Veckans favorittweets samlade!

Äntligen måndag! Ledig dag för prästen och dags att se tillbaka på guldkornen från förra veckans twitterflöde
Kristna (”fromma™”) tweets
Jesuitenprästen och evolutionsbiologen de Chardin skriver:
Allmänna prästadömet = att varje döpt är likvärdig medlem i kyrkan
Kloka tweets


Och här något utmanande!
Det här kan jag känna igen mig i
Föräldraskapstweets
Fint skrivet, får mig att tänka på vikten av god anknytning och Neufelds ideer om barnuppfostran
Och så här kan det också vara…

Roliga tweets!
Roligt och roligt, det här tycker jag var galet roligt.  Flämslätt ligger ju inte långt härifrån:
 Ranelid är alltid rolig
 Och det här… hur många av våra principer är bara läpparnas bekännelse?
 Amen!

Veckans bästa tweet 
står också @stinawollter för, oerhört viktigt!

Mellby kyrka på familjemässa idag

Mellby kyrka
Idag har jag lett familjemässa i Mellby kyrka utanför Lidköping. Kyrkan är lustigt nog i stort sett likadan utvändigt som Holmestad kyrka i Götene församling, invändigt och färgmässigt skiljer det dock en hel del.
Miniorer medverkade med drama i predikan, konfirmanderna gick först i processionen och ledde förbönen. Dopfamiljen och lille Liam var där. Min fru och barnen var där (de satt ena i sele, andra i barnvagn när de kom fram till nattvarden, bara en sådan sak!). 
Det är också i Mellby det blir konfirmation för Rådas konfirmander nästa vecka. Jag har fått hand om dem nu de sista månaderna. Det blir också fint.
Jag borde tagit med kameran men den blev kvar hemma i flänget. Annars är kyrkan värd några foton!

När Kyrkan inte är himlen på jorden…

Jag fick höra något klokt av en äldre präst häromdagen. På tal om att (svenska) kyrkan är långt ifrån en perfekt gemenskap citerade han några ord av Olov Hartman. Orden lär stå i förordet till en bok som heter något i stil med ”människor i rött” och handlar om livet i frälsningsarmén.

Fritt återgivet skriver Hartman att ”nu kanske ni tror att jag skriver om människorna för att man ska kunna förstå hurdan Kyrkan (kåren i det här fallet) är men så är det inte. Men genom att beskriva Kyrkan (kåren) ser vi mer av hur människorna är”.

Alltså: Människor kan inte fullt ut visa på hur Kyrkan är. Däremot framträder en mängd mänskliga egenskaper, goda som dåliga, väldigt tydligt när man tittar närmare på kyrkan.

Kyrkan lyckas aldrig med att vara himlen på jorden. De stunder den är det beror det i så fall inte på någon människa…

Är det här en skön eller jobbig tanke? Kommentera nedan!

Veckans bästa på Vandra Vägen

Fyra bloggposter från veckan som gått. Har du missat någon av dessa tycker jag du ska ta igen skadan bums!

1, Jag har varit på barnpermission och gått på föreställningen ”Växtvärk”, och inspirerad av det skrev jag några rader om hur det var för mig att kämpa mig fram till en vuxentro.”Föreställningen växtvärk och min tro

2, Ordet ”from”, vad betyder det? Den frågan grävde jag i häromdagen.

3, 7 punkter om anknytning för alla som har med barn och unga att göra i arbetet eller på annat sätt. Kolla in de här punkterna!

4, Och så har jag påbörjat bibelläsningsskolan ”konsten att läsa Bibeln som ett proffs”. Första delen är viktig och handlar om vikten av att se till sammanhanget en bibeltext står i!

Bibelläsningsskolan del II; glöm allt du vet!

