Serengeti och Mwanza

Igårkväll kom vi tillbaka från vår semester, och jag kan knappt tro att allt gick så bra som det gjorde! Efter att ha spenderat en natt på färja över Victoriasjön blev vi hämtade av vår safaribil. Tydligen skulle det inte bara vara vi 4, det slutade med att vi var 8 personer i en bil för 7 -typiskt Tanzania om ni frågar mig.

Safarit blev dock helt otroligt, trots platsbristen. Redan den första dagen såg vi elefanter, bufflar, giraffer, zebror, flodhästar, krokodiler, gnuer, LEJON OCH JEPARDER!!!! Den här tiden på året migrerar gnuerna, och zebrorna hänger av någon anledning med ibland, så vi såg säkerligen flera tusen gnuer – det är en av dom där grejerna här borta som är så häftig att man inte ens förstår det själv trots att man har det rakt framför ögonen.

Vi tältade mitt i Serengeti över natten, och tack vare alla djurläten utanför tältet blev det inte särskilt mycket sömn -men det är helt klart det coolaste som någonsin hållit mig vaken. När jag sedan gick upp dagen efter vår det fullt med hovspår runt alla tält. Alltså åh så häftigt!!

Vår tur fortsatte dagen efter då det första vi såg var tre olika grupper med lejon. Senare såg vi en grupp med hyenor, vilket gjorde mig överlyckli eftersom min 4åriga lillebror helst av allt vill se bilder på hyenor när jag kommer hem! Dock ville han helst se gråa, men jag tror minsann att de vi såg duger bra också. Vi lyckades också se en hel hjord med bufflar, samt alla djur vi såg dagen innan igen. HELT OTROLIGT!!

Den senaste veckan har vi spenderat i mwanza. Där dom hade både glass, pizza och affärer med yoghurt i. Detta kändes som rena rama lyxen efter 2,5 månad i bukoba. Vi lyckades också spendera ett par dagar vid en pool och shoppa loss på presenter att ta hem.

Nu befinner vi oss i bukoba för avslutningsdagar, vilket innebär (ännu en gång) att vi inte gör någonting alls förutom att gå runt lite planlöst och vänta ett par timmar på att få mat. Men på tisdag åker vi hemåt, och jag kan knappt tro det. På ett sätt känns det så otroligt underbart, och på ett annat sätt ganska vemodigt. Vem vet om jag någonsin kommer tillbaka hit? Tanzania har lärt mig så otroligt mycket och på flera sätt öppnat mina ögon både för hur världen ser ut, och vem jag själv är som människa. Hela den här upplevelsen är så overklig att jag tror att det på onsdag morgon när jag står på Arlanda kommer kännas som en dröm, långt, långt borta.

/Rebecka

Bilder fran São Paulo (Frida)

IMG_6166

Apfelstrudel-making! Ytterst avancerat…!

IMG_6173

Min vardmor, vardfar, och aldsta dottern Ana bjuds pa svenska kottbullar och potatis. Fick bra betyg!

IMG_6180

Bakning av smakakor i kyrkan med nagra av the old ladies – varldens sotaste!

IMG_6175

Mer bakning…

IMG_6200

Forberedelser pagar infor var Bazar de Natal – julmarknaden!

IMG_6212

Skandinaviska kyrkan i São Paulo

IMG_6230

Forelasning i kyrkan, pa projektorduken visas (annu mer) svensk mat

IMG_6238

Nagra av forsamlingsmedlemmarna som var med och lyssnade pa min forelasning! (Pastor Ernani langst till hoger)

IMG_6278

Lunchtime under var utflykt hos konstnaren mitt i djungeln

IMG_6288

Konstnaren visar nagra av hans tavlor!

IMG_6295

Under var utflykt sag jag en afrikansk lilja (eller heter vaxten sa mamma?), och till vanster om blomman kan ni se en liten kollibri, den tredje jag sett i Brasilien. Saaa liten och sot!

