Sankt Mikael, änglafursten
Här ser vi ärkeängeln Mikaels ikon. Idag är det änglarnas dag i kyrkoåret, mikaelsmässodagen.
Det är lustigt med änglar. En del tror på änglar men inte på Gud, en del tror på Gud men tycker änglar är flum.
Jag tycker om namnet Mikael. Mest för att det får mig att känna mig smart för att jag vet vad det betyder; mi – ka -el = vem -som -Gud, ”vem är som Gud?”. Fint namn det!
Och förstås en tänkvärd fråga; ”Vem är som Gud?” Ja, inte jag i alla fall. Jag är bara människa. Det är bra att veta sina gränser. Även när de är smärtsamma att acceptera.
Idag blir det nog ingen gudstjänst tyvärr. Fullt upp med släkten när ett av barnen fyller år.
Och i helgen har det varit ”nattkamp” igen i svenska kyrkans ungas regi, denna gång i Tivedenskogen. Det är en nattvandring med stationer. Det är en av få saker som verkligen drar igång min vinnarskalle. En gång ska jag vinna. Men nu är det länge sedan jag ens var med. Det verkar i alla fall ha varit en fin och inte för kall natt.
I veckan har jag varit på mitt första föräldramöte. Nu återstår väl tusen till men hittills har det i alla fall gått bra.
Det verkar vara många som har läst och kommenterat och delat gårdagens bloggpost om att det snart inte finns några barn med downs syndrom längre. Det gläder mig mycket. Det är viktigt på riktigt.
Nu har jag snart varit utan smartfån i en vecka. Det går rätt bra med detoxen. Jag noterar rätt ofta impulsen att ta upp telefonen fast den inte är där. Ibland saknar jag att ta ett kort eller spela något på radion. Fast jag tror också att närvaron här och nu ökat väsentligt och det är ju bra.
Och vilken imponerande batteritid den har, den här gamla ericssontelefonen jag har istället. Den räcker ju hur länge som helst.
Vad gör du idag?
Lämna ett svar