Minibibelstudium: vad är ett evangelium?

Vilt segerjubel vid andra världskrigets slut!

Idag blir det ett minibibelstudium på Vandra Vägen. Jag har ruvat på det sedan fjärde söndagen i advent då det här stod i den gammaltestamentliga texten i gudstjänsterna:

7Härligt är att höra budbärarens steg
när han kommer över bergen,
han som bär bud om seger,
som ropar ut goda nyheter,
bär bud om räddning
och säger till Sion:
”Din Gud är konung!”
8Hör, dina väktare ropar och jublar.
Med egna ögon ser de
hur Herren vänder åter till Sion.
9Brist ut i jubel, Jerusalems ruiner,
Herren tröstar sitt folk
och friköper Jerusalem.
10Herren visar sin makt och helighet
inför alla folk,
hela jorden skall se
hur vår Gud räddar oss. (Jesaja 52, bibel 2000)
Om man tar sig en titt i den grekiska översättningen av gamla testamentet (den var flitigt läst parallellt med den hebreiska och kallas ”Septuaginta” eller ”LXX” eftersom den ska vara gjord av 70 judiska skriftlärda) så hittar man något spännande.
Budbäraren kommer över bergen med goda nyheter och det ord som används då är välbekant; det står ”euangelion”-evangelium! Evangelium är ju för oss en specialterm för genren som är berättelserna om Jesus i nya testamentet men det hade en vardaglig betydelse från början, innan det religiösa språket så att säga absorberade ordet. Som jag har förstått det var det bland annat en term just för segerbudskap. När budbärare kom instörtande i en stad och ropade ut budskapet om en seger så att alla fick höra och glädjas, då var det ett evangelium.

Det är bra att känna till sådana här detaljer för det kan också hjälpa oss att se med nya ögon på hur de första kristna såg på sitt budskap. Budskapet om Jesus är fantastiska nyheter som är värda att ropa ut så att hela världen får glädja sig tillsammans med oss över Jesu uppståndelse och seger. Om vi inte ser på evangeliet på det sättet (än? längre?) så kanske vi missat grejen med alltihop och behöver fördjupa oss?

Jag vill också passa på att önska dig ett gott slut och en ny början så här när 2013 byts i 2014. Det gamla dör men det nya bryter fram, precis som i den kristna tron.

Veckans samlade favoriter från twitter

Välordnat

Att samla favorittweets efter kategorier verkar ändå rätt normalt jämfört med att sortera ett bollhav? Här är årets sista samling favorittweets, dock från lite mer än en vecka. I vanlig ordning blir det kristna, kloka och roliga tweets men idag blir det också en julkategori. Kanske någon tycker det är inaktuellt men julen varar än till påska (nej det var inte sant, däremellan kommer fasta…). Varsågoda:

Blandade jultweets
Jag har fått upp ögonen för den rappande kyrkofadern Augustinus av hiphop (han från Hippo har jag hört om tidigare):
Också detta kom med i julnattsgudstjänsten. Fint!
Engelsmännen skrev en mängd fina saker under taggen ”#christmasmeans”:
Kristna (?) tweets

Det här var riktigt klokt ju mer jag tänker på det!
Det här känner jag ju inte igen att Jesus sagt men.. låter bra.
Det här har jag varit inne på flera gånger på bloggen. Gränsen är fin mellan att härska och tjäna.
Härligt med twitter, jag fick en fortsättning på mitt favoritcitat!
Kloka tweets
Amen till det!
det hänger ju ihop med detta:
Roliga/fyndiga/övriga tweets

Veckans bästa tweet
står @landgren_martin för, så här är det!

Tack alla för denna vecka!

9 blandade tankar på söndagen!

Flickor som reagerar olika på brudparets kyss…

På julafton var det två personer som kallade mig ”modern präst”. Jag tror att modern i det fallet helt enkelt betyder bra? Roligt i så fall.