IMG_6312

Under mitt och Panda’s besok pa stadion Estadio Mundicipal i São Paulo

IMG_6333

Bland hoghus pa Avenida Paulista

IMG_6367

En av utkiksplatserna intill stranden

IMG_6375

BADA!

IMG_6404

Strandpromenad

Last update from São Paulo

Olá todo o mundo!

Helt galet vad tiden rusar ivag. For att fa lite perspektiv pa det hela kan jag namna att Brasilien-ganget nu befunnit sig i Brasilien i 77 dagar och vi har endast 2 aterstaende dagar kvar hos vara vardfamiljer till det ar dags att bege oss till Curitiba. Dar star en gemensam avslutningskurs i 2 dagar pa schemat innan det bar hem till SVERIGE. Sverige?! Sa otroligt efterlangtat men a andra sidan sa ger faktumet att jag ska behova lamna São Paulo och Brasilien mig en stor klump i magen. Men forst; nu tankte jag beratta lite om vad jag har hunnit med sedan forra blogginlagget! Jag har:

- Bjudit min vardfamilj pa svensk mat. Kottbullar med potatis och sas och till efterratt blev det appelpaj och vaniljglass – they liked it!

- Bakat apfelstrudel for forsta gangen i mitt liv. ”Baka tysk apfelstrudel i Brasilien”, det klingar sa otroligt fel i mina oron, men eftersom de lutherska forsamlingarna har i Brasilien har valdigt manga tyska traditioner och drag sa ar det en helt naturlig grej i kyrkan har.

- Varit med och forberett och genomfort en ”Bazar de Natal” (julmarknad) i min forsamling. Forberedelserna innebar att baka 63 kilo (!!) smakakor, pepparkakor, brod och massor med andra saker tillsammans med forsamlingsmedlemmarna. Vi monterade aven upp hela julmarknaden och plockade fram alla grejer som skulle saljas, och under marknadsdagen sa hjalpte jag till att salja. Blev en valdigt mysig och lyckad dag med massor av kunder, men att ha en julmarknad den 10 november i 30 grader och sol gav mig dessvarre inte sa mycket julkansla!

- Besokt Skandinaviska kyrkan i São Paulo. Som jag skrev i forra inlagget sa hade jag tidigare tagit kontakt med Cecilia som ar ordforande har i Skandinaviska kyrkan och bett om att fa komma och besoka dem. Sa forra veckan sa tog jag tunnelbanan och bussen dit (inte sa langt tankte jag eftersom att det ”bara ligger pa andra sidan stan”, men resan visade sig ta drygt tva timmar enkel vag – São Paulo ar stoooort!), och tillslut sa hittade jag dit! Val dar sa traffade jag Cecilia som visade mig runt i kyrkan och deras lokaler som ocksa ar otroligt stora! Sjalva forsamlingen i sig ar inte sarskilt stor utan har ca 250 medlemmar fran runtom i staden, men eftersom att kyrkan och byggnaderna konstruerades nar forsamlingen hade ca 2000 medlemmar sa slog de pa stort. Det ligger aven en gammal skola pa kyrkans omrade som tidigare fungerade som just en skola, men eftersom det nu inte finns lika mycket barn dar sa anvands lokalerna framforallt till uthyrning. Under dagen berattade Cecilia om hennes uppgift som ordforande i forsamlingen (vilket ar ett ideellt uppdrag), om de som jobbbar i forsamlingen, vad de har for verksamhet med mera. Nu till jul hander det extra mycket i Skandinaviska kyrkan eftersom de da far besokt av ”flygande praster” som kommer och besoker kyrkan och haller i gudstjanster eftersom det for tillfallet annars inte finns nagon stationerad prast i forsamlingen. I jul ska anordnar de aven artsoppa + pannkakslunch, luciatag och julpyssel. Innan jag begav mig hemat sa deltog jag i ett zumbapass som de har en gang i veckan i en av forsamlingens lokaler, men en inhyrd zumbainstruktor fran USA. Jag traffade en hel del andra svenskar som deltog i passet vilket var jatteroligt!

- Hallt i en forelasning om Sverige och Svenska kyrkan for forsamlingsmedlemmarna och bjudit dem pa chokladbollar (favorit i repris).

