Litterär bloggpost om den andliga vikten av kaffe, enl A. Hambraeus

Inspirerat av den ”litterära gudstjänsten” på bokmässan kommer här en bloggpost innehållande ett uppbyggligt citat av en stor andlig klassiker. Författaren är död och sorgligen bokglömd men hans verk finns säkert att hitta på antikvariatet. Här förmedlas en livsbejakande andlighet!

”Kaffe! sa kyrkoherden och drack med välbehag en stor klunk ur sin kopp. Kaffe är en av Vår Herres

mest välsignade gåvor. Och kaffets roll i församlingslivet är mycket stor. Folk skrattar åt mig, när jag 
säger det, och högvördiga ämbetsbröder rycker på axlarna åt mej. Men det säjer jag er, pojkar, och i 
synnerhet dej, Hans om du blir präst nån gång, att kaffe spelar en stor roll också i den kristliga 
samvaron. Jojomen! För kristendom det är glädje och samvaro. Vår Herre Jesus talar ofta om gästabud, 
till och med i liknelser om himmelriket, och tänk på berättelsen om den förlorade sonen och den gödda 
kalven! ”Och det var dans och spel i huset”, står det. ”Nu måste vi fröjda oss och vara glada! ”Nej, 
Jesus älskade gästabud, och hade det funnits kaffe på den tiden, skulle han ha älskat det också. Ni ska 
få se idag, hur mina tysta gummor och stela gubbar tinar upp, när kaffet kommer fram efter predikan. 
Och så får vi musik också. Va ska ni spela för nånting?
Hans svarade: Jag har arrangerat några folkvisor och gamla andliga sånger.
Bra, bra! Men ni har väl rolig musik också?”

Axel Hambraeus, Annelis son

Blandade tankar på söndagen

Vandra Vägen alla årstider, nu är det höst!

Nyss var det midsommarnattskänsla när man gick upp tidigt med minstingen, nu känns det som att det är midvinter i mörkret.

Jag hörde på Marcus Birro igår i Götene pingstkyrka (det var ekumeniskt så SvK var också värdar på sätt och vis). Jag brukar säga att en präst säger mer än tusen ord men jag undrar om inte Birro säger ännu fler, jösses vilket ordflöde!

Jag håller med honom om mycket och det är roligt med en så självständig röst i media. Själv brukar jag helst inte tycka så mycket så han är väl någon sorts motpol till mig.

Eftersom jag ett tag följde honom på twitter har jag också sett en hel del prov på alla taskigheter folk skriver till/om honom på nätet. Det är verkligen ett väldigt tufft medieklimat att sticka ut hakan i. Jag kan förstås också förstå att folk kan bli irriterade på honom men själv tycker jag som sagt att det är roligt med folk som går egna vägar.

Det finns inget som säger att kristna måste vara lika varandra. Det är Jesus vi har skäl att efterlikna.

Det var smockfullt i pingstkyrkan förresten, ibland är det tur att man är lång.

Det blev många rader om Birro. Jaja så får det vara.

Idag är det mikaelidagen, änglarnas dag i kyrkoåret. Jag leder ingen gudstjänst idag så jag har inte tänkt så mycket på den i förväg. Änglar är väldigt populära verkar det som, det är roligt men lite märkligt tycker jag.

Jag har nu hunnit prata med tillresta arkeologstudenter och andra kring Husaby kyrka. Det är verkligen väldigt roligt att finnas på en plats dit folk kommer från när och fjärran, stora möjligheter för kyrkan och väldigt kul!

Lokalreklam! Marcus Birro talar idag i Götene

Götenes kristna samarbetsråd står i kväll som värdar när Marcus Birro, Torbjörn Dahlman m.fl gästar Pingstkyrkan i Götene. 19.00 och kostar bara en frivillig gåva. Birro kommer att berätta personligt om sin väg till tro.

Marcus Birro är en färgstark person som många tycker om och som även upplevs som provocerande av vissa. Själv tycker jag alltmer att det är roligt med människor som sticker ut och går sina egna vägar. Bara vi lyckas få till det här hemma ska jag absolut försöka gå och höra på honom, gör det du också!

