Jag har läst en bok igen. Denna gång ”härskarteknik” av Elaine Bergqvist. Man hör ju talas om härskartekniker lite nu och då och då kan det vara bra att försöka få ett lite vidare grepp om företeelsen.
Jag brukar ofta ta upp härskartekniker när jag pratar med konfirmander om ondska. Vi vill ju gärna tänka att vi själva är goda och framförallt är offer för det onda, ändå inser vi rätt snabbt att de flesta av oss använder oss av en massa fula knep för att trycka ner andra.
I boken presenteras en hel mängd varianter av härskarteknik. Gemensamt för dem alla är att utnyttja någon vag outtalad sanning för att tysta andra. Det kan vara alltifrån att antyda att det går illa om du inte gör som jag säger till att diskret hävda att eftersom du började på arbetsplatsen sist kan du inte förvänta dig samma rättigheter som andra. Det finns till och med ”snälla” härskartekniker (och här fick jag en del att tänka på). Till exempel kan man ge någon en komplimang för att denne i gentjänst ska känna sig tvungen att hjälpa en. Hennes tips till oss som har svårt att ta emot en komplimang utan att ”betala” för den är att det faktiskt alltid bör räcka med ett tack. Mer ska en komplimang aldrig kosta.
Annars är det en hel del intressant om att bli bemött utifrån de stereotyper man ingår i. Då tänker vi framförallt på kvinnor och människor som inte har ett typiskt svenskt utseende men jag fick också veta att även den som utgör normen kan bli rätt tråkigt bemött utifrån det. De flesta verkar associera vit och man (och medelålders) med orden mäktig och tråkig. Det är ju inte så kul att associeras med tråkighet och det blir som alla fördomar lätt självuppfyllande för hur man uppfattas. Att associeras med makt är ju inte så kul om man samtidigt uppfattar sig själv som en liten, rätt maktlös kugge. Vilket de flesta vita män nog gör.
Det där blev aktuellt när ett ”gubbgäng” med Tommy Körberg och andra vann en deltävling i melodifestivalen nyligen. Helt uppenbart var det ok att ge sig på dem för vad de symboliserade. Nu tror jag inte de led av det men för alla maktlösa män i stugorna var det kanske sådär kul att de de faktiskt kunde identifiera sig med blev så förhånade.
Att ge sig på makten från ett underläge är faktiskt också en härskarteknik på ett sätt. Det finns en oerhört makt i att dra ”rasistkortet” eller liknande och tysta någon med en antydan om att den andre är ett as och inte värd att lyssna på. Härskarteknikerna är på det sättet i grund och botten könsneutrala och oberoende av ställning i samhället, de är helt enkelt sätt vi har att ta till för att platta till varandra.
Vad ska man då göra när man blir utsatt för härskande? Bergqvist rekommenderar att man undviker att gå till motattack eller reagera med bitterhet och tårar. Bäst tar det om man helt enkelt (och gärna med ett nyfiket sätt) lyfter upp det där subtila som härskandet utgår ifrån. ”Inte menar du väl att man ska behandlas sämre för att man är ny på arbetsplatsen?” ”Tycker du verkligen att ålder och kompetens är samma sak?” ”Vad menar du när du säger X?”-eller motsvarande frågor kan vara sätt för den modige som inte vill trampas på att bemöta härskartekniker. När väl de underliggande fula trixen kommer i dagen blir det nämligen i stort sett omöjligt för den andre att fortsätta använda dem. Ingen vill ju vara ond så att det märks.
Vad har du för erfarenheter av härskartekniker?
Lämna ett svar