Grattis Maria!

Maria i superhjälteskepnader!

Idag har Maria namnsdag. Grattis alla Marior! Varför det är just idag har jag inte hittat något svar på så hör gärna av dig om du vet.

Idag får det räcka med en rolig bild, annars tar jag det lugnt idag med ledig dag och allt. I morgon börjar sedan #blogg100, så då gäller det att hänga i och blogga varje dag (äh, gör jag ju redan). Mer om det i morgon när det börjar eller nån annan dag.

Veckans samlade favorittweets

Mycket konstigt djur!

Ännu en samling av de bästa tweets jag sett senaste tiden. Somliga kloka, somliga roliga, somliga uppbyggliga för tron. Läs de du har glädje av.

Kristna (?) tweets


Bonhoeffer visste av dyr erfarenhet hur det var att leva efter sin tro.
Passar ihop med den här va?
En del skämt är roliga mest för att man förstår dem. Som den här:
Eller det här:
Kloka tweets

Roliga/fyndiga/övriga tweets

Veckans bästa tweet
kommer från @Bringer_of_love:

Tack alla!

The Tyranny of Cool

Cool? Kristen? 

För länge sedan stötte jag på uttrycket ”the tyranny of cool” på en amerikansk pastors blogg. Det bet sig fast. Det kan väl bäst översättas som ”coolhetens tyranni” eller slaveriet under coolheten eller något sådant.

Så stötte jag för ett tag sedan på den här fina bloggposten av Sammy Rhodes (som jag tror också är amerikansk pastor). Sammy brukar twittra finurligt om olika skamfyllda områden i sitt eget liv men det här var första gången jag läste något längre av honom.

Han skriver att vi ofta står inför valet mellan medkänsla eller att göra intryck (/coolhet/stärka vår image). Att vara snäll och ta hand om folk ser sällan särskilt häftigt ut ändå är det en rätt enkel sak att svara på vilket som är vår kallelse som kristna. Medkänsla ska alltid gå före coolhet. Sammy Rhodes citerar en välkänd pastor med citatet: ”You´re not cool, you´re Christian”. Så var det sagt rakt ut.

Vad tror du som läser om det här. Är det ett problem för dig eller i sammanhang där du ingår?

8 länkar till bra läsning på annat håll

Svamp på trädstam där jag bor. Rätt cool va?

Nu blir det lite blandade länkar igen. En del är det rätt länge sedan jag samlade på mig. Även till innehållet är de väldigt olika varandra. Jag börjar med de mer seriösa så kommer det konstigare och konstigare saker allteftersom!

”Brev till min gamle slavägare”
Det här var väldigt fascinerande. Ett autentiskt gammalt brev. En före detta slav från amerikanska södern skriver oerhört sarkastiskt till sin tidigare ägare som bett honom komma tillbaka.

Pilgrim på genomresa
En ”evighetspilgrim” passerade nyligen genom stiftet och rastade bland annat i Skövde där tidningen talade med honom. Jag minns att jag hört talas om honom för ett tiotal år sedan också då han passerade vår trakt senast. Gud vet hur många länder han vandrat igenom sedan dess!

Vad är en app värd?

Värdet av en app

Facebook köpte nyligen appen ”Whatsapp” för sanslösa 19 miljarder dollar. Här är några jämförande siffror om vad man kan få istället för den pengen. Till exempel, som på bilden här, rent vatten och avlopp till jordklotet två gånger om! Det är rätt billigt att göra världen bättre, det är bara det att vi använder våra pengar till annat.

Soldater efter strid
Ett fotoreportage med bilder på soldaters ansikten före, under och efter ett krig. Väldigt gripande.

Vardagsänglar, finsk diakoni
Den evangelisk-lutherska finska kyrkans ungdomsförbund uppmanar församlingarna att skicka ut unga på diagonala uppdrag. Bra för alla inblandade!

Världens äldsta träd
Kan finnas i Sverige. Otroligt gammalt!