Vad föreställer bilden del XXVI

Åtminstone Marcus och Rosa (ära och fanfar!) kunde se att den här bilden föreställer hur Adam och Eva fördrivs ur paradiset av ängeln med det flammande svärdet. I min tolkning snarare än logiskt följd eller konsekvens av att de brutit med Guds vilja än ett straff i egentlig mening. Här kommer nu i alla fall en helt annan slags bild, och den får bli sista bilden i den här sviten som kanske redan pågått för länge. Nu ska jag samla på mig nya bilder och återkomma en annan gång. Tack Simon för att du bidragit med de flesta av bilderna!
Men, som sagt, en till kommer. Vad föreställer den här bilden?

Vandra Vägen på Dagens kyrka

Tuuuuut, stora nyheter för bloggen!

Jag har fått en rolig förfrågan. Bloggportalen ”Dagens Kyrka” vill ha med Vandra Vägen bland sina bloggar. Dagens kyrka är en samlingsplats för bloggar med svenskkyrkliga avsändare och med målet att spegla mångfalden i vår kyrka och göra det lättare att nå nya läsare. Jag är i alla fall min egen röst också framöver.

Dels finns det en hemsida http://www.dagenskyrka.se där man kan se vilka bloggare som är med och något om deras senaste inlägg. Min tolkning av hemsidan är att den försöker se ut som en nätets version av arkitekturstilen brutalism, den är hur som helst designad av Mattias Thurfjell och han vet ju mycket mer än mig om hur hemsidor ska se ut så bäst att inte säga något ;)

Vidare går det ut tweets på @dagenskyrka på twitter när en blogg uppdaterats, det finns även en facebooksida med samma namn som du kan trycka gilla på, gör det!

I nuläget vet jag inte när jag börjar komma med i flödet eller ens vilka alla de andra bloggarna som finns med där är i denna nya giv. Jag vet bara att jag egentligen bloggar lite för mycket för att allt ska få komma med. Jag sätter etiketten ”Dagens Kyrka” på de som ska ut i flödet och så ska det fungera på något magiskt vis. Ska bli spännande att se!

Återkommer med rapport om eventuell jordskredsartad läsarinvasion.

Bröli, "pappas pengar" och att vara rik inför Gud

Bröli och hans pappa, bildkälla svt.

Jag lever kvar i temat för söndagen som varit (17e efter trefaldighet); ”rik inför Gud”. Jag tänker på barntv-serien ”pappas pengar” som ska föreställa handla om far och son i Sveriges rikaste familj. De är rätt hopplösa typer men jag älskar det programmet och tycker det är vansinnigt charmigt gjort.

I ett avsnitt vill sonen Bröli testa att tjäna egna pengar. Det går sådär och pappa måste som vanligt rycka ut och curla för honom så att han får en inkomst med minimal arbetsinsats. Bröli själv genomskådar förstås inte vad som händer utan är stolt och nöjd över att tjäna egna pengar…

Jag tänker att det är så med oss människor. Vi är i regel väldigt intresserade av att bli framgångsrika på olika sätt, ofta genom att bli rika. Sedan tar vi det vi tjänat ihop och visar stolt upp det för varandra och kanske även inför Gud ”se bara så mycket jag äger/så bra jag kan sjunga/ så skicklig jag blivit på att bygga flygplan etc.”

Frågan är om det inte ofta är som med Bröli och hans pappa. Vi vill stolt visa upp något som vårt eget när vi samtidigt egentligen är otroligt rika genom det vi får från Gud som hans barn. Varje dag och stund får vi livet och allt gott det innehåller och vi kan inte åstadkomma något som kommer i närheten av det på egen hand, ändå vill vi gärna ha något eget att peka på?

Oftast är vi nog rätt ointresserade av att vara ”rika inför Gud”. Vi är nog däremot väldigt intresserade av att framstå som rika, begåvade, intressanta och så vidare inför andra människor. Men OM vi nu ändå skulle vilja visa upp något inför Gud kanske Gud skulle skruva på sig lite besvärat som Brölis pappa och mena att ”jo, det var ju fint det där men… har du tänkt på att det egentligen kommer från mig alltihop? De där gåvorna och potentialerna, de har jag lagt ner. Allt du har, kan och är är ytterst sett gåvor och lån. Fast det gör inget, det är min glädje att ge dig saker och det borde vara din glädje att ta emot och förvalta gåvor”.

Så säger inte Brölis pappa, han har inte så lätt att uttrycka sig och förklara för sin son.

