Slutseminarium i Curitiba

Brasiliengruppen är återförenad!

Vi befinner oss nu i Curitiba på en av kyrkans lägergårdar, vi avslutar vår resa med fyra dagars slutseminarium. Med oss är vår brasilianska koordinator Simone samt de fyra brasilianska ungdomarna Débora, Jefferson, Tatiane och Thais, som är en del av årets utbytesprogram och besökte Sverige i våras. Tillsammans delar vi våra tankar och upplevelser från utbytestiden, visar bilder och gör gruppövningar för att reflektera över resan.

15136019_1363864073626336_8555686453602690477_n

Från vänster: Månia, Isabella, Thais, Tatiane, Débora, Simone, Jefferson, Sofia och Martha

Under andra perioden bodde Månia i Tatianes familj i Pomerode och Martha var i samma församling som Jefferson i Vale do Sol. De reste hit tillsammans och kom fram till Curitiba redan i lördags, samma dag anlände Thais och Débora. I lördags började seminariet för brasilianarna och i söndags drog det för båda landgrupperna, då anlände även Isabella och Sofia. Dagen började med adventsgudstjänst i församlingen Bom Pastor i Curitiba, därefter hölls en festlunch, så klart med churrasco, i församlingen som vi deltog i. Eftermiddagen spenderade vi på lägergården och gjorde gruppövningar och på kvällen hölls en avslutningsmiddag för oss och inbjudna värdfamiljer i närområdet. En supertrevlig kväll med god mat och delande av svensk och brasiliansk kultur! Idag har har vi presenterat våra miniprojekt och en präst här från Curitiba kom och pratade med oss om arbete i ungdomsgrupper. Dagen avslutades med pizza, till efterrätt fick vi chokladpizza med jordgubbar – vilket är mycket godare än vad man först föreställer sig!

15253615_1196722443743320_8251600046135180919_n

Pizzamiddag med hela gänget!

Imorgon åker brasilianarna hem och vi får den sista dagen ensamma med Simone. Förhoppningsvis hinner vi ut på tur i stan för att få uppleva julmarknaden i Curitiba. På onsdag bär det av hemåt. Fastän det är tråkigt att lämna detta härliga land, så längtar vi lite ändå.

Abraços från Brasiliengruppen,

Sofia, Martha, Isabella och Månia

Från landsbygds- till storstadsförsamling

Nästan hela utbytestiden här i Brasilien har passerat. För min del har det varit full rulle hela tiden och jag har inte hunnit haft tråkigt en enda stund. Därför kommer tiden för reflektion nu, när jag endast har några dagar kvar i värdförsamlingen och schemat är glesare. På söndag åker jag till Curitiba för att möta upp de svenska och brasilianska deltagarna samt den brasilianska handläggaren för programmet för ett par dagars avslutningsseminarium. I mitten på nästa vecka flyger vi hem till Sverige igen.

img_4575

Jag med staden Jaraguà do Sul i bakgrunden.

Mina tre månader här i Brasilien har varit uppdelade i två perioder, ungefär en och en halv månad i två olika värdförsamlingar och familjer. Första perioden spenderade jag i delstaten Santa Catarina i södra Brasilien, i en stad vid namn Jaraguà do Sul. I samma stad var också Martha placerad under första perioden, men vi bodde hos olika familjer och hade skilda värdförsamlingar. För den andra perioden förflyttades jag ensam norr ut, till sydöstra Brasilien och till landets folkrikaste delstat, São Paulo. Jag placerades i Campinas, en storstad i närheten av metropolen São Paulo. Min värdförsamling här ligger mitt inne i Campinas centrum, tillskillnad från min första värdförsamling vars socken sträckte sig ut på landsbygden. Under min utbytestid har jag alltså gått från landsbygds- till storstadsförsamling och jag tycker verkligen att det har varit superkul att få ta del av dessa två olika perspektiv.

img_4988

Jag med São Paulo i bakgrunden, Brasilien och Sydamerikas största stad.

