Hastings; började det här för 1000 år sen?

Utsikt från ”Hastings”

Idag ska vi åka till Skara för att delta i firandet när nu Skara stift, som det äldsta i Sverige (Lund har ju inte varit svenskt från början) firar 1000 år. Det är Sveriges äldsta organisation som ännu är igång. Jag berättar mer om firandet på bloggen efteråt.

På spåret? Till Hastings går bara en liten stig men man får korsa järnvägen,

Jag började annars tusenårsfirandet med en liten pilgrimsfärd här på Kinnekulle igår. Målet var den märkliga plats som år under benämningen ”Hastings” och ligger i naturreservatet Västerplana storäng.

Skuggan av två pilgrimer, en till fots och en i bärstol på ryggen.

Här byggdes för 1000 år sedan den första kyrkan på Kinnekulle. Den låg över branten ner mot Vänern så att den syntes lång väg som ett riktmärke. Man kan tänka på Jesu ord om en stad på berget som inte kan döljas utan är synlig för alla. Jag verkar ha missat en del för det ska finnas någon stenhög som är ruinen av kyrkan och den såg jag inget av. Vid ruinen ska man i alla fall ha hittat ett gammalt oblatjärn redan 1599 och sten härifrån användes till byggandet av Västerplana kyrka.

Ett kors är rest på platsen och varje år firas det friluftsgudstjänst här.

Namnet ”Hastings” är gåtfullt. Tydligen har platsen också kallats ”Hästhals” men efter den beprövade regeln att det är det mest osannolika namnet som är det ursprungliga så kan man mycket väl tänka sig att Hastings är platsens första namn. Kyrkan nådde dessa bygder via mission från från England, sjövägen upp till Vänern och hit (att man kom hit till denna bygd var förstås strategiskt, här låg mäktiga gårdar och borgar).

Ett vattenfall bredvid, snart far vattnet utför en hisnande brant.

Ingen ska ännu ha grävt ut i kyrkoruinen, den vilar kanske på stora hemligheter? Kanske var det här hela Sveriges kristna vagga låg? Den äldsta kyrkan i en av de allra äldsta kristna bygderna? Tankarna vandrar. 1000 år är lång tid och kort tid. Växterna var desamma då som nu och människan var väl i grund och botten sig lik också. Vad tänkte de när de kommit hit? Förstod de språket någorlunda? Innan jag gick bad jag Vår Fader, Välsignelsen och Ära vare Fadern. Det är faktiskt samma böner som man bad här för 1000 år sedan!

Lagren i Kinnekulle kommer i dagen. Mycket vackert!

Västerplana storäng verkar ha blommat över, däremot gjorde själva klevkanten med stupet ner mot Vänern starkt intryck. Tur att barnet som var med satt fast på min rygg. Har du varit vid Hastings? Skriv en kommentar!