60 days left …

4208083201_9f33218b75_z_large_506d3fbfe087c337f59d07f1Skärmavbild 2015-03-16 kl. 11.58.09

… until the perhaps greatest adventure of my life will begin. My name is Jenny Eriksson and I am 20 years old and grew up in a village in the middle of Sweden. This autumn I might spend in a village in the middle of Brazil.

I enjoy traveling since I enjoy meeting people and new cultures. I like to socialize with people of all ages and I hope to get the chance to meet other youths, children and adults to speak about faith and life. It will be really exciting to see how life might be in Brazil according to the everyday life, the role of the church, visions, food and the culture. It will also be exciting to share a part of the Swedish culture. 

I am vaccinated and have started to think about what things to pack. I do not know what’s waiting and that’s a breathtaking feeling. Without fear and nervousness I am feeling excited. He makes me lie down in green pastures. I want new perspectives, get to know new sides of this world as well as of myself. I want to get shaked like a snow globe. 

Yours truly
Jenny

Urfolkens kamp i Brasilien och i Sverige

Gästblogg på ”I någon annans vardag” :Tre samiska unga ledare åkte till Brasilien i maj 2015 som ett led i urfolksutbyte mellan samer i Sverige och urfolk i Brasilien. Svenska kyrkan och urfolksorganet COMIN som är kopplad till Lutherska kyrkan i Brasilien har haft samarbete kring utbytet. I framtiden kan samarbetet komma att integreras i Ung i den världsvida kyrkan.

Den 4 maj 2015 åkte jag och två andra samiska ungdomar till Brasilien, utsända av Svenska kyrkan för att möta urfolken där. Destinationen var i första hand São Leopoldo, en stad i delstaten Rio Grande Do Sul i södra Brasilien för att sedan åka vidare i delstaten och besöka urfolksbyar.

Under dagarna i São Leopoldo deltog vi i en konferens rörande genus i urfolkskontext där även vi fick chansen att hålla ett kort föredrag om samer, samernas historia och vilka svårigheter samer möter i Sverige idag. Jag skulle kunna berätta om vilka fantastiska människor jag mött och hur inspirerande deras kamp är för att främja urfolksrättigheter i hela Latinamerika men behovet att belysa orättvisorna är i mina ögon viktigare.

I Brasilien lever urfolken utspridda på landområden som sedan gammalt varit deras hem. Konflikten mellan kolonisatörer och urfolk gjorde att brasilianska staten utnämnde områden där urfolken hade rätt att leva medan resten av landet gick till kolonisatörerna, som i statens ögon behövde det bättre till odling och boskapshållning. Nomadlivet kunde inte bibehållas i urfolkens allt mindre landområden. I takt med att kolonisatörernas behov efter mer land för sina odlingar och tamdjur krympte de tidigare avsatta landet för urfolken eftersom staten resonerade så att de som brukade jorden behövde den bättre.

Blodiga konflikter utspelade sig mellan jordägare och urfolk, mellan 1850-1950 betalades folk för att döda urfolk och man fick betalt för varje par öron man kunde visa upp. Fram till 1988 betraktades urfolken i Brasilien enligt lag som barn. 1988, samma år som jag är född!

I en av byarna vi besökte i Rio Grande Do Sul berättade hövdingen att landet de bodde var deras enligt urminneshävd och att de ockuperat landet i över 12 år i väntan på att rätten till landet ska tillerkännas dem. Rättegången väntas ta ytterligare flera år och under tiden vågar de inte odla marken de ockuperat eftersom det kan uppröra jordägaren som har sina ägor bredvid. Strax före och under tiden vi var i Brasilien mördades tre urfolksledare i landet, brott som förmodligen ingen kommer att dömas för.

Men min personliga reflektion ligger inte i att bara återge besöket utan att understryka likheter mellan urfolk, oavsett om man bor i Brasilien eller i Sverige. Just nu pågår det en rättegång mellan Girjas sameby som stämt Svenska staten för rätten att själva få förvalta jakt och fiskefrågor på samebyns mark. Men ganska snart inser man att det inte bara handlar om rättigheter till land och vatten utan något långt mycket större.

Samernas status som urfolk ifrågasätts och staten nekar till att ha några internationella förpliktelser att tillerkänna samer särskilda rättigheter. Det gamla nedvärderande ordet ”lapp” används frekvent av statens ombud även om denne menar att ”lapp” och ”same” inte är synonymer, ”lapp” är synonymt med nomad medan med ”same” menas en etnisk tillhörighet.

59 forskare har skrivit under en debattartikel i DN där statens rasbiologiska språkbruk kritiseras skarpt. Har man inte läst debattartikeln och följt målet mellan Girjas sameby och Svenska staten rekommenderar jag att man gör det.

Det var lätt att i Brasilien förfasas över den hemska historien urfolken där genomlevt och fortfarande genomlever. Det var lätt att tänka att vi har tur som bor i ett så pass demokratiskt land som Sverige. Men är det verkligen hela sanningen?

Folk kanske inte fick betalt för uppvisandet av ett par samiska öron men historien är minst lika smutsig. I Sverige för man istället en medveten politik att osynliggöra samer, undervisning om samer i skolorna är i bästa fall bristfällig. För hur många kan i Sverige kan säga att de vet någonting om samer förutom att de har renar som alltid står på vägen, och att de lever på bidrag samt klär sig lustigt? Fördomar som man som ung same möter ständigt och som dessutom bidrar till förakt och rasism.

Resan till Brasilien gjorde mig sorgsen. I en värld som styrs av kapitalism och kravet på homogenisering, var finns det plats för olikheter? Hur ska urfolken kunna hävda sig mot majoriteten? Att leva nära naturen är bra nog men så fort det handlar om pengar, exempelvis anläggning av gruvor måste man flytta på sig. För att det generar pengar till staten och den övriga befolkningen. Inte någonstans verkar man ta med i beräkningen att skövling av naturen är oåterkalleligt och att skövling av naturen är skövling av hela vår jord.

Klimatförändringarna påverkar i första hand de som lever av jorden men när ska människor inse att man inte kan äta pengar? Överkonsumtion är vår tids största fiende. Urfolk har mycket att lära ut om ett hållbart förhållande till naturen och det kanske vore dags att börja lyssna.

Moa Lango

???????????????????????????????

Möte mellan urfolk från Sverige och Brasilien. Moa längst till höger i bild. Foto: Adriana Gastellu Camp