Mycket annat skiljer sig också mellan de olika platser jag varit på. Klimatet är en del, det är mycket varmare här i São Paulo än vad det var i Santa Catarina. Delvist beror det på årstiden, då jag var i Santa Catarina var det tidig vår och nu är det nästan sommar, men södra Brasilien har ändå ett kyligare klimat än sydöstra. Första veckorna frös jag faktiskt, jag hade väntat mig värme i detta tropiska land och kylan kom som en chock. Värst var det första dagen i Brasilien, då vi landade i Porto Alegre och det var kallare där än vad det var då jag lämnade Sverige. Jag är glad att min mamma övertalade mig att ta med mig en jacka, annars vet jag inte hur jag skulle ha klarat mig. Nu, här i Campinas, är det istället tvärt om – värmen är närmare outhärdlig och jag har lyckats bränna mig två gånger.

img_4542

Jag (till vänster) och Martha på Oktoberfest i Blumenau.

En annan skillnad mellan de båda platserna är att Jaraguà do Sul har en stark germansk kultur som inte finns här i Campinas. Att det fanns så mycket tyskt inflytande var också något som förvånade mig ordentligt. Man åt surkål med den övriga brasilianska maten, de älsta husen var byggda med tysk akritektur och många av den äldre generationen talade tyska. Detta är ett arv från de tyska invandrana som kom till Brasilien i slutet på 1800-talet. Och de är riktigt stolta över sitt tyska arv, ofta vid festtillställingar dansas tyolerdans och de firar till och med Oktoberfest! Jag och Martha gick på invigningen av Oktoberfest i grannstaden Blumenau, vilket var hur häftigt som helst! Här i sydöstra Brasilien finns inte alls den tyska kulturen som det gör i landets södra region, eftersom det inte finns lika många tyskhärstammande brasilianare här som det finns där. Den luthersk evangeliska kyrkan i Brasilien finns också i mycket mindre utsträckning här än i södra Brasilien, vilket har samma anledning. Det är främst den tyskhärstammande befolkningnen som är medlemmar i den lutherska kyrkan.

Tyrolerdansuppvisning på min församlingens årsfest i Jaraguà do Sul.

Tyrolerdansuppvisning på församlingens årsfest i Jaraguà do Sul.

Dagarna under utbytestiden har ändå sett ut på liknande sätt, trots olika platser. Jag har gjort olika aktiviteter och besök tillsammans med antingen familjen eller värdförsamlingens präst, både inom och utanför kyrkan. Jag har bland annat deltagit i kyrkans olika grupper (i Jaraguà do Sul särskilt i ungdomsgruppen JULU), gjort dagsutflykter till närliggande städer, följt med mina värdsyskon till gymnasieskola och universitet och jag har varit på både socknens familjeläger och stiftets ungdomsläger. Här i värdförsamlingen i Campinas har jag också deltagit i kyrkokören och jag har också fått vara med och uppträda med dem!

Mycket tid har jag också spenderat med värdfamiljena jag har bott hos och på så sätt har jag också fått en väldigt god inblick i brasilianskt vardagsliv. Många av rutinerna är jag sedan länge bekant med, andra har varit helt nya och vissa är unika för just den familjen. Båda familjerna som jag har bott hos är familjer med ungdomar/barn och jag har också mottagits och behandlats som en dotter i familjen. Att jag kan portugisiska har varit en fördel i många situationen och har verkligen hjälpt mig integrera med familjerna, redan från dag ett kände jag mig som en del av dem. Jag har också fått följa med och träffa familjens släktingar, på flertalet släktkalas har jag fått presentera mig och svarat på nyfikna frågor om det kalla land jag kommer ifrån. Alla möten har genomsyrats av kärlek och värme, jag har känt mig välbemött och omhändertagen av alla människor jag träffat.

img_4197

Tillsammans med min värdfamilj i Jaraguà do Sul.

img_4887

Tillsammans med mina värdföräldrar i Campinas.

