambjörnsson, Växjö stift

DSC_0038 Jag heter Rebecka och är en av de fyra som beger sig till Tanzania om fem dagar. Jag är 19 år och kommer från Växjö stift, där jag bor i Mönsterås. I somras tog jag studenten från Stagneliusskolan i Kalmar och sedan flera år tillbaka har jag bestämt mig för att resa efter gymnasiet, att upptäcka världen och olika människor har så länge jag kan minnas varit en dröm för mig. Hur som helst var detta anledningen till att jag sökte till ”Ung i den världsvida kyrkan”. Så fort jag fick höra om programmet bestämde jag mig för att söka; det finns ju inget bättre sätt att upptäcka världen på än att åka till en helt annan världsdel med främmande kultur och delta i andra människors vardag i tre månader. Bara tanken på att jag faktiskt ska få göra detta gör mig helt pirrig i hela kroppen.

Helt ärligt skulle jag faktiskt säga att det här är bland det bästa som hänt mig. En sån här möjlighet som jag och mina vänner har fått händer verkligen bara en gång i livet. För att inte tala om hur otroligt roligt och underbart jag har haft det på de två förberedande kurserna, eller dom 11 underbara vännerna jag har fått på grund av det här programmet.

Att välja ett utbytesprogram inom kyrkan var ett väldigt naturligt val för mig. Jag har varit med i olika kyrkokörer sen jag var fem år gammal, sedan min konfirmandtid har jag varit aktiv i ungdomsgrupper och de senaste tre åren har jag varit konfirmandledare. Det är en stor trygghet att åka med Svenska kyrkan!

Avslutningsvis känner jag mig hur redo som helst för att kastas ut i världen i ett försök att lära känna både världen och mig själv bättre. Det jag känner mest av allt är dock att jag bara vill åka iväg nuuuu!!! …(så länge jag får packa först…)

Fem dagar kvar, nervöst!

Hej på er!

Förberedelserna inför Tanzania är i full gång och det har varit en minst sagt spännande vecka nu efter Uppsala. Jag hade uppskrivning och uppkörning i tisdags resp. onsdags och kan med glädje meddela att jag faktiskt får bocka av ”Ta körkort” på listan av vad som skulle göras innan resan. Det känns så underbart bra och jag kan delvis tacka det här utbytesprogrammet för att det blev gjort: För fyra månader sedan bestämde jag mig för att inte skjuta upp körkortet längre och deadlinen innan resan var en bra morot!

Körkortet har dock även inneburit att jag plötsligt kan koncentrera mig så mycket mer på resan. Innan var det uppkörningen som tog upp det mesta av min nervositet men nu har en resfeber utan dess like uppdagat sig! Packningslistan är skriven (sedan långt tillbaka visserligen) och ryggsäcken är delvis packad. Swahili-anteckningarna är renskrivna, visumansökan inskickad (hämtas samma dag som vi åker, nervöst!) och en lång lista med saker att göra innan jag åker är skriven. Jag har faktiskt fått göra scheman för hur jag ska spendera varje dag innan jag åker så att jag ska hinna med allt. Aldrig förr har jag varit så nöjd över att vara ett sådant kontrolfreak som nu! (Om ni undrar: att blogga stod faktiskt med på listan. Så: Check!)

Det känns helt fantastiskt att vi faktiskt åker om FEM dagar!! Nu ser jag fram emot några dagar med förberedelser, resfeber och tid med vänner och familj innan det bär av. Imorgon är det dessutom dags för sändningsgudstjänsten. DÅ vet man att det är nära till avfärd!

bild
Körkort:CHECK! Blogga: CHECK! Bli klar med alla förberedelser: Njaaa…

Team Brasilien – Frida Sundqvist, Göteborg stift

 Hej allihopa! Frida

Mitt namn är Frida Sundqvist och jag är 20 år (fyller 21 år under utbytestiden i Brasilien). Just nu bor jag i en lägenhet i centrala Halmstad och arbetar som barn- och ungdomsledare i Oskarströms församling som ligger 2 mil utanför Halmstad. Jag har haft den otroliga lyckan att bli uttagen som årets stipendiat från Göteborgs stift och IMORGON (söndagen 1 september) reser jag, Isabelle, Andreas och Calle till BRASILIEN!

