Snart är dagen här då jag och mina tre resekompanjoner tar vårt pick och pack och flyger till Filippinerna.
Jag heter Linnea Pålsson, är 20 år och hör hemma i Skövde i Skara stift. Mitt engagemang i kyrkan började efter att jag konfirmerats. Jag hade lite separationsångest och ville ha mer av den härliga gemenskapen, värmen och kärleken som jag upplevt. Därför bestämde jag mig för att bli ung ledare och har sedan dess varit med i såväl barn- som konfirmandgrupper.
Utöver att vara i kyrkan tycker jag om att umgås med familj och vänner och att träna. Längdskidåkning och simning hör till favoritsporterna. Jag älskar att bada och trots att något av det värsta jag vet är att frysa kan jag inte låta bli att varje dag ta ett morgonbad i vår pool, även om temperaturen är 16 °C i både luften och vattnet. Är man en badgalning så är man. Något annat jag är galen i är språk, och lite då och då händer det att mina tankar lämnar nuet och svävar bort i min drömvärld bestående av ord och satser, grammatiska regler, lexikon och skönlitterära böcker.
På gymnasiet läste jag humanistiska programmet och efter att jag tog studenten våren 2014 har jag jobbat hemma i Skövde och även spenderat ett halvår i Australien. Min tid i landet som nog får de flesta att tänka på kängurus och koalor gav mig mersmak för att resa, och nu är det som sagt dags att igen få utforska en ny kultur och del av världen.
Om bara 25 dagar går planet till Filippinerna, och känslan är smått overklig. Nyfiken som jag är kan jag inte bärga mig inför att få upptäcka vad detta land har att erbjuda. Egentligen vet jag inte särskilt mycket om hur denna resa kommer att bli, och det gör allt så mycket bättre. Att förutsättningslöst ge sig ut och möta nya människor och platser med ett öppet sinne är precis vad jag vill göra. Visst är det pirrigt, men lite fjärilar i magen är faktiskt ganska härligt. Dessutom vet jag att Gud alltid är med oss, och då är det ju lugnt.
Lämna ett svar