Värsta farsan
Hejdlösa fotomontage på far och dotter. Gjort på skoj men ibland hissnar det.

Om sagan om ringen-trilogin gjorts i Sverige…
Så hade de här haft rollerna. Snyggt gjort!

Hoppas de är till glädje för dig!

Längtan efter förståelse, inte förlåtelse

Ingen förstår mig…

Jag har fått något att tänka på igen. Det handlar om ungdomar och tro. Jag har stött på påståendet att ungdomar av idag sällan reflekterar över att ha behov av förlåtelse.  Däremot längtar många efter förståelse.

Jag har inte alls svårt att tro på det. Visserligen är jag övertygad om att alla människor dras med verklig skuld inför sin nästa och inför Gud men jag tror också att det blir allt svårare att nå fram till den insikten i vår tid. Det här gäller förstås ungdomar i mycket hög grad men jag tror (som vanligt) att det är något som berör många vuxna också. Det är den riktning vår kultur rör sig i.

Längtan efter förståelse kan man tolka på olika sätt. Beror det på att vi ägnar alltmer möda åt att bygga på vår fasad, vårt personliga varumärke, så att vi till slut inte själva vet vilka vi är därinnanför?  Vilken otrolig lättnad det vore att verkligen bli sedd som den jag är för en gångs skull?

Jag tänker också på det Gordon Neufeld skriver om anknytning. När vi inte har god anknytning till andra människor så har det första prioritet i livet. Att få kontakt med andra människor är det psykologiska behov som går före alla andra om det inte är uppfyllt. Kanske är det det det handlar om här? Att allt fler ängsligt letar efter en trygg plats och att det först är när vi funnit en sådan som vi kan börja se djupare in i vårt inre?

Hur det än är så tror jag det finns en berättelse som talar starkt in i den här situationen. Det är berättelsen om Jesu möte med kvinnan vid Sykars brunn. Mellan raderna kan vi läsa ut att hon var utstött ur gemenskapen. Säkert brottades hon också med både skuld och skam men ensamhet kanske ändå är den tyngsta bördan?

När hon talat med Jesus händer saker med henne. Hon springer in till stade Sykar och berättar om Jesus med orden:

”Kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort.”

Hon hade mött någon som förstod henne och såg henne. Det förändrade hela hennes liv. Jesus hade också utmanat henne rejält till ett annat liv men det kunde hon ta för det hade varit något speciellt med mötet med honom.

Om det är förståelse vi söker har vi kommit till rätt ställe om vi söker oss till Gud. Bara Gud vet allt om oss. Att bli genomskådade av Gud är det bästa som kan hända oss. Det kanske är där det måste börja för många fler än kvinnan vid Sykar?

Evangeliet enligt Agnetha Fältskog

”Evangeliet enligt Agnetha Fältskog” är kanske att ta i men det här är ändå tänkvärt. Min pappa ar spelat låten för mig (kom igen, jag är ju född på 80-talet) och jag tycker det är gripande med den vardagliga tacksamheten i sångtexten. Tack Gud för att att jag lyckades köpa kaffe till extrapris. Det är jordnära andlighet.
Jag tror att det var lite bråk kring låten när den kom för att det inte passade sig med ett sådant språk kring tro. Stämmer det ni som minns och var med?
Vad tycker du om låten?


From the album ”Elva kvinnor i ett hus ” (eleven womans in a house)

Tack för en underbar, vanlig dag
(Agnetha Fältskog / Bosse Carlgren)

Gode Gud, vad är klockan?
Över två, jag har somnat från TV:n igen
Men tack för filmen, den var bra.
Tack ska Du ha, Herre, Jarl Kulle beundrar jag,
Tack för idag, tack för en underbar, vanlig dag.

Tusen tack för att lunchkön var så kort idag,
För då hann jag springa
Och köpa skorna som jag ville ha.
Tack ska Du ha, Herre, dom passar mej riktigt bra,
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Jag blev också glad för lappen från vår nya närbutik
Där Du gav mej tips om extrapris på kaffe.

