Vad är frihet?

Du, känner du dig inte rätt begränsad av de där remmarna? Dags att bli mer obunden?

När Carl Sjögren avskedpredikade i Ulricehamn så använde han bilden av en som skottar tak på vintern. För honom är inte repet till skorstenen en begränsning av friheten utan tvärtom något som ger frihet att röra sig fritt på taket. På samma sätt i livet i stort. Om vi binder oss vid rätt saker kan vi leva de liv vi verkligen vill. Vigselringen gör det möjligt att älska utan att oroligt snegla åt andra håll. Relationen till Gud befriar oss från att bli alltför fast vid oss själva (eller andra).

Vi tänker oss ofta att frihet helt enkelt är att kunna göra vad man vill. På ett sätt stämmer det också rätt bra för i vardagslag handlar ju frihet om att bli kvitt olika begränsningar. På ett djupare plan stämmer det däremot inte.

Anledningen att det är otillräckligt att säga att frihet är att kunna göra vad man vill är, enligt kristen tanke, att det är något på tok med vår vilja.

Vi kan inte välja fritt vad vi vill eftersom vi inte kan vilja vad vi vill. Tyvärr är vår vilja ofta rätt missriktad. Våra mål är själviska, vår syn på tillvaron är begränsad, vi är fångna under avund, girighet och annat. Paulus skriver att det jag vill det gör jag inte men det jag inte vill, det gör jag. Luther skulle sagt att vår vilja är trälbunden, rätt kraftfullt ord det! Hur fri man än är i yttre mening kan man ändå vara väldigt låst på insidan.

Frihet är därför inte bara att ha obegränsad handlingsfrihet utan kanske framförallt att bli befriad från dåliga bindningar, destruktiva mönster och annat. Frihet är inte bara frihet från olika tvingande omständigheter, det är också frihet till att leva som man vill. Verkligt fri blir man inte genom att hålla alla vägar öppna.

När den kristna tron säger att Jesus Kristus är befriaren betyder det att det är när vi står i relation till honom som vi verkligen blir fria att leva det liv vi är menade för. Luther skriver att ingen är så fri som den som är bunden vid Kristus. Märkligt tänkt va? Oberoende kan ingen människa ändå vara, bäst då att binda sig vid den som alltid vill oss väl!

9 blandade tankar på söndagen

Vårskog, vad är upp och vad är ner?

Vårfrudagen, vårdagjämningen och nu sommartiden. Det tar sig.

Och idag är det midfastosöndagen. Tema ”livets bröd” i psalmboken. Vi lever inte endast av vanligt bröd utan framförallt av Guds nåd som bär upp världen varje stund.

Den här helgen är ledig och vi är bortresta, det är första gången sedan vi flyttade till landet. Kul med omväxling!

I går var det ”earth-hour”. Det verkar vara en sak som retar gallfeber på många, andra (som jag) tycker det är rätt bra. Lite som Vargen i Bamse.
Lille Skutt: ”Han kommer inte vara snäll länge”.
Bamse: ”Bättre att han är snäll ibland än att han aldrig är det”.
Kanske är det bättre att man tänker på klimatet ibland än att man inte gör det alls? Dessutom är det ju trevligt om folk stänger av skärmarna och pratar med varandra en stund, eller (som på många håll) ordnar unpluggedkonserter i kyrkorna.

Det där var kanske den längsta blandade tanken någonsin?

Jag mötte en gammal klasskompis igår. Jag brukar oftast tycka det är knepiga möten men det här var bara kul. Ville bara säga det.
Jag fortsätter fördjupa mig i Tolkiens värld. Det mest häpnadsväckande hittills är upptäckten att hans namn ska uttalas Tolkiin. Tänk bara!
Den där Tolkien alltså, jag fattar mer och mer vilket geni han var.

Jag funderar på att flytta in Vandra Vägen till svenska kyrkans gemensamma bloggportal. Det innebär lite meck och jag tycker ju egentligen inte det är så roligt att fixa med bloggen, mer än att skriva då. Men kanske är det värt det på sikt? Och så kan jag ju blogga med biskopen och de stora namnen.

