Slutseminarium i Curitiba

Brasiliengruppen är återförenad!

Vi befinner oss nu i Curitiba på en av kyrkans lägergårdar, vi avslutar vår resa med fyra dagars slutseminarium. Med oss är vår brasilianska koordinator Simone samt de fyra brasilianska ungdomarna Débora, Jefferson, Tatiane och Thais, som är en del av årets utbytesprogram och besökte Sverige i våras. Tillsammans delar vi våra tankar och upplevelser från utbytestiden, visar bilder och gör gruppövningar för att reflektera över resan.

15136019_1363864073626336_8555686453602690477_n

Från vänster: Månia, Isabella, Thais, Tatiane, Débora, Simone, Jefferson, Sofia och Martha

Under andra perioden bodde Månia i Tatianes familj i Pomerode och Martha var i samma församling som Jefferson i Vale do Sol. De reste hit tillsammans och kom fram till Curitiba redan i lördags, samma dag anlände Thais och Débora. I lördags började seminariet för brasilianarna och i söndags drog det för båda landgrupperna, då anlände även Isabella och Sofia. Dagen började med adventsgudstjänst i församlingen Bom Pastor i Curitiba, därefter hölls en festlunch, så klart med churrasco, i församlingen som vi deltog i. Eftermiddagen spenderade vi på lägergården och gjorde gruppövningar och på kvällen hölls en avslutningsmiddag för oss och inbjudna värdfamiljer i närområdet. En supertrevlig kväll med god mat och delande av svensk och brasiliansk kultur! Idag har har vi presenterat våra miniprojekt och en präst här från Curitiba kom och pratade med oss om arbete i ungdomsgrupper. Dagen avslutades med pizza, till efterrätt fick vi chokladpizza med jordgubbar – vilket är mycket godare än vad man först föreställer sig!

15253615_1196722443743320_8251600046135180919_n

Pizzamiddag med hela gänget!

Imorgon åker brasilianarna hem och vi får den sista dagen ensamma med Simone. Förhoppningsvis hinner vi ut på tur i stan för att få uppleva julmarknaden i Curitiba. På onsdag bär det av hemåt. Fastän det är tråkigt att lämna detta härliga land, så längtar vi lite ändå.

Abraços från Brasiliengruppen,

Sofia, Martha, Isabella och Månia

Från landsbygds- till storstadsförsamling

Nästan hela utbytestiden här i Brasilien har passerat. För min del har det varit full rulle hela tiden och jag har inte hunnit haft tråkigt en enda stund. Därför kommer tiden för reflektion nu, när jag endast har några dagar kvar i värdförsamlingen och schemat är glesare. På söndag åker jag till Curitiba för att möta upp de svenska och brasilianska deltagarna samt den brasilianska handläggaren för programmet för ett par dagars avslutningsseminarium. I mitten på nästa vecka flyger vi hem till Sverige igen.

img_4575

Jag med staden Jaraguà do Sul i bakgrunden.

Mina tre månader här i Brasilien har varit uppdelade i två perioder, ungefär en och en halv månad i två olika värdförsamlingar och familjer. Första perioden spenderade jag i delstaten Santa Catarina i södra Brasilien, i en stad vid namn Jaraguà do Sul. I samma stad var också Martha placerad under första perioden, men vi bodde hos olika familjer och hade skilda värdförsamlingar. För den andra perioden förflyttades jag ensam norr ut, till sydöstra Brasilien och till landets folkrikaste delstat, São Paulo. Jag placerades i Campinas, en storstad i närheten av metropolen São Paulo. Min värdförsamling här ligger mitt inne i Campinas centrum, tillskillnad från min första värdförsamling vars socken sträckte sig ut på landsbygden. Under min utbytestid har jag alltså gått från landsbygds- till storstadsförsamling och jag tycker verkligen att det har varit superkul att få ta del av dessa två olika perspektiv.

img_4988

Jag med São Paulo i bakgrunden, Brasilien och Sydamerikas största stad.

