Stilla veckans snabbgenomgång

Stilla veckan och långfredagen har bytts i påskglädje. Här på  Vandra Vägen har det stått en hel del bra under tiden (om du frågar mig). Läs genast ikapp det du missat!

1, Seriehjältarna i x-men har fått tjäna som illustration till Kyrka, ”x-men, kallelsen och Guds folk”!

2, Jag har läst (lyssnat på) Dorés bibel av Torgny Lindgren och funderat lite på vad man kan hämta för vishet om bibeln där?

3, Och så en enkel naturliknelse från hjärtat av Skaraborg!

4, De senaste dagarna har bilderna fått tala mer än orden om Getsemane, ikonen av korset och påskaftonens väntan i Götene kyrka.

5, Slutligen några tankar kring Simon från Kyrene och om att hitta oväntad information i en bibelvers!

Påskafton och väntan i Götene kyrka

I väntan på påsknattsmässan är det väldigt avskalat i de flesta kyrkor just nu. Traditionen säger att altarskåpet ska stängas, ikoner täckas över och altare kläs av efter skärtorsdagsmässan då Jesus utlämnas och grips.
Altarskåpet står stängt, fem rosor på altaret för Jesu fem sår i händer, fötter och sida. Han som vandrat med oss ligger i graven.

Här är en bild i repris från förra årets långfredagsinlägg. Nu med betydligt bättre kvalitet. Vi ser den så kallade ”nådastolen” där Gud Fader räcker fram Jesus på korset och Anden i duvans skepnad är med. 
Man kan tycka att påsken är grym om den handlar om att en människa måste offras för att Gud ska bli nöjd med mänskligheten men på den här bilden ser vi att det är tvärtom. Det är Gud själv som räcker fram sig själv som räddning åt världen. Han offrar sig för oss. 
Den som tittar noga på målningarna i Götene kyrka ser att det för ovanlighetens skull finns en hel del bilder som föreställer Gud Fadern. Tittar man ännu mer kanske man noterar att Fadern ser väldigt, väldigt mycket ut som Jesus gör på bilderna på honom. Det påminner om det Jesus säger, den som sett honom har sett Fadern. Sådan som Jesus är, sådan är Gud. Genom Jesus lär vi känna Guds rätta ansikte. Och allra bäst lär vi känna Gud på korset.

Simon från Kyrene, mannen som bar Jesu kors

Simon bär korset

I långfredagens evangelieläsning står det om Simon från Kyrene. När romarna såg att Jesus, sönderslagen som han var, inte förmådde bära sitt kors tvingade de en som stod intill att bära korset. Jag tänkte stanna upp ett ögonblick kring den lilla versen. Det står såhär:

”En man som just kom förbi på väg in från landet, Simon från Kyrene, far till Alexandros och Rufus, tvingade de att bära hans kors.” (Markus 15:21, bibel 2000)

De gamla kyrkofäderna menade att Simon var en bild för martyriet. Namnet Simon kan läsas som ”lydnad” och den som är lydig sin Herre och följer i hans spår kommer också att få bära kors förr eller senare.

Men anledningen till att jag reagerade på versen är den lilla upplysningen om Simon, att han var far till Alexandros och Rufus. Vad är det för vits med att skriva om det?
Enda anledningen jag kan se är om många av evangeliets tidigaste läsare redan kände till Alexandros och Rufus och rimligaste skälet till det är att Alexandros och Rufus redan var kristna och välkända bland kristna. Den lilla noteringen påminner på det sättet om att det faktiskt är ögonvittnens berättelser som ligger till grund för evangelietexten. 

Korsfästelsens ikon

Korsfästelsen är ett vanligare motiv i västkyrkan än i öst. På ikonerna ser man inte heller det utmärglade och plågade smärtomannen eftersom ikonen alltid visar människan förhärligad. Redan på korset pekar ikonen vidare mot uppståndelsen. Dock hänger Jesus med huvudet och har blivit avklädd sina kläder, berövad allt. Även sitt liv.
Vid korset står Maria och en annan kvinna, Johannes och en romersk soldat. Han som säger ”den mannen måste ha varit Guds son”.
I bakgrunden ser vi Jerusalems murar (eller templet?) och under korset ser vi den gamle Adams skalle. Det är mänskligheten, död i sina synder, som får nytt liv genom Jesus. Adams huvud ligger i något som påminner om Jesu grav. Jesus går in i döden för att skänka oss livet åter.
Det är inte många som stannar vid korset. De flesta är rädda eller tycker att det är obehagligt. Så är det nog också idag men påskens väg är vägen från död till liv. Ju djupare vi vågar se mörkret desto mer inser vi kraften i uppståndelsen.

Kristus i snösmältningen i Eahagen

Igår var jag med familjen i Eahagen nära Flämslätts stiftsgård. Våren har kommit med stora steg till skaraborg de senaste dagarna men i naturreservatet låg det tjockt med snö kvar. Utom på vissa platser där solen fått verka mer. 
Där det sticker upp något som solen kan få fäste på går det fortare. Den här lilla busken till exempel:
Eller den här vissna gamla tisteln.
Teologiskadad som jag är har jag funderat en del på om det kan rymmas någon slags liknelse i de där stråna det smälter kring? Första tanken är att i en kall värld är livet ändå lite lättare och varmare när vi kommer nära någon annan, om så bara en gammal vissen tistel. Ensamheten är ofta ännu värre?
Kanske kan man ta ut svängarna och tänka sig pinnen som en människa som tar emot och är beroende av Guds omsorg (solljuset). Nära en sådan är det alltid lättare, varmare och kravlösare att leva.
Den som mer än någon annan förmedlar Guds nåd in i världen är Jesus Kristus. I den mån vi gör det är det som efterföljare till honom. 
Visst är det lite oväntat att man kan likna en vissen tistel i snön vid Jesus men så är det också i Bibeln. Jesus är den som utarmat sig själv på all härlighet för att finnas nära oss och ta sig an oss.
Och här är jag. Tar emot solens strålar och hoppas det kan komma någon annan till del.