Ok, den här delen borde kommit först. Fast inlägget om vikten av att sätta in texter i sitt sammanhang var det första jag kom att tänka på.
Steg ett alltså; glöm allt du vet.
Vad menar jag med det? Jo, ofta har vi en massa olika förutfattade meningar om personer, texter och så vidare. Vi förstår det vi läser utifrån oss själva eftersom vi har någon sorts tidigare relation till varje ord, idé, berättelse. Det gäller i extra hög grad för bibeln eftersom hela den västerländska historien påverkats av olika tolkningar av den. Vi har hela färdiga teologiska system för den kristna tron och risken är att vi pressar in texterna i pusselhål så att de bekräftar oss i det vi redan tycker vi vet istället för att leda till ny kunskap.
Ibland är det förstås inga problem att det är såhär men risken finns att vi egentligen inte läser som det står utan som vi tror att det står och som vi tror att det är tänkt att läsas utan att det är så. På teologiskt språk heter bibelvetenskap exegetik, det betyder ”att läsa ut” vad en text försöker förmedla. Motsatsen kallas eisegetik och det är något fult. Det är när vi bara läser in våra egna tankar i texten.
Det är en ganska stor filosofisk fråga om det överhuvudtaget går att förhålla sig objektivt till en text men man kommer i alla fall en bit på vägen om man anstränger sig lite. 
När du slår upp en bibeltext; försök att se den som om det var allra första gången. Lämna det du ”vet” om den och öppna upp för att den kan överraska med att handla om något helt annat! Det är utmanande men samtidigt så otroligt mycket mer spännande att läsa bibeln så!
Vi kan återvända till det kända bibelordet 3:16 i Johannesevangeliet; ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv”. 
Det är fint. Och eftersom många av oss hört det många gånger så har vi redan en mer eller mindre färdig bild av vad det betyder. Det är nu man istället kan ställa frågor till sig själv. Vad betyder ”älska” om man är Gud? Vad menas med ”världen”? Vad betyder ”evigt liv”, är det harpspelande i himlen? Genast har man att göra hur länge som helst!
Har du kommentarer till detta blir jag väldigt glad om du skriver dem nedan!

Pilgrimsvandringsreklam!

Några tips på pilgrimsvandringar du kan vandra framöver!

Den 9e maj arrangeras pilgrimsvandringar på väldigt många håll i vår landsända. Själv kommer jag finnas med på en vandring mellan Götene och Lundsbrunn som går under titeln ”ett hus på slätten”. det vore roligt om vi kunde vandra ihop afk där!

Om den och om många andra vandringar kan du läsa på pilgrim skaraborgs hemsida.

Den 31a juli firar vi helgondag för Götenes lokala helgon Sta Helena. Vandringen blir mellan Medelplana kyrka och Götene. Skriv upp också den i kalendern så skriver jag mer om den längre fram!

Slutligen vill jag nämna en planerad flerårig pilgrimsvandring till Trondheim/Nidaros. Du kan följa planeringen av den på den här bloggen: Nidaros 2017. Några dagar eller veckor per år tills målet är nått alltså! Mikael Kjell vet mer om detta.

Bibelläsningsskolan del I; Sammanhanget spelar in!

Det är väl dags att jag börjar den där bibelläsningsskolan som jag flaggade för för…. rätt längesen.  ”Konsten att läsa bibeln som ett proffs”. I media stöter man på många ytliga förståelser av bibelns texter så här vill jag försöka kontra med några av de verktyg bibelvetenskapen använder sig av för att förstå bibeln på.

Idag vill jag skriva om hur sammanhanget påverkar förståelsen av en text. På fackspråk heter sammanhang ”kontext” och den påverkar på två sätt. Dels är det viktigt att förstå sammanhanget ett textavsnitt står i i förhållande till texterna runtomkring, det är ju del i en större helhet. Dels är det viktigt att försöka förstå hur texten passar in i det kulturella sammanhang där den skrevs ner.

1. ”Litterär kontext”

Om man verkligen vill förstå bibeltexter leder det sällan någon vart att läsa lösryckta bibelord (det kan vara bra på andra sätt dock). Det är viktigt att se större linjer. Varje vers förstås bättre i förhållande till resten av kapitlet. Kapitlet förstås bättre i förhållande till hela bibelboken. Hela bibelboken förstås bättre i koppling till resten av bibeln.

Ett exempel på detta kan till exempel vara det oerhört kända bibelordet i Johannes 3:16; ”så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att var och en som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv”. Vet du vad det står i för sammanhang? Risken kan bli att vi läser in vad vi vill i lösryckta bibelord men om vi ser till sammanhanget något står i ökar chanserna att vi läser som det var tänkt av författaren!

