Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Påven och de fattiga, Rolf och naturen

Påve Franciskus

Jag hörde på radion om påven Franciskus och om ett unikt drag hos honom. Han är mycket engagerad i att ta hand om fattiga och det är det ju många som är. Skillnaden är att påven betonar vikten att själv, personligen komma i kontakt med och göra vad man kan för utsatta människor.

Det får mig att tänka på min tid på folkhögskola. På min friluftsledarutbildning fick vi besök av Rolf Olsson som bland mycket annat höll på med indianska naturceremonier. Jag var skeptisk till att delta men det gjorde ändå intryck på mig för idén var på sätt och vis densamma som Franciskus idé; att träda i personlig relation till naturen istället för att bara iaktta på distans. Det händer något med oss och våra förhållningssätt när vi träder i personlig relation till något eller någon. Den vi känner personligen är vi beredda att kämpa betydligt mer för att hjälpa. 
Den som känner en flykting kan inte länge tala om flyktingar ”i allmänhet” för de har gått ett ansikte för en. Den som träffat fattiga och utsatta vet plötsligt att det är verkliga människor det handlar om, inte siffror. Den som känner och älskar sin skog, sitt berg, sin fors är inte beredd att låta ekonomiska värden vara allt utan kämpar för att försvara ”sin natur”.
Och samtidigt tror jag det ligger ändå mer i detta. Den som på riktigt möter utsatta människor förändras också till att bli mer mänsklig och mer medmänsklig. Det, om något, är vad vår värld behöver, eller hur?
Jag kommer fortsätta ha både Franciskus och Rolf Olssons tankar med mig framöver också som utmaning. Det är verkligen inte lätt men visst låter det rätt?

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.