 |
| En manlig man? Andlig? |
När jag nu börjat skriva och tänka kring män och andlighet så har jag kommit på att det finns ett och annat att säga.
Det första jag tänker på är en tanke från bröderna Modéus (som nog är de mest refererade här på bloggen). De använder begreppet ”representativ delaktighet”. Kärnan i det är att vi gärna vill vara där det finns andra som vi kan indentifiera oss med. Modéusarna skriver ju framförallt utifrån Gudstjänstsammanhanget. Där innebär det som exempel att om en ung punkare kommer till kyrkan och upplever att man är den enda unga punkaren på plats, så känner man sig lätt udda. Man kanske har svårt att känna sig hemma utan läser av de outtalade koderna om vilka som ska vara där och så kommer man inte tillbaka igen. Om däremot den unga punkaren ser att det är en annan ung punkare där, kanske till och med en som gör någon uppgift som alla ser (samlar in kollekt till exempel), då känner hon/han att här finns någon mer som är som jag. Här finns det plats för mig.
Nu är ju punkaren bara ett exempel. Det viktiga är i alla fall att det finns en mångfald i den gudstjänstfirande församlingen och gärna med synliga uppgifter så att alla kan se att de verkligen, verkligen får finnas där fullt ut. Det är en utmaning för många församlingar idag där vi kanske har få unga eller medelålders som firar gudstjänst. I Götene håller församlingen på att skissa på ett arbete med gudstjänstgrupper där det här är en av grundtankarna. Mer om det senare förmodligen.
Vad har då detta med män att göra? Den enkla sanningen är nog att om det är ont om män någonstans så går också färre män dit. Det blir en ond spiral som är väldigt viktig att bryta. Det gäller inte bara i gudstjänsterna utan också i andra delar av församlingslivet. Det är många sammanhang där det är ont om män.
Vad ska man göra med det tycker ni? Bör man ha nischade mötesplatser för män? Finns det andra sätt?
I morgon blir det ett nytt inlägg om #manisvk som handlar mer om livet i familjen.
Lämna ett svar