Demonernas dal av Mattias Lönnebo

När gav du ditt barn en ebok senast?

I höstas läste jag Amsalor och draken av Mattias Lönnebo och skrev om den här på bloggen. Den är mycket lämplig att sätta i händerna på unga bokslukare med smak för fantasy. Här är nu en kort uppföljare i novellform. Den finns bara som ebok. Jag läste den för Jenny från telefonskärmen och det funkade skapligt eftersom den är så kort. Den kostar inte heller många kronor. Jag laddade ner den här.

Vi får följa trollkarlen Sartek och trädanden Molnlätt som också fanns med i Amsalor och draken. De får anledning att bege sig långt ut i öknens brännande sol på räddningsuppdrag. Handlingen är fängslande från början och under ytan finns det frågor att fundera kring, i mina ögon handlar novellen mycket om hopp. På slutet kändes det som att lösningen kom väl oväntat, något jag minns gällde Amsalor och draken också. Dolda hänvisningar till bibeln finns den här gången också, kanske mest tematiskt. Jag hittade bara en enda ren bibelparafrasering men det kanske finns fler?

Jag vill rekommendera Demonernas dal till barn och unga. Läs den du också även om du är vuxen.

S:ta Helenas pilgrimsfärd

Jag jobbar på ett spännande projekt kring sankta Helenas pilgrimsfärd till Jerusalem på 1100-talet. Mer info kommer men jag kan säga att det är ett rätt udda pilgrimsprojekt. Det ingår löst som del i det leaderprojekt som Götene församling delar med studieförbund, föreningsliv och kommun i Götene. Läs mer på sanktahelena.se.

sankta birgitta och katarina i Götene kyrka
Sankta Helena (t.v), sankta Birgitta och sankta Katarina avbildade i Götene kyrka

Jag vill först berätta lite om Helenas pilgrimsresa så kommer det mer om projektet så småningom. Jag tänkte också återkomma med nedslag i den medeltida pilgrimsfärden såsom avfärd, ankomst och så vidare. Här kommer lite om den tid det var då Helena gjorde sin pilgrimsfärd.

Det var vanligare än vi kanske tror med pilgrimsfärder till det heliga landet på 1100-talet. De blev snabbt mer populära i den västliga delen av Kyrkan efter år 1099 då korsfarararméerna erövrade Jerusalem (och ställde till blodbad). I samband med det fick Jerusalem en latinsk (romersk-katolsk kanske man kan säga) patriark och fick en tydligare plats på den kyrkliga kartan i väst.

Enligt legenden dog sankta Helena i samband med invigningen av Götene kyrka. Stockar i Götene kyrka har med dendrokronologi visat sig ha blivit fällda år 1125 och därefter behövde de torka långsamt. Förmodligen skedde invigningen kring år 1140. Om Helena dog vid invigningen skedde det alltså någon gång mellan strax före 1130 och år 1140. Och precis efter att ha kommit hem från sin pilgrimsfärd. Hur lång tid resan tog vet jag inte men det bör ha tagit åratal.

Vi vet inte varför Helena gjorde en så lång resa. Vi tror att hon gav sig av i tumultet efter hennes svärsons död. Antingen för att fly undan falska anklagelser och hoppas att sanningen skulle komma fram under de år hon var borta, eller för att hon faktiskt hade något med mordet att göra och gjorde vandringen som botgöring. Det går som sagt inte att veta.

Om du läst Jan Guillos Arn-böcker har du någon slags bild av hur Jerusalem gestaltade sig vid denna tid. I romanerna kommer Arn till Jerusalem inte långt efter Helenas resa; någon gång efter 1066. Tråkigt nog har inte Guillo skrivit in Helena i böckerna, det borde varit lätt att göra någon slags hänvisning även om hon dog några år innan böckernas handling utspelar sig.

Helena blev tidigt ett av Sveriges viktigaste helgon. I skara stift var hon ett av de allra mest vördade och finns avbildad på en rad platser. Enligt brynolfs officium räknades hon bland landets skyddspatroner.

För en modern pilgrim är det roligt att tre pilgrimer har en så framträdande plats i målningarna i Götene kyrka.

Aftonbön för små och stora

Ljus i mörkret

Jag vill dela några enkla aftonböner med dig. Enkla men starka ord att få be om aftonen vare sig man är barn eller vuxen. Inför Gud är vi alla barn, även om vi förstås också kan vara vuxna barn. Till sina föräldrar är man ju alltid barn.