Idag avskedspredikar Husabys älskade kyrkoherde Erik Långström och går i pension efter 40 år som präst. På sätt och vis är jag hans efterträdare som Husabypräst, det känns stort och ödmjukande på flera sätt. En stor dag idag.
Givetvis ska jag säga några ord. Man vet att man är yrkesskadad präst när man tror att varje situation kräver ett tal av en?
Hoppas barnen tycker det är roligt med en lång avtackningslunch…
Vinter i P1 har hittills varit väldigt bra!
Särskilt gårdagen med Thomas Sjödin. Den ska du lyssna på!
”Ofta är det inte kärleken (eller tron) som tar slut, utan bara orken”. Grymt klokt av Sjödin!
Sa jag förresten att julkalendern på TV var väldigt bra?
Fast den har jag inga kloka citat från…

Jag önskar dig en riktigt god söndag och fortsättning på julen!

Sta Helenas pilgrimsfärd går vidare!

Minns ni detta?

Den trogna bloggläsaren minns kanske i somras när jag skickade iväg en ”travel bug” av Götenes helgon Sankta Helena för att, via olika geocachegömmor förhoppningsvis nå Jerusalem och upprepa sin pilgrimsfärd från 1100-talet. Det blev till och med uppmärksammat i lokalmedierna häromkring.

Sedan hade jag tänkte komma med spännande rapporter om Helenas framfart och i samband med det passa på att berätta en del om medeltida pilgrimsfärder. 
Men det blev väldigt tyst om det hela. Helena försvann från sin första gömma men jag hörde inget mer ifrån henne. På ett halvår! Jag hade för länge sedan gett upp hoppet om att höra något om henne men så, plötsligt händer det!
Sankta Helenas geocachepilgrimsfärd fortsätter! Hon har tillbringat de senaste månaderna i trakten av Lilla Edet och där har flera geocachare stött på henne. Nu har hon fortsatt vidare ut mot kusten och det ska bli spännande att följa fortsättningen!
Det visade sig att jag själv missat i loggningen när jag lade ut henne men det har en vänlig själ rättat till. 
Det går i rätt maklig takt får man medge, kanske 12 mil på 6 månader, men långsamhet är ju å andra sidan en av pilgrimens nyckelord…
Jag är mycket glad över att hon fortfarande är på resande fot och möter lite folk längs vägen! Mot Jerusalem!

Det absurda julbudskapet

Barn sjunger ut det glada budskapet!

Före jul berättade jag för skolbarn om julen i samband med julvandringarna i Ledsjö. Jag försökte förklara så enkelt som möjligt varför Kyrkan firar jul:

”Jo alltså, vi firar att Jesus föddes och det gör vi för att vi menar att det är något väldigt speciellt med Jesus. Vi tror att Jesus är Guds Son. Att Jesus är Gud alltså.”
Och där och då när jag hörde mina egna ord kunde jag höra hur absurt det lät! Det lilla barnet som fötts är Gud och människa. Jag anade skeptiska miner och med full rätt för barnen har inte lärt sig att acceptera livets mysterier med en klackspark ännu. Det hjälpte också mig att höra det märkliga i julens evangelium.
Tack för det, ni skolbarn! För det är verkligen kärnan i den kristna tron att Jesus är Gud (och människa), och det är verkligen helt obegripligt för oss!

Ett helt annat skäl till att julen firas den 25e?

En.. annan julkrubba.

Varför firar vi egentligen julen och Jesu födelse den 25e december? Jesus föddes med högsta sannolikhet inte den dagen och han kommer också från en kultur som inte fäster vikt vid datum för födelsedagar. Som jag förstår det brukar inga herdar heller ha några får ute mitt i vintern. Någonstans har jag stött på ett förslag om att det troligaste datumet för Jesu födelse var 6e mars. Varför har jag inte en aning om.

Det som brukar sägas är att den kristna julen fick sin plats för att ersätta hedniska midvinterfester. På romersk mark firade man ”den obesegrade solens fest” vid den här tiden på året och vintersolståndet har säkert uppmärksammats på andra håll i världen också. Symboliskt är det förstås starkt att julen kommer precis när mörkret vänder mot ljuset. I och för sig är det väl mycket tydligare med ljus och mörker här uppe hos oss i mörka och kalla norden men det var ju inte här kyrkoåret utformades utan på sydligare marker.