Mycket annat skiljer sig också mellan de olika platser jag varit på. Klimatet är en del, det är mycket varmare här i São Paulo än vad det var i Santa Catarina. Delvist beror det på årstiden, då jag var i Santa Catarina var det tidig vår och nu är det nästan sommar, men södra Brasilien har ändå ett kyligare klimat än sydöstra. Första veckorna frös jag faktiskt, jag hade väntat mig värme i detta tropiska land och kylan kom som en chock. Värst var det första dagen i Brasilien, då vi landade i Porto Alegre och det var kallare där än vad det var då jag lämnade Sverige. Jag är glad att min mamma övertalade mig att ta med mig en jacka, annars vet jag inte hur jag skulle ha klarat mig. Nu, här i Campinas, är det istället tvärt om – värmen är närmare outhärdlig och jag har lyckats bränna mig två gånger.

img_4542

Jag (till vänster) och Martha på Oktoberfest i Blumenau.

En annan skillnad mellan de båda platserna är att Jaraguà do Sul har en stark germansk kultur som inte finns här i Campinas. Att det fanns så mycket tyskt inflytande var också något som förvånade mig ordentligt. Man åt surkål med den övriga brasilianska maten, de älsta husen var byggda med tysk akritektur och många av den äldre generationen talade tyska. Detta är ett arv från de tyska invandrana som kom till Brasilien i slutet på 1800-talet. Och de är riktigt stolta över sitt tyska arv, ofta vid festtillställingar dansas tyolerdans och de firar till och med Oktoberfest! Jag och Martha gick på invigningen av Oktoberfest i grannstaden Blumenau, vilket var hur häftigt som helst! Här i sydöstra Brasilien finns inte alls den tyska kulturen som det gör i landets södra region, eftersom det inte finns lika många tyskhärstammande brasilianare här som det finns där. Den luthersk evangeliska kyrkan i Brasilien finns också i mycket mindre utsträckning här än i södra Brasilien, vilket har samma anledning. Det är främst den tyskhärstammande befolkningnen som är medlemmar i den lutherska kyrkan.

Tyrolerdansuppvisning på min församlingens årsfest i Jaraguà do Sul.

Tyrolerdansuppvisning på församlingens årsfest i Jaraguà do Sul.

Dagarna under utbytestiden har ändå sett ut på liknande sätt, trots olika platser. Jag har gjort olika aktiviteter och besök tillsammans med antingen familjen eller värdförsamlingens präst, både inom och utanför kyrkan. Jag har bland annat deltagit i kyrkans olika grupper (i Jaraguà do Sul särskilt i ungdomsgruppen JULU), gjort dagsutflykter till närliggande städer, följt med mina värdsyskon till gymnasieskola och universitet och jag har varit på både socknens familjeläger och stiftets ungdomsläger. Här i värdförsamlingen i Campinas har jag också deltagit i kyrkokören och jag har också fått vara med och uppträda med dem!

Mycket tid har jag också spenderat med värdfamiljena jag har bott hos och på så sätt har jag också fått en väldigt god inblick i brasilianskt vardagsliv. Många av rutinerna är jag sedan länge bekant med, andra har varit helt nya och vissa är unika för just den familjen. Båda familjerna som jag har bott hos är familjer med ungdomar/barn och jag har också mottagits och behandlats som en dotter i familjen. Att jag kan portugisiska har varit en fördel i många situationen och har verkligen hjälpt mig integrera med familjerna, redan från dag ett kände jag mig som en del av dem. Jag har också fått följa med och träffa familjens släktingar, på flertalet släktkalas har jag fått presentera mig och svarat på nyfikna frågor om det kalla land jag kommer ifrån. Alla möten har genomsyrats av kärlek och värme, jag har känt mig välbemött och omhändertagen av alla människor jag träffat.

img_4197

Tillsammans med min värdfamilj i Jaraguà do Sul.

img_4887

Tillsammans med mina värdföräldrar i Campinas.

Sammanfattningsvis är jag mycket tacksam för dessa tre månader. Jag har hunnit se och ta del av otroligt mycket och har skapat många fina minnen. Allt har varit mycket lärorikt, jag har träffat många, nya, inspirerande människor och fått vänner för livet.

/Sofia dos Santos, Strängnäs stift

Uppdatering från Curitiba

Hej allesammans! Det var ett tag sen jag skrev mitt första inlägg här på bloggen och tänkte att det kan vara dags för ett nytt. Jag kan avslöja ett en hel del har hänt sen jag postade mitt första blogginlägg. Inte nog med vi oskadda klarade flygresan från Landvetter till Porto Alegre, har jag även tagit mig till inget mindre än Curitiba! Här har jag spenderat de senaste veckorna i min första värdfamilj, familjen Weingärtner.