Den första är skriven av Ylva Eggehorn:

Nu är dagen slut igen.
Tack, Gud, att du är min vän.
Jag ska blunda, men jag ber
att din varma blick mig ser.
Amen

Den andra är skriven av Margareta Melin. Faktiskt på uppdrag av Landeryds församling där jag arbetat. De ville ha ett alternativ till Gud som haver och fick då denna. Den har samma versmått och går fint att sjunga till melodin till blinka lilla stjärna.

Gud som ser och älskar så,
se till mig och alla små
Hjälp mig i all nöd och fara
låt din ängel mig bevara,
du min tillflykt alla dar.
Du är evigt hos mig kvar.
Amen

Tron som både vilja och gåva

the holy spirit
Anden, knappt märkbar

Det är som bekant så med ljus att det kan beskrivas på två olika sätt beroende av vad man är ute efter. Dels kan det beskrivas i termer av strålning med olika våglängder, dels kan det beskrivas som en slags partiklar, fotoner. Det är länge sedan jag läste fysik (på gymnasiet för att vara exakt) men jag har inte hört något om att någon skulle lyckats förena perspektiven än. Om du vet mer så skriv gärna en kommentar.

Jag tänker att det kan vara likadant med tro. I alla fall funkar liknelsen skapligt så långt jag tänkt hittills.

Så här i pingsttid betonar jag att tron är Andens verk. Ytterst sett är det Gud själv som väcker tro i våra hjärtan och vill hjälpa oss leva i tillit till honom. Vid olika tider i livet finns det otroligt mycket tröst att hämta i det. Tron är inte en prestation utan en gåva. Jag får lita på att det inte är jag som måste bära upp Gud utan Gud som bär mig och att den lilla tro jag ändå har duger.

Samtidigt verkar det omvända perspektivet också giltigt. Vår upplevelse är att tro är något vi kan påverka och medverka i med vår egen vilja. Jag minns den dag jag bestämde mig för att ta min tro på allvar som en viktig dag. Varje dag kan det kräva en viljeansträngning för att vända sig till Gud med sitt liv.

Man kan förstås invända att det bara är som det ser ut att vår vilja spelar roll, att Gud verkar i det fördolda och är den som egentligen styr. Men vart leder det resonemanget? Blir vi inte mindre människor om vi inte har ansvar för våra liv?

Det är en paradox, precis som ljuset samtidigt har två former. Jag vill ännu hellre kalla det för mysterium. Gud handlar på djupet i våra hjärtan utan att för den sakens skull kränka vår egen vilja. Kanske samverkar han istället med vår djupaste längtan?

När jag tänker efter kan man tänka likadant om kärlek och hopp också, kanske är det fruktbart att se goda saker i livet som samtidigt något vi får kämpa för och något vi får som gåva?

Vad betyder Halleluja egentligen? Gästblogg av Simon Joelsson

Simon med kaffe, Halleluja.
Jag har bett Simon Joelsson, nyligen prästvigd och i tjänst i Lidköping, att skriva och förklarar ordet ”Halleluja” här på bloggen. Simon har läst massor av hebreiska så han är den jag brukar vända mig till med språkfrågor. Stort tack Simon!
Du som last bloggen ett tag minns att jag tidigare skrivit om ordet Hosianna och ordet Amen och vad de betyder. Du som inte läst de inläggen tidigare kan ju göra det nu istället…
Nåväl, Simon har ordet:
Ordet halleluja
Halleluja är ett ord på hebreiska, alltså språket som Gamla testamentet är skrivet på. När ordet förekommer i Nya testamentet, som är skrivet på grekiska, är det alltså ett hebreiskt låneord.
I svenska biblar översätts ordet i allmänhet inte, utan det står ”halleluja”. På något enstaka ställe är det översatt till ”Prisa Herren”, vilket är den enklaste svenska översättningen. I 1917 års översättning står det ”lova” i stället för ”prisa”. 
Förledet ”hallelu” förekommer också ensamt, riktat mot olika synonymer till Gud. Exempel på det är början av Psaltaren 135: ”Halleluja! Prisa (hallelu) Herrens namn! Prisa (hallelu), Herrens tjänare!”
Ordet har tre led.
  • Hallel. Det är ett verb som betyder ”lovprisa”, ”lova”, ”prisa”, ”hylla” osv. Om man lovprisar sig själv betyder det ”skryta”. Det vanligaste är att lovprisningar är riktade till Gud, men ibland blir avgudar lovprisade (Dom 16:24), och Abrams fru Saraj blev det  när faraos hovmän berättade om hennes skönhet (1 Mos 12:15).
  • -u. Det är en ändelse som förvandlar verbet till imperativ plural, dvs. en uppmaning till flera. Det kan vara en uppmaning till andra troende, eller till annat skapat, som i Ps 69:35 eller 150:6.
  • Jah. Detta är en kortform av Guds heligaste namn, som är så heligt att det egentligen inte ska uttalas alls. Därför använder man förkortningar i stället. Namnet översätts ”Herren” till svenska.