Varje dag sker små under
Men så lätt det är att ta dom för givna,
Så lätt att sitta nöjd och bara ta.
Tack ska Du ha, Herre, för allt jag har fått idag,
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Gode Gud, det är sent nu!
Snart halv tre, men hurra!
Det är lördag imorrn och jag kan sova hela dan.
Tack ska Du ha, Herre, nu släcker vi, Du och jag,
Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Dikt om Ordet som ger liv

Isoleringen är bruten. Den här pojken hör ljud för första gången!



Det levande Ordet

I centrum för mitt andliga liv
Där finns jag
Mina tankar, mina bilder
Gud är en tanke i min hjärna
Märkligt lik mig själv
En gud av halm till min avbild
Det är bekvämt så
Men instängt
I mig själv och mitt
Men Du har det eviga livets ord
När Du talar blir det liv
När jag hör Din röst
Hör jag rösten av en riktig Gud
En som fanns före mig
Som inte behöver mina råd
Tala till mig och lär mig att lyssna
Då blir jag fri 

Att stå under en oändlig himmel






Den heliga Anna från Husabys dag

Ikon i Husaby kyrka. Den heliga Anna av Novgorod/Ingegerd från Husaby

Nu den 23e februari infaller helgondagen för vårt första svenskfödda helgon. Inte nog med det, hon har bott här i Husaby där jag sitter och skriver! Det handlar om den i vårt land i stort sett bortglömda Anna av Novgorod.

Från början var hennes namn Ingegerd och hon var dotter till Olof Skötkonung. Hon föddes förmodligen omkring år 1000 och kanske döptes hon vid samma tillfälle som sin far och resten av familjen här i Brigidas källa i Husaby?
Ingegerd fick en friare i den norske kungen Olav Haraldson (sedermera känd som Olav den helige). Ingegerd var med på noterna men hennes pappa vägrade. Olav var ju en fiende. Istället lovade han bort Ingegerd till den ryske fursten Jaroslav I (Ingegerds mamma Estrid var slavisk prinsessa). Ingegerd hade visst en hel del skinn på näsan för hon krävde landskapet Ladoga som personlig egendom vilket hon fick. Så blev hon då bortgift.

Den gyllene porten i Kiev, ett av Jaroslavs projekt

Jaroslav var inblandad i många maktstrider men stod till slut som segrare i dem. De slog sig ner i Kiev och landet fick under dem en guldålder. Ingegerd fick nu hetta Irina, vilket betyder fred. Jaroslav och Irina fick 10 barn ihop och deras släktträd sträcker sig ända ner i våra dagars kungahus.

Sofiakatedralen i Kiev
Fursteparet lät också bygga den enorma Sofiakatedralen i Kiev. Irina ägnade sig mycket åt kyrkan och det andliga livet. Mot slutet av sitt liv lämnade hon också det kungliga livet och gick in under en mycket sträng klosterordning och levde sina sista år som nunna. Det var då hon fick namnet Anna, hennes tredje namn i livet. Sedan fick hon sin grav bredvid Jaroslav i katedralen.
Anna var den första ryska drottningen att gå i kloster, dessutom var hon kyrkans beskyddare och bekostade stora byggen. Med tiden fick hon status som helgon. Enligt den gamla kalendern dog hon den 10 februari och översatt till vår kalender blir det den 23e. Idag alltså.
Ingegerd är ett viktigt helgon i ortodoxa kyrkan, där ses hon som Sveriges skyddshelgon. 2009 fick de svenska ortodoxa församlingarna tillgång till reliker av henne som nu flyttar mellan olika platser.
Ortodoxa kyrkan har också firat Ingegerd i Husaby och nu finns det en ikon av henne framme i Husaby kyrka. En påminnelse om Sveriges första helgon.

9 blandade tankar på… lördagen!

Denna glada tunna hälsar dig en god lördag!

Det börjar bli en skön vana med de här lite avslappnade bloggposterna på helgerna. Normalt kommer de på söndagarna men i morgon är det en speciell dag så då blir det något helt annat. Håll ögonen öppna så får du se i morgon.

