Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Buffy the vampire slayer och kristen tro

En stack vampyrserier
En fin sak med att bo tillfälligt utanför Uppsala är att man har tillgång till det fina stadsbiblioteket igen. Sist jag var dit hittade jag en hel driva med serier som såg intressanta ut och i paniken över att snart åka härifrån för gott så lånade jag rubbet. Och lyckades till slut släpa hem det också. 
Bland lånen fanns en hel hög med album om ”Buffy, the vampire slayer”, mest känd som tv-serie förstås. I serien har Buffy lyckats överföra sin slayerkraft till en massa andra tjejer också och striderna mot det onda har lyft till en helt ny skala.
Serierna är bra och snygga även om det kanske är lite väl mycket tonårstilltal för en gamling som jag. Jag tänkte istället nämna något om vad jag som präst tänker på efter läsningen. Låt mig genast säga att jag tycker det är rätt ofarligt att läsa om monster och magi i sig utan jag tänkte mer kring vad det är för slags värld Buffy verkar i men det är intressant att fundera på varför den ser ut som den gör.
Den värld som vampyrerna och dråparna (översätt coolare själva om ni kan) befolkar är en värld där magi är närvarande men inte någon gud. I alla fall inte så vitt jag kunnat se. Buffy har hjälp av sina vänner med såväl magi som med profetiorna ur gamla luntor (Giles). Buffy är också den tydligaste frälsaregestalten som dräper de onda och envist kämpar vidare mot alla odds. Och på ett mer existentialistiskt plan är hon både en av människorna och hela tiden ensam och utanför på grund av sitt uppdrag. Det här är kanske det mest intressanta draget i serien, ytterst sett står hon, som vi alla gör på ett sätt, ensam med det uppdrag hon fått.
På andra sätt är skillnaderna mot kristen tro desto större.
Om jag fattat rätt så bygger kampen mellan gott och ont på att det finns en balans som ständigt måste upprätthållas. En slags yin och yang-dualism om man så vill. 
Det är alltid intressant att fundera på hur ”andliga” verkligheter skildras i populärkulturen. I en postmodern och individualistisk tid är individen universums centrum. 
Har du sett tv-serien eller läst serien?

Kommentarer

8 svar till ”Buffy the vampire slayer och kristen tro”

  1. Profilbild för Mackan Andersson

    Älskade TV-serien. Framför allt från säsong 5 och framåt. Men just i TV-serien konstateras i någon av de tidigare säsongerna att Willow är judinna och i säsong 7 så stängs Spike in i ett hus med en massa kors. Kors skadar fler vampyrer i serien. Men du har rätt i att religion nästan inte nämns och att Gud är frånvarande. (Tror till och med att det berörs också…)

  2. Profilbild för Tomas Jarvid

    Själv har jag ju inte sett tvserien mer än bitvis så jag har kanske väl dåligt på fötterna. Förmodligen funkar väl de där korsen och annat liknande som någon slags magi i praktiken?

    1. Profilbild för Mackan Andersson

      Ja. Fast det förs något resonemang om Jesus också, förbigående. Men, yeah, mest är det ju magi…Ska kolla lite @ihfongard och @teaerneborg som är de värsta Buffynördar jag känner, om de inte kan kommentera lite djupare. (Tror för övrigt att Buffy bär ett kors fram till slutet av säsong 4 när hon dör, men sedan inte bär det mer när hon uppstått / förts tillbaka till livet igen. Hon berättar dock om en plats av kärlek och utan tårar och hur det kändes att föras tillbaka från den, i en konversation i säsong 5…)

    2. Profilbild för Tomas Jarvid

      Kors tror jag hon har i serien också iofs.