Via en av Carl Henrik Martlings böcker har jag fått tag i en annan tråd om julens placering i almanackan. Det är en tillbakablick på hur vårt kyrkoår blev till och ibland kan man tycka att svängarna är lite oväntade men intressant är det.

Det tog ett tag innan Kyrkan började fira julen men gnostiska grupper (som avviker från den renläriga kristendomen) som ansåg att det var i och med sitt dop som Jesus blev Guds Son istället för att han var det i sig själv med kropp och allt började fira Jesu dop den 6e januari. Då blev det viktigt att för egen del fira stort att Jesus både var Gud och människa och i öster firar man alltjämt jul den 6e januari (då vi firar trettondag jul).

De kluriga teologerna ansåg att eftersom Gud från början lämnat världen i perfekt balans så slutfördes skapelsedagarna vid vårdagjämningen då dag och natt är lika långa. Det såg de också som den perfekta tidpunkten för Jesu födelse, då börjar ju den nya skapelsen (”se jag gör allting nytt, säger Jesus). Detta gjorde att födelsen firades 25e mars.

Fast noga räknat var det kanske Marie bebådelse som borde firas den 25e? Då blev ju Jesus till i Marias livmoder? Då borde man ju också fira själva födelsen precis 9 månader senare (det hade de koll på!), det blir ju… 25e december ja!

Om det stämmer är det inte alls för midvinterns skull som julen infaller nu utan snarare för att det är 9 månader efter vårdagjämningen. Sen måste förstås inte två förklaringar utesluta varandra.

Lite snårigt resonemang kanske men det visar hur kyrkoåret växt fram gradvis och i förhållande till redan existerande helger. (Kyrkoåret kan fö också funka som andlig kostcirkel).

Gå gärna tillbaka till det jag skrev förra julen, till exempel tankarna utifrån julikonen.

Betlehem i Ledsjö och ditt och mitt hjärta

Nyfödd flodhäst med sin mamma!


Jag önskar dig en god och välsignad jul! I natt predikade jag på julnattsgudstjänsten i Ledsjö och här är nu det jag sade. Först en liten spelare att klicka på, sedan text för den som föredrar det. Det går också bra att ladda ner ljudfilen från spelaren, från sondaghelaveckan.se eller från iTunes.

Julnatten är bland det mest fantastiska på kyrkoåret och jag var gripen och omtumlad när jag omsider kom hem. I morse hade jag ingen julotta men jag var ändå uppe klockan 6, det såg bebisdottern till. Nu sitter jag här trött men glad och ser fram emot de lugna juldagarna som väntar. Nog om det, här är julpredikan:

För en vecka sedan kunde man besöka Betlehem i Ledsjö. Dels för skolbarn men också vem som ville. Skattskrivningen pågick, kommers i staden, värdshuset var fullt. Herdarna som vaktade sina får på ängen berättade om hur de sett änglar som berättat om ett barn, lindat i en krubba men som var Messias, Herren. Man kunde fortsätta under stjärnornas och månens sken till stallet och där, vid åsnan och några tjurar fanns Maria och Josef och ett lindat barn. 
När herdarna kom till stallet gnuggade de sig säkert i ögonen och undrade vad det var de var med om, de hade ju fått beskrivit för sig att det skulle vara ett lindat barn, som var Herren själv. Och här var några slitna människor efter en förlossning och allt var som det beskrivits för dem. Det måste stämma!
Man kan tycka att det är oväntat att Betlehem kunde vara i Betlehem förra veckan. Julen handlar ju om något som hände långt borta och för länge sedan. Men samtidigt kunde det lika gärna hänt här och nu. Det var lika oväntat för herdarna som om en ängel skulle dyka upp för oss nu. Det är svårt att komma ihåg att bibelns människor faktiskt är väldigt lika oss, speciellt kanske i julevangeliet, det kan vara så välkända ord att man knappt hör dem när de läses. Herdarna kom från sina får och sina vardagliga bekymmer. Det gör vi också överlag när vi samlas i kyrkan. Betlehem var inte något exotiskt ställe för dem, det var hemma och de kände, som alla andra, till profetian om att det var i Davids stad som Messias skulle födas, men att det skulle ske så här, det hade ingen räknat med. Vi har kanske också hört om Guds handlande i världen i allmänhet men att det skulle kunna ske i våra liv, det är ofta svårt att tro på.
Även för Maria var det svårt att förstå vad hon var med om. I de ortodoxa kyrkorna lägger man följande julhymn i hennes mun:
Ska jag ge dig mjölk, Du som föder hela skapelsen?
Skall jag hålla Dig i mina armar, Du som uppehåller allt?
Skall jag se utan fruktan på Dig, inför vilken de mångögda keruberna inte vågar lyfta sin blick?
En som firade jul i den verkliga staden Betlehem var Hieronymus. Han var en lärd man inom kyrkan på 3-400talet, en kyrkofader. Han var lärd och språkbegåvad och översatte bibeln till latin från grekiska, men han var också människa med brister och svagheter. Han verkar ha grälat med nästan alla andra teologer i sin samtid och var kanske rätt jobbig. I vilket fall flyttade han till Betlehem och bosatte sig där, i närheten av herdarnas äng. Där firade han också sina jular. 
Han har lämnat en märklig berättelse efter sig. En julnatt som denna, när han sökte upp den plats som traditionen pekar ut som Jesu födelseplats för han ett samtal med det lilla Jesusbarnet. Barnet blir påtagligt och verkligt för honom och han talar med det. Om det är dröm eller verklighet är svårt att avgöra men så här står det skrivet med Hieronymus egna ord:
Varje gång som jag betraktar denna plats, har mitt hjärta ett ljuvt samtal med Jesus- barnet.
Jag säger: Ack, Herre Jesus, så du darrar, så hårt du ligger för min salighets skull! Hur skall jag återgälda det?
Då tycks det mig som om Jesusbarnet svarar: Käre Hieronymus, jag begär ingenting annat än att du sjunger: Ära vare Gud i höjden! Jag kommer att vara ännu mer utblottad i Getsemane och på det heliga korset.
Jag säger vidare: Kära Jesusbarn, jag måste ge dig något, jag vill ge dig alla mina pengar.
Barnet svarar: Himmel och jord är ju redan mina. Jag behöver ingenting, giv det till de fattiga, det vill jag ta emot som om det hade givits till mig själv.
Jag fortsätter och säger: Kära Jesus- barn, det gör jag gärna, men jag måste också ge något åt dig personligen, annars kommer jag dö av smärta.
Det lilla barnet svarar: Käre Hierony- mus, eftersom du är så frikostig, så skall jag säga vad du skall ge mig: Giv mig dina synder, ditt dåliga samvete och din fördömelse.
Jag säger: Vad skall du göra med det?
Jesusbarnet säger: Jag skall ta det på mina skuldror, det skall vara mitt herra- döme och härliga gärning, såsom Jesaja i forna tider har talat, att jag skall bära dina synder, och bära bort dem.
Då börjar jag gråta bittert och säger: Lilla barn, kära lilla barn, så du har rört mitt hjärta! Jag tänkte att du ville ha något gott, och i stället vill du ha allt det hos mig som är ont. Tag bort det som är mitt! Ge mig det som är ditt, så är jag fri från synden och viss om det eviga livet.
När Gud föddes till jorden kliver han rakt ner i vår tillvaro, Betlehem ligger i Betlehem, det ligger i Ledsjö och det ligger längst in i ditt och mitt hjärta. Dit Gud vill nå för att rädda också dig och mig och skapa nytt liv i mörkret.
O Herre, du som skapat allt, tog ändå människogestalt och är förnöjd med halm och strå, som stallets boskap vilar på. 
Ack Herre Jesus hör min röst, gör dig en krubba i mitt bröst, uti mitt hjärta bliv och bo så har jag tröst och evig ro.(Luther) 
Så skrev Luther. Sedan var det klåfingriga lärda män framme efteråt och ändrade hans ord, ”gör dig ett tempel i mitt bröst”, så står det i vår psalmbok nu. Så vill man kanske hellre tänka. Att Gud ska bo fint i mitt hjärtat och kanske bli lite imponerad av mig? När man hade gäster förr så använde man finrummet. Det känns bättre för värden att visa upp det vackra och gästen blir hedrad. Men i vårt hjärtans Betlehem tror jag inte någon av oss har ett finrum åt Jesus att bo i. Men vi har alla en mörk vrå, en grotta, en fattig krubba. Då är det skönt att veta att Jesus inte drar sig för att bo på sådana ställen. Han har gjort det förut. Han vet hur det är ställt med oss men det är också just därför han vill komma till oss. 
De första herdarna vid krubban kom direkt från sin vardag, och en stund senare återvände de dit. Fåren var desamma, vardagsbekymren också. Det var som att inget var annorlunda, samtidigt var allt annorlunda. Gud är med oss i det svåra. Jag var aldrig ensam och övergiven. Du är aldrig ensam och övergiven. Inte egentligen. Gud själv vet hur vi har det.
Kom Jesus, mitt hjärta är en tom krubba
Jag vill välkomna dig dit och ta emot det du vill ge
Tack för att du kommer dit fast det är smutsigt
Låt dig födas på nytt i mitt liv, igen och igen
Låt mig alltmer lära känna dig och låt mig få bli alltmer lik dig
Mitt hjärta är en tom krubba
Kom

