Jesus i dolda kameran!

På nyårsafton är det nog inte idé att skriva något svårsmält? Här kommer istället ett märkligt dolda-kameranprogram med… Jesus. En rätt märklig Jesus visserligen, Jesus som trollgubbe tyo. Man skulle säkert kunna analysera mycket om man vill men det får vara den här gången. Roligt är det i alla fall!
Sedan önskar jag så småningom ett gott avslut och en gott nytt år till dig!

Veckans favoriter!

Söndag och dags att öppna citatboken igen. Vet inte hur länge det här kan vara, hör gärna av dig om huruvida det är en bra stående punkt eller inte. Idag blev det nog väl många i alla fall. Fast bra. Är allt lite svag för oneliners…

FANTASTISKT ordspråk! Börja använd det bums!

 Och så några korta, uppbyggliga tankar:
Och lite kärvare:

Jultweetsen får förstås vara med också:

Det här kan man grubbla på länge…
Här är frommare jultweets:
Och så några intressanta ord av en ateist. Mycket intressant. Vad tänker du? Är det det viktigaste?

Om Kärlek:

Det här tål också att tänkas på. Gud skapade njutningen och nöjet.

Varför bedöma alla utifrån samma mall? Heja Mike:

Om rika och fattiga. Talande.

Och sist men inte minst. Veckans allra roligaste. Johan Lingdén:

Lite om tradition och Sverigedemokraterna…

…kan man läsa i denna artikel av Jan Eckerdal i tidskriften Evangelium. Huvudärendet är en genomgång av SDs partiprogram inom kyrkopolitiken. SD har på märkliga sätt lyckats byta ut det kristna hoppet om den framtid Gud gör verklighet av en dag mot drömmande tillbakablick mot fornstora dagar för svenska kyrkan. Lustigt nog var de där fornstora dagarna i början av 1900-talet den kanske värsta kristiden Svenska Kyrkan haft i modern tid..,

Vinterväg mot framtiden





Nu var det egentligen inte det jag tänkte skriva. Jag har föresatt mig att hålla kyrkopolitiken borta från den här bloggen. Här är istället ett fint citat från artikeln som förklarar vad frisk traditionstillhörighet kännetecknas av:



 ”Filosofen Alasdair MacIntyre sammanfattar vad han menar utmärker en frisk traditionstillhörighet med orden: ”En adekvat förståelse av tradition kännetecknas av att den famnar de framtida möjligheter som det förflutna gör närvarande i nuet”.3
 MacIntyres innehållsmättade formulering andas inget av den statiska förståelse av tradition som förbundet Fädernas kyrka ger uttryck för. Att stå i kontinuitet med sin tradition karakteriseras inte av att försöka hålla fast vid en tid som inte längre är, utan istället av att låta sig utmanas av traditionen och kritiskt inventera vilka möjligheter den erbjuder i vår tid. Kyrkans traditionstillhörighet kan då skaka om och ge perspektiv som pekar utöver den samtida horisonten, mot framtida möjligheter, vilket är något helt annat än att låta traditionen yttra sig i en vilja att återskapa en gången tid.”


Jag har själv skrivit något lite om tradition för ett tag sedan: ”Jultraditioner och apples datorer, vad är egentligen en tradition?”

Julens 5 bästa!

Hängt under mistlarna istället för på bloggarna?

Har du gått offline under helgen? Börjar bloggläsarvanorna återgå till normalt? Här är posterna jag tycker du ska ta på reprisen!

1, Först ut en julbön som egentligen passar lika bra närsom. Bön inför julhelgen.

2, Sedan en reflektion utifrån Adam och Evas namnsdagar i julhelgen.

3, Ikonälskare som jag är blev det en kort post om födelseikonen, speciellt om Josef och hans tvivel.

4, För att ta i ännu mer om Josef skrev jag också om Josef som gudsbild, det ni!

5, Och slutligen, vad är den där menlösa barns dag för dag?

2 små julfilmer värda att titta på

Julfirandet fortsätter på bloggen, än är det långt till påska, fasta eller ens trettondagen. Här vill jag tipsa om några roliga små julfilmer jag fått tips om på sista tiden. Först ut en charmig film där olika barn spelar rollerna i julevangeliet.

Den andra har det tipsats vilt om veckorna före jul så kanske har du redan sett den? Det är danska kyrkan som illustrerar julevangeliet med hjälp av diverse internetfunktioner. Kul och charmigt. Det har redan tidigare gjorts en hel del sådana filmer på engelska som kanske också ibland varit ännu lite vassare men det är ju också kul att det är på danska…

Menlösa barns dag och kyrkoåret

Stenrelief av hemskheterna

Idag är det dagen som egentligen numera heter ”värnlösa barns dag”. Dock tror jag att den fortfarande oftare kallas menlösa barns dag även om få vet vad ordet betyder eller vad det egentligen är för en dag. Ordet är ju kul i vilket fall, och så kan man ju skämta. Som här i familjen Levengood…

I andra länder framgår det lite tydligare vad dagen påminner om. ”The holy innocents”, det vill säga de barn som enligt matteusevangeliet 2:16-18 blev offer för kung Herodes i hans försök att komma åt den nyfödde kungen i Betlehem. Josef, Maria och barnet flydde till Egypten och de tre stjärntydarna återvände inte med information till Herodes om vart han kunde finna barnet. Det står i bibel 2000:

16När Herodes märkte att han hade blivit lurad av stjärntydarna blev han ursinnig, och han lät döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller därunder; det var den tid han hade fått fram genom att fråga ut stjärntydarna. 17Då uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: 18Rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer.
Även om det kanske är tydligare med påsken så är även julen en slags realtidsdrama i kyrkoåret. I tur och ordning och rimlig takt färdas vi genom händelserna i evangelierna; från födelsen, herdarna, flykten till Egypten, barnamorden, trettondagen (här haltar väl ordningen lite mellan kyrkoår och bibel?). Därefter fortsätter det med Jesus i templet, dop och så vidare ända till påsk och pingst. Mycket pedagogiskt!