Sammanfattningsvis är jag mycket tacksam för dessa tre månader. Jag har hunnit se och ta del av otroligt mycket och har skapat många fina minnen. Allt har varit mycket lärorikt, jag har träffat många, nya, inspirerande människor och fått vänner för livet.

/Sofia dos Santos, Strängnäs stift

Taggad, utsänd och redo!

Avresan närmar sig med stormsteg! Nu har jag knappt två dagar kvar här i Sverige, det känns helt overkligt. Om bara ett par dagar så står jag på brasiliansk mark och insuper brasiliansk livstil och kultur. Fastän resfebern är total och fastän jag känner mig nervös och stressad inför resan och allt som måste göras, så är jag ändå riktigt taggad på att åka. Som jag har längtat, som jag har förberett mig! Och snart, snart bär det av!

Mitt namn är Sofia och jag är en av de fyra tjejerna som åker till Brasilien med Ung i Världsvida i år. Jag är 19 år gammal och kommer från en liten ort i Sörmland vid namn Stallarholmen, som ligger strax utanför Strängnäs och jag ingår således i Strängnäs stift och Stallarholmens församling. Där har jag varit aktiv i flera år, främst som medverkande i församlingens ungdomskör, men även som konfirmandledare och kyrkvaktmästare. Det ska bli jättespännande att nu få komma ut i världen och sätta dessa erfarenheter i ett annat sammanhang! Att destinationen blev just Brasilien känns också extra speciellt för mig, då jag själv är halvbrasilianare. Av den anledningen kan jag språket och jag har även varit i Brasilien flera gånger, men alltid i sällskap av min familj och betryggad av min brasilianska mor. Det här kommer bli något helt nytt, jag kommer få stå på egna ben och jag hoppas att jag genom det kan få växa som individ och få lära mig mer om mig själv.

En bild från Strängnäs stiftsfest då vi blev utsända! Här har ni mig, Sofia, till höger om biskop Johan Dalman. Längst till vänster syns Emma Ronquist som ska till Filippinerna.

En bild från Strängnäs stiftsfest då vi blev utsända! Här har ni mig, Sofia, till höger om biskop Johan Dalman. Längst till vänster syns Emma Ronquist som ska till Filippinerna.

De senaste dagarna har varit hektiska och innehållsrika. Större delen av tiden har ägnats åt packning och avskedstagande av nära och kära. I lördags blev jag och de andra Strängnässtiftarna som ska åka utsända av biskop Johan Dalman i samband med den årliga stiftsfesten i Strängäs. Det var en riktigt mäktig upplevelse att få stå där längst fram i den fullsatta domkyrkan, inför folk från hela stiftet och få ta emot välsignelse, stöd och lyckoönskningar. Nu är jag mer än redo! Det ska bli så kul att få möta nya människor, att få ta del av en ny vardag och få omslutas av det brasilianska folkets värme och öppenhet. Jag ser verkligen fram emot att få dela tro och vardag med människorna där, att få uppleva både likheter och skillnader och av detta berikas med nya, värdefulla erfarenheter!

/Sofia dos Santos, Strängnäs stift

Oi todos!

Hej pa er darhemma!

Efter tva veckor i Brasilien har jag antaligen mojlighet att skriva mitt forsta blogginlagg! Nu befinner jag mig pa plats hos en av mina vardfamiljer i Esteio, dar jag idag har bott i 11 dagar. Jag tankte nu forsoka sammanfatta lite (tyvarr utan att anvanda mig av bokstaverna a, a och o) om vad jag har hunnit uppleva i landet hittills!