Amen

Dan före dopparedan

Nu är det hjul igen någon ska serva pariserhjulen också….

Jag sitter med ett grymt utkast till bloggpost för idag. Ett minibibelstudium utifrån en av texterna i går på fjärde advent. Nu inser jag att ni kanske inte har tid att engagera er i tyngre frågor idag och själv har jag väl egentligen inte tid att skriva heller.

Jag hämtar därför istället hjälp från youtube och denna snyggt gjorda jul (what if internet fanns när Jesus föddes?)!

Jag vill gärna slå ett slag för att fira sin jul i kyrkan också när jag ändå har ordet. I vårt fall så hänger vi på kyrkans alternativa julfirande tillsammans med över 80 andra (!), intresset för att hitta en annan gemenskap att fira jul i är tydligen stort. Bra att det finns sätt att fira även om man inte har mycket familj eller släkt eller helt enkelt inte riktigt orkar.

I morgon är det julbön och midnattsgudstjänst för min del, kyrkjulen är bäst!

9 blandade tankar på (fjärde advents-)söndagen

Stor kaffekanna? En kaffeinspirerad lastbil i Viskafors!

Oj, nu är julen snart här. Borde kanske städa lite, och skriva klart mina predikningar.

Det var en rolig vecka med två helt olika julspel. I båda var åsnan en stor stjärna!

Julspelet hade varit ett tillfälle då det för en gångs skull vart kul att ta en selfie. Men så glömde jag. Jag som har vildvuxet skägg och allt. Herdelooken.

Idag är det Marias söndag i advent. Det tycker jag om. Snart ska vi gå i kyrkan i Ledsjö men jobba ska jag inte idag.

Jag ska för första gången i livet leda en julbön på julafton. Men nu undrar jag, vad gör man på en sådan egentligen?

Jag är stolt över att ha lyckats länka flera hundra människor till ”Var är Jesus”, årets jullåt!

Jag kan inte riktigt komma fram till vad det betyder att Tomasdagen är den mörkaste dagen på året. Ska man skämmas eller ska man vara stolt att Tomasdagen är vändpunkten?

Årets julgran är typ hälften så stor som fjolårets.

Tur att vi har samma mängd pynt ändå.

Vad gör du idag?