- Foljt med OASE-gruppen (kyrkans ”kvinnor-hjalper-kvinnor”grupp) pa en endagsutflykt till landbygden for att ata lunch och besoka en kand konstnar och hans atelje mitt ute i skogen.

- Besokt São Paulos storsta universitet och fatt lite rundvandring av dottern i min vardfamilj som jobbar/studerar dar

- Besokt en SAMBASKOLA en lordagsnatt med sonen i min vardfamilj och hans kompisar. Det var nog den haftigaste kvallen jag upplevt hittills i Brasilien! ”Sambaskola?” tankte jag innan vi skulle dit, en trang lokal med 20-talet personer som vill lara sig dansa samba? Men icke, nar vi kom dit sa var skolan som en stor ARENA med ca 500 personer som dansade samba samtidigt! Halften av personerna hade pa sig riktiga carnaval/sambadrakter (precis som man ser framfor sig!), och ca 50 personer spelade trummor och andra sambaintrument och ljudvolymen var sa hog att jag trodde mitt huvud skulle explodera. Men AAAH vilken haftig upplevelse det var!

- Vart pa sightseeing med min svensk/brasilanske van Panda. Panda ar en kompis jag lart kanna har genom aldsta varddottern i min familj, och anledningen till jag kallar honom ”svensk” (vilket han inte ar), ar for att han for tillfallet haller pa att studera svenska eftersom att han nasta ar ska flytta till Sverige och Uppsala for att studera dar ett ar. Ett riktigt roligt sammantraffande! Under var sightseeing-dag besokte vi Avenida Paulista som ar den mest beromda gatan har i São Paulo, fullproppad med gigantiska hoghus, banker och shoppingcentrum. Vi besokte aven Fotbollsmuseet har i São Paulo som ligger intill en av stadens fotbollsarenor. Under dagen pratade vi bade portugisiska, engelska och lite svenska – riktig hjarngympa haha!

- Besokt stranden i São Paulo med min vardfamilj. Tredje stranden jag besokt under min tid i Brasilien! (Forsta stranden jag besokte var i delstaten Rio Grande do Sul, andra var i Rio de Janeiro och nu São Paulo.) Och det var sa himla harligt att antligen fa besoka havet igen! I fredagskvall akte jag, mina vardforaldrar, min vardbror och hans kompis dit for att spendera helgen dar. Vi badade massor, solade en del, at churrasco, besokte nagra utkiksplatser, en marknad och tittade pa havsskoldpaddor. En perfekt helg!

Det som star pa schemat de sista dygnen ar att i eftermiddag/kvall spendera tid med min vardfamilj. Imorgon har min vardmamma planerat in en feijoada-middag under dagen eftersom att det ar en helgdag har da och alla ar lediga, och hon har bjudit hit i princip alla jag lart kanna under min tid har i São Paulo, sa himla gullig!!! Om jag kanner mig sjalv ratt kommer jag sakert borja grata eller nagot nar jag far traffa alla, det brukar hora till vanligheterna nar jag ska saga hejda haha. Men jag ser verkligen fram emot morgondagen! Pa torsdag blir det nog att packa det sista och gora en sista snabbvisit i kyrkan for att tacka forsamlingen for tiden dar och saga hej da till Pastor Ernani.

São Paulo – eu te amo!

Kramar fran Frida, Goteborgs stift

Ekumenik i sång

I veckan som gått har jag, Bella, Lilly och Agneta bott på ett teologiskt seminarium som utbildar präster till Iglesia Filipina Independiente. Vi blev officiellt inskrivna som studenter och fick dessutom våra egna skoluniformer för att riktigt passa in. Vi fick ta del i alla deras aktiviteter, som att till exempel  gå på föreläsningar, laga frukost kl 5.30, hjälpa till att läsa texter i gudstjänsterna och sjunga i kören. Jag kan ju villigt erkänna att den sistnämnda aktiviteten var min favorit.