Resan den 1 september borjade valdigt bra med lyckade flygresor och mellanlandningar (Stockholm – Paris – Rio de Janeiro – Porto Alegre). Val framme i Porto Alegre mottes vi upp av var handledare Simone och tva andra tjejer, Rebecca och Martha. Vi tog en minibuss till São Leopoldo och det lutheranska universitet ”EST” dar vi tillsammans bodde och spenderade vara forsta fyra dagar (introduktionskurs). Under de fyra dagarna fick vi lara kanna São Leopoldo och det lutheranska universitet dar vi bodde, besoka huvudkontoret av ”Igreja Evangélica de Confissão Luterana no Brasil (IECLB)” i Porto Alegre, besoka ett dagis/fritidshem som drivs av IECLB i Viamão for barn och ungdomar , och aven testa pa  ny spannande brasiliansk MAT!

Under eftermiddagen den 5 september (dag 4) skiljdes jag, Isabelle, Andreas och Calle at for att bege oss till vara diverse vardfamiljer. Isabelle stannade i São Leopoldo, jag blev hamtad av pastora Miriam fran forsamlingen i Esteio dar jag tillbringar min forsta period, och Calle och Andreas flog till Curitiba. Forsta natten i Esteio tillbringade jag hos en annan familjen an hos vardfamiljen dar jag egentligen skulle bo, eftersom de da just holl pa att flytta. Familjen dar jag bodde forsta natten bestar av pappa Odinerto, mamma Eliana och dottern Gabriela, 15 ar. Nar jag dagen efter kom tillratta hos familjen dar jag skulle tillbringa mina forsta 36 dagar, sa fick jag reda pa att de inte talar ett ord engelska eller tyska utan endast portugisiska – helt klart en utmaning! Familjen bestar av pappa Fernando, mamma Eliane och dottern Fernanda, 12 ar. Aven fast vi inte har kunnat tala till varandra och forsta varandra sa val som vi nog skulle vilja, sa ar det valdigt trevliga och hjalpsamma! Jag har helt klart fatt bevisat for mig att man kan fa fram mycket genom teckensprak, enstaka fraser och litte talamod. Men jag hoppas helt klart att min portugisiska ska utvecklas!

Under min forsta vecka i den lutheranska forsamlingen dar jag nu ar med sa har jag hunnit med en hel del. Jag har deltagit i forsamlingens konfirmationsundervisning, ungdomsgrupp, OASE-grupp (Ordem Auxiliadora de Senhoras Evangélicas), sondagsmassa och ovrig eftermiddagsverksamhet. Mina dagar ser oftast ut sa att jag ar fri fram till lunch, for att sedan delta i kyrkans verksamhet pa eftermiddagarna/kvallarna. Efterom mamman i min vardfamilj varit sjuk har jag aven bott en del hos familjen dar jag bodde min forsta natt har i Esteio (de bor i samma byggnad men pa olika vaningar vilket underlattar!). De bada familjerna har tagit med mig pa utflykter, sasom till en djurpark, shoppingmall, fotbollsmatch, slaktkalas, biobesok, dansshower, strandbesok med mera. En hel del pa barra 11 dagar med andra ord!

Under mina forsta 14 dagar har i Brasilien har jag helt klart blivit medveten om hur otroligt givmilda och omtanksamma manniskorna har ar! Jag hoppas att aven de som inte pratar engelska har forstatt (pa min knaggliga portugisiska), hur otroligt tacksam jag ar for deras bemotande och givmildhet! Detta har gjort att jag redan kanner mig valdigt hemma har i Esteio och hos de tva vardfamiljerna dar jag bor.

