Gravallvarligt

Grav utan namn

På kyrkogården i Bälinge kan man se denna märkliga grav. Där står inget namn på stenen bara de här orden:

”Tacka Gud Fader genom

Jesus Kristus Vår Herre

för det pund ni fått att förvalta. Amen”

Stort allvar när man läser det på en gravsten. Talet om pund går tillbaka på en av Jesu liknelser och fungerar som bild för allt vi fått som gåva från Gud att förvalta klokt. Hela våra liv, ytterst sett.

Vad tänker du om det här kära läsare? Ligger det nära till hands att tacka Gud för livet som det kommit att gestalta sig? Eller känns det som en samling bördor? Kan man tacka ändå? Skulle det kännas annorlunda om man såg på livet från gravens perspektiv, att allt här i världen ändå är så flyktigt?

Läs också detta inlägg om en spännande värmländsk gravsten.

17 oktober, 2012

Kommentarer

4 svar till ”Gravallvarligt”

Piedra

17 oktober, 2012

Det är inte helt lätta frågor du ställer. Jag tror att man alltid ska leva livet lite från gravens perspektiv. Annars får man lätt för sig att både man själv och ens nära och kära ska finnas där för alltid. Min särbo miste sin yngsta dotter, bara 20 år gammal, för ett år sedan, och efter den händelsen har vi nog allihop omvärderat livet och vad som är viktigt i livet. Det känns svårt att tacka Gud när livet är riktit jobbigt, men å andra sidan tror jag att Gud är okej med att man är arg på honom emellanåt också. En samling bördor ja, men å andra sidan grogrund för mycket. Det är ju av det svåra i livet som man lär sig och utvecklas. Så jo, man kan nog tacka Gud för livet trots allt. Alternativet till livet vore ju inte roligt – inte än på ett antal år i alla fall.

Svara
1. Tomas Jarvid
  
  17 oktober, 2012
  
  Det är ju bra med svåra frågor, då kan man få så kloka svar. Tack för den kommentaren, den rymmer mycket erfarenhet.
  
  Svara
Marguerite

17 oktober, 2012

Vi ska Tacka Gud i livets ALLA förhållanden,står det, och det ligger en stor och djup hemlighet i det…

Svara
1. Tomas Jarvid
  
  17 oktober, 2012
  
  Jo, så är det på ett sätt. Det blir förstås problem om man känner sig tvungen att tacka utan att det kommer inifrån hjärtat utan upplevs som ett yttre tvång. Då tror jag det är bättre att vänta, ärlighet är så otroligt viktigt.
  
  Svara

Lämna ett svar Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.