Be gärna med mig:
Genom dopet hör vi ihop med en oerhört rik familj. En som har oanade rikedomar. Gud, hjälp oss att höja blicken och se det istället för att stirra så mycket på mig och mitt. Amen

Veckans samlade favoriter från twitter

Redan onsdag morgon men nu kommer äntligen de bästa tweetsen från veckan som gått. Här de kloka, de djupt andliga (?) och de roliga, och de som är alltihop då…
Kristna (?) tweets
Såhär… är det.
Både den vetenskapstroende och fundamentalisten stammar från upplysningstiden:
Wow!
Gud väljer att förödmjuka sig själv istället för oss, från den förlorade sonen…
Hoppas det är sant att det är så här!
Kloka tweets
Klok som vanligt!
Något att fundera på!

Livet, ett under!

Roliga/fyndiga/övriga tweets

Kan detta stämma?

Veckans bästa

Roligt och lite hemskt av @andersihajom

Bara Gud är en bra gud

Jag testar ett nytt sätt att lägga upp predikningar. Nu via ”söndaghelaveckan”. Där finns undervisning från en mängd olika församlingar av olika samfund smalade. Med lite flax hamnar det också på itunes så småningom. Jag återkommer när jag fattat mer. Det här är i alla fall det jag sa på högmässan i söndags, håll tillgodo! Det är den predikan som heter ”rik inför Gud” som är den senaste. Det som är extra häftigt är att nu finns jag för nedladdning på iTunes också, podden heter ”söndaghelaveckan” men man kanske till och med kan söka på mitt namn? Nog om *mig*, här är predikan:

Luk 12:13ff

Någon i hopen sade till honom: ”Mästare, säg åt min bror att dela arvet med mig.” 14Han svarade: ”Vem har satt mig till att döma eller skifta mellan er?” 15Och han sade till dem: ”Akta er för allt habegär. En människas liv beror inte av överflöd på ägodelar.” 16Sedan gav han dem en liknelse: ”En rik man hade fått god skörd på sina jordar. 17Han tänkte för sig själv: ’Vad skall jag göra? Jag har inte plats för hela skörden.’ 18Han sade: ’Så här skall jag göra. Jag river mina lador och bygger större så att jag får rum med säden och allt annat jag äger. 19Sedan kan jag säga till mig själv: Nu min vän är du väl försörjd för många år framåt. Du kan vila ut. Ät, drick och roa dig.’ 20Men Gud sade till honom: ’Din dåre, i natt skall ditt liv tas ifrån dig, och allt du har lagt på hög, vem skall få det?’ 21Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.”

Vad är det för fel på mannens planer? Har jag fattat det rätt att Gud tar kål på honom för att han bygger lador, det är ju jättekonstigt! Är rikedom och pengar något dåligt? Vad är verklig rikedom egentligen?

Frågorna hopar sig när man läser dagens texter, det är väldigt utmanande, speciellt i vårt land tror jag. Vi lever ju i ett samhälle där det är väldigt, väldigt många som har ett överflöd av saker och ekonomiska resurser. Aldrig har vi varit så rika som nu. Det kanske vi inte ens märker för vi jämför oss hela tiden med de som har lite mer, grannen eller klasskamraten. Vi ser det vi inte har.

Rätt krasst uttryckt i predikaren i gamla testamentet som vi just hört – ”den som älskar pengar blir aldrig mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog”.

Jesus ger en riktigt kärv liknelse. Han beskriver en man som vi nog skulle säga är smart och affärsmässig. Han får en bra skörd och ser chansen att trygga sin tillvaro genom att magasinera i större lador. Om det säger Gud ”din dåre, i natt ska ditt liv tas ifrån dig, vem ska få allt det här då?”. I förstone kan det se ut som att Gud tar livet av honom men det är inte det som händer, det som händer är att Gud talar till mannen och berättar för honom det Gud i sin större kunskap vet, att mannens tid är ute. Vi ska ju alla dö, ingen av oss vet när. Vad tjänar det till att du har din stora skörd i en större lada då, frågar Gud.

I dagens epistel (som vi inte läst?) finns några ord som ofta felciteras. Det står INTE Pengar är roten till allt ont. Det står ”kärleken till pengar är roten till allt ont”. Det är kärnan i alltihop. Det är kärnan när det handlar om säd, och när det handlar om pengar och om det handlar om andra ägodelar, eller om det handlar om status eller något annat. Det som spelar roll är vilken plats sakerna har i våra liv. Om de får vårt hjärta eller inte.