Dorés bibel och Torgny Lindgren

Bergspredikan av Gustav Doré

Nu har jag lyssnat på ljudbok igen. Den här gången har jag hört ”Dorés bibel” av Torgny Lindgren. Torgny är en stor favorit hos mig och min fru och det har dessutom varit ett plus att höra honom läsa själv och glida in och ut ur västerbottniska dialekten.

Som teolog har man en och annan yrkesskada. En sådan är att hela tiden leta efter betydelsen i det man läser, och det är sannerligen inte lätt. Lindgren har också själv sagt att han tycker det är svårt varje gång någon frågar vad en av hans böcker ”handlar om”.

”Dorés bibel” handlar i alla fall om en man som inte kan läsa men som från sin allra tidigaste barndom läst en inbunden upplaga av Dorés bibelillustrationer. Sedan har han med den som tolkningsbakgrund i livet han lever. Han har ett oerhört minne och har reflekterat bakom varje streck.

Det är oklart om boken överhuvudtaget är tänkt att handla om bibelläsning men om den gör det kanske det just är detta som är en poäng; att bibelläsning bildar någon slags förråd i minnet som man kan använda sig av för att förstå livet. Ju mer man läst i bibeln, desto oftare läser man vardagen utifrån den. Det är helt klart så med Torgny Lindgren själv. Hans språk kryllar av bibelhänvisningar för den som har ögon att se dem.

Bra bok. Läs den.

Har du läst boken? Eller har du en relation till Dorés bilder? Berätta i kommentarsfältet!

Mäktiga inlägg om makt

Jesus allhärskaren

I bloggens ringa begynnelse skrev jag en hel del bloggposter om makt från olika perspektiv. Det hade förstås varit roligt om jag haft så många läsare då som jag har nu så att de hade kunnat få ta del av dessa inlägg… Jo, det kan de förstås! För här kommer de i repris!

1, Det allra första ”riktiga” blogginlägget handlade om Gud, den allsmäktige. Det är med några långa svårstavade tyska teolognamn men låt dig inte avskräckas av det! Läs istället här om allhärskaren!

2. Var går gränsen mellan att tjäna och härska med den makt vi har tillgång till? Det handlade ett annat inlägg (jag hade visst inte så sökmotorvänliga inläggstitlar då): ”Mer om makt”

3. Har jag någon makt, och vill jag kännas vid det i så fall? Det handlar nästa post om: makthavare, jag?

4. Jo, du ÄR intresserad av makt. Läs det här och fundera: Hellre rådlös än maktlös.

5. Ett inlägg om maktspråk och hur man gärna döljer det ”fula” faktum att man använder makt. ”Vem har makten?

6. Något som ofta blir beskyllt för maktmissbruk är den kristna missionen. Hur är det med det? Här är något som talar emot! ”Långt från maktens korridorer

7. Och till slut en bloggpost om makt och tjänande.

X-men, kallelsen och Guds folk

Jag har med god timing läst den gamla klassiska x-menserien ”days of future past” från 1980. Den utspelar sig också i den fjärran framtiden… 2013, vilket får en att tänka att hur illa det än är i världen så har det faktiskt inte blivit SÅ illa än.

Jag brukar skriva om olika tecknade hjältar på Vandra Vägen. Läs det jag skrivit om Batman, Stålmannen och Avengers vet jag. Men vad är det då som gör att x-men platsar i en prästblogg?

För den som sett någon av x-menfilmerna är det rätt tydligt att mutanterna framställs så att de liknar judiska folket. Så är det också i serien på bilden. X-men representerar en grupp som är fruktade och hatade, som används som syndabockar och som vissa tycker borde utrotas.

Jag tycker också det finns likheter mellan x-men och den kallelse man har som kristen. Tänk till exempel på följande:

Precis som de första lärjungarna blir de kallade av en ”rabbi” -Professor X. I Bibeln står det att det som inte var något i världens ögon, det valde Gud ut. Varje kristen är på samma sätt kallad till att tillhöra en ny gemenskap med Kristus i centrum.

Varje individ i X-men är unik med unika förmågor. Dessa får de nu öva sig i att använda för att rädda världen från faror. För att det ska bli bra måste de arbeta tillsammans och inte se varandra som konkurrenter. Så är det förstås också med kristen tro. Paulus beskriver Kyrkan som en kropp med många kroppsdelar som tillsammans har att försöka följa Jesus och arbeta för Guds rike. Det stämmer också med vad man i kyrkans värld brukar kalla för ”gåvoupptäckande”, det vill säga att lära känna och utveckla de speciella gåvor Gud lagt ned i mig så att de kommer andra till del.

De är rätt färgstarka också, x-men. Så vill jag också föreställa mig Kyrkan. Ju mer befriade vi blir till att leva som de vi är skapade till, desto mer av personlighet bör vi också få. Kyrkan är inte tänkt att vara någon grå massa utan en gemenskap som visar på den kreativitet och mångfald som har Gud som upphov.

UPPDATERING
Jag fick de här kommentarerna på twitter av @standupmackan, läs och begrunda

Har du läst x-men eller sett några av filmerna? Kan du se fler paralleller mellan Kyrkan och mutanterna?