Mina dagar i Curitiba har bestått av en hel del aktiviteter i min församling och kyrka. Det har mestadels varit strålande solsken och både mitt och alla andras humör har varit på topp, våren är äntligen här! I kyrkan har jag varit delaktig i både kyrkokören, konfirmandverksamheten och syträffarna.

Jag och Isabella har haft en hel del tid tillsammans de senaste dagarna. Eftersom vi bor i samma stad bestämde våra pastorer att vi tillsammans skulle få besöka två olika projekt i grannstaden till Curitiba. Det ena projektet handlade om barn vars föräldrar blivit av med jobbet och tvingats flytta till fattigare områden utanför staden. I Projekt Dorcas som det också heter fick barnen bland annat vara med i en brassorkester. Även jag tog chansen att låna till mig en trumpet och spelade tillsammans med barnen. Förutom brassorkestern fick barnen delta i kören, spela blockflöjt och lära sig mer om Jesus. Jag och Isabella fick även besöka ett område som de flesta av barnen bodde och levde i. Jag ställer mig fortfarande frågan hur kallt det borde vara om natten i dessa plåthus när jag själv fryser i ett hus med åtminstone riktiga väggar och fönster. Temperaturen går nämligen ner mot en 10 grader om natten under våren, och ännu lägre på vintern.

Förutom besöken genom kyrkan har jag också gjort en hel del med min värdfamilj. Allt från vistelser i tropiska skogar till besök på de lokala barerna. För mig är det väldigt spännande att upptäcka och dela någon annans vardag. En av de häftigaste upplevelserna jag hittills varit med om är nog ändå när min värdfamilj tog med mig ut på jeepsafari i de Brasilianska skogarna. Min värdpappa äger nämligen en egen jeep som han brukar använda till diverse äventyr. Vi får inte glömma all mat jag har stoppat i mig heller. Jag har nog aldrig ätit såhär mycket tårta och bakelser i hela mitt liv. Men eftersom maten hör kulturen till är det ju självklart man måste provsmaka allt!

Om lite mindre än två veckor åker jag och de andra tjejerna från Sverige på semester till Rio. Det ska bli oerhört spännande och jag kan erkänna att detta är en av mina drömmar som går i uppfyllelse. Jag ser allra mest fram emot att få beskåda Kristusstatyn, Cristo Redentor. Men också att få ta del av sambamusik och den härliga atmosfären som jag är säker på att Rio har att erbjuda!

img_20161001_135653

Må gott önskar Månia

Onsdag 7 september

Idag den 7 september är det dags för mig och mina tre vänner att kliva på planet till Sydamerika och inget mindre än landet Brasilien! Med en spänd förväntan och en aning smått nervig över vad som väntar på oss där på andra sidan jordklotet har jag trots allt tagit mig till vad jag vill kalla Sveriges stolthet, Göteborg.

Till att börja med vill jag presentera mig själv. Månia Bengtsson 20 år, född och formad i en minst lika trevlig stad som Göteborg nämligen Lidköping varpå jag tillhör Skara stift. I Lidköping och inget mindre än S:ta Maria kyrka har jag sedan barnsben funnits med i de flesta sammanhang som kyrkan haft att erbjuda. Det som allra främst fått mig att brinna för Svenska kyrkan är min medverkan i konfirmandarbete. Där har jag förutom att format konfirmander även utvecklat min egen förmåga på många olika vis.

Förutom mitt deltagande i Svenska kyrkan har jag hunnit med mycket annat de senaste året. Både arbetat på diverse arbetsplatser och varit ute på några småresor. Jag har även funderat kring vad framtiden har att erbjuda och konstaterat att världen utanför har lockat mig en hel del, och det är precis de jag ska få uppleva under mina tre närmaste månader.

För att runda av min presentation vill jag tillägga att jag också har en iver i kroppen att få möta något helt nytt, och de är jag säker på att denna resan kommer att medföra!

På återseende.

Månia

Månia Bengtsson, Landvetter 7/9 2016

Taggad, utsänd och redo!

Avresan närmar sig med stormsteg! Nu har jag knappt två dagar kvar här i Sverige, det känns helt overkligt. Om bara ett par dagar så står jag på brasiliansk mark och insuper brasiliansk livstil och kultur. Fastän resfebern är total och fastän jag känner mig nervös och stressad inför resan och allt som måste göras, så är jag ändå riktigt taggad på att åka. Som jag har längtat, som jag har förberett mig! Och snart, snart bär det av!