Det som star pa schemat under tiden framover har i Esteio (4 veckor kvar) ar att jag ska fortsatta att delta i forsamlingens verksamhet. Under min andra dag har i Esteio sa fick jag ett schema av var pastor dar det star skrivet om diverse grupper, middagar, moten och verksamhet som jag ska delta i. Nu pa fredag sa ska jag, tillsammans med Gabrielas familj, resa till en stad som heter Gramado (brukar aven benamnas som ”lilla Europa” for att spendera helgen dar! Tydligen en mycket vackar stad som ar ett valdigt popluart resemal for folket har i Brasilien. Vi har aven planerat in att fira min fodelsedag dar eftersom jag fyller 21 ar pa fredag :) Nasta mandag (24 september), ska jag tillsammans med Isabelle besoka IECLB’s arbete med Comin (Conselho de Missão entre Índios), som ar ett projekt som kyrkan har for att hjalpa ursprungsbefolkningen har, ”indianerna”. Det kanns otroligt haftigt att vi har mojligheten att aka ut till dem och ta del av deras arbete. Jag vet an inte exakt vad det ar vi kommer att fa uppleva, men det kommer med storsta sakerhet bli mycket nya kunskaper och intryck! Jag vet redan nu aven ocksa att jag i borjan av oktober ska halla i en presentation i kyrkan har i Esteio om Svenska Kyrkan och vart arbete (vilket kan bli en saftig utmaning om allt detta ska ske pa portgisiska haha).

 

 

Team Brasilien – Frida Sundqvist, Göteborg stift

 Hej allihopa! Frida

Mitt namn är Frida Sundqvist och jag är 20 år (fyller 21 år under utbytestiden i Brasilien). Just nu bor jag i en lägenhet i centrala Halmstad och arbetar som barn- och ungdomsledare i Oskarströms församling som ligger 2 mil utanför Halmstad. Jag har haft den otroliga lyckan att bli uttagen som årets stipendiat från Göteborgs stift och IMORGON (söndagen 1 september) reser jag, Isabelle, Andreas och Calle till BRASILIEN!

Min bakgrund inom Svenska Kyrkan är att jag i tre år efter min konfirmandtid arbetade ideellt som ungdomsledare i Harplinge-Steninge församling (i Harplinge där jag är uppväxt). Efter jag tagit studenten så fick jag ett vikariat i Oskarströms församling som barn- och ungdomsledare där jag senare blev fast anställd. Nu har jag jobbat där i två år och trivs jättebra! Utbytesprogrammet ”Ung i den världsvida kyrkan” har jag vetat om sedan tre år tillbaka, men det var inte förrän i vintras som jag skickade in en ansökan. Efter att jag deltagit i en intervju i Göteborg fick jag i slutet på mars reda på att jag blivit antagen till programmet. Jag skulle få åka till Brasilien! Även fast det är många månader sedan nu så känns det som att jag ännu inte riktigt förstått att jag ska resa iväg!

Under vår språk- och avresekurs i Uppsala så fick vi reda på vart vi ska vara placerade under vår tid i Brasilien. Jag, Andreas, Isabelle och Calle ska inleda vår resa med en introduktionskurs i São Leopoldo i södra Brasilien i fyra dagar, och efter det ska vi placeras ut i våra värdfamiljer där vi ska bo den första perioden. Jag kommer att bo i staden Esteio som ligger knappt 2 mil ifrån São Leopoldo där Isabelle ska bo. Andra perioden ska jag bo i staden Cantareira som ligger utanför São Paulo. Alla fyra avslutar gemensamt i staden Curitiba där vi ska flyga hem den 24 november.

gruppenCalle, jag, Rita (vår portugisiskalärare), Isabelle och Andreas

Som sagt är detta min sista dag här hemma i Sverige och i Halmstad och det innebär att det är massa saker som ska fixas! Jag ska säga hejdå till min familj och mina vänner, inhandla de sista sakerna och packa ner allt i mina väskor. Sedan återstår det att se om jag lyckas sova en endaste blund inatt eller om alla tankar och förväntningar komma fara omkring i huvudet och göra mig sömnlös. Annars får det helt enkelt bli en (eller två) powernaps på tåget till Arlanda imorgon! Jag kommer att skriva här i bloggen så fort jag får möjlighet, så att ni här hemma har möjlighet att hålla er uppdaterade. NU KÖR VI!