Avresa

Just nu är jag påväg mot Arlanda för att ge mig ut på mitt än så länge livs största äventyr, att åka till Brasilien.

Konfirmerades gjorde jag på Åh-stiftsgård i Ljungskile efter det var jag konfaledare i min hemförsamling, Älvsborg, där jag höll till i två år. Det var lärorikt

Det jag är mest taggad över är att få vara en del av någon annans liv och vardag, att få uppleva en annan kultur. Lära sig mycket nytt och få se en annan del av världen.

Malva

image

Sanibonani

What is the meaning of life? That is a question I´ve spent a lot of time reflecting on during the last year and the answer I´ve found so far could be expressed in one word: experiences. Getting new perspectives and meeting new people is extremely beautiful and so rewarding. That’s the reason why I’m looking so much forward to diving straight into a completely different culture in the most southern country of Africa.

 

My name is August Nilsson, and I’m a 19-year-old world citizen born and raised in Uppsala. Since I graduated secondary school last year I’ve spent one autumn and first part of spring in the Mekka of my other “religion”, the home city of my favourite football team Helsingborgs IF; the second part of spring studying Italian by the beautiful hills of Toscana in Florence; and finally I’ve travelled across Europe. And now I’m aiming towards the greatest adventure of my life so far in the city of Polokwane in the northeast of South Africa.

Zwag

 

Even though I’m from Uppsala, I’ll travel for the diocese of Västerås. Firstly because the diocese of Uppsala isn’t a part of the program, but mainly because my home in the church and the roots of my belief in God lie in the magical love I’ve met in the buildings close to the beautiful shore of Siljan at Stiftsgården in Rättvik, which is a part of the diocese of Västerås.

stg

Stiftsgården in Rättvik

It’s so powerful with meetings and new perspectives because it smashes prejudices and unnecessary silly thinking of other cultures and humans. Of what I’ve experienced of this wonderful life so far, it’s that we are all humans and we are basically very similar. We all have the same basic needs but it’s expressed in different ways, because we’ve different opportunities to express them. On a human level we’re all very alike, and there is no big difference between a poor farmer in Namibia and me.

 

A little philosophic presentation of a young optimistic man who’s sure that we can make our staying on this planet a little bit better than it is today.

Do everything in love.

Hamba kahle. Ci sentiamo. Vi hörs. :)

/August

En vecka kvar!

Hej

Mitt namn är Felicia Lindberg, jag är nitton år och jag kommer ifrån Broby-Emmislövs församling i härliga Skåne. Jag har varit engagerad i  församlingen sedan konfirmationen genom att vara konfirmationsledare och medlem i församlingens ungdomsgrupp X-alt, där jag det senaste året varit ordförande. Det har varit en otroligt givande tid där jag fått växa i min tro tillsammans med alla andra härliga ungdomar från Broby.

Jag spenderar väldigt mycket av min tid i kyrkan, det finns alltid läger att åka på, gudstjänster att fira och människor att träffa. Men när jag inte gör det, vilket som sagt är väldigt sällan, tycker jag om att läsa och sticka. Jag tog studenten från samhällsprogrammet i juni och har jobbat som vårdbiträde på ett äldreboende hela sommaren. Till nästa höst planerar jag att läsa till socionom och där efter till diakon, vi får se vad Gud har för planer.

Om en vecka idag sitter jag och mina resekamrater på planet till Filippinerna. Det känns overkligt att denna dag  som jag längtat efter så länge nu snart är här. Men jag känner mig mer redo än vad jag någonsin gjort i hela mitt liv, äntligen ska jag få göra det som jag så länge har drömt om.

Idag var det sändning för mig i kyrkan, en upplevelse som stärkte mig och som gav mig nytt mod och som fyllde mitt hjärta med hopp och kärlek. Veckan som väntar kommer vara fylld med förberedelser och avsked. Rent praktiskt är jag redo, väskan är så gott som färdigpackad, vilket känns väldigt skönt. Jag ska göra mitt bästa för att bara njuta av den tiden jag har kvar innan jag åker.

Ni kommer få höra från mig här på bloggen men vi som ska till Filippinerna har också ett instagramkonto : UIDVK15FILIPPINERNA, som ni gärna får följa. Under hashtaggen #UIDVK15 kommer ni också kunna följa hela gänget.