Mitt namn är Sofia och jag är en av de fyra tjejerna som åker till Brasilien med Ung i Världsvida i år. Jag är 19 år gammal och kommer från en liten ort i Sörmland vid namn Stallarholmen, som ligger strax utanför Strängnäs och jag ingår således i Strängnäs stift och Stallarholmens församling. Där har jag varit aktiv i flera år, främst som medverkande i församlingens ungdomskör, men även som konfirmandledare och kyrkvaktmästare. Det ska bli jättespännande att nu få komma ut i världen och sätta dessa erfarenheter i ett annat sammanhang! Att destinationen blev just Brasilien känns också extra speciellt för mig, då jag själv är halvbrasilianare. Av den anledningen kan jag språket och jag har även varit i Brasilien flera gånger, men alltid i sällskap av min familj och betryggad av min brasilianska mor. Det här kommer bli något helt nytt, jag kommer få stå på egna ben och jag hoppas att jag genom det kan få växa som individ och få lära mig mer om mig själv.

En bild från Strängnäs stiftsfest då vi blev utsända! Här har ni mig, Sofia, till höger om biskop Johan Dalman. Längst till vänster syns Emma Ronquist som ska till Filippinerna.

En bild från Strängnäs stiftsfest då vi blev utsända! Här har ni mig, Sofia, till höger om biskop Johan Dalman. Längst till vänster syns Emma Ronquist som ska till Filippinerna.

De senaste dagarna har varit hektiska och innehållsrika. Större delen av tiden har ägnats åt packning och avskedstagande av nära och kära. I lördags blev jag och de andra Strängnässtiftarna som ska åka utsända av biskop Johan Dalman i samband med den årliga stiftsfesten i Strängäs. Det var en riktigt mäktig upplevelse att få stå där längst fram i den fullsatta domkyrkan, inför folk från hela stiftet och få ta emot välsignelse, stöd och lyckoönskningar. Nu är jag mer än redo! Det ska bli så kul att få möta nya människor, att få ta del av en ny vardag och få omslutas av det brasilianska folkets värme och öppenhet. Jag ser verkligen fram emot att få dela tro och vardag med människorna där, att få uppleva både likheter och skillnader och av detta berikas med nya, värdefulla erfarenheter!

/Sofia dos Santos, Strängnäs stift

How about the weather?

Something I was not prepared for was the Swedish weather.

More specifically, how the weather can have so much influence on people’s lives.

When I was a child, I never quite understood why my teachers put so much effort into explaining that the closer a place is to the Equator, the less different are the seasons of the year. Or why so many people write about the weather in so many books, poetry, songs…

I was born and raised in Rio Grande do Sul, a state in the south of Brazil. I heard since a very early age that the region where I was living is one of the few on my (huge) country that had four different seasons, and I saw pictures in books that showed flowers on spring, beaches on summer, yellow leaves on the ground on autumn and naked trees and snow on the winter. But I’ve never seen snow there.

From what I saw there, spring is time for sneezing all the time. The weather is usually starting to get better and warmer and, to be honest, I’ve never noticed when the flowers start to grow. Summer is when it’s insanely hot and it is quite popular for people to go to the beach. Spring and summer are also the time when people start going to the university in the afternoon to talk, drink chimarrão (which is a special kind of tea that you should google to know more about), and maybe watch a concert or something like that, because it only gets dark around 9 pm.

Autumn is never time for the leaves to fall. Maybe some do, but most of them stay on their places, in the trees. Slowly, it starts to get cold. It’s time to put all the blankets in the sun for them to get rid of the storage smell. For me, it’s also time to give up on some things that I enjoy because of the cold or the dark, or sometimes regret the things that I didn’t give up on, for the very same reasons.

And then, there is the winter. In most cities, there is no snow, but the ground can get frozen sometimes. It can be around 0º Celcius quite often, but the houses have no heating system, so we don’t get to leave our jackets when we get in, and it’s specially hard to leave our beds in the morning, because it’s so cold to wake up. Plus the sun isn’t up until 7:30 am.

