För att säga något kort om handlingen så liknar den i mycket ”Da vincikoden” och liknande konspirationsteorier. Det känns i sig inte som något jättefräscht grepp. Gud är inte någon god gud direkt, inte heller hans hantlangare på jorden. Huvudpersonen Jesse Custer har under mycket dramatiska former lämnat sin tjänst och försöker sedan genom märkliga krafter han fått ställa Gud mot väggen.
Som så mycket annat som utger sig för det har ”preacher” inte mycket med kristen tro att göra, bara med dess vrångbilder. Kristen teologi säger inte att Gud är någon kärlekstörstande egocentriker i himlen, tror vi det har vi en gudsbild som är alltför mycket människans avbild. Det hindrar förstås inte att serien är av väldigt hög kvalité men som kritik av kristendomen träffar den inte riktigt rätt. Åtminstone inte för mer renläriga sammanhang. Den kristna tron är inte på en ensam gud som skapar för att bli älskad utan av en treenig gud som redan har relation och skapar för att GE kärlek.
I serien figurerar också en mycket intressant vampyr (jag har ju tidigare bloggat om serieversionen av vampyrdräparen Buffy och där uppstod en intressant liten diskussion om förhållandet mellan den magiska världen och kristen tro), Cassidy. Cassidy är på något sätt vampyr till sin personlighet på ett sätt som väcker funderingar. Han är en som utnyttjar sina vänner utan att vara medveten om det och förstör livet för de han stöter på.
Serien består av en rad tjocka album. De är väl värda att leta upp och läsa!
Lämna ett svar