    3. Profilbild för Jakob Ihfongård

      I säsong fyra av tv-serien pratas det en del om Gud och korset, när ett gäng vampyrer intar en kyrka och håller en församling som gisslan (efter att ha inspirerats av säsongens big bad). Vampyrernas ledare konstaterar att han inte förstår varför han varit rädd för den här platsen så länge, den betyder ingenting – bara för att sekunden senare få en påle genom hjärtat från Buffy (eller egentligen Faith i Buffys kropp, vilket ger det hela ytterligare en dimension). Gissar att den scenen tolkas olika av ateister och kristna :-)En scen i spinoff-serien Angel där Angel som är vampyr utför en exorcism har dock alltid stört mig. Där används klassiska element från filmen Exorcisten, men klart katolska teman i ritualen, och jag tänker bara på Apostlagärningarna 19:13 ff, där några andeutdrivare försöker använda Jesus namn som en magisk formel utan någon större framgång …Om man ska se på seriens skapare Joss Whedon så är han uttalad ateist och humanist, något som blir ännu tydligare i hans andra serie Firefly där en av karaktärerna är präst. Se till exempel hans (för övrigt lysande) tal när han fått pris av en stor humanistisk organisation i USA här: http://www.youtube.com/watch?v=dTY8-XPhTzQSpeciellt slutklämmen är fantastisk.Värt att påpeka i sammanhanget är att i de två ”stora” vampyrberättelserna just nu, True Blood och Twilight, har kors ingen som helst påverkan på vampyrer. Jag skriver bland annat om det här: http://bookmeup.se/2011/07/15/vampyrer-vampyrer-vampyrer/

    4. Profilbild för Jakob igen

      ”med klart katolska teman” ska det förstås vara, inte ”men”.

  3. Profilbild för Reb

    En liten fotnot mer än en kommentar: I serien Being Human (BBC) är det inte specifikt kors som har påverkan på vampyrer, utan vilken religiös symbol som helst (som representerar något bäraren tror på, det är också viktigt, det handlar om tro mer än om symbolmagi). En av huvudpersonerna, den judiska varulven George Sands, använder med framgång davidsstjärnan som han bär om halsen för att försvara sig mot de onda vampyrerna.Som en liten utveckling av tanken att det handlar om bärarens tro och känslor så finns också det att en religiös symbol/ett religiöst föremål förlorar i makt över vampyrer som bäraren/ägaren hyser varmare känslor för. En annan av huvudpersonerna, vampyren Mitchell, är vän och ”flat mate” (kommer inte på ett bra svenskt ord i hastigheten…) med George, och har inget problem med Georges davidsstjärna. Dessutom, som ytterligare en del av tanken att det handlar om tro, så påverkas inte en vampyr som inte själv vet om att hen är vampyr av religiösa symboler, oavsett bärarens/ägarens känslor.Å andra sidan så finns även i Being Human det där med att gudstjänstlokaler (”sacred ground”, ”places of worship”) är skyddade mot vampyrer, och det är väl lite av en magitanke snarare.Jag gillar det med Being Human att de tagit en ursprungligen till stora delar antisemitisk myt (för den som är intresserad av att läsa mer om antisemitism i vampyrmyten i stort, och i Draculamyten i synnerhet, vill jag rekommendera läsning av ”Skin shows; Gothic Horror and the Technology of Monsters” av Judith Halberstam), om kristen överhöghet (det är ju därför den ”judiska” vampyrfiguren skyr korset), och gjort den inkluderande. Postmodernt och individualistiskt, kanske. Men rätt sympatiskt.

  4. Profilbild för Tomas Jarvid

    Några fler saker. Jag har tänkt lite på det jag skrev om att Gud inte ”finns” i Buffys värld (och där det nog alltså finns mer insatta åsikter). Så tänkte jag nog också i det längsta om Tolkiens midgård, det är bara det att det inte stämmer i det fallet. En påminnelse till mig själv att inte vara för snabb att döma där jag inte känner igen sådant jag är van att förknippa med ”kristet” i fråga om någon slags världsbild. Måste gräva vidare.Sedan när det nu nämnts ett och annat om andra vampyrsammanhang vill jag nämna den tecknade serien preacher där vampyrer inte har de minsta problem med religiösa symboler. Bra serie för övrigt, ska skriva något om den när jag lyckats läsa alla delar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.