It was the end of february when we arrived Sweden. It was the end of the winter, and everything was white. When we landed in Arlanda, the birds were comming back, and we never saw so many birds in the air. I walked and played in the snow in Sigtuna, Uppsala, and Vislanda after that. I saw the snow melt and the white and blue flowers start to grow, but most importantly: I heard people saying they were growing.

It took me some time to understand that in Deceber there is only sun from 9 am to 3 pm.

Everything is white, and for the nature, life is on hold.

Just getting out of the houses in the winter takes so much effort that the weather actually makes people feel different things.

After all of that, seeing a green spot on a gray bush is a good reason to be happy.

 

It’s cold here today, but the people are warmer.

 by Débora Grenzel, Brazilian participant of 2016’s exchange

Ibirama

Hej på er!

Nu var det ett tag sedan jag bloggade och tänkte att det var dags för ett första inlägg på platsen där jag befinner mig just nu -Ibirama. Ibirama är en stad i södra Brasilien med ett invånarantal på ca 17000 personer. Lite skillnad mot storstaden Curitiba.

Här har jag hursomhelst bott i 2 veckor och ska stanna till den 21 november. Dvs ca 3 veckor till. Jag bor hos en värdfamilj som består av en mamma och två söner 14 och 3 år. Huset ligger nära en flod som just nu stigit mycket på grund utav oväder.

Under tiden jag har varit här har det regnat 2/3 av tiden skulle jag gissa på och även åskat riktigt ordentligt och ibland i flera timmar. Detta har gjort att utomhusaktiviteter ställts in men även de i kyrkan eftersom att folk har haft svårt att ta sig in.

Första veckan hade jag möte med pastorn som gav mig ett schema med kyrkaktiviteter som jag kunde delta i. Hälften av dessa ställdes då tråkigt nog in men jag har iallafall hunnit bli presenterad för församlingen, träffat en kvinnogrupp, bli runtvisad i staden av pastorn och min värdbror samt varit på en konfirmation. Igår hade jag möte igen och fick ett nytt schema inför de två kommande veckorna som jag ser fram emot!

Brukar om dagarna följa med mamman till hennes jobb istället för att vara hemma själv. Vi är också ofta hos mostern och hennes son på eftermiddagarna. Jag är helt enkelt del utav en vardag.

Igår hade vi fint väder och då passade jag på att ta en promenad (inte för långt då mitt lokalsinne verkligen inte är det bästa) men en stund då jag passade på att fota lite så att jag kan visa er några bilder på hur staden ser ut.

Kram

IMG_20151027_142934479_HDR

IMG_20151027_143231202

IMG_20151027_143849329

IMG_20151027_152339

Var tvungen att visa sista bilden. På restaurang sålde de alltså söt varm korv. Typ med choklad, banan och kondenserad mjölk. Nej jag vågade inte prova haha!

Rio väntar

Hejsan!

Sitter i mitt rum jämte en snart färdigpackad resväska. Idag är sista dagen hos Brasiliengängets första värdfamiljer. Det känns sorgligt, verkligen. Hur kunde 5 veckor flyga iväg så snabbt? Jag har inte åkt än och jag saknar dem redan. Är tacksam över att haft det så otroligt bra här i Curitiba!

Sen sist har det ännu en gång hänt mycket! Vi har varit i Ponta Grossa, en kommun utanför Curitba, med kören och uppträtt tillsammans med 17 andra körer, besökt stället som Niklas ska till under sin andra period, varit på museum, varit på IMAX och besökt Iguazufallen(!!) med mera. Jag och Jenny tog en nattbuss till Foz do Iguaçu för att spendera en heldag där och sedan ta en nattbuss tillbaka. Klockan 7 på torsdagsmorgonen var vi framme och bestämde oss för att fråga några andra som åkt buss med oss ifall vi skulle dela en taxi. Slutade med en heldag med 4 utbytesstudenter från Japan. Otroligt trevligt. Vattenfallen är nog det mäktigaste jag sett. Wow vad vackert.. Blir så fascinerad av hur otrolig naturen kan vara. Men det allra bästa var nog ändå macuco safarin. Med en båt fick man åka mycket nära fallen och bli dyngsur! Helt klart en dag jag kommer minnas mycket länge.

Hur som helst. Imorgon är det dags för mig, Jenny, Malva och Niklas att ses igen. Den här gången i Rio de Janeiro på vår semester innan vi beger oss till våra nästa ställen. Ska bli jätteroligt att få träffas igen. Jag gissar på att vi kommer att ha extremt mycket att prata om. Och ser fram emot att se Jesusstatyn.

