¡Hola Costa Rica!

Hej!

Jag heter Emilia Garpebring och är Göteborgs stifts utbytesdeltagare 2014. Tidigt på onsdag morgon kliver jag och Linnéa på planet som ska ta oss med på den första etappen av resan till Costa Rica. Det är nervöst och väskan är fortfarande inte packad men efter den intensiva spanskakursen i Uppsala känns det åtminstone relativt tryggt med språket.

Hemma i Göteborg tillhör jag Torslanda-Björlanda församling på Hisingen där jag brukar hålla till i diverse verksamheter såsom ungdomsgrupp, gospelkör, konfirmandarbete och diverse former av gudstjänstliv. Det blir sammanlagt ganska mycket tid och energi jag lägger på församlingslivet, men det gör jag med glädje! Jag känner en oerhörd tacksamhet över att få vara en del i en sådan varm och kärleksfull gemenskap och jag upplever ett fantastiskt stöd från församlingens sida nu inför utresan.

När jag inte hänger i kyrkan är jag antingen på Scouterna, med vänner eller hemma med en god bok. Om ingen annan är hemma händer det att jag plockar fram trumpeten (det är ett sånt där instrument som låter högt eller inte alls…).

Sedan jag tog studenten för ett år sedan har jag pluggat en termin på Göteborgs Universitet och sedan tillbringat våren med att arbeta som lärarvikarie och kyrkvaktmästare. Jag har ingen aning om vad jag ska bli när jag blir stor, så jag ser verkligen fram emot att få komma ut och se en annan del av världen och förhoppningsvis bli inspirerad av möten och upplevelser! Kanske kan också en inblick i en annan del av den världsvida kyrkan komma till nytta och glädje för församlingen på hemmaplan.

Nu har det blivit dags att sluta skriva och börja packa – och njuta av de sista dagarna i min egen vardag innan jag kastas in i en annan. Så jag tackar för mig för tillfället.
Vi hörs!

/Emilia

image

De fyra Brasilien-äventyrarna

Här är vi. Vi fyra som ska åka på äventyr i Brasilien som representanter för Svenska Kyrkan. Vi känner inte alla er läsare och ni känner inte alla oss fyra men det hoppas vi delvis kunna ändra på. Därför tänkte vi bjuda på fyra korta presentationer.

10492461_10152089400992531_302986271705402638_n

Fr.V. Pim Karlström, Anna Lundgren, Marie Henningsson, Erik Nordlund. 

Anna Lundgren, 23 år. Luleå stift, Hortlax Församling. Född och uppväxt i Piteå, studerat Politices kandidatprogrammet; statsvetenskaplig inriktning i tre år på Umeå Universitet. Engagerad i kyrkan mer eller mindre genom hela livet och med allt mellan himmel och jord. Konfirmationsläger, ungdomsarrangemang, sommarkyrkan och mycket annat. Jag gillar sport; fotboll, volleyboll, innebandy, ishockey och även att sjunga. Men det jag verkligen brinner för är politik, internationella frågor och att få se världen. Jag har rest runt en del och jag vill resa ännu mer. Man samlar på sig ovärderliga erfarenheter och älskvärda kontakter med nya människor genom att resa och dessa erfarenheter och kontakter håller säkert livet ut. Jag vill göra jorden vi lever på till en bättre plats för alla och värna för mänskliga rättigheter världen över. Ser verkligen fram emot Brasilienresan och att få ta del av deras kultur och språk samt att få jämföra Svenska kyrkan med kyrkan vi ska besöka IECLB (Igreja Evangélica de Confissão Luterana no Brasil). Nervöst? Ja, det är bara förnamnet. Men samtidigt vet jag att detta kommer bli kalasbra!

Marie Henningsson, 26 år. Stockholm stift, Vantör församling. Har studerat till fritidsledare med specialpedagogisk inriktning på Hagabergs folkhögskola samt Volontärlinjen och Svenska kyrkans grundkurs på Älvsby folkhögskola. I Svenska kyrkan har jag tidigare gjort 11 veckors praktik, är ideell och kyrkvärd i Vantör församling samt deltar i en diskussionsgrupp i Västermalms församling där vi fördjupar aspekter av den kristna tron och kopplar det till livet och vardagen. Intressen har jag många men mitt största är musik i gemenskap med andra människor. Hittills har jag haft turen att kunna använda mig av det i arbeten jag haft på ett eller annat sätt. Jag har lett många barngrupper inom musik, dans och rörelse, bland annat på förskolor, i slumområden på Filippinerna och på Alsike kloster där jag tidigare volontär arbetat. I framtiden drömmer jag om att tjäna och stå på de svagas sida. Jag tror att utbytet i Ung i den världsvida kyrkan kan få mig att växa i min kommande yrkesroll samt ge mig en bredare kunskap om kyrkans betydelse för samhället. Jag känner mig lite nervös inför resan och språket men mest flexibel inför vad det än blir för uppgifter och uppdrag som kan komma mig till del. Mest av allt vill jag ta in och lära mig massor.

