Om Maja

Mitt namn är Maja Väpnare. Jag är en 19 årig tjej från Karlshamn, Blekinge i Lunds stift. Mina intressen är musik, rättvisefrågor och internationellt arbete. Under 2016 är jag en av 4 utbytesdeltagare som åker till Tanzania.

Halvtid i Tanzania

Hej hopp vad tiden går när allt är nytt! Halva tiden har redan sprungit iväg här i Tanzania och de fyra veckor som återstår känns som noll och ingenting. Nu gäller det att insupa allt vi får vara med om och försöka kapsla in det i minnet.

Här i Tanzania så flyter vardagslivet på bra. Vi har hittills hunnit med att på i vår första helg i Bukoba, en orienteringsvecka på Ntoma College, 2 värdförsamlingar och familjer (2 veckor i Muleba och 2 veckor i Rwantege) samt semester i Serengeti och några vilo- och utvärderingsdagar i Bukoba. Just nu befinner vi oss i vår tredje värdfamilj, i Ilemera Parish. Förutom semestern i Serengeti har vi bara rört oss runt i Kagera-regionen och det nordvästra stiftet av ELCT (evangelisk-luterska kyrkan). Det är nämligen dem som är vår ”värdkyrka” här i Tanzania. Det finns både för- och nackdelar med att bara bo i ett stift. Fördelarna är att en lär känna den lokala kulturen mer, så som det lokala språket (kihaya) och traditioner. Nackdelen är att det inte riktigt blir representativt för hela landets kultur. Men oavsett så är jag väldigt tacksam för att få vara här och för allt jag får lära mig och ta del av.

Alla fyra, Louise, Oskar, Hanna och jag, har följts åt under hela vistelsen. Vi har gjort nästan allt tillsammans och bott i par i två olika värdfamiljen på varje ställe. Hanna och jag har i både Muleba och Rwantege delat säng (som inte varit tänkta för 2 personer). Det har varit lite trångt och varmt ibland, men allt går och jag har trivts bra med det. Dock var det väldigt skönt att få ett eget rum och en egen säng under vår vilo- och utvärderingsvecka i Bukoba. Även att få ha en riktig dusch, en sitt-toalett och ett handfat med rinnande vatten kändes väldigt lyxigt. Den senaste månaden har vi duschat med spann och skopa och gått på toa i ett hål i marken. Men som sagt: allt går, och det känns bra att få prova på hur det faktiskt är att leva här. Då blir det mer på riktigt!

Något som jag förvånas över varje dag är den otroliga gästvänlighet och glädje som vi möter överallt här. Under våra 2 veckor i Rwantege bodde vi hos en helt fantastisk kvinna – Frjden Nsangila – som gjorde allt i sin makt för att vi skulle trivas och må bra. Det som däremot ofta blev en barriär mellan oss var språket. Hon och hennes familj talar bara swahili och kihaya, vilket satte stopp för oss att kommunicera på mer avancerad nivå. Det gjorde mig lite ledsen i hjärtat ibland, då det fanns så mycket som jag ville säga och prata med henne om. Men trots det kände jag att vi klickade. Även om vi inte talar samma språk så kunde vi mötas i skrattet. Skratta när vi inte förstod, eller bara när vi haft en bra dag. Hennes enorma gästvänlighet och glädje kommer finnas kvar länge hos mig, som en påminnelse att man måste inte alltid förstå varandra för att vara medmänniska.

Vad som har blivit mer uppenbart för mig här är klasskillnaderna. Människor har generellt sett inte så mycket pengar och ibland känner jag mig som Joacim von Anka när jag drar upp min plånbok full med tanzanianska shillings på marknaden. Standarden på husen är väldigt olika. De hus som vi bott i har varit rejäla cement/tegelhus, med elektricitet och riktiga fönster. Grannens hus har ibland bestått av lerväggar och gräsgolv. Så det är en salig blandning och inte direkta områden där ”rika” respektive ”fattiga” bor. Vi har besökt ett flertal familjer som lever såhär och det känns väldigt långt ifrån den verkligheten som vi lever i hemma i Sverige.

Det är så mycket jag vill berätta och skriva om, men det känns som att mina ord inte riktigt räcker till. Tanzania är ett fantastiskt land och man måste själv komma hit för att se och få uppleva känslan av tacksamhet och glädje som jag fylls med här. Jag hoppas jag har kunnat förmedla lite av den känslan och om det är någon som undrar något så är det bara att höra av sig!

Kram från Maja

Vi tillsammans med pastor Edward i Rwantege

Vi tillsammans med pastor Edward i Rwantege

Jag tillsammans med en massa barn efter gudstjänst i Rwantege.

