 |
| En lång väg att gå? |
Jag hörde nyligen om en ingenjör på IBM. Hans jobb var så enastående enformigt att han hade programmerat ihop ett program som räknade ner varje år, månad, vecka, dag, timme, minut och sekund till pensionen. För då, sa ha, då börjar det riktiga livet. Hon som fick höra om nedräkningen tog det som ett skäl att byta jobb.
Jag tycker det var en rätt dålig nedräkning, det är inte mycket till liv om man bara ska sitta av tiden tills man är 65 och tro att allt plötsligt blir bra då?
Längre tillbaka hörde jag om en radioamatör som via radion berättade för en annan att han också hade en nedräkning. Han hade räknat ut hur länge han skulle leva rent statistiskt, sedan hade han skaffat en glaskula för varje vecka han hade kvar och lagt dem i en stor burk. Varje söndag plockade han ut en kula och långsamt krympte innehållet i burken, precis som hans utmätta tid.
Just den här söndagen, berättade han för den andra radioamatören, hade han tagit den sista kulan ur burken. Från och med nu var allt bonus. Och han var tacksam över alla de veckor han fått.
Den andra mannens nedräkning var inte en flykt från vardagen utan ett sätt att komma ihåg att ta vara på dagarna.
Hur ser du på din tid?
Lämna ett svar