2. ”Kulturell kontext”

En annan nivå av sammanhang att sätta in bibeltexten i för bättre förståelse är kulturell. Tänk om jag skulle säga till någon på stan i Götene att ”Ser ut som att det blir regn”. Då kanske den andre skakar på huvudet och ryser och svarar ”ja usch”. Skulle man säga samma fras i ett varmt och torrt land som Israel/Palestina skulle den andra kanske skina upp och se hoppfull ut. Regnet spelar olika roll för olika människor. Talas det om regn i bibeln (eller strömmar av vatten eller liknande) är det en källa till stor glädje på ett sätt som vi kanske inte förstår när vi läser.

Det var ett enkelt exempel men det finns förstås mängder av andra. Konsten är att försöka tänka sig in i situationen för den första åhörarna/läsarna av bibeltexten!

Väcker detta frågor eller tankar? Kommentera nedan!

7 punkter om anknytning för ungdomsledaren

Konfirmander förr; annorlunda än nu på gott och ont!

När jag läste Gotdon Neufelds bok ”Våga ta plats i dina barns liv” blev jag också utmanad i min syn på barn och ungdomsarbete (i första hand konfirmandarbete). Nu gör jag ett försök att dra lite slutsatser av Gordon Neufeld för ungdomsledare och liknande. Häng med!

1, Ta plats, du är viktig som vuxen!

Det kan vara ett otacksamt jobb att arbeta med ungdomar. Det är inte alltid man känner sig uppskattad. Många ungdomar är helt upptagna av sin inbördes rangordning och mötet med vuxna blir ibland bara en möjlighet att vara tuff inför varandra. Enligt Neufeld ska man inte låta sig nedslås av det. På avgörande punkter är vuxna (föräldrar och andra, som ungdomsledare får man en liknande roll) är bättre för ungdomar än de är för varandra. Nämligen dessa:

2, Visa tillrätta på okänd mark

Barn och unga behöver vuxna för att kunna orientera sig i tillvaron. Det är alltjämt väldigt mycket om är okänd terräng innan de hunnit samla egen erfarenhet. När vi hamnar på nya ställen, i nya roller eller i nya sammanhang (orienteringsvacum) längtar vi mer än något annat efter någon som kan hjälpa oss får rätsida på det nya. Där kan man som vuxen göra stor skillnad genom att ta initiativet.

Exempel: En konfirmand kommer in i kyrkan på gudstjänst för första gången. I dörren står en av konfirmandledarna och hälsar, ser till att konfirmanden har fått psalmbok och hjälper honom eller henne till rätta. Då kan hela upplevelsen av gudstjänsten förändras från otrygg och konstig till trygghet över att någon annan har koll så jag kan vara lugn.

(I parentes sagt är det här en väldigt viktig insikt i alla möjliga sammanhang, både med barn och vuxna. Prästen ska förmedla trygghet till ovana dopfirare, läraren till barnet som kommer nytt i klassen, receptionisten till den lite räddhågsne arbetssökaren. Det handlar inte om några svåra grejer, bara att ta sig tid att hjälpa lite på traven där man är mer hemmastadd än den andra.)

Poängen är att det inte är något konstigt i att ett barn är beroende av den vuxnes överblick och erfarenhet. Bejaka det och se som din uppgift att erbjuda struktur och trygghet.

3, Erbjud famnen

I bildlig mening är det viktigt att erbjuda famnen, det vill säga vara den som tar initiativet till kontakt och erbjuder sin vänskap. Anknytningsrelationer är ojämnbördiga till sin karaktär. Konfirmanden står i beroendeställning inför ledaren. Därför är det viktigt att ledaren är den som tar initiativet till kontakt. Det är mycket svårare för barnen. För den vuxne kan det här vara svårt för det verkar ofta som att kontakten är oönskad. I själva verket är det förmodligen snarare fråga om avvaktande eller av att man inte är välkommen på grund av jämnårigorientering. Man kan inte heller tvinga sig på utan får envist fortsätta att söka kontakt och erbjuda sin närvaro tills barnet eller ungdomen själv vill acceptera den.

4, Lära känna kommer före lära ut

Vi lär oss av de som vi litar på och knyter an till, inte till andra. Speciellt för den som vill arbeta med värderingar och personliga förhållningssätt måste lärandesituationen utgå från förtroende. Om vi inte har ungdomens hjärta har vi inte hans eller hennes öra heller.