Min bakgrund inom Svenska Kyrkan är att jag i tre år efter min konfirmandtid arbetade ideellt som ungdomsledare i Harplinge-Steninge församling (i Harplinge där jag är uppväxt). Efter jag tagit studenten så fick jag ett vikariat i Oskarströms församling som barn- och ungdomsledare där jag senare blev fast anställd. Nu har jag jobbat där i två år och trivs jättebra! Utbytesprogrammet ”Ung i den världsvida kyrkan” har jag vetat om sedan tre år tillbaka, men det var inte förrän i vintras som jag skickade in en ansökan. Efter att jag deltagit i en intervju i Göteborg fick jag i slutet på mars reda på att jag blivit antagen till programmet. Jag skulle få åka till Brasilien! Även fast det är många månader sedan nu så känns det som att jag ännu inte riktigt förstått att jag ska resa iväg!

Under vår språk- och avresekurs i Uppsala så fick vi reda på vart vi ska vara placerade under vår tid i Brasilien. Jag, Andreas, Isabelle och Calle ska inleda vår resa med en introduktionskurs i São Leopoldo i södra Brasilien i fyra dagar, och efter det ska vi placeras ut i våra värdfamiljer där vi ska bo den första perioden. Jag kommer att bo i staden Esteio som ligger knappt 2 mil ifrån São Leopoldo där Isabelle ska bo. Andra perioden ska jag bo i staden Cantareira som ligger utanför São Paulo. Alla fyra avslutar gemensamt i staden Curitiba där vi ska flyga hem den 24 november.

gruppenCalle, jag, Rita (vår portugisiskalärare), Isabelle och Andreas

Som sagt är detta min sista dag här hemma i Sverige och i Halmstad och det innebär att det är massa saker som ska fixas! Jag ska säga hejdå till min familj och mina vänner, inhandla de sista sakerna och packa ner allt i mina väskor. Sedan återstår det att se om jag lyckas sova en endaste blund inatt eller om alla tankar och förväntningar komma fara omkring i huvudet och göra mig sömnlös. Annars får det helt enkelt bli en (eller två) powernaps på tåget till Arlanda imorgon! Jag kommer att skriva här i bloggen så fort jag får möjlighet, så att ni här hemma har möjlighet att hålla er uppdaterade. NU KÖR VI!

 

Team Tanzania – Nils Jonsson, Stockholm stift

IMG_4725

Så här ser jag ut enligt gruppen! (Då de fick 15 sekunder var att måla med ”fel” hand i Sigtuna)

Nisse heter jag och kommer att representera Stockholm stift i Tanzania om bara en vecka! Idag är det exakt ett halvår sedan jag fick reda på att Ung i den världsvida kyrkan existerade. Jag var i Åre på skidsemester och läste mail på telefonen då jag ser en underrubrik i SKUs nyhetsbrev i stil med ”Imorgon är det sista anmälningsdagen för kyrkans utbytesprogram”. Vid den tidpunkten hade jag spenderat flera veckor med att läsa in mig på alla möjligheter som fanns att bo, studera, (volontär)arbeta och resa utomlands men insett att jag skulle behöva arbeta ihop ganska stora summor pengar först för att ha råd; Ung i den världsvida var mer än perfekt! 3 månader är en väldigt lagom tid, man slipper åka själv (eller med 20 andra), nästan allt är betalat, förberedelsekurser ingår och alla länder var minst sagt spännande! Dagen efter satt jag på Åre-Stockholm-tåget och skrev personligt brev, fyllde i ansökan och ringde till referenspersoner och stiftsansvarig; det tog hela resan och var tusenfaldigt värt mödan.

 

Lite om mig själv: Jag är 19 år, tog studenten från Viktor Rydbergs Gymnasium (Djursholm) i våras och bor i Täby (Stockholm Norrort). I Täby församling är jag aktiv genom att vara konfirmationsledare (tredje gången den här sommaren) och är med på alla event som jag hinner. Utöver det går jag på teater, arbetar som läxhjälp och funderar på läkarlinjen när jag kommer tillbaka.

 

Så här tror jag att jag ser ut på riktigt!

Om det inte är uppenbart har jag haft det väldigt bra på båda förberedelsekurserna. I Sigtuna, 1-4/6, fick vi lära oss mer om hur utbytet skulle gå till och lära känna de andra deltagarna för första gången (förutom det dansade vi mycket och hade jättekul). I Uppsala, 11-23/8, fick vi lära oss ländernas språk (swahili, portugisiska eller filipino) och jag blev väldigt överraskad av hur mycket man kunde lära sig på mindre än två veckor! Efter språkkursen hade vi några dagar att prata och lära oss om kulturkrockar, mänskliga rättigheter m.m; jätteintressant.