Pim Karlström, 20 år. Strängnäs stift, Grödinge Församling. Sedan sommaren 2012 har jag varit aktiv i Grödinge församling i Strängnäs stift. Min definition av aktiv går från att plantera i rabatten utanför kyrkan, servera under stora luncher och putsa silver till att vara konfirmandledare, kyrkvärd och ledamot i råd och fullmäktige. Jag är min församling evigt tacksam då jag känner mig både trygg och nyfiken i den specialkonstruerade familj som blivit. Jag drivs av ambitiösa, ödmjuka, ärliga virvelvindar som förändrar och ständigt utvecklar sig själva. Jag vill tro att det bästa inte har hänt ännu så därför samlar jag skinn på näsan, nostalgi i en ask och drömmer om att uträtta stordåd. Vilket innefattar både perfekt frasiga pannkakor till brunch samt världsfred. Jag skulle ljuga om jag skrev att jag inte var nervös inför det här uppdraget. Det är dock en ganska tillfredsställande nervositet, om man kan formulera det så. Det är mest molande värk, som i längtan. Kroppen spritter och det enda som pulserar i mitt blodomlopp är kolsyra. Resfebern är total, min comfort zone är bortom synhåll, nu kör vi!

Erik Nordlund, 19 år. Hemmahörande i Härnösands stift, Örnsköldsviks församling. Ända sedan min egen konfirmation har jag varit aktiv inom Svenska Kyrkans ungdomsverksamhet, och på det viset har jag fått vara med och forma några årskullars konfirmandtid. På senare tid har jag även engagerat mig på en politisk nivå, då det efter valresultatet förra hösten, stod klart att jag hade kommit in i Örnsköldsviks kyrkofullmäktige. Därtill sitter jag i det lokala kyrkorådet. Jag känner mig överväldigad inför den stora resa som ligger framför mig. Jag kommer att möta ett samhälle som ser mycket annorlunda ut, men jag kommer även att upptäcka likheterna. Atlanten mellan oss till trots. Förberedd står jag på gaveln till äventyret. Förändrad kommer jag att vara vid hemkomsten.

Den 7 september lämnar vi Sverige och beger oss till Porto Alegre, Södra Brasilien. Där kommer vi alla fyra befinna oss de första dagarna för att sedan fortsätta resan två och två; Anna & Marie samt Pim & Erik. Allt som kommer hända på vår resa från och med nu till och med då vi kommer hem, och kanske lite till, kommer ni kunna läsa om här i bloggen.

Det ser vi fram emot! Ta hand om er! På återseende! Gud välsigne er!

 

Snart är det dags!

Kumusta ka! (Det betyder ungefär ”Hej, hur är läget” på tagalog.)
Viktor Backlund är mitt namn och jag kommer från Svärdsjö församling i Västerås stift. Om tre dagar är jag på väg till Filippinerna med Sanna, Emilia och Markus vilket är helt galet! Det är så konstigt, roligt och ofattbart att vi som är med i detta program ska vara i en helt främmande vardag i nästan tre månaders tid. Plus att vi inte alls vet vilka vi ska bo med där, eller exakt var vi ska vara och göra. Jag tycker det känns ganska skönt att inte ha riktig koll på det och att inte veta vad vi ska göra de kommande månaderna. Det är spännande och jag tror att det kommer bli hur bra som helst.

Just nu har resfebern fått en trygg plats hos mig och tankarna flyger runt kring vad jag ska ha med mig, inte ska ha med mig och vad jag borde ha med mig. Om jag känner mig själv rätt kommer väskan att packas på måndag morgon när vi ska åka så därför ska jag försöka övertala mig själv om att börja packa redan nu…

När jag inte är på språkkurs eller åker till Filippinerna i tre månader så tycker jag om att fylla dagarna med så mycket som möjligt. Jag trivs bra när det är lite stressigt och när många saker står på schemat. Förra året tillbringade jag som volontär på Stiftsgården i Rättvik och innan det gick jag på Musikkonservatoriet i Falun och spelade trumpet och sjöng dagen lång.

