Ingen lämnar väl frivilligt makt?

Paulus, en maktens man som blev svag för andras skull

Maktstrukturer är tröga. Det visar sig om och om igen att den som lyckats komma åt makt sedan inte gärna lämnar den ifrån sig. Feminister kämpar för privilegier som män envist håller fast vid, revolutionärer kämpar för att få diktatorer att släppa makten (och när de väl tagit makten så håller de lika hårt i den själva). Ingen verkar frivilligt släppa makt ifrån sig. Inte jag heller, när det väl kommer till kritan tycker nog många av oss att det är bra om *jag* som vet lite bättre än andra är den som bestämmer?

Att det är så med makt oss människor emellan gör också att vi tror att det är så med Gud. Den som har all makt måste väl per definition vara en som också håller väldigt hårt i den? De bilder vi har av Gud är också många gånger maktföreträdare: kung, Herre, Fader och så vidare. Det är relevanta bilder på så sätt att de uttrycker något av Guds majestät och suveränitet. Samtidigt är det lätt hänt att vi läser in maktens avigsidor också i gudsbilden, eller håller du med?

Guds allmakt måste innebära att han är verkligt fri att agera som han vill. Och som till och med kan avstå från makt för att ge oss frihet! Gud står också högt över våra jordiska maktspel. Bland oss är det den som kan möta våld med mer våld som är mäktigast men med Gud är det annorlunda. Guds makt är det goda och skapandes makt. Som kan skapa nytt liv och nya möjligheter till och med ur döden på ett kors. Vad är det väl för makt som bara kan bryta ner, inte skapa något nytt?

Texten framför alla om detta i bibeln torde vara från Filipperbrevet:

Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden,och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära. (Fil 2:5-11)

Och så följer den stora utmaningen: att mästarens väg också är lärjungens väg. Vi ska också försöka ge andra frihet även om det innebär att släppa efter på egen makt och kontroll. Svårt som sjutton men nödvändigt.

Vad säger du om det här med Guds makt?