-I morgon är det mottagning av ny kyrkoherde i Götene nya pastorat. Morgondagen innebär en hel del stora saker; att biskopen kommer, att det är middag med långt över hundra personer efter gudstjänsten och så vidare.

-Det innebär också att jag kanske kommer ha kaftan på mig på ettårskalas efteråt. Är det bra etikett?

-För min del innebär det också att jag måste stryka mina kaftanbyxor och jag har inte en aning om hur man gör det. De ska ha såna där veck och allt!

-Idag har jag fått sovmorgon hemma! Visserligen med vakenpass på natten men ändå!

-Om man är präst ser arbetsveckorna ofta lite oregelbundna ut. Jag håller ordning på när det är lördag genom att lyssna på spanarna på radion.

-I morgon är det ett riktigt konstigt namn på söndagen. Sexagesima. Knappt man vågar låta konfirmanderna gissa varför det heter så.

-Appropå konfirmanderna så hade vi en rolig kväll i torsdags med klok underhållning av ”Tor och David”. De var bra, kan jag rekommendera!

-På torsdag ska vi spela in ett radioprogram på radio Kinnekulle med konfirmanderna förresten. Mycket ovanligt men spännande.

-Fast det är ju inte så spännande egentligen. Bara att det är (typ) sextio dagar till påsk.

-Nedräkningen börjar innan fastan ens börjat alltså. Påsken är grejen i kyrkan!

Så är det. Hur har du det idag?

Behovet av människor med integritet

Integritet: att säga ifrån?

Jag har precis avslutat en bok av Per Naroskin (terapeut och medlem i P1s spanarpanel): ”Nyttan av att tala högt med sig själv”. Det finns mycket tänkvärt i den boken och den rekommenderas härmed varmt. En sak Per Naroskin tar upp är frågan om integritet.

Flexibilitet är en väldigt efterfrågad egenskap på arbetsmarknaden. Det är förstås också så att hela vår snabbföränderliga kultur bygger på snabb anpassning. Det är betydligt mindre efterfrågan på integritet. Integritet kan rentav ha en negativ klang i vissa sammanhang, det kan alltsomoftast betyda ”jobbig typ som man inte kan samarbeta med” men det är inget som behöver ligga i ordet.

Som arbetsgivare, speciellt om man är lite osäker, är det förstås bekvämare med medarbetare som inte ifrågasätter för mycket men hur bra är det i längden? Risken är att kejsaren får vara naken alldeles för mycket. Det behövs människor som känner sig själva och sina gränser. Nu mer än nånsin.

Integritet måste komma från att vara ”integrerad”, det vill säga att ha uppnått mognad, blivit grundad i sig själv, utgå från sina förutsättningar och så vidare. Det är inte säkert att man jobbar hårdare eller är framgångsrikare för att man har integritet men det kanske inte är allt som är viktigt heller?

Det här är viktigt i samhället i stort också. Det krävs stor integritet för att gripa in när någon far illa. Speciellt om det innebär fara eller risk för egen del. Per Naroskin skriver också i andra delar av boken om vilken utmaning det är att säga ifrån till barn på bussen som mobbar någon och liknande. Där behövs stadiga och vuxna människor som vågar.

Det här med integritet är också en viktig sak för den kristna tron. En aspekt av kristen tro är ju detta med att ha sin grund i något annat än sig själv, eller vad andra tänker om en. Den andliga vägen går åt två håll. Både inåt mot självkännedom och utåt mot att ta hand om sin nästa. I många andliga traditioner har man betonat vikten av ”helgelse”; att fördjupas i sin tro och omsätta den i sitt liv. Jag har skrivit här tidigare om ”helgande”; att jobba på integreringen kan man kanske säga?

Owe Wikstöm har skrivit klokt om det här i en krönika nyligen. Läs honom för han är klok.

Vad har du för erfarenhet av integritet, egen och andras? När är den välkommen och när ses den som ett problem?