Hela resan har jag velat vara med i en kör, men de församlingar jag varit i har inte haft några körer. I Bambang (min första församling) fick jag sjunga i gudstjänsten, men det är roligare och mer givande att sjunga i kör än att sjunga solo. Hur som helst så fick ja nu äntligen tillfället att sjunga tillsammans med andra unga, två veckor innan hemresa. Ett perfekt exempel på att det inte är slut förrän det är slut. Jag och Agneta gick till  deras övningar och vi sjöng igenom olika sånger. Några var på olika filippinska språk, några var på engelska och vid ett tillfälle frågade de om vi kunde sjunga ”Du omsluter mig” för den hade förra årets deltagare lärt dem. Självklart ville vi sjunga den tillsammans med dem så vi inkluderade den i torsdagens högmässa.

Hela mässan sjöngs och stämningen i kyrkan var så härlig. Vid nattvardsutdelandet var det äntligen dags att sjunga ”Du omsluter mig” och jag kom på mig själv med att stå där med ett stort leende på läpparna som jag varken ville eller kunde ta bort. Bakom mig stod nämligen de ordinarie körmedlemmarna och sjöng på svenska med kraftig fast ändå stämningsfull röst och det var då jag verkligen insåg vad ekumenik verkligen betyder och,  som jag och Agneta diskuterade, vad det betyder att vara ung i den världsvida kyrkan. I det ögonblicket lades alla pusselbitar ihop och jag förstod att sjunga till Gud på varandras språk är ett perfekt medel för att mötas över alla gränser. Det blir så påtagligt och känslan är så upplyftande.

Jag kommer inte ihåg om jag skrivit det tidigare, men innan vi kom till seminariet hade jag inte känt någon spirituell närvaro, vilket gjorde mig frustrerad för jag hade hoppats på att få uppleva en förnyad spirituell närvaro i mitt liv under denna resan. Nu fick jag äntligen en sådan upplevelse och en fantastiskt härlig sådan. Nu vill jag inte lämna seminariet och kören, fast jag måste erkänna att det ska bli skönt att komma hem till Höganäs igen. Där väntar ju faktiskt lucia med min egen  kör.

En dag pa en farm i Filippinerna

Nar Josefina och jag var i Bambang, Nueva Vizcaya, bodde mitt bland risfalten. Men vi var aldrig med arbetarna dar, vilket vi tyckte var sadar. Men nar vi var i Aglipay, Quirino akte vi en dag med var prast till hans farm i Jones, Isabela (jag vet att alla dessa namn pa platser ar valdigt forvirrande, sa ignorera dem om det ar mojligt).

Med snygga flatade hattar pa huvudet och solkram pa nasan planterade vi majs genom att slappa ner det ”berikade” majskornet pa marken och fosa over jord med foten. Inte sa svart kan man tycka, men  balansen var ju inte den basta pa ojamn mark. Men det gick anda och nu har vi varsin rad med majs som forhoppningsvis kommer att matta nagra magar om nagra manader!

DSC_1022

 

Efter majsplanterandet gick vi over skog och berg (joke lang, vi gick nagra hundra meter bort, och det var platt) till risfaltet. Vi traffade nagra trevliga filipinos och vi fick prova pa att skorda ris. Inte sa svart. Men vi skordade endast nagra fa handfulla tag ris, inte flera tusen som proffsen gor under skordetid.

DSC_1040

Nar vi var klara tog vi en drickpaus, och eftersom vi inte hade nagot vatten var det bara att oppna en kokosnot och dricka farsk ”buko”. Valdigt behandigt nar man inte orkar ta med sig egen vattenflaska.

”Far, jag kan inte fa upp min kokosnot…” tanker jag pa varje gang jag ser denna bilden eftersom det ar prasten, Fader Alan, som oppnar kokosnoten, eftersom vi inte kan/far gora det sjalva.

DSC_1062

DSC_0003

Det var en valdigt varm dag sa vi tog ett dopp i en av de renaste floderna vi sett har i Filippinerna. Kladerna pa forstas, Filipino style. Vi akte en ”native boat” som jag, som vanligt, inte kommer ihag namnet pa.