 

Nu är det åtta dagar kvar innan avresa(!), och ännu mindre för deltagarna som ska till Brasilien och Filippinerna, innan dess ska jag göra en massa saker och hinna träffa en massa släkt och vänner! Jag är otroligt taggad och redo! :D

IMG_4743

 

Sista natten i Sigtuna

IMG_5441

Swahililärarinnan Ewelyn (osäker stavning)

IMG_5492

Gänget i Uppsala (från höger: Rebecka, Andreas, Frida, Isabelle, Nisse, Calle, Lilly, Filip)

 

Team Filippinerna – Josefina Klang, Lunds stift

Magandang araw sa iniyo eller ”hej allihop” som det heter på svenska!

Det här är Josefina Klang som åker till Filippinerna om en dryg vecka. Jag är 23 år och kommer från Höganäs i Lunds stift. Jag tillhör Höganäs församling och har varit en del av verksamheten sedan barnsben. Mina två största intressen är musik och att resa och upptäcka nya spännande platser och kulturer. Jag är därför stolt att kunna representera min församling, mitt stift och hela Svenska Kyrkan i detta utbytesprogram.

För er som inte känner till programmet kan vi berätta att vårt äventyr började redan i vintras med våra ansökningar. Jag hade turen och förmånen att väljas ut som en av de tolv stipendiater som deltar i programmet. I juni fick jag äntligen möta alla de andra stipendiaterna för första gången på en introduktionskurs som hölls på Sigtuna folkhögskola. Gruppen har sedan första stund fungerat utmärkt och särskilt under dessa två veckor i Uppsala har vi lärt känna varandra på ett helt nytt plan. Vi är nog alla överens om att nära relationer mellan varandra är viktigt i det uppdrag som vi har, även fast vi inte reser till samma länder. En viktig del i vårt uppdrag är att dela med oss av allt vi ser och upplever och för att kunna göra det ärligt måste vi ha förtroende för varandra.

De första sju dagarna i Uppsala gick vi en intensivkurs i respektive språk. Vi som ska till Filippinerna fick lära oss filipino av en mycket kompetent lärare som inte bara introducerade oss till språket, utan även till den filippinska kulturen. Hon berättade om de strikta sociala hierarkierna som fortfarande lever kvar och hur det påverkar människornas sätt att leva och kommunicera. Hon gav oss en inblick i de kulturkrockar som vi definitivt kommer att möta och gav oss tips och idéer på hur vi kan bemöta och hantera dem. Trots att vi lämnade språkkursen med en skräckblandad förtjusning så känns det bättre att veta om vissa grundläggande skillnader än att slängas in i dem helt ovetandes.

De sista tre dagarna ägnade vi åt en avresekurs där vi hade seminarier i mänskliga rättigheter, kyrkohistoria, kris- och konflikthantering m.m. Det är inte bara en sannolikhet, utan ett faktum att vi kommer att behöva svara på en hel massa frågor om Sverige, Svenska Kyrkan, vårt uppdrag, kultur och andra saker. Då är det viktigt, som många föreläsare påpekat, att vara medveten om det sammanhang vi kommer ifrån och det sammanhang vi kommer till och skillnaderna däremellan. Samtidigt som vi ställer frågor om den främmande kulturen måste vi vara beredda att svara tillbaka på frågor som ställs till oss. Vi måste reflektera över vårt eget sammanhang som vi annars tar för givet.

Under de här två veckorna har jag fått lära mig otroligt mycket och jag ser fram emot att kunna möta den filippinska kulturen med mycket glädje och ett öppet sinne.

Maraming salamat!

Uppsalakursen del 1. Intensivkurser i filippino, swahili och portuguisiska!

Mellan den 11:e augusti och den 24:e augusti befann vi utbytesdeltagare oss i Uppsala för kurs nummer två i ordningen. Den förra hölls som bekant i Sigtuna där vi för första gången träffade varandra och spenderade några dagar med samarbetsövningar, info om uppdraget/resorna samt möte med några av förra årets deltagare. Det var fyra fullspäckade dagar och Uppsalakursen innehöll ännu mer.

Några av oss åkte upp en dag tidigare, den 10:e, för att hinna umgås lite extra och sedan på söndagen droppade resten av våra kamrater in. Därefter följde fem intensiva dagar med språklektioner i portuguisiska, swahili och filippino där det även blev en hel del tid på kvällarna som lades till läxor. Som tur var fanns det även tid att umgås så det blev en hel del promenader, filmer och musik!