5, Tid på tu man hand

Nuförtiden är det känsliga saker att vara på tu man hand med barn eller ungdomar. Det är dock viktigt att se de tillfällen som finns som viktiga för relationen och försöka hitta hållbara former för det. Kan du som konfirmandpräst gå en promenad med var och en av konfirmanderna under ett läger? Sköter du disken ihop med något av barnen på fritids? Återigen kan man inte tvinga sig till att barnet ska öppna upp sitt inre men det är bra att signalera att de kan göra det om de vill.

6, Stärk familjerna

Den sista punkten är svår. Hur kan jag stärka banden mellan barn och unga och deras familjer? Här tror jag att det är viktigt att vara kreativ och framförallt att inte se sig själv som konkurrent till föräldrar utan som deras kompanjon. På grund av jämnårigorientering är det svåra tider för relationerna mellan föräldrar och barn och kan man göra något för att stärka dem bör man göra det. Jag har inte kommit på så många sätt för detta än, men mentalt bör man sträva efter att se barn och unga inte så mycket som individer som delar i en familj med egna utmaningar. För mig har det gjort stor skillnad de gånger jag fått inblick i hemsituationen för någon. Kanske kan jag som präst gå hem till alla konfirmanderna och fika lite hemma hos dem? Det är i alla fall ett första steg på att utforska den här punkten.

7, Förbättra relationen, inte beteendet

Precis som i föräldraskapet är en stor utmaning att inte kasta sig hals över huvud in i att korrigera dåliga beteenden. I alla fall leder det i längden ingen vart att ta till höjt röstläge eller vad som helst om det samtidigt förstör relationen. Vad hjälper det om vi har fått sätta ner foten och visa vart skåpet står om det innebär att ungdomen bara kommer lyssna ännu mindre på oss framöver? Därför är det viktigt att se som sin huvuduppgift (i akutlägen kan man behöva skjuta det till senare men då är det viktigt att man också ser till att man verkligen lagar relationen senare) att förbättra relationen och lita på att beteenden följer med så småningom. Ett ”vuxet” exempel på samma sak är insikten att det ofta är viktigare att vinna personen än debatten.

Det var mina sju punkter utifrån Gordon Neufelds tankar. Nu undrar jag hur det här låter i dina öron. Har du invändningar? Kommentera nedan!

Vad betyder det att vara from?

Självgod, jag?

I min twittersammanställning varje vecka brukar jag använda rubriken ”fromma tweets” för de tweets som har med teologi och kristen tro att göra på ett mer uttalat sätt. Varje gång jag skriver den rubriken tvekar jag att göra det eftersom jag inser hur olika ordet låter i olika öron, det är mest för att jag inte kommit på något bättre istället som den fått förbli sådan.

Vad betyder då ordet from? En titt i svenska akademins ordbok visar att ordet har en väldig mängd betydelser i olika sammanhang. Alltifrån stark och käck till godhjärtad, hederligt och barmhärtig, blid och mild, eftergiven men också skenhelig. Rätt mycket olika nyanser har alltså samlats genom tiderna.

För mig har nog ordet i grund och botten en positiv klang. När jag hör ordet from tänker jag på stillsamma och visa äldre människor för vilka tron är en självklar del i livet och som samtidigt utstrålar ödmjukhet.

Men det är ju också så att det inte finns några som Jesus är så hårda emot som just ”de fromma”, religiösa människor som blivit alltför stolta över och intresserade av sin egen religiösa status. Det går väl an att någon är from så länge de inte tänker det om sig själva för då blir de odrägliga!

Människans problem är ju att vi är alltför mycket uppe i oss själva och i vårt eget. Att vandra Vägen tillsammans med Gud borde leda till att vi blir alltmer lika honom; allt mindre upptagna av hur andra uppfattar oss och allt mer kärleksfulla mot andra. Djävulen (hur vi nu tänker oss djävulen, det får bli en annan bloggpost) kämpar inte emot när vi försöker bli fromma, han utnyttjar det istället för att hålla oss stadigt fast i oss själva!

Det var inte den religiösa eliten som helst följde Jesus, de hade så mycket eget att berömma sig av och att bevaka, utan de som kände sina egna brister. Det om något är otroligt viktigt att göra.

Jag lär väl fortsätta använda ordet from på bloggen ändå men nu vet du hur jag tänker. Och så kan du och jag be tillsammans över internet såhär:

Gud, led mig på din väg,
ge mig ett mjukt hjärta
och ge mig vishet och självinsikt,
så att jag inte blir bländad av min egen förträfflighet
utan söker din goda blick
Amen