Veckans bästa på Vandra Vägen

Förra veckan lade jag mer energi på instagram än på bloggen. Några pärlor blev det i alla fall:

Syndafall
Hängde kulturens uppkomst ihop med syndafallet? Lasse Bergs bok ger ledtrådar ditåt! (fortsättning på tidigare bloggpost om det förlorade paradiset).

Att söka Gud i Gudhem
Är det många som gör. Jag har varit där och tagit vackra bilder, och pratat med pilgrimsprästen Christian.

Gammal är äldst
Det klokaste på länge på bloggen har bortåt hundra år på nacken. Natanael Beskow om att vandra den kristna Vägen.

Idag är det pilgrimsvandring, några spridda tankar

Idag är det 31juli, Sankta Helenas helgondag. Jag och fler med mig ska ägna dagen åt pilgrimsvandring. Några tankar:

- Det ska bli roligt att träffa flera av er återkommande bloggläsare afk. minst en av er är det ju första gången jag träffar i verkligheten!

-Om man är vilse är snabbaste vägen framåt att stanna och leta efter vägen. 

-Jag packar ner mitt sockenstugan jag fått i gåva vid prästvigningen. Premiär idag?

Annars säger jag som dottern; nu kör vi!

Veckans bästa från twitter

Tisdag morgon. Veckan har segat igång även för mig som är måndagsledig. Här är lite att fnissa åt och annat att ta in i själens djup från den senaste veckan på twitter:
Kristna (?) tweets
Bra uttryckt! Om det kristna hoppet.

Just det här går jag och laddar för en bloggpost om, det har jag visst gjort i ett halvår minst… @Apologeten uttrycker det i alla fall kort och kärnfullt:

Kloka tweets


Det här var ju fantastiskt. Kan man tänka mycket på!
Roliga/övriga tweets

Ja, just det. Jag såg min pappaledigskäggnivå på kort igår och det var nog nivå 4 minst…

 Och varför är det så svårt att stava till dyslektiker?

 Har Athanasius, teologisk tungviktare på 300-talet, sagt detta? Det är ju jätteroligt i så fall!

 Så här är det. Jag känner mig alltid som en riktig rebell som inte har några tatueringar…
Veckans bästa tweet
 och något för oss att tänka på var och en i de sammanhang vi finns i idag. Kloka ord från @blixtgordon13

Tack alla för veckan som gått!

Syndafallet enligt Lasse Berg

Babels torn enligt Dorée

Jag har tidigare skrivit om Lasse Bergs bok ”Gryning över Kalahari” och om människans ursprung. Jag skrev också om det förlorade paradiset sett med arkeologiska ögon och hur jägar och samlartillvaron på många sätt var en fredlig, hälsosam och god tillvaro efter vad man kan se i efterhand.

Idag kommer fortsättningen. Kan man säga något liknande om det bibeln kallar ”syndafallet”? I första mosebok går det utför med mänskligheten när Adam och Eva äter frukten från kunskapens träd. Sedan ökar våldet och lidandet i världen snabbt. Vad säger arkeologerna?

Det är egentligen ganska märkligt att jägar och samlarlivet byttes i bofast bondeliv över i stort sett hela jorden. Det innebar nämligen en kraftigt ökad mängd arbete varje dag samtidigt som den föda det gav var mindre varierad. Tillsammans gav det ökad ohälsa, fler sjukdomar och utslitna kroppar. Det är något av en gåta att det över huvud taget skedde ett sådant skifte. Det medförde visserligen också att det finns rum för betydligt fler människor på jorden. Man räknar med att jägare och samlare behöver så mycket yta att röra sig på att det bara skulle rymmas 8 miljoner på vår planet. Å andra sidan var det en väldigt stabil kultur, vilket man inte kan säga om vår skövlande rovdrift på planeten.

Det var dessutom så att i takt med att antalet ägodelar och områden att försvara ökade så blev den mänskliga tillvaron mer våldsam. Krigen i verklig mening gjorde sitt intåg i mänsklighetens historia.

Lasse Berg skriver att en möjlig förklaring kan ha varit att utvecklingen började med att religiösa specialister blev bofasta på olika heliga platser där det fanns gott om vildsäd. Sedan utnyttjade de sin specialistposition för att få makt över andra.

Det är tråkigt men inte alls orimligt att det var religionen som var början till destruktiv maktutövning människor emellan, i varje fall är det ju vanligt att makt missbrukas.

