Tiden är något underligt påhitt. Var tar den liksom vägen? Det känns som att inte var alls länge sedan vi hade vår första rundvandring i Kyaka men i själva verket är det ungefär sju veckor sedan. Och så finns det även de sakerna som ibland känns som en evighet sen, som att säga hej då till sin familj och sina vänner.
Tiden rusar iväg trots vissa oerhört sega dagar då jag (och Felicia och Anna också har det visat sig) är oerhört tacksam för att jag besökte pappas bibliotek innan jag åkte. Hur går det till? 85 dagar har blivit till 27. Jag antar att det trots allt ligger något bakom ordspråket ”tiden går fort när man har roligt”.
Nu till det lite mer konkreta. Efter Sergenti att vi bott i Ibura parish. Vi bor nu i våra tredje och sista värdfamiljer där vi alla än så länge trivs rätt bra med tillvaron och schemat.
Vi har fått vara med om två lite unika tillställningar. Till att börja med var det under söndagen den 18 oktober biskopsvigning här i Bukoba. Kyrkan var oerhört fint inredd med ljusslingor, blommor och olika tyger. Människor från alla möjliga delar av jordklotet var närvarande och stämningen var på topp. Gudstjänsten drog igång runt 8.30. Den bjöd på sång, dans, bön, predikan, tal och självklart själva vigningen med överlämningen av mitran ,korset och kräklan. Det mesta hölls på swahili så vi hade ganska stora problem att hänga med och blev lite smått uttråkade innan lunchpausen vid 13.30. Gudstjänsten drog sedan igång igen och avslutades inte förrän runt 19 då det återigen var dags för mat.
Veckan präglades sedan av söndagens biskopsvigning då representanter från bland annat Sverige, Danmark, Tyskland och USA stannade kvar på workshops för att knyta banden mellan den världsvida kyrkan samt finna lösningar på de utmaningar kyrkan och dess projekt ställs inför idag. I och med dessa dagar fick vi chansen att träffa många svenskar, höra deras fantastiska historier och knyta nya kontakter.
Den andra tillställningen är det oerhört intressanta valet som ägde rum den 25 oktober. Utan att gå in på för mycket detaljer så kan jag säga att årets val var ett av de mest intressanta valen i Tanzanias historia. CCM har suttit med makten de senaste 50 åren och för första gången såg det ut som att ett partibyte var på gång. Precis som med allt inom politiken så är alla vi pratat med väldigt vinklade i frågan vad de två partierna står för så vi har ingen aning om ifall ett skifte vore bra eller inte. I och med de starka åsikterna och de nya omständigheterna blev vi, likt många andra, tillsagda att hålla oss hemma, inomhus ifall kaos skulle utbryta. Vi var som tur var inte med om några oroligheter men vi hörde mycket oväsen och fick nyheter om vissa bråk men inget stort upplopp i landet utan det tycks ha varit relativt lugnt. Det blev inget partibyte när det gäller presidenten men vi, som många andra, hoppas att CCM känner lite press och kanske tar sig i kragen i vissa frågor nu när de har starka motståndare inför nästa val.
Nu är det ca 4 veckor kvar fyllda med aktiviteter och upplevelser som vi har att se fram emot. Lycko oss!
Tanzaniagärizarna genom Malin
Lämna ett svar