Alla människor har en gud, så säger den kristna tron. Frågan är bara vilken Gud vi har, vad som får Guds plats i våra liv. Kärleken till dem kan göra pengarna till en gud, önskan om att andra ska gilla mig kan göra deras gillande till en gud i mitt liv. Varken pengar eller vänner är förstås något ont eller dåligt, det är bara att vi tror de kan ge oss det vi djupast inne längtar efter. Och det kan de inte.

Mannen med ladorna har kallt räknat ut hur han ska bli oberoende och trygg i livet. Men det är bara självbedrägeri! Han vet inte om han ens lever i morgon, hur ska han kunna ha kontroll på livet på egen hand? Hur ska säden i ladorna kunna vara den trygghet han behöver när vi människor är så kortlivade och bräckliga?

Och det verkar som att vi måste välja vem vi ska lita på. Jesus säger att ingen kan tjäna två herrar.

Grejen är den att Gud är god. Han är allt gotts källa och ger oss ständigt livet och glädjen över det. Vi vågar inte riktigt lita på att Gud är god och därför vänder vi oss till mycket sämre herrar. Den som älskar pengar blir aldrig mätt på pengar. Den som älskar makt får aldrig tillräckligt mycket makt, den som vill ha status blir aldrig mätt på status. Men den som söker Gud finner en herre som i själva verket är en herde, en som tar hand om oss och vill oss väl. En som är en riktig Gud med vårt bästa för ögonen! Vi har egentligen allt att vinna på att lita på honom istället men det är uppenbarligen svårt för oss.

Det är också dopdag idag. Detta lilla barn ska få vatten på sitt huvud i Faderns Sonens och Den heliga Andens namn. Ni konfirmander får en grundligare förklaring en annan gång men det viktigaste är i alla fall att dopet är Guds löfte till oss! Jag är med dig säger Jesus, alla dagar, jag vill dig alltid väl. Det gäller inte alls bara alla andra utan just dig. Jag önskar att du vill leva tillsammans med mig och tala med mig och lita på mig att jag är med.

Jesus säger att Gud är som en riktigt bra förälder, och vi är mer eller mindre mogna eller omogna barn. Som god förälder så vill Gud vårt bästa. Det är inte säkert att vi alltid förstår att vara rädda om oss och vara kloka, mina barn hemma tycker det är kul att äta sladdar och klättra på farliga ställen.

Om det nu började lite bistert det här med Jesu rätt kärva ord om girigheten och så slutar vi med att vi får påminna oss den andra sidan av saken. Det finns en Gud som vill vara dig Gud. En som inte begär mer och mer utan som älskar dig för din egen skull. Som lovat att vara med dig alla dagar till tidens slut. Som du kan gå till med alla dina böner i alla omständigheter. Vi får se till att hålla fast vid Gud och inte vid en massa annat som inte kan ge oss det vi innerst inne behöver. Rik inför Gud är den som upptäckt allt som Gud vill ge oss bara av kärlek.

Jag är inte kristen för jag är inte som…

Är det bara specialister som räknas som kristna på riktigt? Hemska tanke!

Ett sådant sätt att tänka stöter jag på ibland. ”Jag tror på Gud och Jesus är en fascinerande person men jag är väl inte direkt kristen ändå”. Frågan är vad det är man tror saknas då?

Att vara kristen handlar inte om att vara som någon annan, att bli så lik några andra som möjligt för att få räknas som en riktig kristen. Så är det förstås inte. Att vara kristen är att höra ihop med Kristus. Är man döpt gör man det redan. Har man en spirande längtan efter Gud får det räknas som tro. Tron är en sak mellan oss och Gud, inte mellan oss sinsemellan.

En annan orsak kan vara att ordet ”kristen” är belastat med så mycket (det har nog i och för sig aldrig varit speciellt häftigt). Nu för tiden framställs kristen tro ofta väldigt negativt i media. Religion är farligt och kristendomen inskränktast av alla. Förmodligen helt enkelt för att kunskaperna om kristen tro är mindre än på länge och man får förknippa det med människor man ser i media snarare än med släkt och vänner? Att vara kristen är kanske för en del som att vara en George W Bush? Eller en Ulf Ekman? I vilket fall inte några det i förstone är så lätt att identifiera sig med.

Nästa gång jag stöter på det ska jag försöka vara lite modigare och fråga hur den som säger så tänker. Vad säger du, vad är det som avgör om man vill kalla sig kristen eller inte?