Nu har vi varit i Tanzania i 48 dagar och det ar 34 kvar tills vi aker hem. Det kanns helt overkligt att jag har bott har nere i snart 50 dagar. Vissa kvallar har det kannts som att tiden gar huuur langsamt som helst och att jag bara vill snabbspola tiden tills det ar nagra veckor kvar till hemfard, men nu nar sa lang tid har gatt kanns det som att tiden flugit ivag! Sedan jag skrev sist har det hant sjukt mycket, samtidigt som det inte hant sa mycket alls (den har resan gor mig schizofren). Det roligaste ar att vi har varit pa safari, i en av Tanzanias fem nationalparker – Rubundo Island.
Forsta dagen pa Rubundo akte vi ut pa batsafari runt on. Da sag vi flodhastar som lag i viken precis dar vi hade vart hus (!!!) och massor av krokodiler. HUR COOLT SOM HELST! Dagen efter gick vi runt pa safari, men safarilyckan var inte lika stor da, vi sag mest antiloper (observera att en sortS antilop heter kick-dickdick), faglar och apor. Efter att ha bott i Tanzania ett tag kanns apor inte sarskilt exotiskt langre, de tillhor liksom mer vardagen. Vi sag dock en flodhast uppe pa land for forsta gangen, en gigantiskt sadan… eller alla kanske ar gigantiska, bara att det inte syns i vattnet… Nar vi at mat utanfor vart lilla hus lag det alltid flodhastar eller krokodiler bara 50 meter bort, en ganska speciell kansla.
Det varsta som hant sen sist ( kanske hittils) var nar vi en kvall akte hem fran en middag och sag en grupp manniskor sta vid vagkanten. Vi akte med prasten vi bodde hos och han stannade till, da sag jag att en man satt ner mitt i folkhopen och liksom forsokte stracka sig mot sina fotter. Jag var helt saker pa att det hant en olycka och hor var prast saga ”vems ar getterna?”. Sedan borjar han kora ifran platsen i rasande fart, och i precis samma sekund tar alla de vuxna och barn som star runt mannen upp langa pinnar som spon och borjar piska mannen, mot huvudet och hela kroppen. Alla vi i bilen skriker ”VAD GOR DOM??!” och drabbas av chock blandat med panik. Vi far da veta av prasten att han var misstankt for att ha tagit tva getter. Manniskorna hade stoppat honom och tagit saken i egna hander istallet for att ringa polisen, kanske for att polisen anda ar sa korrupt – vad vet jag. Denna handelse gjorde mig i alla fall argare an jag nagonsin kan komma ihag att jag varit. ” Hur kan manniskorna gora sa?! Varfor ringer de inte polisen?! Hur kan de lata sina BARN vara med och sla?! Ar 2 getter varda mer an ett manniskoliv for dem?!” osv osv osv. Det kanske hemskaste var dock att prasten fragade varfor jag var sa upprord och inte kunde sitta still, uppenbarligen forstod han inte varfor jag var upprord. Detta tyder val pa att det inte direkt ar forsta gangen han bevittnar nagot sa hemskt. FRUKTANSVART.
Vad som hander nu ar att vi bor pa hotell i Bukoba och tanken var att vi pa fredag skulle akt till var vardfamilj i Ntoma. Men eftersom vi bor i Tanzania och inget nagonsin blir som man tankt sig ska vi tydligen aka dit imorgon istallet. Alex och jag ska bo hemma hos rektorn for skolan dar vi hade introduktionsvecka. Hon ar en underbar manniska sa det kanns superbra och jag ar hur taggad som helst infor den kommande tiden! Vi ska dock bara bo hos familj i 3 veckor, sen bar det av mot Serengeti.. Hur kan jag inte vara taggad?! Kanske vart att namna att jag idag fick ett paket fran sverige med choklad, fruktnappar, ahlgrens bilar, en hasttidning och en traningstidning (HAR SADAN SJUUUK TRANINGSABSTINENS) – detta kan vara en av anledningarna till att jag kanner mig lite extra taggad just nu!
Hoppas alla har det bra dar ute i varlden. Njut av allt underbart ni har i ert liv, for inget av det ar en sjalvklarhet.
/ Rebecka ”Lebbeka”
Lämna ett svar