Vad betyder halleluja?

Hebreiska läses från höger till vänster

Vi använder ordet halleluja i allmänhet som ett glädjerop när vi själva är glada, och det är en uppmaning riktad till andra. Ofta talar man också om sin egen lovprisning i samma andetag, som i slutet av Psaltaren 104: ”Välsigna Herren, min själ! Halleluja (‘lova Herren, ni andra’)!” 
Det är alltså ett försök att få med andra i sin glädje över Gud.
Såvida man inte heter Leonard Cohen och skriver en låt med rubriken ”Hallelujah”, och låter fjärde versen sluta med orden: It is not a cry that you hear tonight. It’s not some pilgrim who has seen the light. It’s a cold and it’s a broken ‘hallelujah’. Men: i och med att ”halleluja” är en uppmaning riktad till andra, så kan Cohens text tolkas som en bön om hjälp med att prisa Gud när man själv inte har kraft att göra det.
I Bibeln förekommer ordet inte så mycket som man kan tro. Det finns bara med i Psaltaren och Uppenbarelseboken. 
Första gången är som avslutning av Psaltaren 104, som är en hänförd hyllningspsalm över hela skapelsens komplexitet och skönhet. I slutet tycks tankarna gå till dem som vill fördärva den fina ordningen som Gud har gjort, med orden:
”Må syndarna försvinna från jorden, de onda inte längre finnas till. Lova Herren, min själ! Halleluja!” (Ps 104:35)
Totalt finns ”halleluja” med i Psaltaren 27 gånger (lika många som Nya testamentets böcker).
I Uppenbarelseboken finns det med några gånger i kapitel 19, efter att det stora Babylon är störtat. Babylon är en symbol för ondskans sista utpost på jorden. Bibelns sista halleluja-rop är ”Halleluja! Herren, vår Gud, allhärskaren, är nu konung. Låt oss vara glada och jubla och ge honom vår hyllning” (Upp 19:6). 
Det första halleluja-ropet är en bön om att Guds godhet ensamt ska få regera. De sista halleluja-ropen beskriver hur den bönen fått sitt svar.

Konsten att söka på Vandra Vägen

Jag hade en gång ett sökfält på bloggen. Det funkade av någon anledning riktigt kasst. Man hittade ingenting (och jag vet ju ändå ganska väl vad som finns att leta upp) helt enkelt. Så sökfältet åkte bort.

Sökning via google, funkar kanon!

Istället har jag gjort så själv när jag letat upp bloggposter att jag helt enkelt googlat på: Vandra Vägen pingst (eller vad det nu är för sökord. Funkar kanon. Man hittar allt!

Så om du någon gång snabbt vill hitta gamla bloggposter rekommenderar jag det sättet framför att bläddra i arkivlisten.

Veckans favoriter från twitter

Äntligen tisdag och ännu en omgång med tweets som förtjänar en andra chans och lite mer uppmärksamhet. Här är mina stjärnmarkeringar från veckan som gått!
Kristna (?) tweets
Jesus Bieber
Sant, fast inte helt enkelt när det handlar om kommunikation med Gud.
Kloka tweets



Den frågan har jag fått. Fler pappor som har?
Om någonsin.
Hoppfullt eller hotfullt?
(Lite väl mörk syn kanske men lycka och romantik är inte lätta att förhålla sig till.)

Roliga (?) tweets

Och så två om hurtigheter:
Kanske inte roligt just men hög igenkänningsfaktor:

Coolt! Det stämmer ju!
Veckans bästa tweet
Kom denna gång från @SvKUngaTro som citerar Anders Carlberg. 
Mycket tänkvärt om att tala om sin tro.