Hur har du det med kyrkoåret? Är det till hjälp eller förvirrar det mer?

Josef som gudsbild

Ikon av den heliga familjen, bildkälla christthekingonline.org

Jag skrev lite om Jesu fosterfar Josef i bloggposten om julikonen. Där antydde jag att det finns mer att tänka på kring honom.

När jag var 10-12 år brukade jag spela Josef i julspelet i Ulricehamns kyrka. Det var jag mycket stolt över men jag minns också att jag tyckte det var tråkigt att Josef nästan inte nämndes i dramat. Han liksom bara stod där bredvid. Som tur var hade jag en sånginsats också så jag fick märkas lite också…

Adoptivfar Josef är helgonförklarad förstås och viktig för många människor. Han är som de flesta föräldrar som arbetar hårt för sina barn i det tysta och utan varken att få uppmärksamhet eller tack för det. Om du har det så kanske det är fint att tänka på att du delar erfarenheten med Josef. Extra fint kanske för oss pappor att påminna oss.

Vill man ta ut svängarna ännu mer kan man kanske tänka sig att Josef kan vara en fin bild av Gud. Gud som tar upp oss som sina barn genom dopet och tar sig an oss och kämpar med att vinna vårt förtroende och vår kärlek.

Vad säger du om den gudsbilden?

Josef och tvivlet, tankar utifrån julikonen

Födelseikon, bildkälla Ocawonder.com

Så här ser den traditionella julikonen ut. Det är ett antal scener som visas samtidigt, ikoner håller ju på med symbolik, inte bild eller platsrealism. I mitten ser vi den vilande Maria med barnet i krubban, han som är världens bröd. Och åsnan och oxen, symboler för både det judiska folket och den hedniska världen. Enligt de ortodoxa hymnerna utbrister Maria i dessa ord:

”Ska jag ge dig mjölk, Du som föder hela skapelsen? 

Skall jag hålla Dig i mina armar, Du som uppehåller allt? 

Skall jag se utan fruktan på Dig, inför vilken de mångögda keruberna inte vågar lyfta sin blick?”

Uppe till höger ser vi herdarna rygga inför änglarna som plötsligt visar sig och till vänster ser vi sökarna, de vise magerna från öster som söker Gud och finner honom i barnet i krubban.

Nere till höger blir barnet badat. Men det jag tänker oftast på i bilden är det vi ser nere till vänster; där sitter Josef.

En skum man i päls talar till Josef som ser bekymrad ut. Enligt traditionen är det tvivlet personifierat han möter och i hymnen uttrycker han sin oförmåga att förstå vad som händer.

”Vad är detta, Maria, som jag ser i dig?Jag kan inte förstå, är häpen, mitt sinne är slaget av fruktanIstället för ära har du bringat mig skam,Istället för glädje, sorg,Istället för beröm, förebråelse,Vad är detta som jag nu ser? ”

Kanske finns det tröst att hämta i detta för någon. Inte ens bibelns stora gestalter var helt igenom troshjältar, ändå vände Gud sig till dem med sin kallelse. När jag pratade om julikoner med ikonograf Christina Lundström så tyckte hon att Josef brukade få en alltför undanskymd plats. I hennes julikon fick Josef och Maria stå tillsammans och stötta varandra istället. Det är bra tror jag att bereda lite mer plats åt Josef när vi tänker kring julen. Mer om det en annan dag.

Adam och Evas namnsdagar och högmässan

Kristus befriar Adam och Eva ur dödsrikets käftar!

24e och 25e december har Adam och Eva namnsdag. De var enligt bibeln de första människorna och som precis som alla vi senare släktingar upplevde de problem i livet. Både i relation till varandra och till Gud. Sedan ormen viskat lögner i deras öra och lurat dem att Gud inte var att lita på gömde de sig för honom. De skylde ifrån sig för frukten de ätit och gömde sig också för varandra under fikonlöv.

I Bibeln kallas Jesus ibland för den ”andre Adam” och det är ju hans födelse vi just nu firar. Med honom får mänskligheten en omstart. Han är Gud med oss och undanröjer allt som kan skilja oss från Gud. Vägen till Gud står öppen genom hans person.

Så vi behöver inte gömma oss mer eller misstro Guds godhet. Vi träder istället glada fram inför honom i gudstjänsten. JUST DETTA är sammanhanget man ska förstå syndabekännelsen i. Vi gömmer oss inte längre utan vet att Gud är god och upprättande. Vi säger som det är om allt i vårt liv och vet att det leder till djupare gemenskap istället för fördömanden.

Och därefter träder vi fram till måltiden och bordsgemenskap med Gud själv. En mäktig bild för den förnyade relationen vi får hämta kraft ur och glädja oss över!

Så kan man tänka om Adam och Eva och högmässan så här i jultider.