Nu känner jag mig taggad och (nästan) helt redo att åka ut och möta människor, lära mig, svepa in från en annan kultur och vardag och ge av mig själv.

Ha det överdrivet bra så ska jag också ha det toppen!

Nästa gång jag hör av mig är det ifrån Filippinerna.

Tjoflöjt!

IMG_0004

 

Påväg till Tanzania

Hej,
Jag heter Tove Lexén och ska åka till Tanzania om sex dagar. Det är verkligen inte långt kvar nu och förberedelserna är i full gång. Jag har shoppat kortbyxor, myggnät och vacciner. Fick gå till tre olika apotek för att hämta ut alla nittio Malaronetabletter.

Det är fortfarande väldigt oklart vad som kommer att hända på min resa. I princip så vet jag inget mer än när planet landar och att jag kommer att bo i närheten av Bukoba. Jag skulle kunnat vara orolig över det, men just nu känner jag mig lugn. Det är nog bra att inte alltid veta vad som väntar. Den svenska vardagen består till så stor del av kontroll och förutsägbarhet. Tror att det är nyttigt att låta min framtid avgöras av något annat än mina egna övergenomtänkta beslut.

Jag kommer från Stockholms stift men mitt engagemang i kyrkan ligger framförallt på Stiftsgården i Rättvik, Västerås stift. I Stockholm brukar jag gå i Katarina kyrka. De globala klimat- och människorättsfrågorna är de som ligger mig varmast om hjärtat. Det som ska bli så intressant och spännande med det här utbytet är att jag äntligen ska få gå från ord till handling. Jag är väldigt aktiv i Fältbiologerna som är en miljöorganisation med både miljöpolitiskt- och friluftsengagemang. Jag har också gått på Globala Gymnasiet som fokuserar mycket på mina hjärtefrågor. Men all den tid som jag hittills ägnat globala frågor har alltid varit mer eller mindre teoretisk. Äntligen ska jag få uppleva och förhoppningsvis bidra. Jag hoppas att utbytet ställer mina egna åsikter på sin spets, jag tror att jag kommer bli mer övertygad om vissa medan andra kommer att blekna. Det ska bli kul att berätta om det som jag har upplevt när jag kommer hem. Idag var jag och Marie (som också är utsänd av Stockholms stift) på stiftskansliet och pratade om vad vi ska göra i vår. Jag är jättetaggad!

Nu känns det som att det är dags att ge sig av. Tanzania- here I come!
Glada hälsningar,
Tove
Stockholms stift
Påväg till Tanzania
24-8 355

Sanibonani på er!

image

Mitt namn är Linnea Hultegård och jag är en av de fyra tjejer som ska åka till Sydafrika om lite mindre än en vecka. Jag är från Linköping stift och är bosatt utanför Eksjö i Mellby församling.

Jag har liksom några andra deltagare precis tagit studenten och detta är alltså mitt allra första försök att upptäcka en annan del av världen. Det har länge varit en dröm att åka till Sydafrika och nu går den i uppfyllelse, helt fantastiskt! Ett land med lång historia och inte minst många språk. Jag hoppas att vi får prata lite Zulu eftersom vi riktade in oss på det under språkkursen, men man vet ju aldrig. Det är något vi får se när vi kommer fram.

Packningen har börjat ta form och resfebern kommer i omgångar. Ibland känns det som små kolsyrebubblor och ibland känns det snarare som tsunamivågor av nervositet. Som tur är finns det mängder av praktiska saker som måste ordnas innan och det gör att resfebern minskar en aning. Det är presenter som ska handlas, kompisar att säga hejdå till och väskor som ska packas.

I onsdags var jag och Sanna på ett möte i Linköping där vi pratade om utresorna, sändningsmässor men även om uppdraget när vi kommer hem. Det är alltid skönt att prata av sig om förväntningar, kulturkrockar och det som jag antagligen kommer ha störst problem med – tidsuppfattningar i olika länder. Jag ser fram emot att lära mig ”african time” men tror att det kommer vara jobbigt i början…

Vi hörs och ses från andra halvan av jordklotet- när vi hittar WiFi!

/Linnea

3 dagar kvar…

Magandang araw po sa inyong lahat! (Goddag på er alla!)

