Att leva under en öppen himmel

Jesus har just farit upp till himlen, man ser hans fotspår!

Igår ledde jag min sista gudstjänst på ett bra tag. Idag ska jag röja på mitt skrivbord och fixa lite, sedan börjar en lång föräldraledighet. Bloggen kommer nog att fortsätta som vanligt även om det säkert blir svårt ibland att lyckas komma till och skriva bloggposterna. Så värst många predikningar blir det i alla fall alltså inte. Jag är ändå förvånad att det fungerat såpass bra att sätta ut predikningarna i bloggen, de är ju skrivna för muntlig framställning och har sällan sett ut exakt som texten i själva predikoögonblicket.

Bilderna till är från taket i Husaby kyrka. Lärjungarna ser mot skyn men änglar på jorden talar till dem.

Nog snackat, här är predikan från kristi himmelsfärdsdag:

Under en öppen himmel

Idag är det Kristi himmelsfärdsdag. Det tog bra lång tid innan jag förstod poängen med den här helgdagen ska jag säga. Jesus åker upp till himlen på ett moln. Det är helt klart spektakulärt men det kan vara svårt att se vad det innebär för mig? Jag tror att det är så för rätt många människor, annars skulle den nog inte få heta ”kristi flygaredag” och så.

Det är kanske också är så att när vi hör om hur Jesus far iväg på ett moln så tänker vi att lärjungarna står övergivna kvar. Nu får de klara sig själva. Jesus har gjort sin grej och nu drar han och så får vi kämpa på tills vi dör och då kan vi komma till himlen (om vi nu varit tillräckligt goda, tänker vi i värsta fall).

Jesus säger inte så. Han säger inte att de ska klara sig själva nu utan han har sagt något helt annat. Han har sagt att han måste lämna oss men vi ska få hjälparen istället. Den heliga Anden som verkar osynligt i våra liv. När lärjungarna till slut sänker blicken från himlen så talar två män i vitt till dem (änglar kan man ana) och frågar varför de står och ser mot himlen. Det är lite gåtfullt det där men man kan ju tänka sig att det är en slags hälsning om att Jesus är inte borta. Himlen finns överallt. Dess representanter står här bredvid dem på jorden.

Man kan tycka att det är lite hårt att komma och ifrågasätta att de står och tittar på himlen med tanke på vad som just har hänt men också i det ryms det en stor hemlighet. Den kristna tron handlar inte (som det ibland framställs) om att komma undan den här världen, slippa ifrån allt jobbigt och komma till himlen. Kristen andlighet ska alltid vara jordnära och jordbunden. Det är här vi lever våra liv nu, och det är i den vardagen vi ska söka Gud som finns överallt. Det handlar inte om att drömma sig bort utan om att bli alltmer närvarande i denna värld. Det finns ett uppdrag de får på en gång, att vittna om Jesus. Med sina ord och med sina liv. Att ta emot kraft från den heliga Anden. Leva utifrån de goda nyheterna, börja i det nära, Jerusalem där de befinner sig, men även i ut i det okända. Samarien där det bodde allt möjligt patrask, tyckte man, och ända till jordens yttersta gräns. Där är vi nu får man säga. Sett från deras horisont.

Vi får också titta mot himlen ibland. Söka Guds Ansikte här i kyrkan, i bönen, i avskildhet. Vägen går inåt men också utåt. Sedan får vi göra som moder Theresa sa om sina systrar. De bad till Jesus om morgonen och sedan gick de ut för att möta honom i sina lidande medmänniskor.

Vi ska pilgrimsvandra direkt efter den här gudstjänsten och vandra till Ova, välkommen om du vill hänga på i sista stund. Det är som en bild av himmelsfärdsdagens tema. Vi vandrar, vi lever våra liv under en öppen himmel. Himlen finns ju överallt. Samma himmel är lika nära i Skälvum, som i Ova, som i Paris, som i Katmandu. Jesus, som tidigare varit begränsad som vi människor är, till att vara på en plats i taget, finns nu överallt, osynligt närvarande genom sin heliga Ande. Det var något nytt för lärjungarna men för oss har det alltid varit så. Vi som inte fått se och röra vid Jesus som de. Från och med himmelsfärdsdagen och pingsten känner vi igen vår egen situation. Gud syns inte, och det är inte så lätt att ha en relation till en som inte syns, man kan lätt tvivla och man kan känna det som att Gud är avlägsen. Så kan det vara även om vi i teorin vet att Gud är densamme nu som då. Jesus säger att det inte är så. I matteusevangeliet är hans sista ord till lärjungarna (oss): Jag är med er alla dagar till tidens slut.

Jesus är borta, men ändå inte. Det är det som är poängen med dagens läsningar. Och poängen med de delar av trosbekännelsen som hör ihop med idag:

Jesus har makten.

 ”Uppstigen till himlen, sittande på Gud Faders högra sida.”

Faderns högra sida. Det är en bra plats, det hör man. I den gammaltestamentliga texten står det om en människoson som träder inför den åldrige på tronen och får makten över allting. Den som satt på kungens högra sida hade förstås, som man säger, kungens öra. I dagens evangelietext hör vi om hur Jesus ber för oss inför Fadern. Han vill oss väl, det har han bevisat på korset. I nästa rad står det att det är han som ska döma levande och döda och då är det skönt att veta att han hellre tar på sig domen själv än ser oss krossas av den.

Dagens tema är väldigt utmanande. ”Herre över allting”. På ett sätt är det inte så konstigt. ”Jorden är Herrens med allt vad den rymmer, havet och alla som bor i det” står det i psaltaren. Allt kommer ur skaparens goda händer. Men sedan har det hänt saker. Vem är det som bestämmer i världen? Vad skulle du svara på den frågan? Obama? Putin? Våldets män? Världen är lagd under tomhetens välde står det i bibeln. Destruktiva krafter härjar och ser ut att ha makten.

Paulus och Silas vållar oreda i Thessalonike i apg 17:

 ”Dessa som har vållat oro i hela världen har nu kommit hit också, och Jason har tagit emot dem hos sig. De bryter alla mot kejsarens förordningar och säger att det är en annan som är kung, en som heter Jesus.”

De där sista orden är så vackra att de griper tag i hjärtat på mig. Det är inte som det ser ut att vara. Det är en annan som är kung. Våldets makt ser stark ut men Jesus har besegrat den när den trodde den besegrade honom på korset. Jesus har makten och vi, vi är ytterst sett inte i våldets händer utan i Guds händer.

Men det är så svårt att förstå. Det är inte så det ser ut för våra ögon. Vi behöver mycket hjälp av den heliga Anden för att se på världen och livet på det sättet. Att genomskåda bluffen om man så vill. Ondskans makter är starka men vi tillhör en som är starkare än allt. Det kan leda till konflikter med det rådande i samhället. De första lärjungarna säger ju också att ”man måste lyda Gud mer än människor”. Det är väl därför det blir oroligheter kring de första kristna. Det står också

”Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt.”

Det är ett stillsamt motstånd mot det som är fel i världen, och den börjar i förnyelsen av våra tankar, ”ni ska få kraft när den helige ande kommer över er” som vi nyss läst.

Så sammantaget är himmelsfärdsdagens budskap så här: Jesus är alltid med oss, fast det inte syns och fast det kanske inte känns så. Det är han som egentligen har makten, vi lever under en öppen himmel.