Ny pilgrimsled mellan Götene och Ova

Packat och klart för start!
Ni får ursäkta att det här inlägget är lite sent men jag vill ändå skriva något om den nya pilgrimsled som invigdes på kristi himmelsfärds dag. Leden heter ”Sta Elins led” och går än så länge mellan Götene kyrka och Ova kyrka (där den ansluter till leden mellan Skara och Husaby). I framtiden är tanken att ledan också ska sträckas mellan Götene och Varnhem för att ansluta till leden mot Skövde där. Sta Helena (Elin) som leden fått namn efter förknippas nämligen med både Götene och Skövde.
S:ta Elins led

Såhär ser märkningen ut inne i själva Götene.

Kö till kyrkan!
Det är inte ofta man får ställa sig i kö för att komma in i kyrkan men denna dag var det så. Pilgrimsleden invigdes av Kent Selmosson på Götene kommun (kommunen är också de som märkt upp leden) och sedan vandrades den för första gången av inte mindre än nästan 150 personer. En del gick på egen hand, andra i grupp med pauser för pilgrimstankar längs vägen. 

Nästan framme i Sunträlje

Leden går en liten bit på den gamla järnvägen mot Lundsbrunn, sedan viker den av mot Ova via Sunträlje. Därefter passerade vi Mariedals slott och natursköna Sörboleden innan vi kom fram till dagens mål Lundsbrunn. På kvällen fortsatte pilgrimstemat i en konsert i serien ”hitta hem”.

Bibelläsningsskolan del III; "kom ihåg att det är en översättning!"

Under lupp!

I serien med konsten att läsa Bibeln som ett proffs är vi framme vid del III; ”kom ihåg att det är en översättning”. Tidigare har jag skrivit om att försöka se på texten som om det vore första gången och att leva sig in i textens sammanhang såväl historiskt och kulturell som i sitt bibliska sammanhang.

Bibeln skrevs inte på svenska från början. Gamla testamentet skrevs ner på hebreiska eftersom det var (och är igen i det moderna Israel) israeliternas språk. Nya testamentet är skrivet på så kallad koinégrekiska. Det var en slags ”bonnagrekiska” som talades som andraspråk för handel och annat runt medelhavet. Det hade lite liknande ställning som engelskan idag.

Det är inte helt enkelt att översätta saker. Vissa ord har nyanser man inte får med på ett bra sätt i översättningen, andra har ingen riktigt bra motsvarighet. Språk hänger ihop med hela den kultur de talas i på sätt som gör att vissa saker blir svåra att förstå hur väl man än översätter. Då kan det hända att man lyckas bättre genom att inte översätta alltför ordagrant utan sträva efter att återge huvudtanken så bra som möjligt.

Hur man än gör så innebär översättning alltid att översättaren gör en tolkning av texten. Det innebär att när vi läser Bibeln på svenska så kan den i värsta fall skilja sig från originalbetydelsen.

Som präst i Svenska Kyrkan ingår det i utbildningen att läsa minst ett av de bibliska språken. Det ger en större möjlighet att förstå textens ursprungssammanhang.

Även om man inte kan läsa bibeln på originalspråk kan man ofta vidga förståelsen av en bibeltext genom att läsa flera olika översättningar. Om man läser bibel 2000 i vanliga fall kanske man också kan läsa den äldre bibelöversättningen från 1917 och folkbibeln. Är man bra på engelska kan man också titta i någon av de engelska översättningarna.

Här är ett exempel. Matteusevangeliet kapitel 4 vers 17. Först som det står i översättningen från 1917:

”Från den tiden begynte Jesus predika och säga: »Gören bättring, ty himmelriket är nära.»”

Sedan som det står i Bibel 2000:


Från den tiden började Jesus förkunna: ”Omvänd er. Himmelriket är nära.”

Och till sist som orden lyder i Svenska Folkbibeln:

”Från den tiden började Jesus predika och säga: ”Omvänd er, ty himmelriket är nu här.””

Inte så svårt att se att det är samma vers det handlar om men kanske förstår man bättre vad det handlar om när man ser översättningarna sida vid sida? Himmelriket är nära blir också att himmelriket är här.

(Anledningen till att man kan läsa på båda sätten är att på grekiska står det ”himmelriket har kommit nära (och är alltså närvarande nu i Jesu person)).

Så plocka gärna fram en till bibel eller två om du kan, så ser du nya saker.