Det var nog allt för mig för denna gången

Allt gott!

 

Årets utbytesdeltagare på väg ut i världen

Inom kort befinner de sig i Costa Rica, Brasilien, Tanzania, Södra Afrika och Filippinerna där de ska dela vardag liv och tro under tre månader. Följ dem på resan här via bloggen och på Instagram via #uidvk15

(1)

Nu är det inte långt kvar!

Snart är dagen här då jag och mina tre resekompanjoner tar vårt pick och pack och flyger till Filippinerna.

Jag heter Linnea Pålsson, är 20 år och hör hemma i Skövde i Skara stift. Mitt engagemang i kyrkan började efter att jag konfirmerats. Jag hade lite separationsångest och ville ha mer av den härliga gemenskapen, värmen och kärleken som jag upplevt. Därför bestämde jag mig för att bli ung ledare och har sedan dess varit med i såväl barn- som konfirmandgrupper.

Utöver att vara i kyrkan tycker jag om att umgås med familj och vänner och att träna. Längdskidåkning och simning hör till favoritsporterna. Jag älskar att bada och trots att något av det värsta jag vet är att frysa kan jag inte låta bli att varje dag ta ett morgonbad i vår pool, även om temperaturen är 16 °C i både luften och vattnet. Är man en badgalning så är man. Något annat jag är galen i är språk, och lite då och då händer det att mina tankar lämnar nuet och svävar bort i min drömvärld bestående av ord och satser, grammatiska regler, lexikon och skönlitterära böcker.

På gymnasiet läste jag humanistiska programmet och efter att jag tog studenten våren 2014 har jag jobbat hemma i Skövde och även spenderat ett halvår i Australien. Min tid i landet som nog får de flesta att tänka på kängurus och koalor gav mig mersmak för att resa, och nu är det som sagt dags att igen få utforska en ny kultur och del av världen.

Om bara 25 dagar går planet till Filippinerna, och känslan är smått overklig. Nyfiken som jag är kan jag inte bärga mig inför att få upptäcka vad detta land har att erbjuda. Egentligen vet jag inte särskilt mycket om hur denna resa kommer att bli, och det gör allt så mycket bättre. Att förutsättningslöst ge sig ut och möta nya människor och platser med ett öppet sinne är precis vad jag vill göra. Visst är det pirrigt, men lite fjärilar i magen är faktiskt ganska härligt. Dessutom vet jag att Gud alltid är med oss, och då är det ju lugnt.

11057317_806153479437873_3178998105163735060_n

1 månad till avresa!

image

”Åh, vilken fantastisk resa du kommer få vara med om!”, ”Du kommer samla på dig SÅ många nya erfarenheter.”

Detta är endast två av alla citat jag under de senaste månaderna fått höra från nära och kära men även  främlingar. Och de har helt rätt! Men innan jag börjar skriva om vilken fantastisk höst jag tror att detta kommer bli tänkte jag berätta lite mer om mig själv.

Jag heter Anna Oskarsson och jag kommer från Lannaskede Församling i Växjö stift. Jag är en träningsglad tjej som i juni i år tog studenten och avslutade tre givande år på Ekonomiprogrammet.

image

I höst reser jag tillsammansmed mina två härliga medresenärer, Malin och Felcia, till Bukoba, Tanzania. Där kommer jag att få ta del av en vardag som är helt olik den jag är van vid hemma i lilla Landsbro.

Det är med skräckblandad förtjusning som jag ger mig ut på detta äventyr och jag måste medge att det finns vissa saker jag definitivt kommer sakna. Men samtidigt tänker jag att om man inte lämnar sin comfort-zone så kan man heller inte upptäcka nya saker. Jag tror att det är vad alla behöver, att titta upp från sina smartphones pch surfplattor och upptäcka, runda ut kanterna på den fyrkantiga bilden av världen man får genom en surfplatta. Det är iallafall precis vad jag ska ägna mig åt denna höst. Upptäcka, uppleva och ta emot vardagen i Tanzania med vidöppna armar. Detta kommer att bli en fantastisk höst!