I Berättelsen om Adam och Eva är det just önskan om att få makt och kunskap som medel mot andra som lockar våra första anfäder i fördärvet. Sedan följer Kains mord på Abel av avundsjuka (en konflikt mellan jordbrukare och nomader med boskap?) och sedan den kanske mest talande berättelsen. Den om Babels torn.

Människorna i Babel byggde sig ett torn mot himlen för att bli som gudar och göra sig ett stort namn. Av beskrivningen att döma var det en Ziggurat de byggde, en pyramid med tempel på toppen. En upphöjd position som Guds språkrör och med stor makt över andra. De ville ta Guds plats. Lägg märke till att det är ganska exakt vad Lasse Berg skrev om med den religiösa elitens maktutövning över bofasta människor!

Ett ord av tröst från Bibelns slut kan vara på sin plats. När Gud skapar människorna sätter han dem i en trädgård, naturen. I Bibelns slut är det en stad, det nya Jerusalem, som är det nya paradiset. På något sätt, antyds det, kommer Gud att ta tillvara allt den mänskliga kulturen lyckats uppfinna och återlösa också kulturen!

Min vecka som @svenskakyrkan på instagram

Nu är det redan söndag och i morgon är det någon annan som tar över stafettpinnen på instagramkontot @svenskakyrkan. Det har varit en väldigt rolig vecka. Bra saker som hänt är:

-Jag hade anledning att fråga vid olika tillfällen om jag kunde dela en bild på instagram. Av dopfamilj, ideella medarbetare eller församling. Då fick jag också chansen att prata om att de är viktiga och något att vara stolt över. Det kändes bra!

-Jag fick vara med i tidningen. Det var kul. Det är alltid bra att få tala med media och kanske knäcka en och annan fördomsbild om kristna och kyrkan.

-Alla dessa likes. Vet inte om det är bra för mig men det var väldigt uppmuntrande med dessa drivor av likes som kom till varje bild. Som präst är man i regel inte bortskämd med beröm så det var kul.

-Den kreativa utmaningen. Vad ska man egentligen ta kort på? Vad vill jag säga? Hur gör jag det så att det är begripligt oavsett förkunskaper om kyrkan?

Se bilderna på http://instagram.com/svenskakyrkan!

Tack så mycket alla för veckan som gått. Jag vill starkt rekommendera att vara @svenskakyrkan en vecka. Det är också viktigt att det inte bara är präster på kontot eller bara anställda. Känn dig manad!

Fotoblogg från det vackra Gudhem

Vyerna är öppna både mot Billingen och Hornborgasjön
Häromdagen besökte jag en god kollega, pilgrimsprästen Christian Josefsson i Gudhem. Det innebar egen guidning i klosterruinen och fina samtal om tron. Här är några foton från Gudhem!
Så här blev det med skärpan i mörkret
Här ser vi mot utgången från den mörka källare som ännu finns bevarad från medeltiden. Det blev såhär med slutartid och allt, det är ju inte mycket ljus därinne. En vacker bild blev det ändå!

Christian Josefsson bland de gamla klostermurarna.
Klosterruinen, kyrkan och klostermuséet tar emot 20-30.000 besökare på ett år. Om de är pilgrimer eller turister får de enligt Christian avgöra själva. Varje dag är det middagsbön 12.00 i kyrkan som faktiskt är samtida med klostret.
På något sätt har den här ensamma valvbågen klarat sig all denna tid!

Såhär ser det ut inne i Gudhems kyrka! Vackert ljus och en stilla plats!

Korfönstret över altaret, med Jesus allhärskaren

Har du varit i Gudhem? Skriv en kommentar!

Så länge jag lever, en sång om att bygga hus på klippan

Förra söndagen (8e efter trefaldighet) hade temat ”andlig klarsyn” i svenska Kyrkans kyrkoår. Andlig klarsyn låter kanske knepigt men det handlar nog om ganska grundläggande saker; förmåga att urskilja vad som är viktigt och vad som inte är viktigt i livet och ordna sitt liv utefter det. 
I texterna handlade det mycket om att bygga sitt liv på en bra grund. Dels i Jesu liknelse om de två männen som skulle bygga varsitt hus. Den ene byggde sitt på klippan, den andra på sand. När det kom prövningar var det grunden det kom an på vilket som höll. Paulus skriver om liknande saker i episteln och han säger rakt ut: Ingen kan bygga på en annan grund än den som redan ligger, det är Jesus Kristus.
Det har fått mig att tänka på den här fina lovsångslåten, ”så länge jag lever”. Carola har gjort den känd men gruppen som gjort den heter BIG (Brothers In God). Här textad på ryska av någon anledning. Vi känner igen mycket i texten från söndagens tema, framförallt de här raderna:
”Stormarna kommer och regnet det faller
men jag står här din härlighet.
Jag står på en klippa, jag står på ditt ord.
Jag står på alla löften du gett.
Och jag vet, Du är med mig
när jag faller reser du mig upp.
Och du står vid min sida
och jag tänker aldrig nånsin ge upp.”