Jag tillsammans med en massa barn efter gudstjänst i Rwantege.

Vi anländer i Ilemera och välkomnas med sång, dans och blomsterkransar. Vi anländer i Ilemera och välkomnas med sång, dans och blomsterkransar.[/caption]

Jag bakar chapati hos vår värdfamilj i Ilemera.

Jag bakar chapati hos vår värdfamilj i Ilemera.

Det här är jag!

image
Foto: BLT/Lena Ehring

Hej!

Mitt namn är Maja Väpnare och jag är en av de 4 som kommer befinna sig i Tanzania i höst, som utsänd genom Ung i den världsvida kyrkan. För att ni ska få en liten bild av vem jag är så ger jag en liten presentation av mig själv:

– Jag är 19 år och kommer från Asarum (Karlshamn, Blekinge). Jag tillhör Lunds stift och är den enda deltagaren som kommer härifrån i år. Mitt engagemang i Svenska kyrkan började i Asarums församling vid 6-7 års ålder. Sedan dess har jag varit med både i kyrkans barnkör, Eftis och juniorgruppen, som sommarkonfirmand och senare Ung ledare, sommarjobbat i grannförsamlingens sommarcafé, samt varit körmedlem i kyrkokören Chorus. För mig är gemenskapen kring tron det viktigaste inom kyrkan och känslan av att man alltid är välkommen dit precis som man är.

Jag tog studenten i våras från det estetiska programmet – inriktning musik, men hoppas på att så småningom kunna gå vidare med mina studier inom mänskliga rättigheter och internationella frågor.

Imorgon åker jag och mina reskamrater iväg på vårt äventyr till Tanzania. Vi kommer befinna oss i och kring staden Bukoba, som ligger vid Victoriasjöns västra strand. Jag är supertaggad på att få åka iväg, samtidigt som det är lite nervöst och vemodigt att säga hejdå till familjen hemma. Men jag vet att detta kommer bli en fantastisk resa och jag kommer ha vuxit så mycket som människa när jag kommer hem i slutet på november. Det är det jag hoppas på i alla fall!

Följ gärna mig & Tanzania-gänget på Instagram:
Privat: @majavapnare
Gemensam: @jambotanzania

Mvh, Maja

Introduktionskurs i Sigtuna

image1

Här är vi – Några av oss i Ung i världsvida kyrkan 2016

Hej där!

Mitt namn är Maja och jag är en av de utbytesdeltagare som kommer åka till Tanzania under hösten 2016. Under den senaste veckan har jag och de andra i årets Ung i världsvida kyrkan-grupp träffats för första gången och tagit del av olika förberedelser inför våra resor till hösten. Kursen hölls på Sigtuna folkhögskola, som ligger kring Mälarens fina miljö. Vi tog del av allt från intressanta föreläsningar om Svenska kyrkans internationella arbete, kulturmöten och övningar i ställningstagande, till diskussioner med landgrupper, träff med tidigare deltagare och en workshop med afrikansk sång, rytm och dans. Vi har fått fantastiskt god mat (6 gånger om dagen – gott!) och lärt känna varandra under några intensiva, men väldigt roliga dagar.

Det som väntar härnäst är egna förberedelser under sommaren. Det är mycket som ska fixas och trixas med innan vi sätter oss på våra plan ut i världen i september. Exempelvis ska vi ta en hel del olika vaccin för att skydda oss mot sjukdomar, köpa bra grejer att ha med i packningen (som myggnät t.ex.), kontakta stift och församling för att sprida ordet om att våra resor, ordna med visum till en del av länderna och mycket mer. Vad gäller visum till Tanzania så är det lite knepigt, eftersom det är ett 90-dagars turistvisum som gäller från den dagen man får sin stämpel i passet. Eftersom vi ska vara iväg i ca 85 dagar är det väldigt tight inpå avresan som vi måste stämpla och vissa av oss har långt till ambassaden i Stockholm. Men det ska nog lösa sig på något sätt! Vi är ju inte de första som ska göra det här. :)

I augusti träffas vi igen och då under en längre period på två veckor. Alla 18 deltagare utgör ett superhärligt gäng och vi ser nog alla fram emot språk- och avresekursen i mitten på augusti. Då kommer vi befinna oss i Uppsala, för att lära oss mer om språk, säkerhetsfrågor, träffa regionsansvariga och få reda på annat som är bra att veta. Tanzaniagänget kommer sedan att resa iväg den 8 september.

Just nu ser jag fram emot hösten med både spänning, iver, en gnutta rädsla, men mest glädje och förväntan! Det kommer bli en unik resa, minst sagt!

/ Maja Väpnare, Lunds stift