Mitt namn är Sanna, jag bor i Linköping och tillhör Linköpings Domkyrkoförsamling, Linköpings stift. På måndag ska jag sätta mig på ett plan mot Filippinerna. Det är tre dagar kvar och allt är för stort för att kunna ta in.

Enda sen jag hörde om Ung i den världsvida kyrkan för första gången har jag väntat på att sluta skolan och då kunna söka. Nu sitter jag här som en av 18 deltagare i utbytesprogrammet och allt känns overkligt. Om en vecka befinner jag mig i Manila, långt ifrån familjen, men med tre vänner och ett stort äventyr framför mig. Jag känner mig spänd, förväntansfull och väldigt nervös. Jag tror att de tre kommande månaderna kommer bli lärorika, känslosamma och väldigt roliga men bitvis även tråkiga…

Väskan är nästan färdig för avfärd, jag kommer förmodligen glömma hälften av vad jag borde ta med mig, men väl framme går det säkert att köpa det som behövs. Som jag skrev tidigare känns allt för stort för att kunna ta in så det jag oroar mig för är saker som packning, flyg och hur ofta jag kommer kunna tvätta. Småsaker som kommer lösa sig. En annan sak som oroar mig är att jag är den enda som fått mitt visum. De andra sitter alltså utan pass. Det är ett lite större problem men intalar mig själv att det kommer lösa sig.

För, på måndag åker vi. Tre månader i någon annans vardag, tre månader i olika värdfamiljer och tre månader i ett land långt bort från Sverige. Jag vill inte åka till Filippinerna och titta på hur de lever utan jag vill vara en del av det. Jag åker med samma inställning som förra årets deltagare:

Ingenting är konstigt, bara annorlunda.

Vi hörs från andra sidan jorden!

Sanna

Sanna

Räknar ner dagarna…

Hej där!

Tänkte följa i mina goda vänners spår i tidigare inlägg och köra en kort presentation av mig själv. Mitt namn är Linnéa Kjellberg och jag skickas ut i världen med UIDVK genom Växjö stift, men bor i en liten by vid namn Alvesta strax utanför Växjö. Om 6 (!) dagar kramar jag om alla nära och kära här hemma och beger mig mot Costa Rica. Försöker hitta ord som beskriver hur allt känns just nu men kommer inte fram till något som slår Pims beskrivning av det hela: ”Känns som det är kolsyra i alla vener och artärer”. Ungefär så. Allt känns spännande, nytt och oklart.

På sätt och vis vet jag inte om jag helt har förstått det än. Jag kommer bo hos helt främmande människor i ett helt främmande land under 3 månader. Jag kan läsa den meningen om och om igen utan att helt greppa innebörden. Det är så stort och så häftigt! Jag ska försöka ta in och njuta så mycket som möjligt av varje minut av utlanddstiden för jag har en känsla av att tiden kommer gå väldigt snabbt med alla nya intryck och allt som händer.

Nu blev inte det här direkt en presentation av mig, utan mer av mina känslor och tankar som är all over the place just nu. Men det är svårt att få ihop något annat när det är sånt här som snurrar runt i huvudet ;)

Jag vill iallfall säga att jag är SÅ redo för att uppleva något helt nytt, få ta del av en vardag som är helt olik min, få möjligheten att förstå en ny kultur, få ta del av personers livshistorier samt att få dela min och lära av varandra.

Ha det fint alla där ute så hörs vi från en annan plats i världen!

Skärmavbild 2013-01-29 kl. 08.56.13

 

Ett litet hej!

Hej,
Mitt namn är Beatrice Ronsten, 19 år gammal och jag kommer från Stenkumla församling i Visby Stift. Precis som Torbjörn är jag en utbytesdeltagare som om en vecka (exakt en vecka idag faktiskt) sätter mig på planet till Sydafrika.
Vi fyra som åker till Sydafrika är pionjärer, eftersom Sydafrika är ett nytillskott i UIDVK-familjen. Det gör det både spännande och läskigt. Läskigt eftersom vi inte fått så mycket respons från våran koordinator än idag och ibland i mina värsta mardrömmar kommer vi stå på Johannesburgs flygplats utan att någon möter oss. Men samtidigt är jag så pass trygg i att programmet funnits så länge nu och att resa med Svenska Kyrkan så jag vet att Gud kommer vara med oss och att allt kommer lösa sig.
Det är också väldigt spännande eftersom vi blir de första att få göra denna upplevelse i just Sydafrika, så på sätt och vis får vi möjligheten att vara med och sätta en prägel på hur programmet kommer se ut Sydafrika.