Vad gör du idag?

En bild, en U2låt, en psalm

Med fötterna på klippan, och en ny sång i hjärtat?
När jag hittade den här urgamla bilden av två kvinnor som dansar högt på ett berg klack det till i mig och jag kom att tänka på dessa ord ur psaltaren, tonsatta av U2:

Länge väntade jag på Herren,
och han böjde sig ner till mig
och hörde mitt rop.
Han drog mig upp ur fördärvets grop,
ur slam och dy.
Han ställde mig på fast mark,
mina steg gjorde han trygga.
Han lade en ny sång i min mun,
en lovsång till vår Gud.
Många skall se det och bäva
och sätta sin lit till Herren.(Ps 40, bibel 2000)

Det går inte att uttrycka det mycket vackrare. ”Gud lade en ny sång i min mun”, klagosång kan förbytas i lovsång. Inget är omöjligt för Gud. Den nya sången kommer också med i bibelns sista bok, uppenbarelseboken. 

”De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra varelserna och de äldste. Och ingen kunde lära sig den sången utom de etthundrafyrtiofyra tusen, de som är friköpta från jorden.”(Upp 14:3)

Det är just den sången. Den sjungs av de som kommit ur det stora lidandet men fått komma inför Guds ansikte.

Men som det står i första raden i psaltarpsalmen: Länge väntade jag på Herren. Så kan det verkligen kännas. Psalmförfattaren har verkligen längtat efter den nya sången, det kanske du och jag gör också?

Provocerande nöjd?

Här är en låt som många med småbarn känner igen. Låten ”Nöjd”. 
Vad tänker du när du ser på den? Vad känner du? Jag kan lätt skruva lite på mig och tycka de är lite generande, de där nöjda människorna som inte vill ha mer utan tycker det är bra.
Kanske är det det mest omstörtande man kan vara i vårt samhälle? Nöjd med det man har? Jag menar förstås inte att man ska finna sig i allt och alltid acceptera en dålig livssituation men kanske ligger det ändå något i detta med att i högre grad släppa sina egna begär eller ambitioner?
Nej tack, jag är nöjd.

Här ser vi Jesus som blir frestad av Djävulen i öknen. Djävulen försöker locka honom till att tillskansa sig mer makt, mer bekvämlighet och så vidare men Jesus nobbar. Han har inga ambitioner för sitt liv utöver de Gud har för honom, han vet att Gud vill honom mer väl än Djävulen vill.

Författaren Magnus Malm skriver på något ställe om Djävulen att han är kung över ”bristens rike”, där man främst ser vad man inte har. Om jag bara hade detta också så skulle allt vara bra, så kan vi tänka och sträva vidare efter många olika saker som inte alls ger det vi hoppas av dem. Kontrasten är Guds rike och att få upp ögonen för det man har, får man det kan tacksamheten och glädjen flöda.
Vad tänker du om detta? Är det bra att vara missnöjd (som det ofta påstås) eller vore det bättre att släppa många saker? När är det bra och var går gränsen för vad man kan nöja sig med? Skriv en kommentar!

Allt liv kommer från Solen

Solens strålar värmer med viss fördröjning.

Jag har tidigare skrivit om vårsolen som bild av Gud och lite om vårsolens sken på smutsiga fönster men nu har jag kommit att tänka på ännu en sida av detta med att likna solen vid Gud.

Eftersom jag är friluftslivsentusiast har jag länge längtat efter att läsa denna mastiga bok (”Eld, flammor och glöd -samisk eldkonst av Yngve Ryd) och nu har det blivit av. Det är verkligen imponerande kunskap i boken, läs den gärna! För samerna har det ofta varit på liv och död att kunna tända en eld i svåra omständigheter och elden har en central plats i deras kultur.

Eld, gamla samer berättar.

I slutet av boken blev jag påmind om något jag kanske egentligen visste men som ändå är häpnadsväckande häftigt:

Det är solens energi som värmer oss när vi eldar ved.