Natanael Beskow om andlig klarsyn och att vandra den kristna vägen

Natanael Beskow
Natanael Beskow brukar ständigt dyka upp i twittersammanställningarna här på bloggen. Idag vill jag istället dela några av hans tankar i längre format om den kristna vandringen (tack vare Håkan Fransson). Det passar väldigt bra in i denna vecka som i kyrkoåret kommer efter kristi förklarings dag och handlar om andlig klarsyn. Ordet är ditt Natanael:

”En vandrare, som strävar efter ett avlägset mål, kan stundom komma upp på en höjd, från vilken han kan överskåda en lång sträcka av vägen, ja kanske till och med se slutmålet långt i fjärran, bortom berg och dalar, bortom skogar och sjöar. Men så måste han ned igen i dalarna, där han inte ser mer än en liten bit av vägen. Där kan han väl, om han har gott lokalsinne, bevara den rätta riktningen och komma ihåg vad han såg uppe på höjden, så att han vet i vilken riktning målet ligger. Men han behöver likväl emellanåt vid vägskälen en visarstolpe som hjälper honom till rätta, eller en vänlig hand som pekar ut för honom var vägen går.

Märgfulla ord

Den som vill finna Guds vägar får också båda dessa slag av hjälp. Ibland får han liksom komma upp på andliga höjder, högt över den vanliga världen, där han kan se långt, långt fram, ända in i den eviga världens skönhet och glädje. Men därifrån måste han ned igen i det vanliga livet, där vägarna sno sig om varandra, där otaliga små uppgifter vänta honom, och där han inte kan göra annat än en liten plikt i sänder, taga ett steg i sänder på det lilla stycke väg som han kan se. Det är en stor hjälp att emellanåt få komma upp på höjderna och få en klar blick på målet. Vi behöva bedja Gud visa oss det eviga målet, så skönt och ljust som det är, för att inte under de många intrycken av världen och livet omkring oss förlora den rätta riktningen. Varje gång vi få möta Gud i bönen och känna oss upplyfta till hans gemenskap, få vi en sådan blick på målet; och den lämnar kvar i våra hjärtan en känsla som leder oss rätt, som hjälper oss att bevara den rätta riktningen i vårt liv. Ingen kan finna Guds vägar i sitt liv utan att på det sättet utbilda hos sig det andliga lokalsinne som instinktlikt leder honom i riktning hemåt. Men därjämte behöva vi också vid de många vägskälen i livet – inför val och avgöranden, inför frestelser och svårigheter – en visarstolpe eller en vänlig hand som likson pekar ut den rätta vägen. Det är, med andra ord, inte nog att veta den stora huvudriktningen av vårt livs väg; vi behöva ibland stanna, blicka upp och fråga: ”var går nu min väg? Vad vill du, Gud, att jag skall göra?”

Genom olika medel visar Gud den, som så frågar, sin väg. Det vanligaste och enklaste är den yttre plikten. Vi ha skyldigheter som vi åtagit oss; vi ha arbeten som åligga oss; vi ha mänskor att ansvara för. Genom allt detta är vår plikt given i de flesta lägen i livet. Och mena vi allvar med att fråga efter Guds väg, då skall det framför allt vara oss angeläget att troget och ärligt göra vår plikt. Först den som är närmast. När vi gjort den, få vi nog syn på den nästa.”

Instagramprästen i tidningen

Vem den där Tomas Harvid är vet jag inte men han är rätt lik mig och finns visst också på instagram…

Igår var jag i lokaltidningen, NLT. Det är med anledning av att jag är ”svenskakyrkan” på instagram denna vecka. Tidningen var intresserade och sedan kom det här reportaget in nästa dag. Någon stor tillströmning av Göteneföljare har jag inte sett än men den kanske kommer?

Hur som helst har jag lovat att lägga upp artikeln här på bloggen för alla som inte har tidningen. Varsågoda, hoppas det blir läsbart, annars får ni sätta förstoringsglas mot skärmen?