Till helgen passade vi på att hålla i en svensk tradition i form av kräftskiva. Många ögonbryn höjdes i vandrarhemmets kök där vi stod med lustiga hattar och lade upp kräftorna. Det hela slutade med att vi fick introducera traditionen för ett gäng spanjorer som vi sedan bjöd in till vårt långbord. Det blev en jättetrevlig kväll tillsammans och det bjöds på många skratt och nervösa diskussioner kring resorna. Efter det bestod sedan av helgen av en hel del språkplugg för att repetera allt vi gått igenom. Det var mycket att hålla koll på och eftersom de tre språken inte riktigt liknar något vi tidigare läst satt det fint med lite repetition.

På måndagen var det återigen dags för språklektioner och så även på tisdagen. Tisdag eftermiddag var det dags för en liten avslutning av intensivkurserna i våra språk och vi samlades i lunchrestaurangen på svenska kyrkans huvudkontor för avslutningsfika. Våra lärare hade gjort typisk fika från respektive land:

  • Sambusa za nyama och sambusa za mboga från Tanzania.
  • Leche flan från Filippinerna
  • En form av jordnötsdessert från Brasislien som jag tyvärr har glömt namnet på!

Som underhållning fick även varje grupp gå upp med varsina redovisningar i form av sång, musik och lite dans! Det var verkligen kul med smakprov från de andra språken och vi hade en riktigt rolig eftermiddag tillsammans! Sedan var det dock dessvärre dags att säga hej då till våra lärare. Det var verkligen tråkigt, vår swahililärare var riktigt bra och vi har haft fantastiskt kul på våra lektioner! Det har varit en bra balansgång för att inte göra språkkursen FÖR tuff samtidigt som vi varit tvungna att gå fort fram för att hinna med allt, vi är jättenöjda och jag vet att Brasilien- och Filippinernagängen var minst lika nöjda med sina lärare!

swahilikursen
Mitt kära Tanzaniagäng under en av Swahililektionerna

portuguisiska redovisning
Brasiliengänget sjunger Ai se eu tu pego! (Calle, Isabelle, Andreas och Frida)

filippino
Tjejerna som åker till Filippinerna; Agneta, Josefina, Lilly och Belly, sjöng också på sin redovisning!

swahiliredovisning
Filip, Nisse, Rebecka, jag och vår lärare Ewelyn

 

Team Tanzania -Alexsandra Hallén, Skara stift.

Hej!

Jag heter Alexsandra Hallén och jag är årets stipendiat från Skara stift. Jag är 20 år gammal, men jag fyller 21 på plats i Tanzania. Min hemstad är Skövde och för att vara ännu mer specifik är jag uppväxt i Skultorps församling där jag jobbat som barn- och ungdomsledare i snart sju år. Utöver det brukar jag på fritiden ägna mig åt sång, musikal, filmer och vänner men ett av mina absolut största intressen är att resa och se/uppleva nya kulturer. Det är en av anledningarna till att jag sökte till det här programmet i våras: Det ska bli en helt otrolig upplevelse och det går inte att beskriva hur tacksam jag är över att jag blev utvald till en av de tolv ungdomar som får ge sig ut!

I Tanzania kommer jag och de andra tre stipendiaterna att bo i Bukoba, väster om Victoriasjön. Enligt den preliminära planeringen vi fått kommer jag och Rebecka att bo i Burugo under första perioden och Ntoma under andra. Vi har försökt få fram foton och information om de platserna men vi har inte hittat så mycket så det känns än mer spännande att åka nu! Jag är väldigt nervös inför resan, men efter våra två veckor i Uppsala med en intensivkurs i swahili och andra förberedande kurser känns det som att det kommer att bli riktigt bra. Under sommaren har jag haft en hel del kontakt med tidigare programdeltagare (bland annat Sofia och Viktoria från 2012 och Matilda från 2010) och de har varit en fantastisk hjälp både vad gäller praktiska packtips men också en hel del tips och delade erfarenheter kring deras tid i Bukoba.

Idag är det elva dagar kvar till avresa och jag har börjat packa lite smått. Det är ett bra sätt att dämpa nervositeten samtidigt som jag inte riktigt kan bärga mig för resan. Jag vill åka NU!

 

Alexsandrahallenpresentation