Så är det. Alla levande växter lever av solens strålar och bygger upp sig själva genom fotosyntesen (den enda verkliga tillväxten i världen). Det är den energin som släpps loss i den kemiska processen som vi kallar eld. Efter att ha lagrats i veden i åratal släpps så energin loss och värmer oss. Är det olja det handlar om så har solenergin varit nedlagd där i miljontals år men från början kommer allt från solen. Du och jag finns som en följd av fotosyntesen, våra kroppar är byggda av den energi som lagrats i växterna. Kanske via djur som ätit växter, men ändå. Allt hör ihop, ingen är en ö. Allt kommer från samma källa.

Solen är källan till allt liv på jorden och därför är den en mäktig bild av Gud som är livets källa. Källan till kosmos och universum.

Solen är på ett sätt också både mycket avlägsen och mycket nära, vi kan känna dess strålar mot kinden. Så är det också med Gud. Gud är transcendent, som det heter på teologspråk. Det betyder att Gud är bortom vår fattningsförmåga och skild från allt vi kan se och mäta. Samtidigt är Gud närvarande överallt i sin skapelse (immanent kallas det).

Det här är häftigt tycker jag. Vad säger du?

Daniel gästbloggar om spel och bibeln

 Daniel Azzopardi, gästbloggaren på Vandra Vägen
Det är ett bra tag sedan jag senast hade en gästbloggare på Vandra Vägen men nu är det äntligen dags.   Jag blev kontaktad av Daniel Azzopardi från Kalmar. Han har blivit intresserad av hur Bibeln ser på spel och erbjöd sig skriva en bloggpost om det. Spelmissbruk är ju ett stort men dolt samhällsproblem så det är värt för oss alla att fundera mer på. Nu lämnar jag ordet till Daniel:

Anser bibeln att spel är synd?
Att vara kristen och samtidigt följa bibeln ordagrant kan ibland vara svårt, speciellt då den lämna luckor för tolkning som ibland inte är så enkelt att förstå. Dock är den solklar, särskilt när det kommer till äktenskap, kärlek och respekt för andra människor.

För någon vecka sedan snubblade jag in på ett intressant ämne som ytterst få av mina kristna vänner har diskuterat. Svensk media flödar av annonser där man marknadsför olika spelsidor. I det här fallet handlar det inte om vilka spel som helst, utan om spel där man satsar pengar.

Faktum är att en av dessa sidor själva har skrivit ett reportage om spel och religion. Då kontaktades den katolska kyrkan, Jesu Kristi sista dagars heliga, Jehovas Vittnen och några andra religioner.

Till min förvåning har ämnet tolkats på olika sätt, vilket har lyft upp en intressant diskussion för mig som bibelstudent. Varför tolkar vi bibelns budskap på olika sätt och varför har vissa församlingar ”sanktioner” för medlemar som anses bryta mot denna bibelregel.

När det handlar om spel brukar de flesta hänvisa till Hebreerbevet 13:15 och Timothoesbrev 6:10.

I det förstnämnda (Hebreerbevet 13:15) uppmanas vi att inte leva för pengar och istället nöja oss med vad vi har. Vidare hänvisar även Timothoesbrev 6:10 till något liknande där kärleken till pengar anses vara roten till allt ont.

I artikeln som jag kom över framgår det att Jehovas Vittnen utesluter församlingsmedlemmar som ägnar sig åt spelaktiviteter. Mormonkyrkan avråder medlemmar att spela, medan katolska kyrkan anser sig ha en liberal ståndpunkt.

Enligt en katolsk präst är det alltså acceptabelt så länge riktiga pengar inte blir involverade i spelet. Trots alla dessa tolkningar är jag nyfiken på vad andra tycker. Är spel verkligen en synd? Om så är fallet, går gränsen när pengar blir involverade eller är spel överlag en syndfull handling?

Svenska Kyrkan är både känd och omtyckt för sitt neutrala ställningstagande, men hur tolkar ni andra medlemar ämnet?

Jag anser själv att det är okej att spela så länge pengarna hålls utanför spelet. Utan att ha något bevis tror jag dock att pengarna kan vara faktorn som triggar fram ett spelberoende. När man förlorar kan det leda till en illusion om att man vinna tillbaka pengarna vid nästa försök.