En bra grej är också att sista veckan i Brasilien är i Curitiba igen. Det innebär att vi kommer att hinna träffa de värdfamiljer vi haft här en sista gång innan vi åker hem. Det känns bra!

 

received_10153200995257749

Ovan: bild från bussen på väg till Foz do Iguaçu. Resten av bilderna finns på Jennys kamera för tillfället.

 

received_10153209243417749

Ovan: museu de olho. Olho betyder öga och museet kallas alltså så pga formen.

received_10153209243412749

Ovan: bild på mig, Jenny och våra värdsystrar.

Jenny har tagit alla bilder då jag är dålig på att ta med mig mobilen till olika ställen.

Kram

 

Efter regn kommer solsken

Om ni sett mina tidigare inlägg vet ni att jag skrivit om hur kallt det varit när vi först kom till Curitba. Jag sov i princip ett tag med 3 täcken, tjockstrumpor, tröja och vantar för att jag frös så. Man kan säga att vädret bara slog om. Plötsligt har vi över 30 grader varje dag och strålande sol. Idag var 1a dagen (eller 2a) på deras vår men vi har fått höra att det är ovanligt varmt här just nu.

En del dagar känns det som att jag ska svettas bort och visst tar den extrema värmen på krafterna vissa gånger när man känner att man helst av allt bara skulle vilja lägga sig i skuggan med en liter vatten och inte göra något.

Hur som helst, nog om detta ämne som såklart inte är det viktigaste under min resa! Idag var 24e dagen i Brasilien och varje dag är vi med om något nytt. Sedan jag skrev sist, lite mer än en vecka sedan har vi redan hunnit med en hel del.

Vissa aktiviteter som vi är med på händer varje vecka, såsom kören och banda. Vi ska åka iväg med kören i helgen och ha ett framträdande. Ska bli mycket roligt! Vi har varit med på ”Cha da primavera” en tillställning där det bjuds på en massa med mat och de som annordnar eventet dekorerar och inreder jättefint. När de flesta hade kommit innan alla skulle äta fick jag och Jenny ställa oss framför alla och sjunga. Vi har träffat en ungdomsgrupp som vi spenderade lördagskvällen med. Först sjöng vi, sedan blev vi indelade i grupper där vi hade som bibelstudier. Efteråt åkte de flesta till en i gruppen, åt pizza och pratade ett par timmar till. Mycket trevligt!

Vi har besökt ett projekt i ett mycket mycket fattigt område här. Området är stort! Det bor över 20000 personer där och tänk hur många utav dessa som är barn. Barn som får växa upp i extrem fattigdom och i dåliga förhållanden. Folk som kanske inte vet nästa gång de får ett ordentligt mål mat. Det var riktigt hemskt att se.. Projektet är iallafall som ett fritids kan man säga (jag är inte helt säker på hur de skulle beskriva projektet här) men barn från området kommer iallafall dit, träffar andra barn, får ordentlig mat, har lektioner osv. 100 barn kommer dit varje dag. Det är fantastiskt att projekt som dessa finns. Det gav iallafall mig hopp om att dessa barn kan få en bra framtid. När vi kom dit hälsade barnen på oss, de kramade oss, pratade med oss och ritade teckningar till oss. Så himla fint.

Idag var jag och Jenny på en skola och hade presentation om Sverige. (På engelska) det var två klasser och det var verkligen jätteroligt. Att först och främst sitta med Jenny och göra presentationen var jättekul. Tror att även vi lärde oss nya saker om Sverige. Hemma kanske man inte heller googlar så mycket om det, men när vi satte oss ner och såg alla dessa vackra bilder från Sveriges natur, årstider, hus osv så blev man så himla glad. Det är så viktigt att uppskatta det man faktiskt har speciellt när man ser verkligheter som för människorna i området jag skrev om.

Skulle kunna skriva hur mycket som helst men nu är det nog dags att avsluta detta inlägg. Hoppas att ni alla har en fortsatt härlig vecka. Kram från Brasilien

IMG_20150923_232654

Ovan: bild från ”Cha da primavera”

IMG_20150923_232929

Ovan: Skolan som jag och Jenny var och pratade om Sverige.

FB_IMG_1443009548395

Ovan: jag, Jenny och min supersnälla värdsyster :)