Skapelsen har blivit medveten om sig själv, som när den här larven blir iakttagen och fotograferad.
När jag nu börjat skriva om att allt Gud gör är självporträtt så vill jag också fortsätta med att skriva något mer i ämnet utifrån Gunnar Edmans teologi.
I kristen teologi är ”inkarnationen” ett av de stora teman som går igen i allt. Det handlar om att Gud själv blivit kött och blod i människan Jesus och att himmel och jord är förenade i honom (läs gärna mer om ”kalmarunionen som bild av Kristus”). Ofta så tänker vi oss det som en följd av människans synd som behöver försonas.
Gunnar Edman menade att inkarnationen i själva verket är något mycket större än så. Inkarnationen började med kosmos skapelse. Där började ju den långa, långa utveckling som vi vet ledde fram till mänsklighetens historia. Undan för undan lät Gud sin avbild framträda allt tydligare; i planeternas dans, i de första levande cellerna, till slut också i varelser som har förmåga att själva iaktta skapelsen, vi alltså. Där får inkarnationen sitt klimax i människan Jesus Kristus.
Edman hade en förmåga att se på kosmos historia och sedan evolutionshistorian som helhet och foga in den mänskliga historien i det sammanhanget. Ser man det så så framträder ett delvis annat mönster än vi är vana vid från kyrkohistorien (men som ändå finns där, jag tänker bland annat på Augustinus).
Målet med Guds skapelse är att den en dag ska nå sin fulländning i evigheten. Jesus Kristus är som en prototyp av vad som är hela mänsklighetens mål, att fulländas till Guds avbild. Det är än så länge något vi knappt kan ana i framtiden ens med mycket fantasi men den kristna tron håller fast vid det som vårt hopp. Att Gud blev människa är på något sätt ett avgörande steg mot mänsklighetens och världens framtid.
Det är fascinerande att tänka att vi ändå befinner oss i en process som pågått långt innan människan fanns till. Man kan också tänka på det östkyrkliga uttrycket:
”Gud blev människa, för att människan ska kunna bli gud.”
Där har vi något att fundera på idag. Rätt magstarkt får man säga?
Lämna ett svar