Så skriver Daniel. Vad säger du? Skriv en kommentar!

Påven och de fattiga, Rolf och naturen

Påve Franciskus

Jag hörde på radion om påven Franciskus och om ett unikt drag hos honom. Han är mycket engagerad i att ta hand om fattiga och det är det ju många som är. Skillnaden är att påven betonar vikten att själv, personligen komma i kontakt med och göra vad man kan för utsatta människor.

Det får mig att tänka på min tid på folkhögskola. På min friluftsledarutbildning fick vi besök av Rolf Olsson som bland mycket annat höll på med indianska naturceremonier. Jag var skeptisk till att delta men det gjorde ändå intryck på mig för idén var på sätt och vis densamma som Franciskus idé; att träda i personlig relation till naturen istället för att bara iaktta på distans. Det händer något med oss och våra förhållningssätt när vi träder i personlig relation till något eller någon. Den vi känner personligen är vi beredda att kämpa betydligt mer för att hjälpa. 
Den som känner en flykting kan inte länge tala om flyktingar ”i allmänhet” för de har gått ett ansikte för en. Den som träffat fattiga och utsatta vet plötsligt att det är verkliga människor det handlar om, inte siffror. Den som känner och älskar sin skog, sitt berg, sin fors är inte beredd att låta ekonomiska värden vara allt utan kämpar för att försvara ”sin natur”.
Och samtidigt tror jag det ligger ändå mer i detta. Den som på riktigt möter utsatta människor förändras också till att bli mer mänsklig och mer medmänsklig. Det, om något, är vad vår värld behöver, eller hur?
Jag kommer fortsätta ha både Franciskus och Rolf Olssons tankar med mig framöver också som utmaning. Det är verkligen inte lätt men visst låter det rätt?

Du och jag och jungfru Maria

Gabriel kommer med bud från Gud, koptisk ikon.

Igår var det Jungfru Marie bebådelsedag som handlar om hur ängeln Gabriel kom på besök till Maria. Jag predikade och döpte ett barn i Husaby kyrka på förmiddagen och då sade jag det följande (på eftermiddagen var det familjegudstjänst i Ledsjö). Som vanligt kan man lyssna strömmande, ladda ner, hitta predikan på iTunes eller helt enkelt läsa här nedanför. Det känns som att predikan blev rätt mycket bättre i muntlig form än i text men så är det ju också en muntlig genre. Hoppas dessa ord är till glädje för dig:

(Evangeliet från Luk 1:26-38)

Plötsligt händer det!

Det är lätt så att man missar det stora i bibelns berättelser för att man hört dem så många gånger eller för att man inte lyssnar så noga men det är verkligen väldigt stort det som berättas i dagens evangelium. Plötsligt händer det att en ängel talar till Maria. Och det var nog inte mindre konstigt för henne än det skulle varit för vem som helst av oss. Hon gick där i sin vanliga, vardagliga, kanske enformiga och oglamorösa vardag och så stiger himlen ner på jorden. Klart att hon blev rädd! Men ängeln talar till henne och säger ”var inte rädd, du högt benådade! Du har funnit nåd hos Gud.” Du ska föda Guds egen Son till världen. Gud har största förtroende för dig!”

Maria protesterar om att det inte är möjligt men får som svar att ”Ingenting är omöjligt för Gud”. Så är det förstås. Ängeln lämnade henne. Det sägs att det finns två tillfällen i evangelierna som är så ofattbara mysterier att bibeltexten inte ens försöker uttrycka vad som sker. Det ena är när Jesus blir till i marias sköte, ängeln lämnar henne och nästa gång vi möter henne bär hon barnet inom sig. Det andra tillfället är när Jesus lämnar sin grav. Plötsligt är den tom, hur det gick till kan vi inte greppa.