DSC_0013

DSC_0016

Det enda som fattades denna dag var att springa barfota genom hoga majsplantor, Pocahontas-style. Vi far val ta det en annan gang.

Ha det gott!

Bella, Linkopings Stift

Vardfamilj och period nummer 2 -Tanzania.

Som Rebecka skrev i sitt inlagg for nagra dagar sedan bor vi just nu pa Ntoma VTC, en yrkesskola som kyrkan driver i byn Ntoma. Det ar samma by som vi bodde i under var introduktionskurs! Till en borjan trodde jag att det skulle kannas trakigt att inte fa se en ny by och nar det visade sig att det itne riktigt var en familj vi skulle bo hos trodde jag det samma. Jag hade dock valdigt fel!

Vi har fatt gora massor av intressanta saker och den har perioden har vi verkligen fatt ha inflytande over vart schema. Tva dagar pa barnhem, en dag i skolkoket dar vi lagade Ugali till alla elever, besok i en moske (Ntoma skiljer sig fran manga andra byar da forhallandet mellan muslimer och kristna ar valdigt bra har och det hander att de till och med deltar i varandras olika firanden) och mycket annat finns pa vart schema och vi har det verkligen bra. Har om dagen besokte vi barnhemmet Tumaini tillsammans med en av skolans elever, som sjalv vuxit upp dar vilket var valdigt intressant.

Ett valdigt roligt (och forvanande) inslag under den har perioden var nar vi plotsligt hade ett gang svenskar sittandes vid matbordet. Det var besok fran Vreta kloster och vi fick lov att prata svenska hela kvallen. Ganget bjod pa manga skratt och vi fick passa pa att prata av oss lite (och ”skryta” om hur bade jag och Rebecka haft mask i foten. Man tappar liksom uppfattning om vad som ar okej att prata om och inte har…) Vi tackar odmjukast for besoket och hoppas att vi ses i Sverige igen!

Det som aterstar nu nar det bara ar fem heldagar kvar ar bland annat vart lilla projekt, gudstjanst, dag 2 pa barnhemmet och att umgas med skolans elever. (De har precis borjat vaga prata med oss!)

Nej, nu pulserar foten ordentligt. Kanske hade apoteket forst och internet sedan varit ett bra alternativ?

PEACE OUT!
Alexsandra, Skara stift.

Levande exempel pa att Tanzanias infrastruktur inte ar sa bra!

Woman down!

Kan ni gissa vem som blev ett levande exempel pa att Tanzanias infrastruktur lamnar en hel del plats at forbattring? JAG saklart! Vi var pa vag ner for en lang backe ner mot Bukoba (Vi bor ju i Ntoma for tillfallet, och bestamde oss for att hoppa av Dalladallan lite tidigare an vanligt) och plotsligt trampade jag i ett hal i marken, trampade snett och ramlade (holl pa att rulla ner i diket ocksa). En bil stannade till och det hordes ”POLE!” fran alla hall.

Raddaren i noden visade sig vara en av mannen i bilen som stannade. Han kom ut direkt och fragade hur det var med mig, hjalpte mig att stalla mig och skjutsade sedan in mig och Rebecka till stan sa att jag slapp halta hela vagen in (det var ett par kilometer kvar). GOD BLESS sager jag bara!

Nu sitter jag har pa internetcafet med uppskrapad hand, blodigt kna och stukad fot. Manga fundersamma blickar fran folk runtomkring, haha! Alldeles strax tankte vi ta oss mot apoteket sa att jag kan gora nagot i alla fall saren. Haltandet finns inget att gora at pa ett par dagar!

Idag ar vi for ovrigt inne i stan for att handla infor ett litet projekt vi drog igang har nere. Jag ska skriva mer om det i nasta vecka, men det innefattar bland annat manga timmars bakning och en hel del planering. Pa lordag gar det av stapeln sa jag tankte att det ar roligare att hra om det sedan nar jag aven kan visa lite foton!

Sa lange tankte jag strax bjuda pa ett inlagg om den senaste tiden i vardfamilj nummer tva! Hall till godo!