När jag inte åker till Sydafrika genom kyrkan med fantastiska människor så gör jag för tillfället ingenting eftersom jag tog studenten från det naturvetenskapliga programmet i juni. Så min sommar har bestått av sommarjobb, träffa kompisar och planera inför detta äventyr. Vad som kommer efter återstår att se.

Jag hoppas du vill följa oss alla 18 här under hösten, men varnar redan nu för att jag är fruktansvärt duktig på sidospår och att missa poängen. Så lämnar jag något frågetecken efter ett blogginlägg får du gärna skriva en kommentar så kan jag förklara vad jag menar.

Vi hörs när jag är på andra sidan jordklotet!
Beatrice Ronsten
image

Strax börjar äventyret!

Hej!

tp

Mitt namn är Torbjörn och jag är en av Skara stifts stipendiater i årets utbyte. I början av september åker jag tillsammans med Charlotte, Tove och Johanna ner till Tanzania för att dela vardagen med människor som bor i det nordvästra stiftet i ELCT (the Evangelical Lutheran Church in Tanzania). Jag lämnar Fägre församling i Töreboda pastorat för att under ca tre månader bo i staden Bukoba, som ligger vid Victoriasjön i den nordvästra delen av landet. Under dessa tre månader kommer jag få uppleva hur det är att vara ung i den världsvida kyrkan i Tanzania.

Jag har nyss kommit hem ifrån den intensiva språk- och avresekursen i Uppsala. Det var roligt att få träffa alla de andra deltagarna igen och det kändes bra att få lite mer ”kött på benen” inför resan. Eftersom jag ska till Tanzania fick jag under språkkursen lära mig grunderna i swahili – ett språk som är helt olikt svenskan. Vår lärare Evelyn lyckades dock med sitt glada humör lära oss en hel del! Asante sana Evelyn! Efter språklektionerna fick vi lyssna på föredrag om Svenska kyrkans identitet, det internationella arbetet och om FN:s milleniemål. Det blev även en workshop i gruppdynamik och kulturmöten – vilket var mycket lärorikt och intressant. Kursen i Uppsala avslutades med en fin mässa i kyrkokansliets lilla kapell och nu är det dags för de sista förberedelserna hemma. Det är bara lite drygt en vecka kvar innan vi åker och det är en hel del som ska hinnas med. Ett par sista inköp, packning samt att ta avsked av vänner och familj är några av sakerna som står på listan. Dessutom firar Skara stift 1000 år den kommande helgen och det firandet är något jag inte vill missa! Om ett tag kommer ni att få läsa om hur jag, Charlotte, Tove och Johanna har det nere i Tanzania (samt även hur de övriga deltagarnas äventyr ser ut i de andra länderna som deltar i utbytet) så glöm inte att fortsätta läsa här på bloggen!

 

evelynMwalimu Evelyn lärde oss allt från att säga ”god morgon” till ”att hjälpa sig själv”

 

/Torbjörn

Äventyret väntar runt hörnet!

Vi har sagt hejdå till den internationella utbytesgruppen som förgyllde sverige med sin närvaro under hela hösten. Deras resa avslutades med en fantastisk vistelse i Karlstad under Världens fest!

Årets svenska grupp är nu äntligen samlad och under juni månad gick de sin introduktionsutbildning. Nu väntar språk- och avresekurs i Uppsala och där efter bär det av till våra fem partnerkyrkor i Tanzania, Sydafrika, Brasilien, Costa Rica och Filippinerna.

Ni kommer hädan efter alltså kunna följa dehär arton härliga personerna blogga om sina upplevelser här på ”I någon annans vardag”

Trevlig läsning!

Grupp bild blogg

Örfv: Torbjörn Posth (ELCT-NWD), Markus Saarela Wilander (IFI), Viktor Backlund (IFI), Sanna Holm Eriksson (IFI), Anna Lundgren (IECLB), Tove Lexén (ELCT-NWD), Vanessa Andersson (ELCSA) Nrfv: Erik Nordlund (IECLB), Marie Henningsson (IECLB), Johanna Karlsson (ELCT-NWD), Emilia Kaufmann Asp (IFI), Linnéa Kjellberg (ILCO), Nadine Stokland (ELCSA), Pim Karlström (IECLB), Linnea Hultegård (ELCSA), Beatrice Ronsten (ELCSA), Emilia Garpebring (ILCO). Frånvarande: Charlott Nordling Schill (ELCT-NWD)