Idag firar vi dop också, det är ju egentligen alltid ett ofattbart mirakel när nytt liv blir till genom två människors kärlek, även om vi nuförtiden vet precis hur det går till så kan vi liksom ändå inte förstå. Det lilla barnet kommer hälften från pappa och hälften från mamma men samtidigt helt ifrån Guds hand. Gud är den som är livets källa, alltid. Vi finns inte, och så finns vi. För att det finns någon som vill att vi ska finnas och vara just så som vi är. Det säger den kristna tron oss.

Med Jesus är det annorlunda, Maria har ju inte haft någon man som hon säger. Ingenting är omöjligt för Gud. Man kan undra över detta, det sägs att jungfrufödelsen är något många har svårt för och det är klart att det på ett sätt är omöjligt att förstå men det är så lite vi kan förstå helt och hållet. Om Jesus är den han säger att han är, och den tomma graven säger oss ju utan vidare att Jesus inte är vem som helst, så är han den människa där himmel och jord möts. Marias son och Guds Son. I episteltexten, som troligen är en urgammal kristen hymn från de allra första kristna, står det ”han är den osynlige Gudens avbild”, när vi ser på Jesus så ser vi också så klart det är möjligt hurdan Gud är. Gud är som Jesus är.

Är det så så är Gud så mycket bättre för oss än vi brukar våga tro. Gud är så engagerad i oss att han själv blivit människa för vår skull. Han visar livets väg (han ÄR livets väg), röjer bort hindren mellan oss och Gud, dör hellre än låter oss fortsätta gå vilse i livet.

På ett sätt är vi som Maria, var och en av oss. Gud talade till henne och så blev hennes liv förenat med Jesus. Gud talar till oss också, på tusen olika sätt. Tydligast talar han kanske i dopets löften för det är ett personligt tilltal. Dopet är Guds sätt att säga ”Var inte rädd, du har funnit nåd hos Gud, Gud är alltid med dig och vill alltid ditt bästa”. -Eller som det står ”Jag är med dig alla dagar till tidens slut”. Gud talar till oss och så börjar tron växa långt in i våra hjärtan, kanske omärkligt till en början?

Där börjar vår vandring med Gud. Vi kommer behöva ta till oss det om och om igen för att det ska kunna sjunka in så vi börjar förstå det på allvar. Jag kan räkna med Gud. Jag står aldrig ensam.

Maria får ett stort uppdrag. Det har vi också alla. Vi har fått våra gåvor och talanger och unika personligheter för att de ska få komma till sin rätt, och för att vi ska använda dem för att hjälpa andra. Vårt uppdrag i livet ser väldigt olika ut men det handlar alltid om att ge vidare av Guds kärlek till andra. Det är oftast väldigt vardagliga saker det handlar om. Det gjorde det ju faktiskt till och med för Maria som fått ett så speciellt uppdrag. Visst, hon födde och uppfostrade Guds son men det innebar framförallt att hon fick byta blöjor, sköta sjuka barn, sova lite på nätterna, förhöra läxor så småningom och så vidare. Det vi gör i kärlek är sällan vidare glamoröst, men det är livsviktigt! Vi får göra det vi kan i de liv vi faktiskt lever, inte som vi tänker oss att det skulle vara om livet var mer ”andligt” eller nåt sånt.

Jag tänker mig att Maria ganska snart efteråt börjar undra om detta verkligen hänt? Har hon kanske drömt alltihop? Djupt inom sig bär hon Kristus men det tar tid innan det börjar märkas på något påtagligt sätt (så kan det också vara med vår tro). Kanske var det därför hon fick höra av ängeln om sin släkting Elisabet. Som om ängeln ville ge en hint ”du kanske har svårt att tro att det här är sant, men Gud verkar i många människors liv, du får söka upp andra och så får ni prata med varandra och stärka varandras tro. Tro är ingen ensamgrej, vi behöver varandra. Guds ängel ser till att Maria inte behöver klara sig själv, hon får hjälp att övertyga Josef om att stanna med henne.

Var inte rädd, du har funnit nåd hos Gud. Gud verkar också i ditt liv. Varje dag får vi nu göra som Maria och säga ”Jag är din och jag litar på dig, välkommen in i allt i mitt liv”.